Månadens skalbaggsfynd


Mars 2024









Malmö, 1 mars 2024.
Visa större bild.
Malmö, 1 mars 2024.
Visa större bild.




Februari 2024


Den 21 oktober 2023 rapporterade jag under Notiser om den för Sverige nya palpbaggen Helochares lividus.

Där skrev jag:

Jag har mars 2016, juni 2016, februari 2018, juni 2018 och augusti 2018 berättat om skalbaggsfynd från den blivande stadsparken Lindängelund.
Denna är nu snabbt igenväxande. Det enda som har hänt de här åren är en ny detaljplan våren 2022, där man döpt ruderatmarksområdet till Landskapsparken. I denna detaljplan har dagens två dammar slagits samman till en enda stor damm.
I dagens stora damm samlas driftränder på den östra sidan i den ofta förekommande kraftiga västvinden. Dessa har jag undersökt vid flera tillfällen. Den 14 oktober gjorde jag en cykeltur hit och tog ett sållprov av både drift på stranden och flytande i vattnet. Det innehöll som vanligt stora mängder vattentrampare av släktet Haliplus och palpbaggar av släktet Laccobius. Allmänna var också vattentramparen Peltodytes caesus (Duftschmid), axslingevivel Bagous longitarsis (Thomson) och gul dykvivel Eubrychius velutus (Beck). Det fanns också fem palpbaggar av släktet Helochares i sållprovet. Tre av dessa var den allmänna H. obscurus (Müller) medan två (en hane och hona) var den för Sverige nya arten H. lividus (Forster).


Den 2 februari tog jag en cykeltur hit och tog ett sållprov av förna vid den östra stranden av den stora dammen för att se om palpbaggen fanns kvar. Det gjorde den, i sållprovet fanns två exemplar.

I sållprovet fanns också tre i Skåne sällsynta skalbaggar i vardera ett exemplar:
Sävjordloppa NT-rödlistad
Kortvingen Scopaeus laevigatus
Hornsärvsvivel

I ett sållprov tagit den 5 februari från samma plats fanns ytterligare en vivel av släktet Bagous där jag har problem med bestämningen .





Sävjordloppa Chaetocnema aerosa (Letzner, 1846)NT

Denna art är känd från 19 landskap från Skåne till Lule lappmark. I Artportalen finns 62 rapporter varav 21 avser fynd i Skåne. Den är även tidigare funnen i Malmö, Alan Dufberg håvade ett exemplar på Spillepengen den 21 juli 2010.
Den lever på knappsäv Eleocharis palustris som växer i kärr, våta gräsmarker och grunda sötvatten. Den bildar tuvor och de två tuvor som syns nära stranden i figur 1 bör vara knappsäv.
Vid användning av
Käfer Europas. märkar man hur stor variation det kan finnas hos den närstående valljordloppan Chaetocnema hortensis (Geoffroy, 1785) som är mycket allmän.
Mitt exemplar är en hona vilket försvårar bestämningen. Den har dock mörka antenner och ben, kraftigt punkterad halssköld och breda glänsande täckvingar vilket tyder på att det är en sävjordloppa.

I Danmark är den känd genom ett fynd 2021 och ett 2022. Den saknas därför i deras senaste rödlista från 2019.

Se även Artdatabankens artfakta om sävjordloppa.




Figur 1. Fyndplats för sävjordloppa med knappsävstuvor, Lindängelund, Malmö, 8 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 2. Sävjordloppa C. aerosa, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.
Visa större bild.





Scopaeus laevigatus (Gyllenhal, 1827)


Denna art är sällsynt i Skåne med endast nio rapporterade fynd. Den 2 november förra året sållade jag fram ett exemplar i
Bernstorps mosse som ligger i Burlövs kommun men bara några hundra meter från Malmö kommun.
I Danmark verkar det senast rapporterade fyndet vara från Fyn den 21 april 1948. I den danska rödlistan 1997 var den markerad som sårbar, vilket motsvarar NT.
I den danska rödlistan 2019 finns inga kortvingar med.


Se även Artdatabankens artfakta om Scopaeus laevigatus.

Figur 3. Scopaeus laevigatus, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.
Visa större bild.





Hornsärvsvivel Bagous subcarinatus Gyllenhal, 1836

Fyndet av denna art var delvis förväntat. I de driftränder av axslinga Myriophyllum spicatum som finns här finns enstaka hornsärv Ceratophyllum demersum som hornsärvsviveln lever på. Den är bara känd från Skåne, Halland, Öland och Östergötland med totalt 32 rapporter i Artportalen, varav 29 är från Skåne, främst Häckeberga.

Den identifieras lättast på sina långa tarser. Mitt exemplar var en hane vilket underlättade bestämningen. För att möjliggöra bestämningen av den Bagous-vivel som jag fann den 5 februari som var en hona har jag tagit ett stort antal foton som kommer nedan före kommentarerna om detta exemplar.

I Danmark finns flera sentida fynd och den är inte rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om hornsärvsviveln.




Figur 4. Bagous sp., hona, 3,2 mm, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 5. Axslingevivel B. longitarsis, till vänster hona, 2,7 mm, till höger hane, 2,7 mm, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 6. Hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, 3,2 mm, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.
Visa större bild.



Figur 7. Vänster framtars hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Figur 8. Vänster framtars hos axslingevivel B. longitarsis, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Figur 9. Vänster framtars hos axslingevivel B. longitarsis, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Figur 10. Vänster framtars hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.



Figur 11. Vänster baktars hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 12. Vänster baktars hos axslingevivel B. longitarsis, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 13. Vänster baktars hos axslingevivel B. longitarsis, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 14. Vänster baktars hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.
Visa större bild.



Figur 15. Vänster framskenben hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 16. Vänster framskenben hos axslingevivel B. longitarsis, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 17. Vänster framskenben hos mandelblommevivel B. diglyptus, hona, Käglinge hästbacke, Malmö, 14 maj 2018.
Visa större bild.
Figur 18.Vänster framskenben hos axslingevivel B. longitarsis, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 19. Vänster framskenben hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.
Visa större bild.



Figur 20. Främre delen av snytet hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 21. Främre delen av snytet hos axslingevivel B. longitarsis, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 22. Främre delen av snytet hos axslingevivel B. longitarsis, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 23. Främre delen av snytet hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.
Visa större bild.



Figur 24. Bakre delen av täckvingarna hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 25. Bakre delen av täckvingarna hos axslingevivel B. longitarsis med delvis avskapad fjällbeklädnad, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 26. Bakre delen av täckvingarna hos gäddnatevivel Bagous limosus, hona, Igelmossen, Torslanda, Öland, 14 mars 2008.
Visa större bild.
Figur 27. Bakre delen av täckvingarna hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.
Visa större bild.



Figur 28. Halssköld hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.
Figur 29. Halssköld hos kransslingevivel Bagous collignensis, hona, Karlevi, Vickleby, Öland, 1 juni 2006.
Visa större bild.
Figur 30. Halssköld hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.
Visa större bild.







Bagous sp.

I artikeln Våra Bagous-arter i pilspetspenis-gruppen i Lucanus 15:1 2020 skriver Christoffer Fägerström:

Släktet Bagous är en krånglig men spännande grupp vivlar, som till utseendet bjuder på få artskiljande karaktärer. Många av dem är mycket svåra att artbestämma, framför allt om man saknar jämförelsematerial, vilket brukar ta lång tid då man sällan får tag på dem.
Viktiga kännetecken är tarsernas uppbyggnad, och de flesta nycklar brukar gruppera arterna efter dessa karaktärer.


Alltför sant!

Hos mitt exemplar är tredje tarsleden ej väsentligt bredare än den andra tarsleden (figur 7 och 11). vilket innebär att den tillhör subgenus Bagous i
Käfer Europas.
Jag listar här alla arterna i denna nyckel:

Dessa arter är osannolika:

Blomvassvivel Bagous nodulosus Gyllenhal, 1836; 4,5-6 mm; är för stor
Vattenaloevivel Bagous binodulus (Herbst, 1795); 4,2-5 mm; är för stor
Näckrosvivel Bagous rotundicollis Boheman, 1845; 4-4,7 mm; är för stor
Bagous aliciae Cmoluch, 1983; 2,0-2,1 mm; är för liten
Tågvivel Bagous lutulosus (Gyllenhal, 1827); 2,2-2,8 mm; är för liten
Axslingevivel Bagous longitarsis Thomson, 1868; 2,3-2,8 mm; är för liten
Smörblommevivel Bagous tempestivus (Herbst, 1795); 2,6-3,4 mm; är för smal
Ranunkelvivel Bagous czwalinai Seidlitz, 1891; 2,6-3,2 mm; är för smal
Mandelblommevivel Bagous diglyptus Boheman, 1845; 2,3-3,3 mm; har för breda skenben (figur 17)

Dessa arter är tveksamma:

Gäddnatevivel Bagous limosus (Gyllenhal, 1827); 2,7-3,5 mm; har kraftiga punkter i täckvingestrimmorna och svag bula baktill (figur 26)
Marskvivel Bagous argillaceus Gyllenhal, 1836; 3-5 mm; har en halssköld som inte är bredare än lång
Kustvivel Bagous claudicans Boheman, 1845; 2,9-3,5 mm; har honans antenner inledade ovan mitten
Vattenklövervivel Bagous frit (Herbst, 1795); 2,2-2,9 mm; har en kraftig mittfåra på halsskölden
Ältranunkelvivel Bagous brevis Gyllenhal, 1836; 2,6-3,2 mm; har en kraftig mittfåra på halsskölden
Kransslingevivel Bagous collignensis (Herbst, 1797); 2,2-2,9 mm; är för liten

Dessa arter är tänkbara:

Bagous rufimanus Pericart 1989; 2,3-3,5 mm; jag saknar beskrivning av denna art
Hornsärvsvivel Bagous subcarinatus Gyllenhal, 1836; 3-3,5 mm;

Jag har med tvekan kommit fram till att det är en hornsärvsvivel:
Allmänna utseendet stämmer bra (figur 4 resp. 6).
Bakre delen av täckvingarna ej helt lika (figur 24 resp. 27). Hos honan är fjällbeklädnaden i stor utsträckning försvunnen och täckvingarna är här blanka (svårt att visa på foto).
Halssköldens bredd och korntäthet stämmer bra (figur 28 resp. 30).
Snytet stämmer bra (figur 20 resp. 23).
Framskenben stämmer bra (figur 15 resp. 19).
Tarsernas leder hos honan (figur 7 och 11) är mycket bredare än hos hanen (figur 10 och 14). Detta har jag inte sett dokumenterat i någon nyckel, dessutom brukar det normalt vara tvärtom som hos axslingeviveln (figur 8 resp. 9).






Januari 2024


Med SMHI:s definition av meterologisk vinter brukar Malmö inte ha någon vinter utan hösten går direkt över i våren. Men i vinter startade den redan den 26 november och den har varit blåsig, kall och med en hel del snö. Ingen bra vinter för att leta efter skalbaggar. Bästa skalbaggsfynd i januari blir en nyckelpiga som jag väntade mig hitta i Malmö.




Leopardtallpiga Harmonia quadripunctata (Pontoppidan, 1763)

Leopardtallpiga är vanlig i västra Skåne med många fynd i tallskogar, bland annat på svarttall i Lund. Den är ej rapporterad från Malmö, men efter fyndet förra månaden av smalstumpbaggen på svarttall i Slottsparken tänkte jag att denna park var en bra biotop för leopardtallpigan. Den verkar vara svårfunnen vintertid och allt jag hittat vid sållningar i januari är två täckvingar (figur 2 och 3). Redan den 30 december fann jag ett exemplar (figur 5) men detta visade sig vara en harlekinpiga med samma färgmönster som leopardtallpigan oftast har.

Harlekinpigan har en valk baktill på täckvingarna och en mera rund form (figur 4 resp. 5).

Nyckelpigor har ofta ett stort antal färgmönster vilket gällar även för leopardtallpigan. Täckvingarna i figur 2 och 3 är 5,3 mm respektive 5,6 mm långa vilket innebär en piglängd på runt 6,5 mm. Viktor Hansen anger i Biller XIV nomallängden till 5-6,5 mm. Tioprickig nyckelpiga Adalia decempunctata (Linnaeus) kan ha samma färgteckning men är klart mindre (3,5-5 mm).

I Danmark kallas den gulrød Mariehøne.

Se även Artdatabankens artfakta om leopardtallpiga.




Figur 1. Fyndplats för leopardtallpiga, Lördagsplan, Slottsparken, Malmö, 14 januari 2024.
Visa större bild.
Figur 3. Täckvinge till leopardtallpiga, Slottsparken, Malmö, 14 januari 2024.
Visa större bild.
Figur 2. Täckvinge till leopardtallpiga, Slottsparken, Malmö, 2 januari 2024.
Visa större bild.



Figur 4. Foto av leopardtallpiga.
Figur 5. Harlekinpiga Harmonia axyridis, Slottsparken, Malmö, 30 december 2023.
Visa större bild.






December 2023


Bästa skalbaggsfynd i december blir en stumpbagge som jag inte väntade mig hitta centralt i Malmö och en bakkropp till en ?öronvivel som jag inte klarat av att bestämma.



Smalstumpbagge Paromalus parallelepipedus (Herbst, 1792)

Slottsparken är ett av de större grönområdena i Malmö.

PS. Malmö kommun verkar ha stora problem med sin hemsida och ofta är den inte ens tillgänglig. DS

Om man på denna karta anger plats Slottsparken så får man en bra bild av träden i parken, dock ej trädart.

I Naturvårdsplan för Malmö stad del II från 2012 ger område 162 i områdesbeskrivningar en beskrivning av parken.

Jag tog en cykeltur till Slottsparken den 8:de december och studerade de olika biotoperna. Parken är välbesökt och ganska nersliten vilket får negativ inverkan på den biologiska mångfalden. De stora träden påverkas ej av detta slitage men flertalet är ej inhemska och därför av begränsat värde för den biologiska mångfalden. Från ett område med grova svarttallar Pinus nigra (figur 1) tog jag hem några nerfallna smågrenar och lite förna från en svarttall med rödvitt band. Jag förmodar att bandet fanns där för att trädet var dött eller döende och skulle sågas ner.

I sållprovet fanns ett exemplar av smalstumpbaggen ett överraskande fynd i centrala Malmö.
Jag fann denna stumpbagge år 2008 i Karlshamn som ny för Blekinge. Den var vanlig under bark på döda tallar som växte på hällmark.
I Danmark hittades den 1999 på Sjælland som ny för Danmark.
Från Skåne finns i Artportalen en fyndrapport först i år (Stensoffa, Silvåkra 21 juni 2023, på granstubbe).

I dansk rödlista från 2019 är den inte rödlistad (naturbasen.dk).

Se även Artdatabankens artfakta om smalstumpbagge.




Figur 2. Smalstumpbagge, Slottsparken, Malmö, 12 december 2023.
Visa större bild.
Figur 1. Fyndplats för smalstumpbagge, Malmö, 16 december 2023.
Visa större bild.



? ?

Den 8 december tog jag en cykeltur till Stenören. För denna plats se september 2020 och februari 2022.

Ett sållprov av gamla tångbälten gav en bakkropp av en insekt (figur 3, 4, 6 och 7) som jag inte klarat av att bestämma. Det verkar vara en öronvivel Otiorhynchus. På Stenören är jordgubbsöronvivel Otiorhynchus ovatus (figur 5) vanlig. Det verkar vara alltför stor skillnad för att det skall kunna vara denna art.

Täckvingarnas längd är 3,3 mm pecis som hos O. ovatus i figur 5. Längden för O. ovatus anges i Danmarks Fauna Snudebiller till 4,3-5 mm.

Följande gäller för mitt fynd:
Det finns tio strimmor (tycker jag).
Alla stimmorna är tydligt punkterade.
De sju översta har stora glesa punkter.
De tre nedersta har mindre punkter i avtagande storlek.
Mellanrummen är lätt kölade.
Mellanrummen har enstaka mikropunkter.
Det finns ingen behåring eller fjäll på täckvingarna men den kan vara bortslipad.
Baktill är täckvingarna något utdragna.
Jag hittar ingen öronvivel som passar så jag har förmodligen spårat in felaktigt.
Förslag till art mottages tacksamt gärna via E-post: bertil@bertilericson.se.

Tillägg 2024-01-03.
Jag har kommit fram till att det handlar om bakkroppen till en pälsöronvivel Otiorhynchus raucus (figur 8). Täckvingarna till denna har en heltäckande hårbeklädnad. Genom att skrapa av denna på ett exemplar kan jag konstatera att täckvingarnas utseende är mycket lika. Mitt exemplar av pälsöronviveln i figur 8 har något mindre rundade täckvingar vilket kanske kan bero på könsskillnad mellan exemplaren.
Slut tillägg 2024-01-03.


Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.




Figur 3. Stenören, Malmö, 8 december 2023.
Visa större bild.

Visa större bild.

Tillägg 2024-01-03.
Figur 8. Täckvingar av pälsöronvivel, Slottsparken, Malmö, 30 december 2023.
Slut tillägg 2024-01-03.

Figur 4. Stenören, Malmö, 8 december 2023.
Visa större bild.



Figur 5. Jordgubbsöronvivel, Kåsebergaåsen, 17 april 1993.
Visa större bild.
Figur 7. Stenören, Malmö, 8 december 2023.
Visa större bild.
Figur 6. Stenören, Malmö, 8 december 2023.
Visa större bild.




November 2023


Pseudomedon obscurellus (Erichson, 1840)

Fredriksbergs gård (figur 1) i sydöstra Malmö ägs av kommunen. Den har gett namn åt korsningen mellan motorvägen till Ystad (E65) och motorvägen till Köpenhamn och Trelleborg (E20 och E6).

I de välbevarade uthusen (figur 2) finns
Jägersro hunddagis där motionspromenad ofta sker med en enda hund åt gången. Vid andra hunddagis ser jag ofta hundpomenader där en ledare har mer än tio hundar. Dessa går då mycket väldiciplinerat och håller sin position i första eller andra ledet. På baksidan av uthusen finns väl inhägnade hundgårdar men också en remsa med gräs- och ruderatmark ut mot åkermarken. I söder finns en rad med gamla päronträd som står oskördade på hösten. I sydöstra hörnet finns ett upplag av ris och grenar och en lövkompost (figur 3).

I ett sållprov från lövkomposten den 11 november fanns ett exemplar av Pseudomedon obscurellus. Denna är funnen i nästan hela Sverige, men är sällsynt med 56 rapporterade fynd i Artportalen. I Skåne är den främst känd från Lomma med Alnarp med fynd år 1950, 1972, 1974 och 2010. I Blekinge hittade jag den i antal i flishögar på kommunens återvinningsplatser.
Se mina rapporter under månadens fynd från tippen i Tubbaryd: juli 2006, september 2006, oktober 2007, juli 2008, juli 2009 och från tippen i Asarum juni 2014.

I naturbasen.dk med fynd från Danmark finns många fyndrapporter fram till 1958. Därefter finns här bara tre rapporter med fynd 2017 resp. 2018, alla från Köpenhamn.
I Fund av biller i Danmark i Entomologiske Meddelelser finns följande rapporter:
År 1999: NWZ: Lyng Huse (M. Hansen). Ny for NWZ.
År 2000: LFM: Bøtø Plantage (J. Pedersen).
År 2002: F: Kohave v. Landkirkegård (J. Pedersen).

Se även Artdatabankens artfakta om P. obscurellus.




Figur 1. Fredriksbergs gård, Malmö, 18 november 2023.
Visa större bild.
Figur 3. Fyndplats för P. obscurellus, Fredriksberg, Malmö, 18 november 2023.
Visa större bild.
Figur 2. Fredriksbergs gård, uthusen, Malmö, 18 november 2023.
Visa större bild.



Figur 4. P. obscurellus, Fredriksberg, Malmö, 11 november 2023.
Visa större bild.




Oktober 2023




Under oktober har jag i
Notiser rapporterat om fyndet av den för Sverige nya palpbaggen Helochares lividus.


Bästa fynd i oktober efter denna blir trädsvampborraren Cis villosulus och kortvingen Atheta subsinuata som båda blev NT-rödlistade 2020.

De är funna i Vintrie i södra Malmö. Vintrie domineras av Bunkeflo kyrka och Vintriegården. Kyrkan är avstängd, fallfärdig och borde rivas omgående medan gården är mycket välunderhållen. Det gäller inte bara boningshuset (figur 1) utan även övriga byggnader. Någon jordbruksverksamhet bedrivs inte här idag. Åkermarken ägs av Malmö kommun kanske i samband med att motorvägen till Köpenhamn drogs genom de västligaste delarna. En del av denna bördiga åkermark är bebyggd med enfamiljshus och det är troligt att resten av åkermarken också blir villaområde.

De ägor som idag hör till gården är rejält stora och ägaren önskar via en ny detaljplan att få avstycka ett antal tomter. I
planbeskrivningen finns på sidorna 30-33 bra bilder på byggnaderna Planen godkändes i januari 2022 men än så länge har jag inte sett någon byggnation. Dessutom är tillfartsvägen som går öster om området en svårcyklad dålig grusväg med många potthål. Den saknar namn men kallas i planförslaget för Sopevägen.





Cis villosulus (Marsham, 1802)NT

I varmt läge vid Vintriegården låg en grov bokstock (figur 2) som hade påväxt av tickor förmoligen lädertickor Trametes. Flera av dessa var kraftigt uppätna (figur 3) av den NT-rödlistade trädsvampborraren C. villosulus som fanns i hundratals exemplar.

Den enda trädsvampborrare utöver C. villosulus som fanns i tickorna var den lilla Sulcacis fronticornis (Panzer).

I dansk rödlista från 2019 är den inte rödlistad (
naturbasen.dk).

Se även Artdatabankens artfakta om Cis villosulus.




Figur 1. Vintriegården, Vintrie, Malmö, 10 oktober 2023.
Visa större bild.
Figur 3. Läderticka angripen av C. villosulus, Vintrie, Malmö, 5 oktober 2023.
Visa större bild.
Figur 2. Bokstock, fyndplats för C. villosulus, Vintrie, Malmö, 10 oktober 2023.
Visa större bild.



Figur 4. C. villosulus, Vintrie, Malmö, 5 oktober 2023.
Visa större bild.







Atheta subsinuata (Erichson, 1839)NT

Norr om Vintriegården ligger en fyrlängad gård. Ingångporten vetter mot norr och Ekströms väg som här har en kort sträcka så bred att bilar kan komma fram. I år har det skett flera förbättringsarbeten på gården. Här finns nu fyra hästar som betar på gräsmark öster om gården. Väster om gården ut mot Vintriegårdsvägen har anlagts en hästdressyrplan. Vad man ännu verkar ha problem med och inte har löst är hanteringen av hästgödseln.

Den 10 oktober tog jag ett sållprov härifrån (figur 5) både färsk spillning och gammal brunnen gödsel. Det gav tre exemplar av kortvingen Atheta subsinuata som är NT-rödlistad. Vid fotograferingen av fyndplatsen den 19 oktober tog jag ett nytt sållprov enbart med gammal brunnen gödsel från vagnen och från marken. Det innehöll 23 exemplar.

Intressant är vad som skrivs på Artdatabankens artfakta om hotet mot denna art:

Orsaken till den starka tillbakagången är sannolikt relaterad till förändringar i lantbruket som minskad hävd i kombination med minskad tillgång av halmhögar. Högar av halm blir mer sällan liggande fritt och för att minska läckaget av näringsämnen som leder till övergödning läggs stallavfall idag sällan ut direkt på marken. Detta har en negativ effekt på kortvingefaunan som ofta är fattigare i stallavfall som ligger på betongplattor etc. jämfört med stallavfall som ligger direkt på marken. Mycket lite halm samlas numera i halmlador.

Marken i Malmö kommun är överallt mycket väldränerad varför näringsrikt vatten från stallavfall som ligger direkt på marken snabbt hamnar i Öresund och bidrar till övergödningen där.

I
Danmark är den ikke vurderet vid rödlistningen.

Se även Artdatabankens artfakta om Atheta subsinuata.




Figur 5. Fyndplats för A. subsinuata, Vintrie, Malmö, 19 oktober 2023.
Visa större bild.
Figur 7. A. subsinuata, spermateka, Vintrie, Malmö, 19 oktober 2023.
Visa större bild.
Figur 6. A. subsinuata, hane, Vintrie, Malmö, 10 oktober 2023.
Visa större bild.




September 2023


Notothecta confusa (Märkel, 1845)NT

Vid Ribersborgstranden finns tre kilometerlånga, parallella gång- och cykelvägar med mindre än tio meters avstånd. Den västra är asfalterad och bredast och har sikt mot badet, Öresund och i fjärran Danmark med Köpenhamn. Den mellersta är den gamla banvallen till järnvägen mellan Malmö och Limhamn. På denna springer ofta motionärer. Den östra som syns i figur 1 är i första hand en promenadstig utmed dammarna. Öster om dessa finns Limhamnsvägen och stadsbebyggelsen.

Vid den östra stigen finns några grova pilar. På en av dessa har en grov gren sågats av rätt nära stammen för åtskilliga år sedan (figur 1). Här finns ett stort hålrum som är fyllt med trämjöl och bebott av blanksvart trämyra Lasius fuliginosus. Ett sållprov från håligheten den 3 september gav ett exemplar av myrgästen N. confusa som är sällsynt och NT-rödlistad.

I en murken vedbit i sållprovet fanns en puppa till en knäppare Elateridae. Efter förvaring inomhus i en hålighet i vedbiten kläcktes knäpparen och utfärgades. Det visade sig vara en tegelrödrock Ampedus nigroflavus.

I
Danmark finns en färsk fyndrapport 23 maj 2021 av N. confusa från Midtjylland.

Se även Artdatabankens artfakta om N. confusa.




Figur 1. Fyndplats för Notothecta confusa, Ribersborg, Malmö, 25 september 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Notothecta confusa, Ribersborg, Malmö, 3 september 2023.
Visa större bild.




Augusti 2023



Bästa skalbaggsfynd i augusti blir en EN-rödlistad stumpbagge och en hane till en liten svårbestämd kortvinge, en art som jag är den ende som rapporterat i Artportalen.

Det handlar om:

Smaragdstumpbagge
Kortvingen
Oligota inexspectata




Smaragdstumpbagge Saprinus virescens (Paykull, 1798)EN

Söder om Hyllie centrum anlägger Malmö kommun Hyllievångsparken. Den plana och bördiga åkermarken har förvandlats till en kullrig park med en damm och avvattningsbäck vid högt vattenstånd i dammen. Almviksvägen som delar parken i en nordlig och en sydlig del har varit helt avstängd under anläggningsarbetet. Den har nu öppnats och blivit en bred cykel- och promenadväg.

På gräsytor intill denna väg har man sått in ängsfrö (figur 1) bland annat klätt Agrostemma githago och blåklint Centaurea cyanus (figur 2). På den senare lever blåklintspetsvivel Ceratapion basicorne som har rapporterats från Skåne, Öland och Västergötland men som betraktas som utdöd i Sverige i dag. I Danmark är den förmodligen också utdöd, men i Biller XXI Snudebiller från 1965 anges att den tidigare fanns på Fyn på väddklint Centaurea scabiosa.

Vid en cykeltur på den gamla Almviksvägen den 21 augusti stannade jag och provade att håva på blåklint. Det gav naturligtvis ingen blåklintspetsvivel däremot trampörtsbagge Gastrophysa polygoni i stort antal. Det visade sig att trampört Polygonum aviculare var en dominerande växt här (syns i figur 2 vid större bild). När jag letade igenom innehållet i håven fann jag bland alla dessa vackert blåglänsande bladbaggar en vacket blåglänsande stumpbagge. Det visade sig vara en smaragdstumpbagge som är EN-rödlistad. Victor Hansen anger i Biller XXV från 1968 att den kan leva på bladbaggelarver bl. a. till trampörtsbaggen.

I Danmark kallas den Grønlig Rådstumpbille och är ikke vurderet vid rödlistningen.

Se även Artdatabankens artfakta om smaragdstumpbagge.




Figur 1. Informationsskylt vid Hyllievångsparken, Malmö, 22 augusti 2023.
Visa större bild.
Figur 3. Smaragdstumpbagge, Hyllievångsparken, Malmö, 21 augusti 2023.
Visa större bild.
Figur 2. Blommande klätt och blåklint, Hyllievångsparken, Malmö, 22 augusti 2023.
Visa större bild.







Oligota inexspectata Williams, 1994

Det amerikanska företaget Ball Corporation har i Fosie industriområde en av Europas största tillverkning av dryckesburkar i aluminium med en kapacitet på 2,2 miljarder burkar per år. AB Plåtmanufaktur, senare PLM AB, som existerade 1918-1999 hette föregångaren här.

På baksidan av fabriken fanns till förra året en stor bangård med flera spår som användes för transport av burkarna med järnväg. Förra året revs rälsen upp och för övrigt har inte sett någon järnvägsvagn här under de åtta år som jag varit bosatt i Malmö. All transport av burkarna sker med stora lastbilar, vilket är oacceptabelt ur miljösynpunkt.

Den 6 augusti tog jag ett sållprov av den magra vegetationen. Det gav en hane av Oligota inexspectata. Biotopen stämmer bra överens med ?den enda fyndplatsen? i
Danmark på bangården i Rødbyhavn. Några andra intressanta arter som hittats i Rødbyhavn fann jag inte.

I
Käfer Europas av Arved Lompe står för O. inexspectata:
♀: nach Williams (1994) mit leicht nach hinten vorgezogenem 8. Sternit.
I figur 5 har jag fotograferat bukledena till en ♀ av O. inexspectata funnen 20 augusti i år i spannmålsförna vid Hullkajen. (Honor är svårbestämda och en felbestämning kan föreligga).

Se även Artdatabankens artfakta om O. inexspectata.




Figur 4. Fyndplats för Oligota inexspectata, Fosie, Malmö, 12 augusti 2023.
Visa större bild.
Figur 5. Buklederna till hona av Oligota inexspectata, Hullkajen, Malmö, 20 augusti 2023.








Juli 2023

Bästa skalbaggsfynd i juli blir två sällsynta, NT-rödlistade skalbaggar som jag hittat i Toarp i sydöstra Malmö nära gränsen till Svedala kommun och en praktbagge från Almåsa i östra Malmö som också är NT-rödlistad.

Det handlar om:

Svartbaggen
Gulbent kamklobagge
Tornbaggen
Skulderfläckad gaddbagge
Bredhornad praktbagge




Gulbent kamklobagge Allecula morio (Fabricius, 1787)NT

Intill markvägen väster ut från Skabersjö slott står på västra sidan av Sege å ett grovt, skadat sötkörsbärsträd Prunus avium (figur 1). Det är svårt att få en säker uppgift om trädet står i Malmö eller Svedala kommun. Dagens kartor t. ex. i Artportalen har inte ens med markvägen som här är en bilväg. Bästa kartorna är de ekonomiska kartorna från 1970. Tyvärr hamnar platsen i en fog mellan två kartor. Skabersjö slott äger marken på ömse sidor om kommungränsen och någon markering i naturen av gränsen har jag inte kunnat hitta. I Toarp där Svedalavägen korsar gränsen finns en minnessten. Härifrån går gränsen i en nästan rak linje till Sege å. Någon gränssten nere vid Sege å finns inte.

Det skulle inte förvåna om gränsen går rätt genom trädet.

I en ej åtkomlig hålighet i trädet fanns förra året ett bålgetingbo. Ingångshålet syns i mitten av den vänstra av de två stammarna. även i år finns ett bålgetingbo med samma ingångshål. Sållning av förnan under boet gav en halssköld av bålgetingkortvingen Quedius dilatatus (Fabricius, 1787).

I ett sållprov härifrån den 3 juli fick jag ett exemplar av gulbent kamklobagge som är NT-rödlistad. I Skåne är den funnen på flera platser men inte i jordbrukslandskapet i sydväst.

I Danmark är gulbent kamklobagge sällsynt och VU-rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om gulbent kamklobagge.




Figur 1. Fyndplats för gulbent kamklobagge, Toarp, Malmö, 7 juli 2023.
Visa större bild.
Figur 2. Gulbent kamklobagge, Toarp, Malmö, 3 juli 2023.
Visa större bild.







Skulderfläckad gaddbagge Mordellistena humeralis (Linnaeus, 1758)NT

I samband med fotograferingen av körsbärsträdet den 7 juli passade jag på att håva i kanterna av körvägen. Detta gav flera exemplar av gulhornad gaddbagge men också ett större och bredare exemplar med utåt mörka antenner. Tyvärr är exemplaret en hona varför bestämninen till skulderfläckad gaddbagge ej kan vara helt säkerställd. De gulhornade gaddbaggar som jag håvade här hade helgula antenner, men det exemplar som finns på bild augusti 2021 har en viss förmörkning utåt av antennerna dock ej så kraftig som fotot visar.

I Artportalen finns för Skåne bara ett ytterligare fynd. Mikael Sörensson fann två exemplar i Dalby nationalpark i utsatta fönsterfällor mellan 7 maj och 15 augusti 2008 vid en inventering på uppdrag av länsstyrelsen i M län.

I
Danmark är den EN-rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om skulderfläckad gaddbagge.




Figur 3, Skulderfläckad gaddbagge, Toarp, Malmö, 7 juli 2023.
Visa större bild.







Bredhornad praktbagge Agrilus laticornis (Illiger, 1803)NT

Den 14 juli gjorde jag en utflykt till Almåsa, ett koloniområde i östra Malmö. Tyvärr finns det ingen säker cykelväg hit varför jag tvingades köra bil. Sommartid finns en busslinje hitut men för mig blir det för många byten.

Vid besöket den
1 juni 2022 fann jag tornbaggen Mordellistena secreta. Nu kunde jag håva en hona av bredhornad praktbagge. Jag håvade den på en trädridå med bl. a. ek ut mot ängsmark. I Törringe i Svedala kommun sydost om Malmö håvade jag 26 juni och 5 juli förra året två exemplar på ek. Den har förmodligen en god förekomst i Malmö - Svedala.

I
Danmark betecknas den som sjćlden men är icke rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om bredhornad paktbagge.




Figur 4. Bredhornad praktbagge, Almåsa, Malmö, 14 juli 2023.
Visa större bild.




Juni 2023

Bästa skalbaggsfynd i juni blir en NT-rödlistad vivel från Törringe sydost om Malmö och två jordlöpare med i Sverige huvudsakligen nordlig förekomst från Industrihamnen i Malmö.

De skalbaggar det handlar om är:

Slät raggvivel NT-rödlistad
Stenstrandlöpare
Gruslöpare Ny Skåne



Slät raggvivel Rhinusa linariae (Panzer, 1793)NT

På uppväxande gulsporreplantor håvade jag i Grips plantering den 9 juni ett exemplar av den släta raggviveln som är NT-rödlistad. Plantorna fanns i den täta gräsväxten på ömse sidor om markvägen i figur 1. Vägen avslutas med en grind till en fårbetad äng sluttande ner mot Sege å.

I samband med fotograferingen av biotopen den 12 juni håvade jag ytterligare ett exemplar i Grips plantering. Denna gång vid järnvägen 500 meter från förra fyndplatsen (Figur 9
maj 2022). Även här växte gulsporreplantorna i tät gräsväxt.

I
Danmark är den utbredd och ej rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om slät raggvivel.




Figur 1. Fyndplats för slät raggvivel, Törringe, Svedala, 12 juni 2023.
Visa större bild.
Figur 3. Snyte, slät raggvivel, hane, Törringe, Svedala, 12 juni 2023.
Visa större bild.
Figur 2. Slät raggvivel, hona, Törringe, Svedala, 9 juni 2023.
Visa större bild.







Stenstrandlöpare Bembidion saxatile Gyllenhal, 1827

Östra hamnområdet med Industrihamnen utgörs av en utfylld del av Öresund. På generalstabskartan från 1958 verkar bara en inre mindre yta vara utfylld. På den ekonomiska kartan från 1970 är nästan allt utfyllt och här finns nu industrier, kajplatser, vägar och järnvägsspår. I dag ligger kajerna öde och flertalet järnvägsspår har växt igen. Nästan alla transporter sker med lastbil. Oacceptabelt ur klimatsynpunkt, men kritiken skall i första hand riktas mot de enskilda företagen och inte mot Malmö stad.

I juni undersökte jag strandförnan på två platser som var åtkomliga (figur 4 och 6). Resterande havsstränder utgjordes av kajer eller låg inom inhägnat område. Stranden i figur 4 låg i mitten av hamnen och var skyddad mot kraftiga vågor av en pir. Den bestod av grus och sten med visst inslag av sand längre upp. Skvalpning gav nästan enbart stenstrandlöpare som var ganska vanlig. I Artportalen finns 19 fyndrapporter från Skåne. Relativt närliggande är fynd från Ålabodarna och Ven.

I
Danmark är den utbredd och ej rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om stenstrandlöpare.




Figur 4. Fyndplats för stenstrandlöpare, Industrihamnen, Malmö, 19 juni 2023.
Visa större bild.
Figur 5. Stenstrandlöpare, Industrihamnen, Malmö, 16 juni 2023.
Visa större bild.







Gruslöpare Lionychus quadrillum (Duftschmid, 1812)

Stranden i figur 6 låg längst in i Industrihamnen. Den hade ringa påverkan av vågor däremot kunde den översvämmas helt vid sydvästlig vind och högt havsvattenstånd. Den enda strandlevande skalbagge som påträffades var en gruslöpare som är ny för Skåne.

Vilhelm Heinze berättar i en artikel i
Entomologisk Tidskrift 1947 att han hittat denna art talrikt 1945 i Örebro som ny för Sverige. Den har därefter spridit sig och 1972 kunde jag konstatera att den var vanlig i grustagen på Badelundaåsen öster om Västerås.

I Fund af biller i Danmark, 2006 og 2007 i Entomologiske Meddelelser 2008 av Jan Pedersen, Jan Boe Runge & Bertil Pyndt Jonsén berättas att den hittats i antal i Rødbyhavn som ny för Danmark.
I Danmark är den VU-rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om gruslöpare.




Figur 6. Fyndplats för gruslöpare, Industrihamnen, Malmö, 20 juni 2023.
Visa större bild.
Figur 7. Gruslöpare, Industrihamnen, Malmö, 20 juni 2023.
Visa större bild.




Maj 2023

Bästa skalbaggsfynd i maj blir tre arter som alla är funna vid Pydden i Svedala kommun. En är ny för Skåne och de två andra är NT-rödlistade. En biotop liknande Pydden finns inte i Malmö. Har det funnits för länge sedan så har den blivit utdikad och/eller igenfylld. Jag besökte Pydden den den 18 och 28 mars 2022. Nu i maj blev besöken varmare och behagligare. Många mygg hade dock kläckts vid besöket den 15 maj och utgjorde ett otrevligt inslag.

De skalbaggar det handlar om är:

Viveln
myrhoppvivel Orchestes calceatus Ny Skåne
Gyttjebaggen
Hydrochus elongatus NT-rödlistad
Ögonkortvingen
Stenus providus NT-rödlistad

I hjortspillning som låg på gungflyet fanns flera exemplar av den mindre horndyveln Onthophagus similis (Scriba, 1790). Det verkar som att hjortarna är förtjusta i flugtrumpeten som växer ute i gungflyet, men det bör vara svårt för dem att nå dessa med sina smala ben.



Myrhoppvivel Orchestes calceatus (Germar, 1821)

Vid besöket den 15 maj håvade jag en hoppvivel av släktet Orchestes med rödbruna täckvingar (figur 3). Bestämningen visade att det handlade om en myrhoppvivel O. calceatus eller en alhoppvivel O. testaceus. Skillnaden mellan dessa är liten och enligt Beetlebase har en entomolog R. S. Anderson angett att de är varianter av samma art. Bästa bestämningslitteraturen i detta fall verkar vara An identification guide to weevils of Britain and Ireland som kan vara en internetbaserad fortsättning på bokserien Handbooks for the Identification of British Insects. I Species guide 3 Flea weevils finns på sidan 10 mycket bra bilder på O. calceatus och O. testaceus. Bästa skillnaden mellan dessa två arter är snytet sett från sidan (figur 4 och 5 nedan) och ovanifrån (figur 6 och 7 nedan).
Deras levnad är också olika:
Alhoppviveln lever på al medan myrhoppviveln lever på glasbjörk.
Vid håvning kan det vara svårt att avgöra vilket trädslag skalbaggen fanns på. Här vid Pydden finns ingen al däremot gott om glasbjörk (figur 1). På dessa hittades dessutom blad med minor (figur 2) där insekten dock redan var kläckt.

I Danmark är arten VU-rödlistad. Den har senare år hittats i antal i Köpenhamn. Här finns flera foton på arten dock inget bra foto på snytet som säkerställer identifikationen. Kommentaren till en bild:
Rystet af birk i sphagnummosen.
tyder på att bestämningarna är korrekta.

Se även Artdatabankens artfakta om myrhoppvivel.




Figur 1. Pydden, Hyby, Svedala, 22 maj 2023.
Visa större bild.
Figur 3. Myrhoppvivel, Pydden, Hyby, Svedala, 15 maj 2023.
Visa större bild.
Figur 2. Björkblad med minor av ?myrhoppvivel, Pydden, Hyby, Svedala, 22 maj 2023.
Visa större bild.



Figur 4. Myrhoppvivel, snyte från sidan, Pydden, Hyby, Svedala, 15 maj 2023.
Visa större bild.
Figur 5. Alhoppvivel, snyte från sidan, Lomma, 15 augusti 2001.
Visa större bild.



Figur 6. Myrhoppvivel, snyte ovanifrån, Pydden, Hyby, Svedala, 15 maj 2023.
Visa större bild.
Figur 7. Alhoppvivel, snyte ovanifrån, Lomma, 15 augusti 2001.
Visa större bild.






Hydrochus elongatus (Schaller, 1783)NT

Vid utflykten till Pydden den 10 maj vattenhåvade jag ett exemplar av Hydrochus elongatus vid kanten av gungflyet ut mot vattnet. Den är NT-rödlistad men verkar vara ganska vanlig i sydvästra Skåne. Den 15 augusti 2019 vattenhåvade jag ett exemplar i en vägdamm vid motorvägen till Köpenhamn och den 6 maj 2021 tog jag ett exemplar i en liten damm på Lindängelunds ruderatmark. År 2002 hittade jag den i stort antal i ett litet, vegetationsrikt vattenhål på Revingefältet. Dess krav på biotop är uppenbart mycket bred.

I
Danmark finns många sentida fynd av denna art på Själland.

Se även Artdatabankens artfakta om Hydrochus elongatus.

Figur 8. Hydrochus elongatus, Pydden, Hyby, Svedala, 10 maj 2023.
Visa större bild.





Stenus providus Erichson, 1839NT

Stenus providus är en sällsynt men också svårbestämd ögonkortvinge. Det är bara hanar som går att säkert skilja från den närstående och allmänna S. clavicornis. Skillnaden finns i utseendet av buklederna.

Vid besöket av Pydden den 10 maj håvade jag en hane av denna art. I Artportalen finns 62 fyndrapporter av arten från åtta sydsvenska landskap varav jag svarar för 13. För de senaste 30 åren finns bara 14 rapporter varav jag svarar för 8.

I
Danmark betecknas den som relativ sjćlden men är känd från alla distrikt utom SZ och NWZ.

Se även Artdatabankens artfakta om Stenus providus.




Figur 9. Stenus providus, Pydden, Hyby, Svedala, 10 maj 2023.
Visa större bild.




April 2023

Bästa skalbaggsfynd i april blir två arter som är sällsynta i Sydvästskåne.

Det handlar om:

Barkborren
aspbarkborre
Kortvingen
Bohemiellina flavipennis




Aspbarkborre Heteroborips cryptographus (Ratzeburg, 1837)

Jag har augusti 2021, maj 2022 och juli 2022 berättat om skalbaggsfynd från Grips plantering och dess närhet. Augusti 2021 nämner jag en plantering av hybridasp. Två asparter har skoglig betydelse i Sverige, vanlig asp (Populus tremula) och hybridasp (P. tremula x P. tremuloides). Hybridaspen är en korsning mellan amerikansk och europeisk asp och den räknas som en införd art.

Den planterade hybridaspen växer här i Grips plantering mycket snabbt, vilket har medfört att den lätt bryts av vid stormar. Detta händer inte bara i gränsen mellan asp och ädelgran (figur 1) utan även mitt inne i planteringen. Det är förmodligen dags för skörd, dvs kalhuggning. Ett parti närmast järnvägen kalhöggs vintern 2018-2019 för att förhindra att det föll aspar över järnvägen.

Den 6 april tog jag hem murken aspbark från stormfällda aspar. Barken innehöll åtskilliga aspbarkborrar, enbart honor. Dessa hade redan gnagt utgångshål.

Denna art är sällsynt i Sydvästskåne. I Beetlebase finns en rapport om ett bilhåvat exemplar i Häckeberga.

Från
Danmark, där den är VU-rödlistad, känner jag bara till det fynd från Møens klint 1930 som beskrivs i Danmarks fauna Biller XVIII av Victor Hansen.

Se även Artdatabankens artfakta om aspbarkborre.




Figur 1. Fyndplats för aspbarkborre, Grips plantering, Törringe, 16 april 2023.
Visa större bild.
Figur 2. Aspbarkborre, Grips plantering, Törringe, 6 april 2023.
Visa större bild.





Bohemiellina flavipennis (Cameron, 1920)

Augusti 2021 berättade jag om fyndet av Scydmaenus rufus i en gödselstack. Jag beklagade mig där över den olagliga gödselstacken och i dag har den försvunnit, troligen borttransporterad av Malmö kommun.

I östra kanten av den stora åkern sydost om Gottorps gård finns en liknande hög med hästgödsel (figur 3). Här försöker man kamouflera olagligheten genom att placera en gammal uttjänt gödselspridare intill. Gödselhögen har dock legat här länge och ingen gödsel spreds härifrån vid sådden av vårsäd i april.

Jag har
september 2022 flera bilder på åkern i samband med fyndet av den VU-rödlistade axlöparen. I figur 7 syns gödselspridaren medan gödselhögen finns i glappet mellan figur 7 och 8.
I figur 3 nedan står på gräsytan en gåshane och bevakar min närvaro noga. Honan med små ungar har just passerat ner till ett bo intill i en vägdamm.

Den 17 april tog jag ett sållprov av brunnen gödsel och hörester. Det gav fem exemplar av den lilla kortvingen Bohemiellina flavipennis en art som jag aldrig träffat på tidigare. Det är en till Europa införd art som redan på 1940-talet rapporterades från Danmark, Sverige och Finland. Därefter har den hittats i spridda delar av Sverige från Skåne till Lycksele lappmark. I Artportalen finns dock endast 18 fynd inrapporterade.

Bland stora mängder av fjädervingen Nephanes titan (Newman, 1834) fanns ett exemplar av den sällsynta fjädervingen Ptiliola brevicollis (Matthews, 1860). Av denna art finns endast elva fyndrapporter i Artportalen varav jag svarar för sex.

I
Danmark verkar det finnas få fynd av Bohemiellina flavipennis liksom av fjädervingen Ptiliola brevicollis.

Se även Artdatabankens artfakta om Bohemiellina flavipennis.





Figur 3. Fyndplats för Bohemiellina flavipennis, Gottorp, Malmö, 19 april 2023.
Visa större bild.
Figur 4. Bohemiellina flavipennis, Gottorp, Malmö, 17 april 2023..
Visa större bild.




Mars 2023

Förra månaden berättade jag om fyndet av dvärgkulbaggen Clambus pallidulus i en liten lövskogsdunge vid utfarten från Malmö mot Lund. Dungen är liten vilket figur 1 nedan visar. Till vänster ligger McDonald's hamburgerbar och bakom denna börjar motorvägen till Lund (Stockholmsvägen). Husen bakom McDonald's ligger inom den inhägnade järnvägsområdet på andra sidan motorvägen. Till höger i figur 1 ligger det fyravåningshus som skall rivas och bli en Max hamburgerbar. Det var tidigare hotell Formule 1, det billigaste hotellet i Malmö. Till höger om hotellet går Lundavägen som före tillkomsten av motorvägen utgjorde utfart mot Lund. Rakt fram i figur 1 syns en hög vall mot den tvåspåriga järnvägen runt Malmö som här går på broar över motorvägen och Lundavägen. Den trafikeras av pågatåg och godståg till och från Trelleborg och kontinenten. Lövdungen domineras av en grov ek i vars topp råkorna har byggt sina bon. I dungen finns också en förvuxen häck av bokar som nu är lika höga som eken. Det grova trädet rakt fram innanför det vita stängslet är möjligen en robinia. I Malmö finns en myckenhet av träd som ej har svenskt ursprung och som jag inte klarar av att identifiera. Närmast Lundavägen finns några grova hästkastanjer.

Jag har fortsatt att ta sållprov här. Detta har givit ytterligare två intressanta skalbaggar.
Det handlar om:

Nyckelpigan
Clitostethus arcuatus
Fuktbaggen
Cryptophagus pallidus




Clitostethus arcuatus Rossi, 1794

Denna vackert färgade nyckelpiga rapporterades från Sverige första gången efter fynd centralt i Lund 25 augusti 2017. Den har därefter hittats på flera platser i Lund. Senare visade det sig att den observerats på Brännö i Göteborgs skärgård redan den 17 maj 2014. Fynd finns också från Tjörn i Bohuslän.
Den är även rapporterad från
Danmark bland annat ett fynd i Köpenhamn 3 mars 2019.

Många svenska fynd har gjorts genom håvning på murgröna. I UK Beetles anges att den bland annat kan leva på vita flygare och växthusspinnkvalster på flera växter. Den borde naturligtvis även gå att hitta i Malmö även om den bara är runt 1,5 mm stor.

Jag har de sista åren håvat efter den på murgröna här i Malmö utan att hitta den. Murgröna är en allmän växt i Malmö och i figur 1 finns en stor murgröna runt ett träd vid infarten till McDonald's. Ett typiskt växtsätt för murgröna. Sållning under denna har inte gett någon Clitostethus arcuatus. Däremot gav sållning av lövförna borta vid järnvägsvallen tre exemplar den 3 mars.

Se även Artdatabankens artfakta om Clitostethus arcuatus.




Figur 1. Fyndplats för Clitostethus arcuatus, Midhem, Malmö, 5 mars 2023.
Visa större bild.
Figur 2. Clitostethus arcuatus, Midhem, Malmö, 3 mars 2023.
Visa större bild.





Cryptophagus pallidus Sturm, 1845 (thomsoni Reitter, 1875)

År 1994 fann jag Cryptophagus pallidus i stort antal i nordostligaste hörnet av Ravlunda skjutfält genom att sätta ut små barnmatsburkar i kaninhål i en liten bokbacke. Jag har därefter funnit enstaka exemplar i Skåne, Blekinge och på Öland. Vid en revision av släktet Cryptophagus 2004 konstaterades det att den svenska arten inte var C. pallidus utan C. reflexus Rey, 1889. Alla registreringar av C. pallidus i Artportalen fördes över till C. reflexus.

I artikeln Intressanta skalbaggsfynd från SydOst i senaste numret av Lucanus (volym 27:2) berättar författarna att Joja Geijer hittat C. pallidus i antal i Arby i sydöstra Småland. Detta fick mig att börja titta efter den i Malmö speciellt som den har rapporterats från
Danmark genom fynd i Köpenhamn 2020.

Jag har de sista åren hittat misstänkta exemplar men trott att det varit misslyckade C. reflexus. Vid sållningarna i Midhem fick jag nu fler exemplar, även hanar. Jag bedömmer att dessa är C. pallidus.

Se även Artdatabankens artfakta om Cryptophagus pallidus.

Skalbaggsfynden i Midhem under februari och mars visar på hur värdefull för den biologiska mångfalden en sådan här liten lövskogsdunge kan vara i en storstad som Malmö. Andra arter som finns här är den lilla rovbarkbaggen Anommatus duodecimstriatus Wesmael 1835, mycelbaggen Nargus wilkini (Spence, 1815) och bokvedviveln, Phloeophagus lignarius (Marsham, 1802). Bokvedviveln är NT-rödlistad. Alla tre arterna har jag dock hittat på fler platser i Malmö.




Figur 3. Cryptophagus pallidus, hane, Midhem, Malmö, 3 mars 2023.
Visa större bild.
Figur 5. Cryptophagus pallidus, hona, Midhem, Malmö, 11 mars 2023.
Visa större bild.
Figur 4. Cryptophagus pallidus, hane, Midhem, Malmö, 11 mars 2023.
Visa större bild.



Figur 6. Cryptophagus pallidus, hane, parameterspetsar, Midhem, Malmö, 3 mars 2023.
Visa större bild.
Figur 8. Cryptophagus reflexus, hane, parameterspetsar, Lilla Juleboda, Ravlunda, 3 juni 1994.
Figur 7. Cryptophagus pallidus, hane, parameterspetsar, Midhem, Malmö, 11 mars 2023.
Visa större bild.



Figur 9. Cryptophagus pallidus, hane, aedeagus, Midhem, Malmö, 11 mars 2023.
Visa större bild.




Februari 2023

I Malmö blev det ingen meterologisk vinter utan hösten gick i februari direkt över i vår. Det har dock varit svårt att hitta några intressanta skalbaggar i februari. Jag väljer en nyrapporterad art från Sverige funnen i Malmö och två sällsynta arter funna i Skabersjö i Svedala kommun. Dessa två har jag tidigare rapporterat från Malmö kommun.
Det handlar om:

Dvärgkulbaggen
Clambus pallidulus
Trägnagaren
sprängtickgnagare
Kortvingen
Oligota granaria.




Clambus pallidulus Reitter, 1911

I det senaste numret av Entomologisk Tidskrift (4/2022) har Christoffer Fägerström en förnämlig artikel om släktet Clambus som tillhör familjen dvärgkulbaggar Clambidae. Speciellt är figurerna fina och underlättar den svåra bestämningen av arterna.

Av arten C. pallidulus rapporterar han ett enda fynd från Sverige (Pålsjö, Hälsingborg, 30/8 2008). Men i Danmark verkar den hittas i nerfallna råkbon. Stormen Otto som drog in över Sverige den 17-18 februari hade sina kraftigaste vindar över land i Malmö. Här finns många platser med råkbon men jag har inte sett något nerblåst råkbo eller något nerblåst träd med råkbon efter stormen.

Vid utfarten från Malmö mot Lund mellan motorvägen och Lundavägen finns som granne med McDonald's en liten dunge med råkbon i ett högt träd. Här skall för övrigt ett stort fyravåningshus rivas och ersättas med en MAX hamburgerbar som blir konkurrerande granne med MacDonalds. Märkligt!

Eftersom jag inte hittat något nerblåst råkbo valde jag som alternativ sålla förna under råkbon. Det finns ofta väldigt lite förna i sådana här miljöer i Malmö. Vid en cykeltur hit den 26 februari fick jag ihop ett litet sållprov. Vid genomgången hemma vid skrivbordet fanns det mest gråsuggor och enkelfotingar i detta. Men jag hittade även en dvärgkulbagge som visade sig vara den eftersökta C. pallidulus.

Tillägg 2023-03-06.
I ett sållprov härifrån den 3 mars fick jag flera exemplar, även en hane. Figur 4a visar aedeagus till denna.
Slut tillägg 2023-03-06.


Christoffer Fägerstöm anger i sin artikel den är utbredd i södra och östra delarna av Danmark. I
Naturbasen.dk rapporteras ett fynd från Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om Clambus pallidulus.




Figur 1. Fyndplats för Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 27 februari 2023.
Visa större bild.
Figur 3. Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 26 februari 2023.

Visa större bild.
Figur 2. Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 26 februari 2023.
Visa större bild.



Figur 4. Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 26 februari 2023.
Visa större bild.

Tillägg 2023-03-06.
Figur 4a. Aedeagus, hane, Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 3 mars 2023.
Slut tillägg 2023-03-06.






Sprängtickgnagare Dorcatoma substriata Hummel, 1829

Den 2 januari besökte jag en intressant lokal vid Sege å, Skabersjö gård. Här hittade jag almhoppviveln 24 november 2022. På alar finns här altickan Inonotus radiatus i stort antal. Jag tog med hem några exemplar för kläckning av insekter. Efter förvaring i rumstemperatur kläcktes åtskilliga trägnagare Dorcatoma dresdensis, albrunbaggar Abdera affinis och en vacker svampmal. Men också ett exemplar av svartbaggen Mycetochara maura och av sprängtickgnagaren.

Av sprängtickgnagaren hittade jag ett dött exemplar i Pildammsparken i Malmö den 7 december 2020.

I Danmark verkar det finnas mycket få fynd. I Entomologiske Meddelelser 1985 rapporterar Michael Hansen och Viggo Mahler den som ny för Danmark efter fynd av tre exemplar i Frederiksdals storskov NEZ. I Katalog over Danmarks biller i Entomologiske Meddelelser 1996 anges den endast funnen i distrikt NEZ och i Naturbasen.dk finns ingen senare fyndrapport. I den danska rödlistan från 1997 var den markerad med E dvs CR med dagens beteckningar. Den nya rödlistan från 2019 omfattar inte trägnagare.

Se även Artdatabankens artfakta om sprängtickgnagare.




Figur 5. Fyndplats för sprängtickgnagare, 16 februari 2023.
Visa större bild.
Figur 7. Aedeagus, sprängtickgnagare, Skabersjö gård, Svedala, 2 februari 2023.

Visa större bild.
Figur 6. Sprängtickgnagare, Skabersjö gård, Svedala, 2 februari 2023.
Visa större bild.





Oligota granaria Erichson, 1837

Vid Skabersjö slott finns åtskilliga lantbruksbyggnader som verkar stå öde. Någon byggnad tjänar förmodligen som stall för de hästar som betar här och någon byggnad är nog ombyggd till lokal för anställda. Här finns också åtskilliga silor för torkning och förvaring av säd och raps.

Den 21 februari tog jag en promenad hit från Toarp och tog ett sållprov av förna runt dessa silor. Platsen är öppen och utsatt för kraftig blåst varför det var svårt att hitta intressant förna. Vid genomgången av sållprovet fann jag flera levande kornvivlar Sitophilus granarius som är en skadegörare på säd. Dessutum rester av stor mjölbagge Tenebrio molitor. Men också flera exemplar av en liten kortvinge av släkten Oligota.
Dessa är svårbestämda men exemplaren hade en mycket bred antennklubba som avslöjade att det handlade om O. granaria. En sällsynt men spridd art med endast 18 fyndrapporter i Artportalen.

I Danmark finns i Katalog over Danmarks biller i Entomologiske Meddelelser 1996 aktuella fynd från F, LFM och SZ. men i
Naturbasen.dk finns ingen senare fyndrapport.

Se även Artdatabankens artfakta om Oligota granaria.




Figur 8. Fyndplats för Oligota granaria, Skabersjö gård, Svedala, 27 februari 2023.
Visa större bild.
Figur 9. Oligota granaria, Skabersjö gård, Svedala, 21 februari 2023.
Visa större bild.




Januari 2023


Cis hanseni Strand, 1965

Denna art beskrevs 1965 av Andreas Strand på sidorna 61-65 i Norsk Entmologisk Tidsskrift.
Han skriver här om förekomsten:
Victor Hansen hat eine Anzahl Exemplare dieser Art in Dyrehaven (Seeland) in alten, mürben, herabgefallenen Polyporus fomentarius, die lange am Boden gelegen hatten, zwischen 15/5 und 2/7 zusammen mit nitidus und jacquemarti erbeutet. Im Zoologischen Museum, Kopenhagen, stehen einige wenige Exemplare die in Sundby Storskov (Lolland) in Februar und Mai erbeutet worden sind.
Holotype (Dyrehaven 14/6 1956, leg. Victor Hansen) in der Sammlung Victor Hansens.


(Jćgersborg) Dyrehave ligger 30 km från Malmö vid Klampenborg strax norr om Köpenhamn.
C. hanseni har i Entomologiske Meddelelser 2001 även rapporterats från Fyn (Kohave Ø.f. Landkildegård, 2 eks 12.3.2000, sigtet af svampede stubbe).
Naturbasen.dk. rapporteras om ett fynd i København den 9 april 2017 på tøndersvamp (fnöskticka). Den är VU-rödlistad i Danmark.

Den borde väl finnas i Malmö också, kanske främst i Pildammsparken där det finns gott om fnösktickor på lågor och högstubbar av björk (figur 1). Jag tog en cykeltur dit på förmiddagen den 31 december. Ett vid denna årstid tjockt lager av boklöv gjorde det svårt att hitta murkna rester av fnösktickor på marken. Efter letande hittade jag dock några rester som bestod av daggmaskangripna sporskikt utan skyddande hård överdel. Vid genomgången av resterna hemma vid skrivbordet hittade jag några C. castaneus (nitidus) men också en hona som kunde vara C. hanseni.

Vid ett återbesök den 7 januari för fotografering av biotopen fann jag fler tickrester. Dessa gav ytterligare sex exemplar av C. hanseni, två hanar och fyra honor. Märkligt är att det i tickresterna fanns gott om små ljusa exemplar av C. castaneus som tydligen ännu inte klarat hela processen till färdig skalbagge.

En viktig skillnad mellan arterna i klibbtickor är att C. lineatocribratus har klart gula antenner medan antennklubban hos C. hanseni och C. castaneus är brunaktig (figur 3).

För att säkerställa bestämningen behöver man genitalpreparera en hane och dela på penis och paramerer.
Så här skriver Victor Hansen 1969 om detta i Biller XXVI Andet Tillægsbind:
De her omtalte resultater bygger bl. a. på aedeagus-undersřgelser, der er meget besvćrlige, fordi det er nřdvendigt at skille penis og paramerer fra hinanden, og disse dele er meget tynde og skrřbelige og meget tćt sammensluttede. Aedeagus-undersřgelser vil imidlertid som regel ikke vćre påkrćvet til en sikker artsbestemmelse af de danske arter.
En svår uppgift för alla entomologer och definitivt för en 80-plussare med åldersdarriga händer.

C. hanseni anmäldes som ny för Sverige av Thure Palm i artikeln Skalbaggsstudier på Stenshuvud i Entomologisk Tidskrift 1986 på sidan 55.
Så här skriver Palm:
Ett särskilt intressant fynd är 1 ex. av Cis hanseni, som är en för Sverige ny art, beskriven av Andreas Strand (1965) efter danska exemplar. Den togs den 28/7 i svampig lövförna under en rishög nära forskarstationen och kunde ej - blott 1,7 mm lång - identifieras förrän efter hemkomsten. Möjligen hade flera exemplar kunnat insamlas på det stället, om den kortvariga sållningen gjorts mera ihärdig. Arten är förutom från Danmark också känd från Finland (Silfverberg 1979). Sannolikt är den på kontinenten forbisedd och har vidsträckt utbredning, ty i min samling finns utom ett danskt exemplar även ett från Monte Pollino i Kalabrien, vars bestämning på sin tid kontrollerats av Strand. Från de närstående arterna lineatocribratus Mell., nitidus Hbst. och jacguemarti Mell. skiljs hanseni ganska lätt också på yttre karaktärer, t ex efter bestämningstabellen i Danmarks Fauna (Hansen 1969:50-54).

I den sista tryckta Catalogus Coleopterorum Sueciae år 1995 finns den rapporterad från Skåne med rödlistekategori 3 (VU). Därefter blir Catalogus Coleopterorum Sueciae en internetbaserad produkt där ändringar lätt kan läggas in, troligen dock med dokumentation av ändringar. Den enda äldre internetkatalog som jag har i min PC är från 1999 där den fortfarande är rapporterad från Skåne med rödlistekategori 3. I Beetlebase anges att den i Rödlista 2000 var DD-rödlistad, i Rödlista 2005 NA-rödlistad, i Rödlista 2015 NA-rödlistad och i Rödlista 2020 är den helt borta. Jag har inte funnit någon notering varför Palms fynd från Skåne strukits.

Tillägg 2023-02-12:
Christoffer Fägerström har lagt in följande information i Beetlebase:
Bertil Eriksson skriver på sin hemsida om fynd av Cis hanseni i Malmö. I texten undras också över Thure Palms fynd från Stenshuvud 1983, och varför arten åkt ur rödlistan efter att ha varit NA. Palms samling är ju i Lund, och jag har nu fått tillbaka djuret från Mats Jonsell som bestämt om det till lineatocribatus.
Slut tillägg 2023-02-12.

I Artportalen finns en fyndrapport från Hassela i Hälsingland. Biotopbeskrivningen: Kalhygge, liggande, Svampig asp Ø 23 cm. stämmer dåligt med biotopkraven för C. hanseni varför det kan handla om en felbestämning.

Mitt fynd kan därför vara Sveriges första.

I artikeln Two new species and nomenclatural changes in the Cis castaneus species group (Coleoptera, Ciidae) i Zootaxa 4114(4) från 2016 författad av Roman Królik från Polen kommer han fram till att C. hanseni är en yngre synonym till C. matchanus Reitter 1915, dock utan att ha använt DNA-tester. I GBIF anses C. matchanus vara en synonym till C. lineatocribratus.

Se även Artdatabankens artfakta om C. hanseni.




Figur 1. Fyndplats för C. hanseni, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023.
Visa större bild.
Figur 3. Nertill höger C. hanseni, hona, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023;
nertill vänster C. castaneus, hane, Valje, Sölvesborg 13 november 2008;
upptill C. lineatocribratus, hane, Hyby, Svedala, 12 april 2022.
Visa större bild.
Figur 2. C. hanseni, hona, Pildammsparken, Malmö, 31 december 2022.
Visa större bild.



Figur 4. Munsköld, C. hanseni, hane, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023.
Visa större bild.
Figur 6. Penis ovanifrån, C. hanseni, hane, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023.
Figur 5. Penis från sidan, C. hanseni, hane, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023.



Figur 7. Paramerer, C. hanseni, hane, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023.
Visa större bild.




December 2022


Sandnarvsvivel Sibinia phalerata (Gyllenhal, 1836)NT

Juni 2019 och juli 2020 har jag berättat om ett inklämt område mellan Oljehamnen och Spillepengen i Malmö där jag hittat kortvingen Zoosetha incisa och rapsbaggen Meligethes ochropus. Vid en cykeltur hit den 25 december kunde jag konstatera att stängslet runt Spillepengen ersatts av ett kraftfullare och att det trevliga men murkna rastbordet med sittbänkar försvunnit. Däremot dumpades fortfarande illaluktande slam från reningsverket (figur 1). Detta foto är tagit från samma position som figur 5 juni 2019 men i motsatt riktning.

I ett sållprov av mager förna mellan järnväg och staket fanns ett exemplar av den vackra sandnarvsviveln (figur 2). Denna är NT-rödlistad och ny för Skåne. I Sverige är den bara rapporterad från Öland och Gotland. Jag har mars och maj 1997 sållat fram fem exemplar av denna art på grusig mark på Getstadåsen i nordvästra delen av Greby alvar på Öland.

Den föredrar torra varma miljöer och uppges främst hittas på den lilla nejlikväxten sandnarv Arenaria serpyllifolia som kan bli upp till tio cm hög. Den bör ha gynnats av klimatförändringen.

Sandnarvsvivel är sällsynt i Danmark men ej rödlistad. Från Sjælland verkar det bara finnas fynd från Røsnæs havskrænt (senaste 25 juli 2019). Denna ligger i nordvästligaste delen av Sjælland 135 km från min fyndplats.

Se även Artdatabankens artfakta om sandnarvsvivel.


Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.




Figur 1. Fyndplats för sandnarvsvivel, Oljehamnen, Malmö, 26 december 2022.
Visa större bild.
Figur 2. Sandnarvsvivel, Oljehamnen, Malmö, 25 december 2022.
Visa större bild.




November 2022

I november rapporterar jag om fyndet av två rödlistade skalbaggar som båda tidigare varit mycket sällsynta i Sverige men som verkar ha blivit vanligare troligen på grund av det varmare klimatet. Det handlar om:

Barkborren
hårig tallbastborre DD-rödlistad
och
viveln
almhoppvivel NT-rödlistad.





Hårig tallbastborre Hylurgus ligniperda (Fabricius, 1787)DD

I Norra Hamnen intill en raserad del av hamnen finns en primitiv parkeringsyta fylld med kastat eller ditblåst skräp (figur 1). Vid cykelturer längre ut i Norra Hamnen passerar jag här. Vid en tur den 30 oktober upptäckte jag att här låg en dumpad grov tallstubbe som förmodligen legat här mer än ett år. Den var uppgrävd med rötterna och måste anlänt med en kranförsedd lastbil. Tänkbart är att lastbilen även haft schaktmassor och att dessa lämnats hos något företag som sorterar schaktmassor men att företaget ej varit intresserad av tallstubben. Det finns flera företag härute i Norra Hamnen som sorterar schaktmassor. Det kommunala återvinningsföretaget SYSAV har en stor återvinningscentral här och tar emot en sådan stubbe till en kostnad av 800:- kr. Men det var ju då mycket enklare att dumpa den gratis här på ruderatmarken i kanten av parkeringsplatsen. Ur biologisk mångfaldssynpunkt är det ju dessutom mycket bättre att den får ligga här och multna i stället för att bli uppeldad i SYSAVs avfallskraftvärmeverk.

Barken på stubben var nertill fortfarande hårt åtsittande och omgavs av sand från växtplatsen som är okänd. Tallen har definitivt inte växt i Norra Hamnen eftersom denna utgöres av en i sen tid utfylld havsvik. Förmoligen kommer stubben från någon trädgård i Malmö eller dess nära omgivning.

När jag lossade barken fanns här flera exemplar av hårig tallbastborre med dess gångsystem som fanns både i barken och mellan bark och ved. Förpuppningen verkade ske 5-10 mm in i barken. De enda levande barkborrar utöver hårig tallbastborre som jag hittade var två exemplar av Hylastes ater som jag tidigare hittat på Klagshamns udde oktober 2021. Därutöver fanns kådförsedda ingångshål efter större märgborre Blastphagus piniperda (Linnaeus, 1758) och en bakkropp av oliktandad barkborre Orthotomicus suturalis (Gyllenhal, 1827). Även ett exemplar av tvåtandad plattbagge Silvanus bidentatus (Fabricius, 1792) som är NT-rödlistad fanns här. Denna hittade jag också på Klagshamns udde oktober 2021.

Hårig tallbastborre är funnen i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om hårig tallbastborre.




Figur 1. Fyndplats för hårig tallbastborre, Norra Hamnen, Malmö, 5 november 2022.
Visa större bild.
Figur 2. Grov tallbark med hårig tallbastborre och gnagspår av denna art, Norra Hamnen, Malmö, 5 november 2022.
Visa större bild.



Almhoppvivel Orchestes betuleti (Panzer, 1795)NT

Förra månaden berättade jag om fyndet av Cryphalus piceae i Grips plantering. Denna ligger väster om Sege å. I norra delen av Grips plantering finns öster om Sege å ett värdefullt lövskogsområde som i öster gränsar till bostaden för ägaren av Skabersjö slott en egendom säkert värd mer än en miljard. Bostaden kallas på kartan för Bastionen av för mig okänd anledning.

I den läsvärda SLU-rapporten. från 2007 kallar Jörg Brunet lövskogsområdet för Skabersjö gård och inbegriper då även parkmiljön runt slottet som ligger 500 m längre österut.

Området består av en sank askskog som kan översvämmas av Sege å vid högvatten. Askarna är mycket grova men flertalet är tyvärr döda och har blåst ner. Förmodligen är det asksjukan som dödat dem. Negativt är också att markägaren inte tagit bort gammal taggtråd som finns i mängd här.

Närmast Sege å finns flera grova klibbtickebevuxna alhögstubbar (figur 3) men också små almar som ännu inte angripits av almsjukan. När jag besökte området den 24 november tog jag ett sållprov i anslutning till alhögstubbarna. Det innehöll ett exemplar av almhoppviveln som är NT-rödlistad.

I Danmark är den VU-rödlistad trots många fynd.

Se även Artdatabankens artfakta om almhoppvivel.




Figur 3. Fyndplats för almhoppvivel, Skabersjö gård, Svedala, 28 november 2022.
Visa större bild.
Figur 4. Almhoppvivel, Skabersjö gård, Svedala, 24 november 2022.
Visa större bild.




Oktober 2022

I oktober rapporterar jag två intressanta återfynd från Malmö plus två fynd från Grips plantering sydost om Malmö. Det handlar om:

Öronviveln
Otiorhynchus cribricollis (tveksam bestämning, se nedan)
Kortvingen
Gyrophaena transversalis DD-rödlistad
Barkborren
Cryphalus piceae och
Ritsplattbaggen
Leptophloeus alternans



Otiorhynchus cribricollis Gyllenhal, 1834

Jag har i juni i år berättat om fyndet av resterna av en död öronvivel som jag bedömt vara Otiorhynchus indefinitus (dieckmannii). Genom sållning av förna i rabatter och under häckar i Västra Hamnen har jag den 10, 12 och 19 oktober hittat tre levande exemplar av samma art, alla honor. Bebyggelsen i Västra Hamnen är mycket tät med smala gator varför lämpliga levnadsplatser är få. Bestämningen av de tre öronvivlarna innebär fortsatta problem. Framskenbenens utvidgning nertill såväl inåt som utåt visar att det handlar om underfamiljen Arammichnus (figur 4). Här kan det vara O. cribricollis eller O. indefinitus.

Cristoffer Fägerström har i Beetlebase under dessa två öronvivlar lagt in många referenser till artiklar, även sin egen i
Entomologisk Tidskrift 2010. I denna artikel finns foto på båda arterna.

En bra referens är en artikel av tre polacker:
Wanat M., Bialooki P., Konwerski S. 2011. Otiorhynchus subgenus Arammichnus Gozis, 1882 (Coleoptera: Curculionidae) in Poland. Genus, 22(2): 291-298,
där båda arterna beskrivs med bra foton.

O. cribricollis beskrivs:
Description
Body dark testaceous, length (pronotum+elytra) 6.2-7.8 mm; integument largely uncovered by pale, hair-like and sparse, generally recumbent vestiture (fig. 1). Rostrum very short, 1.3-1.4 × wider than long, its disk distinctly narrowing posteriad, just behind pterygia usually evidently wider than frons, concave, coarsely punctured; antennal scape extending to apical 0.33 of pronotum in repose, length ratio of four basal funicular segments: 1.0 - 1.2 - 0.7 - 0.6; eyes barely convex, nearly dorsal; frons narrower to about as wide as eye diameter, flat to slightly concave, coarsely punctured, with short median fovea close to vertex; temples and vertex finely punctured. Pronotum slightly (less than 1.1 ×) wider than long, regularly rounded at sides, widest at mid-length, weakly convex, coarsely punctured, with punctures generally less than its diameter apart, the largest sized as 5-6 ommatidia combined, with interspaces shiny, nearly flat (fig. 6). Elytra 1.55-1.60 × longer than wide, in profile almost even in basal two-thirds and with protruding apex (fig. 3); striae formed as regular rows of large punctures slightly larger than those largest on pronotal disk; interstriae level with punctural septa, flat, shiny, on disk about as wide as the striae, with single row of short, arcuately raised, pointed hair-like scales each attached to the base of minute asperity, the asperities higher and tubercle-like in the posterior part of elytron; occasionally elytra with variable number of additional loose aggregations of suboval, adpressed opalescent scales. Legs short, thin, finely pilose; femora untoothed; protibia straight, barely sinuous and with obsolescent denticles along inner margin, largely expanded apically (fig. 10); tarsi with onychium twice as long as 3rd segment (fig. 5). Body venter entire finely and sparsely punctured, with very sparse whitish hair-like setae. Proventriculus as in fig. 11. Sternite 8 with semicircular basal plate bearing numerous marginal setae, cleared in middle between dichotomous sclerotized extensions of the apodeme (fig. 14). Ovipositor as in fig. 12; styli minute, barely longer than wide, with 3-4 long setae; coxitae triangular in outline, with 1-2 long, subapical setae. spermateca with broad ramus provided with a small gland, and minute, sclerotized nodulus; cornu equally thin through its length (fig.15). For detailed description see Magnano (1992). Only parthenogenetic populations are known.
Distribution in Poland
Wielkopolsko-Kujawska Lowland: Kolo (UTM: CC38; lat/long: 52.2017N/18.6092E), 4 V 2004, 6 exs, swept from herbs on a floodbank along Warta River, leg. R. Matusiak (coll. S. Konwerski, M. Kazmierczak). General distribution Basin of Mediterranean Sea except for its easternmost peripherals, Belgium, Germany, Switzerland (likely introductions); introduced to Azores, Australia, North America (Magnano 2010).
Remarks
The specimens from Poland have distinctly wider frons than other studied representatives of this species from southern Europe, even slightly wider than eye diameter and subequal in width to rostral dorsum behind pterygia (fig. 4), while in the studied specimens from Spain and Italy the frons is evidently narrower than both.


O. indefinitus beskrivs:
Very similar to O. cribricollis in size (body length 5.3-7.5 mm), colour of integument and vestiture (fig. 2), structure of rostrum, antennae, sculpture of pronotum and elytra, leg characters, etc. Vestiture on head, pronotum and elytra distinctly protruding (fig. 9). Rostrum disk less concave; frons 1.1-1.2 × wider than eye diameter, about as wide as rostrum disk just behind pterygia. Pronotum 1.1-1.2 × wider than long, strongly rounded and somewhat angulate at sides (fig. 7). Elytra shaped and sculptured as in O. cribricollis but shorter, 1.40-1.50 × longer than wide, even 1.38-1.45 × in the specimens from Poland; hair-like scales in rows on the interstriae much longer, semi-erect, recumbent scales inconspicuous (except the population in Berlin). Ovipositor in Polish specimens with slightly more elongate styli (fig. 13); spermateca with cornu slightly swollen medially (fig. 16). Other characters like in O. cribricollis, for more detailed description see Magnano (1979). Only parthenogenetic populations are known.
Distribution in Poland
Baltic Coast: Sopot (UTM: CF43; lat/long: 54.45384/18.55006), 24 VII 2009, 3 exs, leg. M. Wanat & P. Bialooki. All the specimens were beaten at night from various rosacean cultivars (Ribes, Prunus, Rosa) in a house garden.
General distribution
Known only from urban green areas in several European cities in France, The Netherlands, Germany, and Sweden (Magnano 2010). Its origin and natural range remain unknown.
Remarks
Isolated populations of O. dieckmanni express geographical variability: the form occurring in Berlin, somewhat different from that in locus typicus (Magdeburg), was named f. berolinensis by Gospodar & Korge (1982). The specimens from Sopot differ from those of Berlin population in shorter elytra, which are less narrowing posteriorly and more widely rounded apically in dorsal view, and relatively larger, more angulate in pronotal outline, widest behind middle, as well as in the shape and abundance of recumbent scales on elytra, which are few in number and hair-like, not much distinct from the erect hairs, while in the specimens from Berlin these scales are broad and ovoid, often abundant enough to form recognizable spots on elytra, and resembling in shape the scales in O. cribricollis.
Acknowledgements
We thank Tomasz Majewski and Robert Matusiak for providing specimens of O. cribricollis used in this paper.


Från denna artikel har jag i figur 6 kopierat in foto på spermatekan för dessa två arter.

Jag är mycket osäker vilken art skalbaggarna tillhör. De saknar flygförmåga och det finns endast honor så det uppstår lätt lokala populationer med delvis annorlunda karaktärer. Mina fynd visar att arten är bosatt i Malmö, men ursprungsplats är okänd. Jag har dessutom bara funnit tre spridda fynd vilket inte ger någon information om värdväxter.

Med stor tveksamhet bedömer jag att alla exemplaren inklusive juni-fyndet är O. cribricollis på grund av den smala, jämt rundade halsskölden och förekomsten av fjäll baktill på täckvingarna. Jag har därför rapporterat dem som O. cribricollis i Artportalen.

Den är funnen i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om O. cribricollis.

Tillägg 2022-11-11.
Christoffer Fägerström har tittat på exemplaret från den 19 oktober och skriver:
Jag har nu jämfört ditt exemplar med av Magnano bestämda O. cribricollis, och de är utan tvekan identiska. Den längre och smalare kroppsformen och rundade halsskölden skiljer sig mycket från O. indefinitus, för att inte tala om behåringen som är mycket kortare hos O. cribricollis.
De enda äldre rapporter i Artportalen av O. cribricollis från Sverige är från Bergianska trädgården, Frescati, Stockholm 1996-1999.
Förväxlingsarten O. indefinitus har som enda rapport från Sverige: Lund 10 juni 2022, trädgård.

Stort tack Christoffer!
Slut tillägg 2022-11-11.




Figur 1. O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 10 oktober 2022.
Visa större bild.
Figur 3. O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 19 oktober 2022.
Visa större bild.
Figur 2. O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 12 oktober 2022.
Visa större bild.



Figur 4. Framben till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 19 oktober 2022.
Visa större bild.
Figur 5. Täckvingar till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 19 oktober 2022.
Visa större bild.



Figur 6. Spermateca till vänster O. cribricollis och till höger O. indefinitus.
Visa större bild.
Figur 8. Spermateca till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 10 oktober 2022.
Visa större bild.
Figur 7. Spermateca till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 10 oktober 2022.



Figur 9. Spermateca till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 19 oktober 2022.







Gyrophaena transversalis Strand, 1939DD

Österut från Södervärn gick förr järnvägen till Ystad med Hindby som första station därefter vidare i en båge mot söder till Oxie. Från Persborg, där den korsade en järnväg runt Malmö, har den gjorts om till en mycket trivsam cykelväg som jag oftast färdas på vid mina cykelturer österut till Jägersro, Husie mosse, Robotskjutfältet, Oxie och Toarp. Den har störts av nyare infrastruktur: den passerar i tunnlar under Inre Ringvägen och motorvägarna till Ystad och Köpenhamn. Den är ett kulturminne som skandaliserats av att kommunen tillåtet ett företag i Jägersro att hägna in en 100 m lång sträcka och göra om den till bilparkering. Öster om Jägersro går cykelvägen en lång sträcka nära motorvägen till Ystad och skiljs från denna av en låg buskklädd bullervall. Norr om cykelvägen ligger här Elisedals industriområde.

Vid en cykeltur den 5:e oktober fann jag en intressant grupp av stora, vita skivlingar (figur 10) strax före att cykelvägen gick ner i tunneln under motorvägen till Ystad. Vit saft trängde ut på skivorna och på foten, det bör vara luden vitriska eller som den också kallas "stora vita kon". Stora mängder av skalbaggar fanns på svamparna men av kortvingesläktet Gyrophaena hittade jag bara ett enda exemplar. Det var en hane av Gyrophaena transversalis som är DD-rödlistad.

Juni 2017 berättade jag om fyndet av Gyrophaena transversalis på fjälltickor på en poppelhögstubbe i Fosie industriområde.





Figur 10. Fyndplats för Gyrophaena transversalis, Elisedal, Malmö, 8 oktober 2022.
Visa större bild.



Figur 11. Gyrophaena transversalis, aedeagus från sidan, Elisedal, Malmö, 5 oktober 2022.
Figur 13. Gyrophaena transversalis, aedeagus 'ovanifrån', Elisedal, Malmö, 5 oktober 2022.
Figur 12. Gyrophaena transversalis, aedeagus 'underifrån', Elisedal, Malmö, 5 oktober 2022.







Cryphalus piceae (Ratzeburg, 1837)
Leptophloeus alternans (Erichson, 1846)

Jag har augusti 2021, maj 2022 och juli 2022 berättat om skalbaggsfynd från Grips plantering och dess närhet.

I norra delen finns i öster en plantering av ädelgran som jag augusti 2021 trodde var nordmannsgran Abies nordmanniana. Tveksamt, det är förmodligen kaskadgran Abies procera. Träden är upp till tio meter höga och varje oktober skördas här stora mängder av ris som buntas och transporteras vidare till försäljning. Mycket ris blir liggande kvar och i april kan man håva tusentals av strimmig granborre Cryphalus abietis. Någon Cryphalus piceae som skall leva på kaskadgran har jag aldrig hittat här.

Öster om planteringen finns ett stort bestånd av mycket grova ädelgranar som förmodligen också är kaskadgran. Här finns ett årsgammalt vindfälle som troligen stormen Malik 29-30 december 2021 fällt (figur 14). Den har fallit rätt över en promenad- och ridstig (figur 15). Toppen hade mängder med små flyghål efter strimmig granborre. Vid en promenad här den 20 oktober tog jag med hem två exemplar som fanns på vindfället. Vid hemkomsten kunde jag konstatera att det handlade om en Cryphalus piceae och en strimmig granborre. De har olika längd på de uppstående håren på täckvingarna (figur 17). Detta är dock svårt att se utan god förstoring.

Vid ett återbesök den 23 oktober för fotografering av biotopen tog jag med hem delar av några angripna grenar och också lite bark från stammen i figur 15. Jag tog hem materialet på eftermiddagen. Det förvarades i rumstemperatur och när jag undersökte det ett fåtal timmar senare fick jag sju exemplar av Cryphalus piceae tillsammans med åtskilliga strimmig granborre. Undersökningar senare dagar gav inga fler exemplar av Cryphalus piceae men stora mängder av strimmig granborre. På kvällen fick jag också tio exemplar av ritsplattbaggen Leptophloeus alternans. även av denna skalbagge fick jag inga fler exemplar senare.

Cryphalus piceae verkar bara vara känd från Sverige genom två fynd av Håkan Lundkvist båda på kaskadgran:
Beetlebase och Entomologisk Tidskrift: Fyledalen juni 2020
Artportalen: Kullaskogstorpet, Veberöd 2020-08-01

För Leptophloeus alternans finns bara tre fyndrapporter från Skåne i Artportalen alla från nordost.

I Danmark är Cryphalus piceae en vanlig art och anses vara en skadegörare i ädelgransodlingar medan det av
Leptophloeus alternans verkar finnas få fynd.

Se även Artdatabankens artfakta om Cryphalus piceae och Leptophloeus alternans.




Figur 14. Vindfälle av kaskadgran, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022.
Visa större bild.
Figur 15. Toppen av vindfället i figur 14. Fyndplats för Cryphalus piceae och Leptophloeus alternans, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022.
Visa större bild.



Figur 16. Cryphalus piceae, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022.
Visa större bild.
Figur 18. Leptophloeus alternans, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022.
Visa större bild.
Figur 17. Bakkropp på Cryphalus piceae och Cryphalus abietis, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022.
Visa större bild.
-->



September 2022

I september rapporterar jag tre intressanta skalbaggsfynd från Malmö. Det handlar om:

Narvgropviveln
Gronops lunatus, VU-rödlistad
Kortvingen
Atheta kaiseriana
Axlöparen
Zabrus tenebrioides, VU-rödlistad



Narvgropvivel Gronops lunatus (Fabricius, 1775)VU

Utanför den avspärrade delen av Robotskjutfältet finns i väster en hästgård med stor uppsättning av stall, hagar och hästträningsutrustning inklusive en välanlagd dressyrbana. Allt verkar lagt i ide sedan några år tillbaka och ingen verkar bo på gården. Troligen äger militären fastigheten och vill inte ha någon boende här. Jag har dock under mina sju år i Malmö aldrig sett någon militär verksamhet på skjutfältet.

Mot söder finns på hästgården en sluttande torrmark som begränsas i norr av en jordvall som skapades vid tillkomsten av dressyrbanan bakom vallen (figur 1). Här finns också ett takförsett förråd fyllt med stora halmrullbalar. I kanten av torrmarken finns en övergiven asfaltväg som kan ha använts vid övningar med förflyttning av luftvärnskanoner. Robotskjutfältet är alldeles för litet och öppet för skarpa övningar.

På torrmarken finns två jordhögar med kaninhål. Vegetationen på torrmarken är mager men med bland annat johannesört och brunört. Den 5 september tog jag ett sållprov här. Bästa fyndet var en narvgropvivel som är VU-rödlistad och knappast förväntad i Malmö. Jag har själv tidigare hittat den på Revingefältet och Hovdalafältet.

I Danmark är den inte rödlistad trots att det finns få sentida
rapporter.

Se även Artdatabankens artfakta om narvgropviveln.




Figur 2. Narvgropvivel, Robotskjutfältet, Malmö, 5 september 2022.
Visa större bild.
Figur 1. Fyndplats för narvgropvivel, Robotskjutfältet, Malmö, 20 september 2022.
Visa större bild.







Atheta kaiseriana Brundin, 1944

Risebergabäcken ligger helt inom Malmö kommun. Den rinner upp öster om Glostorp och mynnar tolv kilometer senare i Sege å. Den passerar bland annat Fosie industriområde, Jägersro, Husie, Gyllins trädgård, Bulltofta och Valdemarsro. Dess avrinningsområde är ca 30 kvadratkilometrar vilket täcker en femtedel av kommunens yta. Den tidigare meandrande bäcken har rätats ut och grävts ner. Ett stort antal dagvattenledningar mynnar i bäcken. Vid kraftig nederbörd stiger vattenståndet därför mycket snabbt och bäcken fylls med smutsigt (och kanske farligt dagvatten).

Vid mitten av 1900-talet mynnade säkert också åtskilliga avloppsledningar utan rening direkt i bäcken. Men även i nutid sker ibland otrevliga utsläpp av olja eller när Skånemejerier fyllde den med grädde.

Vid undersökning av skalbaggsfaunan i bäcken har jag aldrig hittat någon bäckbagge Elmidae, halsrandbagge Helophoridae eller öronbagge Dryopidae och av vattenbrynsbaggar Hydraenidae endast de mycket allmänna Ochthebius minimus och Limnebius truncatellus.

Den 17 september gjorde jag en cykelutflykt till Husie mosse. Strax norr om denna damm passerar Risebergabäcken (figur 3). Dammen är skapad med en betongspärr över vilken vatten rinner ner till Risebergabäcken. I bäcken fanns små mängder av driftränder. Jag tog ett sållprov av dessa men också av strandförna nedanför betongspärren. Efter upptorkning av provet gav en genomgång två små ljusa kortvingar som verkade mycket skygga och sökte sig till botten av provet. Det visade sig vara en hane och hona av den sällan hittade Atheta kaiseriana.

I Artportalen finns endast fyra rapporter av denna art, alla från Höje å och den senaste mitt fynd av fyra exemplar den 8 maj 1991. Höje å kan svämma över våldsamt vid kraftig nederbörd eller snösmältning i Häckeberga. Vid den enkla bron över ån vid Flackarp där jag fann mina exemplar flöt vatten i hela dalgången och driftränderna var stora. På sidan 75 i
Entomologisk Tidskrift 1979. beskriver Rickard Baranowski (Andersson) fynd av denna kortvinge från översvämningar vid Höje å.

Den verkar bara vara känd från Sverige, Danmark (SZ) och Österrike (Neusiedlersee, typlokal) (GBIF).

Se även Artdatabankens artfakta om Atheta kaiseriana.

Tillägg 2022-10-09.
Malmö kommun gränsar i öster till Staffanstorp och Svedala kommuner. Staffanstorps kommun består liksom Malmö kommun nästan enbart av bostadsområden och åkermark. Politikerna försöker ge en positiv bild av naturen i kommunen via broschyren upptäck hur nära.

Omedelbart norr om bebyggelsen i Staffanstorp ligger Gullåkra-Vesums natur- och rekreationsområde. Skalbaggsfaunan på Vesums mosse inventerades i början av 1990-talet av Mikael Sörensson. Detta resulterade i rapporten Om faunan av ryggradslösa djur i Vesums mosse samt några andra områden inom Burlövs och Staffanstorp kommuner vilken recenserades i Entomologisk tidskrift 1995.

Mossen ligger 400 m från Höje å och kan svämma över kraftigt. Då är promenadstigarna runt mossen avstängda.

Vid en sådan översvämning i samband med inventeringen fann Mikael flera exemplar av Atheta kaiseriana i driftränder.

Stort tack Mikael för denna information.

Slut tillägg 2022-10-09.



Figur 3. Fyndplats för Atheta kaiseriana, Risebergabäcken, Husie, Malmö, 20 september 2022.
Visa större bild.
Figur 5. Hona, genitalsegmentets ventralplatta, Husie, Malmö, 17 september 2022.
Figur 4. Atheta kaiseriana, Malmö, Husie, 17 september 2022.
Visa större bild.



Axlöpare Zabrus tenebrioides (Goeze, 1777)VU

Den 26 september cyklade jag ut till den övergivna päronodlingen i Ollebo. Denna har jag berättat om september 2017. På den kvadratkilometer stora åkern hade det i år odlats säd. Efter skörden hade den harvats och nu fanns här uppväxande vegetation som verkade vara icke radsådd raps. Ny bebyggelse är på väg in från väster (figur 7) och på den norra delen av åkern har det genomförts en arkeologisk undersökning inför framtida bebyggelse.

Grävlinggrytet var inte bebott av någon grävling, men kaniner hade tagit över många hål. I ett grunt relativt nyskapat hål i åkerkanten fanns en stor jordlöpare. Det var en axlöpare.

Exemplaret var en hona som saknade antenner. Axlöparen är en sensommarart som har larvövervintring. Skalbaggen levde men verkade svag och var förmodligen döende.

I Artportalen finns bara fem fynd av axlöpare.

I Danmark finns många sentida fynd av aksløber och den är inte rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om axlöpare.




Figur 6. I trädridån fyndplats för axlöpare, Gottorp, Malmö, 27 september 2022.
Visa större bild.
Figur 8. Fyndplats för axlöpare, Gottorp, Malmö, 27 september 2022.
Visa större bild.
Figur 7. I bildens nederkant fyndplats för axlöpare, Gottorp, Malmö, 27 september 2022.
Visa större bild.



Figur 9. Axlöpare, Gottorp, Malmö, 26 september 2022.
Visa större bild.




Augusti 2022


Parköronvivel Otiorhynchus crataegi Germar, 1824

Blekingsborg är en bostadsrättsförening i Malmö som har 279 lägenheter. Den består av två höghus med 12 våningar och några låghus. Jag och min hustru bor på nionde våningen i ett av höghusen. Lägenheten är genomgående med stora inglasade balkonger mot sydväst och nordost. Detta ger en strålande utsikt över det platta Malmö och med sikt ända till Lund. Dock ingen bra plats för tomtskådning. Området är inhägnat men det finns en grind på vardera sidan om höghuset ut till en lokalgata som går parallellt med Per Albin Hanssons väg. Dessa grindar är min normala väg ut från området.

Den 23 augusti lämnade jag bilen på service och vid promenaden hem från verkstaden gick jag in via en grind vid låghusen, en väg in som jag sällan använder. Jag märkte då att på några rabatter vid gångvägen (figur 1) fanns svåra gnagskador på bladen (figur 2). Växten hade vita 'smällebär' i toppen på enstaka skott vilket tyder på att det är en lågvuxen snöbärs-variant Symphoricarpos sp. Dagen efter kollade jag om det fanns någon skadegörare på plats. I jorden under busken hittade jag direkt två öronvivlar som kunde bestämmas till parköronvivel, en art som rapporterades som ny för Sverige av Andreas Nord i senaste numret av Fazett efter fynd i Västra Hamnen i Malmö oktober 2020. I
juni i år hittade även jag den i Västra Hamnen. I år har den också rapporterats från Alvesta i södra Småland av Martin Sjödahl och från Lund av Thomas Kraft. Med tanke på den stora mängden av gnagskador på snöbärsbuskarna har den säkerligen funnits här i åtskilliga år.

Sensmoral:
Bättre att leta där man står än att fara runt.

I Danmark finns många
fyndplatser.

Se även Artdatabankens artfakta om parköronvivel.




Figur 1. Fyndplats för parköronvivel, Blekingsborg, Malmö, 26 augusti 2022.
Visa större bild.
Figur 3. Parköronvivel, Blekingsborg, Malmö, 24 augusti 2022.
Visa större bild.
Figur 2. Gnagskador på snöbärsbladen, Blekingsborg, Malmö, 26 augusti 2022.
Visa större bild.




Juli 2022

I juli rapporterar jag tre intressanta skalbaggsfynd från Malmö med omgivning. Det handlar om:

Fuktbaggen
Cryptophagus cylindrellus, NT-rödlistad
Kortvingen
Anotylus mutator
Åkertistelsviveln
Larinus carlinae




Cryptophagus cylindrellus Johnson, 2007NT

Den 13 juli besökte jag Grips plantage i Törringe sydost om Malmö. Jag har augusti 2021 och maj i år berättat om denna skog. I södra delen finns en mindre grandunge med inslag av björk. Gran trivs inte i sydvästra Skåne och här finns många vindfällor och även stående torrakor (figur 1). Markvegetationen domineras helt av blekbalsamin Impatiens parviflora.

Vid besöket håvade jag på den delvis sparsamma vegetationen. Det gav en liten smal Cryptophagus. Jag satte in den i min samling som C. parallelus.

När jag granskade de sex exemplaren av parallelus som jag hade kom jag fram till att det inte var denna art, utan den närstående cylindrellus och att ytterligare ett exemplar var samma art. Detta hade jag sållat fram den 22 december 2018 under en döende vitgran vid Husie mosse (figur 2). De fyra exemplaren av C. parallelus har jag funnit i anslutning till tall.

Det finns mycket få sentida fynd av cylindrellus. I Artportalen finns 24 rapporter varar 16 avser fynd mellan 1953 och 1961. Efter sekelskiftet finns endast två rapporter utöver mina två.

Victor hansen skriver 1950 i Biller XIII:
Temmelig almindelig (J,Ø) i vore nåleskove. Den bankes af fyrre- og granris og er fundet i fyrregrene og -stammer i gangerne af barkbillen Pityogenes bidentatus Hbst. sammen med heteromeren Hypophloeus linearis F. Maj-sept., i antal i juli og aug.

I nutid verkar det dock inte finnas några fynd i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om Cryptophagus cylindrellus.




Figur 1. Fyndplats för Cryptophagus cylindrellus och Anotylus mutator, Törringe, Svedala, 24 juli 2022.
Visa större bild.
Figur 3. Upptill Cryptophagus cylindrellus, Törringe, 13 juli 2022 och nertill Cryptophagus parallelus Ravlunda, 11 juni 1994.
Visa större bild.
Figur 2. Dunge med vitgran och bergtall, Husie mosse, Malmö, 24 oktober 2019. Fyndplats för Cryptophagus cylindrellus, 22 december 2018.
Visa större bild.



Anotylus mutator (Lohse, 1963)

Jag gjorde ett nytt besök i grandungen i Törringe den 26 juli. Då upptäckte jag att här fanns ett grävlinggryt som verkade varit obebott i sommar. Ett sållprov taget i anslutning till grytet gav två hanar av kortvingen Anotylus mutator. Denna kortvinge är i Sverige bara känd från ett tidigare fynd. Jag fann fem exemplar på resterna av en hjort i Häckeberga den 9 april 1989. Fyndet finns rapporterat i
Entomologisk Tidskrift år 2001 (årgång 122).

Den finns beskriven i Victor Hansens Biller XXVI Andet tillægsbind 1969 sidorna 64 och 65. Där rapporteras fynd från Dyrehaven, Lejre och Kildehøj skov ved Nivå. I katalogen från 1996 anges den funnen i EJ, F, LFM, SZ, NWZ, och NEZ.
Jag får Fel Det gick inte att läsa in PDF-dokumentet när jag försöker läsa in denna katalog.

I nutid finns fynd i Danmark från Jylland.

Den liknar mycket Anotylus sculpturatus (Gravenhorst, 1806) och honor av de två arterna kan ej bestämmas. Hanarna har däremot klara skillnader på sjätte bukleden (figur 5 och 6) och på paramererna (figur 7 och 8).

Se även Artdatabankens artfakta om Anotylus mutator.




Figur 4. Anotylus mutator, hane, Törringe, 26 juli 2022.
Visa större bild.
Figur 6. Bukleder till Anotylus sculpturatus, hane, Ven, 27 juni 1981.
Visa större bild.
Figur 5. Bukleder till Anotylus mutator, hane, Törringe, 26 juli 2022.
Visa större bild.



Figur 7. Paramerer till Anotylus mutator, hane, Törringe, 26 juli 2022.
Visa större bild.
Figur 8. Paramerer till Anotylus sculpturatus, hane, Ven, 27 juni 1981.







Åkertistelsvivel Larinus carlinae (Olivier, 1807)

Larinus turbinatus (Gyllenhal, 1836)

På ömse sidor om järnvägen öster om Östervärns station finns stora ytor som Malmö stad vill exploatera. I norra delen av
Ellstorp söder om järnvägen är redan ett stort ruderatområde inhägnat och markberett för byggande av 700 bostäder. Norr om järnvägen i södra Kirseberg ligger Lokstallarna. Översiktsplanen anger att totalt inom områdena skall det byggas 4500-5000 bostäder.

Vid Lokstallarna finns i dag stora ruderatmarker. Jag tog en cykeltur hit den 3 juli och håvade på dessa. På tistel fick jag ett exemplar av åkertistelsviveln. Senare besök har visat att den är allmän på åkertistel här.

Artportalen visar att den är mycket vanlig i Göteborg med första rapport från 2015. I Beetlebase rapporteras att den hittades i Alnarp 14 juni i år. Alnarp ligger bara 6 kilometer från Lokstallarna.

Bland övriga fynd kan nämnas ett exemplar av rödnarvsviveln Sibinia signata (Panzer, 1809) som är NT-rödlistad. Vid besöket den 6 juli för fotografering av lokalen fann jag ett exemplar av målarguldbaggen Oxythyrea funesta (Poda, 1761). Denna art börjar bli allmän både i Malmö och på många andra platser i Sverige.

Se även Artdatabankens artfakta om åkertistelsvivel.

Tillägg 2023-06-02.
Den 6 och 8 juli 2022 cyklade jag åter till Lokstallarna för att försöka finna fler exemplar av åkertistelsvivel. Håvning gav fem exemplar den 6 juli och två den 8 juli.
I september 2022 berättar Andreas Nord på Beetlebase att han hittat Larinus turbinatus på åkertistel på samma ruderatmark. Då började jag fundera på att mina exemplar kanske är felbestämda, men det var först i slutet av maj i år som jag tog tag i detta. Ett återbesök på Lokstallarna verkade lämpligt. Men innan dess kollade jag de exemplar som satt i mina lådor. Och minsann - de var felbestämda. Det var endast exemplaret från den 3 juli som var en åkertistelsvivel, de övriga sju var Larinus turbinatus.
Vid återbesöket den 31 maj kunde jag håva båda arterna på åkertistel.

Se även Artdatabankens artfakta om Larinus turbinatus.
Slut tillägg 2023-06-02.




Figur 9. Fyndplats för åkertistelsvivel och Larinus turbinatus, Lokstallarna, Kirseberg, Malmö, 6 juli 2022.
Visa större bild.

Tillägg 2023-06-02
Figur 11. Larinus turbinatus, Lokstallarna, Kirseberg, Malmö, 6 juli 2022.
Slut tillägg 2023-06-02.

Visa större bild.
Figur 10. Åkertistelsvivel, Lokstallarna, Kirseberg, Malmö, 3 juli 2022.
Visa större bild.




Juni 2022

I juni har jag gjort fyra överraskande skalbaggsfynd i Malmö. Det handlar om:

Trägnagaren
Caenocara bovistae
Tornbaggen
Mordellistena secreta
Klubbhornsbaggen
Euplectus duponti, NT-rödlistad
Öronviveln
Otiorhynchus indefinitus, Ny Skåne


Caenocara bovistae (Hoffmann, 1803)

Den 30 maj gjorde jag en cykelutflykt till Robotskjutfältet. I samband med anläggning av ett nytt industriområde i Elisedal har kommunen grävt upp den fina cykelvägen som jag brukat använda. En nyanlagd cykelväg har blivit klar i juni.

I södra delen av Robotskjutfältet har det legat en gård som är riven. Kvar finns åldrande och döda päronträd. Här låg centrum för endurobanan som drevs av Frivilliga Motorcykelkåren i Malmö,
FMCK. De har dock tvingats sluta använda banan (figur 2) lagom som man var klar med en trevlig utvidgning av den. Här finns också ett litet skjul som använts som vinterskydd för får. I höstas restes det här stora tält som ger fåren ett bättre skydd.

Vid besöket den 30 maj var det kallt och blött väder. På ruderatmarken som utgjorde centrum för endurobanan finns enstaka lövbusker. På ett sälgblad satt en liten rund skalbagge helt stilla. Jag förmodade att det var en nyckelpiga t. ex. rödsköldad torrmarkspiga Scymnus rubromaculatus (Goeze), men jag tog med den hem och kunde då konstatera att det var en Caenocara bovistae. Denna tillhör familjen trägnagare men lever på röksvampar. På fältets fårbetade gräsytor finns på hösten rätt gott om röksvampar, däremot har jag inte sett några röksvampar vid fyndplatsen.

Caenocara bovistae är känd från hela Sverige från Skåne till Torne lappmark, men i Artportalen finns endast 24 fynd inlagda varav mitt är det enda från Skåne.

I Danmark verkar det inte finnas några fynd av denna art efter 1923.

Se även Artdatabankens artfakta om Caenocara bovistae.




Figur 1. Robotskjutfältet med spår av endurobanan i förgrunden. Fyndplats för Caenocara bovistae, Malmö, 23 juni 2022.
Visa större bild.
Figur 3. Caenocara bovistae, Robotskjutfältet, Malmö, 30 maj 2022.
Visa större bild.
Figur 2. Anslag januari 2020 om stängning av endurobanan, Robotskjutfältet, Malmö, 23 juni 2022.
Visa större bild.



Mordellistena secreta Horák, 1983

Den 1 juni gjorde jag ett besök i Almåsa i östra Malmö. Här finns en någon hektar stor kulle som håller på att växa igen. Mot norr finns en dyr grind som helt saknar stängsel på sidorna. Jag förmodar att man tänkt ha stängsel och djur här, men upptäckt att koloniområdets färskvattenbrunn låg i östra kanten av kullen vilket gjorde det olämpligt med djur här. På kullen finns gott om hagtorn och harris. Mot norr finns en liten yta med mandelblom, Saxifraga granulata (Figur 4). När jag håvade här fick jag tre exemplar av en stor Mordellistena. Vid återbesök den 4 juni för fotografering fick jag ytterligare fyra exemplar trots miserabelt väder. Vid en utflykt till Käglinge hästbacke i sydöstra Malmö den 14 juni fick jag ett stort exemplar vid håvning på tjärblomster Viscaria vulgaris.

Alla har visat sig vara Mordellistena secreta en överraskning för Malmö. Den är svårbestämd men har fyra skåror på bakskenbenet, tre på första bakfotsleden och två på andra bakfotsleden. För att räkna dessa måste man vara väldigt noga med belysningsriktning. Framskenbenet hos hanen har upptill en lätt utvidgning som har lite längre hår (figur 6), vilket bör kontrolleras vid tveksamhet om bestämningen.

Arten rapporteras som ny för Sverige av Stig Lundberg i Entomologisk Tidskrift 1994:

Mordellistena secreta Horak, 1983 har i södra Sverige konstaterats hittills från Sk, Degeberga 9.VII.1970, Sm, Strömsrum 27. VII.l971 och Sö Tullgarn 26.VII.1970 (samtliga leg SL och det. auktor).

I Artportalen finns fyra fyndrapporter gjorda av Håkan Lundkvist från Småland 2009, Blekinge 2020 och Skåne 2019 och 2021.

I Beetlebase rapporterar Olof Persson den från den exklusiva biotopen Finsjöbrännan 10 juni 2022 med mycket fina bilder på arten, paramererna och på skårorna på bakbenet.

Den är inte känd från Danmark.


Se även Artdatabankens artfakta om
Mordellistena secreta.




Figur 4. Fyndplats för Mordellistena secreta, Almåsa, Malmö, 4 juni 2022.
Visa större bild.
Figur 5. Mordellistena secreta, Almåsa, Malmö, 1 juni 2022.
Visa större bild.



Figur 6. Framskenben, hane, Mordellistena secreta, Almåsa, Malmö, 4 juni 2022.
Visa större bild.
Figur 7. Paramerer till Mordellistena secreta, Almåsa, Malmö, 4 juni 2022.






Euplectus duponti Aubé, 1833NT


Den 3 juni tog jag ett sållprov av förna i den ur biologisk mångfald värdefulla trädgården vid Elinelunds gård. Jag har rapporterat skalbaggsfynd härifrån
augusti 2016, december 2016 och januari 2019. Nu fann jag ett exemplar av klubbhornsbaggen Euplectus duponti som är NT-rödlistad. Denna kan man hitta i anslutning till multnande potatis. Här finns ett stort fält med jordärtskockor, flertalet säkerligen med friska rötter men förmodligen finns här också multnande jordärtskockrötter som kanske kan uppskattas av Euplectus duponti.

I Artportalen finns 10 fyndrapporter av denna art varav jag svarar för fyra.

I Danmark verkar det inte finnas några nyare fynd av arten.

Se även Artdatabankens artfakta om Euplectus duponti.


Figur 8. Trädgården vid Elinelunds gård, Malmö, 26 juni 2022.
Visa större bild.
Figur 9. Euplectus duponti, Elinelund, Malmö, 4 juni 2022.
Visa större bild.



Otiorhynchus indefinitus Reitter, 1912 (dieckmanni, Magnano 1979)

Tillägg 2022-11-11.
Fynd av levande exemplar oktober 2022 har medfört att det inte handlar om O. indefinitus utan om den närstående O. cribricollis Gyllenhal, 1834 som också är ny för Skåne.
Slut tillägg 2022-11-11.

I Malmö är häckar och fristående buskar av liguster mycket vanliga. I Västra Hamnen har gågatan mellan hus och Daniaparken en mer än hundra meter lång sträcka med flera ungefär tio meter långa rabatter med ligusterhäckar på ömse sidor (figur 10 och 11). Rabatterna innehåller ett stort antal ej inhemska växter som jag inte kan identifiera. Den 9 juni tog jag ett sållprov här under en ligusterhäck med blad som hade gnagskador. Som väntat fanns parköronviveln Otiorhynchus crataegi Germar, 1824 i antal i sållprovet. Men här fanns också en död avlång öronvivel som var något större än parköronviveln (figur 12).

Frambenen saknas vilket gör att det är svårt att bestämma underfamilj. Men den har flera mer eller mindre unika kännetecken:
Längden är 7 mm.
Låren saknar tand.
Halsskölden är enbart punkterad (figur 13)
Täckvingarna har tio grovt punkterade strimmor.
Strimmornas mellanrum har alla en rad av tunna snett uppstående hår som är så långa att det enskilda håret når nästa hår (figur 14).
På täckvingarna finns också avlånga fjäll (figur 14).

Jag bedömer att det handlar om Otiorhynchus indefinitus.
Om denna art skriver Christoffer Fägerström, Elisabeth Kärnestam och Rana Anderson i Entomologisk Tidskrift 2010:.

Arten är rapporterad från Bergianska trädgården i Stockholm (Borisch 1997), men detta har istället visat sig vara O. cribricollis. Ett fynd finns även rapporterat från Halltorp på Öland 1981, men vi har inte kunnat kontrollera riktigheten i den uppgiften. Om det stämmer var fyndet troligen av helt tillfällig karaktär då den inte noterats därefter.

Fyndet i Malmö kan vara tillfälligt och inkommit med de växter som finns i rabatterna.

Den är känd från Danmark via fynd på Fyn 2007 och 2015-2020.

Se även Artdatabankens artfakta om Otiorhynchus indefinitus.




Figur 10. Fyndplats för Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 22 juni 2022.
Visa större bild.
Figur 12. Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 9 juni 2022.
Visa större bild.
Figur 11. Fyndplats för Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 22 juni 2022.
Visa större bild.



Figur 13. Halssköld till Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 9 juni 2022.
Visa större bild.
Figur 14. Bakre delen av täckvingarna till Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 9 juni 2022.
Visa större bild.




Maj 2022

I maj har jag utsträckt mina cykelutflykter till Grips plantering som ligger i Svedala kommun vid gränsen till Malmö kommun. Jag har augusti 2021 berättat om detta naturområde.

En markväg västerut från Skabersjö slott når Grips plantering efter en bro över Sege å . Den följer sedan norra kanten av Grips plantering 100 m fram till gränsen till Malmö kommun. Där vinklar den söderut med en kungsgranplantering mot väster. Den upphör helt när den efter 300 m når en plantering med hybridasp 50 meter före järnvägen Malmö-Ystad. äldre kartor visar att den tidigare passerade järnvägen och gick fram till Törringe gård. Denna gård var då förmodligen en arrendegård under Skabersjö slott.

Promenerande och ridande människor har skapat en ny stig som går över järnvägen och når den södra delen av Grips plantering. Här finns en drygt kilometerlång stig som går runt i vacker blandskogsnatur (figur 11). Trafikverket uppskattar inte denna övergång och har därför satt upp en ny skylt som förbjuder övergången av järnvägen (figur 1). Märkligt nog har har Trafikverket även satt upp samma skylt 50 m längre österut där det är mycket svårt att nå järnvägen på grund av täta busksnår. En gammal skräpig skylt står kvar vid markvägen som inte finns kvar och med ett två meter högt stängsel in till planteringen av hybridasp som helt hindrar denna passage.

Med cykel når jag lätt övergången vid figur 1 från båda hållen utan att behöva passera över järnvägen.

För kanske två år sedan avverkade Trafikverket några grova träd som stod för nära järnvägen. Två björkar sågades ner vid foten (figur 7 och 9) medan de för en tall (figur 1) och några ekar skapade högstubbar.

I Grips plantering har jag gjort flera intressanta fynd:

Fuktbaggen
Atomaria lohsei Ny Sverige
Ädellövstumpbagge Platysoma compressum VU-rödlistad
Aspvedvivel Cossonus parallelepipedus VU-rödlistad
Tysklönnvivel Bradybatus fallax Ny Skåne
Trädsvampborren
Cis pygmaeus DD-rödlistad


Atomaria lohsei Johnson & Strand, 1968

Vid tallhögstubben (figur 1) hade den blanksvarta trämyran Lasius fuliginosus ett bo. Bland myrgäster fanns här glansbaggen Amphotis marginata (Fabricius, 1781) i stort antal, vilket gäller för flertalet bon av denna myra här i Malmö. Denna skalbagge är NT-rödlistad. Övriga myrgäster var kortvingarna Zyras laticollis (Märkel, 1842) också i stort antal och Oxypoda vittata Märkel, 1842 tre exemplar.

Intressant var en rödgul Atomaria (figur 2) som jag med tvekan bedömmer är en A. lohsei, som är ny för Sverige. Exemplaret är tyvärr en hona med spermateca enligt figur 3. Vid genomgång av mina A. bella fann jag ytterligare ett exemplar av A. lohsei, rödgul och med liknande spermateca (figur 4).

A. lohsei beskrevs av Colin Johnson och Andreas Strand 1968 i
Norsk Entomologisk Tidskrift.
Där beskriver man honans spermateca enligt
Female: spermateca more open and slender, more evenly curved, not acuminate nor downwardly directed at the apex as is the case with bella. (Figs. 3-4)

Bilden av spermatecan till A. lohsei i figur 4 i artikeln stämmer bara delvis överens med mina exemplar.

Från Danmark rapporteras den i Entomologiske Meddelelser 1992. Där finns en figur av spermatecan som tyvärr bara är en kopia av figur 4 från originalbeskrivningen.

Se även Artdatabankens artfakta om Atomaria lohsei




Figur 1. Fyndplats för Atomaria lohsei, Törringe, Svedala, 12 maj 2022.
Visa större bild.
Figur 3. Spermateca till Atomaria lohsei Törringe, Svedala, 9 maj 2022.
Figur 2. Atomaria lohsei, Törringe, Svedala, 9 maj 2022.
Visa större bild.



Figur 4. Spermateca till Atomaria lohsei Almåsa, Malmö, 7 juli 2021.
Figur 6. Till vänster spermateca till Atomaria bella, Slätten, Blekinge, 20 juni 2009 och till höger till Atomaria lohsei Törringe, Svedala, 9 maj 2022.
Figur 5. Spermateca till Atomaria bella Fulltofta, Hörby, 31 juli 1998.



Ädellövstumpbagge Platysoma compressum (Herbst, 1783)VU

Den ena av de två nersågade björkarna hade blivit liggande en halvmeter ovan marken och därigenom blivit ganska torr. Barken var fortfarande hårt åtsittande. När jag lyfte på en lossnande barkbit nära roten den 3 maj fanns här flera larver och puppor till den stora kardinalbaggen Pyrochroa coccinea (Linnaeus, 1760). Här fanns också två exemplar av ädellövstumpbaggen som är VU-rödlistad och med få sentida fynd. I Artportalen finns 92 fyndrapporter varav 26 från Lunds kommun och 10 från Svedala kommun men bara totalt 7 de senaste 20 åren.

I Danmark finns åtskilliga
fynd de senaste tio åren runt Köpenhamn.

Se även Artdatabankens artfakta om ädellövstumpbaggen.




Figur 7. Fyndplats för ädellövstumpbagge, Törringe, Svedala, 6 maj 2022.
Visa större bild.
Figur 8. Ädellövstumpbagge, Törringe, Svedala, 3 maj 2022.
Visa större bild.



Aspvedviveln Cossonus parallelepipedus (Herbst, 1795)VU

De nersågade björkarna hade röta nertill och var här ihåliga. ängsmyra Formica pratensis hade anlagt bo i båda stubbarna men vid mitt besök den 3 maj var bara den i figur 9 bebodd. Jag tog hem myrstacksförna för ett söka efter myrgäster. I förnan fanns åtskilliga bakkroppar efter aspvedvivel. Vid återbesöket den 6 maj för fotografering av lokalen fann jag även ett levande exemplar av denna VU-rödlistade vivel.

Jag har
mars 2018 rapporterat om fynd av denna vivel i Kvarnby som ligger 6 kilometer från fyndet i Törringe.

Från björkstammen hade det kläckts många exemplar av björksplintborren Scolytus ratzeburgii Janson, 1856 och från grenarna hade det kläckts åtskilliga eksplintborrar Scolytus intricatus (Ratzeburg, 1837), ett överraskande trädval.

Se även Artdatabankens artfakta om
aspvedviveln




Figur 9. Fyndplats för aspvedviveln, Törringe, Svedala, 6 maj 2022.
Visa större bild.
Figur 10. Aspvedviveln, Kvarnby, Malmö, 7 mars 2018.



Tysklönnvivel Bradybatus fallax Gerstaecker, 1860

I den södra delen av Grips plantering finns flera bestånd av grov tysklönn Acer pseudoplatanus eller sykomorlönn som den också kallas (figur 11). När jag håvade här på vegetationen den 12 maj fick jag ett exemplar av tysklönnviveln. Vid ett återbesök den 15 maj för fotografering tog jag ytterligare tre exemplar.

Den är ny för Skåne och i Sverige endast känd från centrala Göteborg där den håvats i antal på tysklönn. På min fyndplats finns den säkerligen också i antal men oåtkomlig i toppen på lönnarna.

Den har på senare år även hittats i
Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om tysklönnviveln




Figur 11. Fyndplats för tysklönnvivel, Törringe, Svedala, 15 maj 2022.
Visa större bild.
Figur 12. Tysklönnvivel, Törringe, Svedala, 12 maj 2022.
Visa större bild.



Cis pygmaeus (Marsham, 1802)DD

Den 6 maj tog jag hem några murknande och delvis tickbevuxna små ekgrenar från ett område med grova ekar (figur 13). Dessa förvarades i rumstemperatur och det kom efterhand fram övervintrande skalbaggar. Den 21 maj började det kläckas ekgrenbrunbaggar Conopalpus testaceus (Olivier, 1790) och den 22 maj visade sig en nykläckt fläckig blombock Rutpela maculata (Poda, 1761).

Den 19 maj fick jag en hona och den 20 maj en hane av en synnerligen svårbestämd trädsvampborre. Det visade sig vara Cis pygmaeus som är DD-rödlistad och med endast 10 rapporter i Artportalen varav jag står för två. .

Vid bestämning av denna art är det lättast att först kolla att halsskölden är mörk med en ljus kant framtill (figur 14). Därefter kollar man att framskenbenet har en avrundad yttersida (figur 15).

Hanen har en väl synlig grop på första bukleden (figur 16) och två utskott på munskölden (figur 17). Mitt hanexemplar är mycket litet, hos individer av normalstorlek är uskotten tydligare.
Täckvingarnas fjäll har olika längd till skillnad från de flesta andra trädsvampborrearter.

Se även Artdatabankens artfakta om
Cis pygmaeus




Figur 13. Fyndplats för Cis pygmaeus, Törringe, Svedala, 27 maj 2022.
Visa större bild.
Figur 15. Framskenben, Cis pygmaeus, hona, Törringe, Svedala, 19 maj 2022.
Figur 14. Cis pygmaeus, hona, Törringe, Svedala, 19 maj 2022.
Visa större bild.



Figur 16. Bukleder, Cis pygmaeus, hane, Törringe, Svedala, 20 maj 2022.
Visa större bild.
Figur 17. Huvud, Cis pygmaeus, hane, Törringe, Svedala, 20 maj 2022.
Visa större bild.




April 2022


Meligethes sulcatus Brisout de Barneville, 1863

Spillepengen är en 1,5 kilometer lång udde ut i Öresund skapad av sopor. Den begränsas av Sege å och Kalina å. Norr om Kalina å ligger Tågarps hed, medan Arlövs hed ligger under sopberget. På andra sidan Sege å ligger ett kraftvärmeverk som förbränner sopor, både från sydvästra Skåne och importerade. Här finns också Spillepengens avloppsreningsverk.

Det är endast den inre delen av udden som är tillgänglig för allmänheten. Här finns en stor skjutbana, motionsspår och ett smalt, slingrigt och kuperat
mountainbikespår (figur 1).

Den 23 april tog jag en cykeltur hit, bland annat för att titta på Malmö Classic tävlingsmete i Sege å, en tvådagars internationell tävling om vardera fem timmar. Mycket lämplig plats eftersom det finns en asfalterad markväg utmed ån varför de tävlande kan parkera sin bil med utrustningen direkt vid den tilldelade tävlingsplatsen.

Markvägen går mellan sydvästra delen av skjutbanan och Sege å. Här finns en grillplats. Ruderatytorna har här stora bestånd av jordreva Glechoma hederacea, en kransblommig växt (Lamiaceae) med violettblå blommor som blommar tidigt på våren. Jag har tidigare år håvat på denna växt i hopp att finna någon intressant rapsbagge. Alltid förgäves.

Vid detta besök tog jag ett sållprov av förna och jord under plantor. Betydligt bättre resultat. Totalt 10 rapsbaggar varav inget var den ytterst allmänna Meligethes aeneus (Fabricius, 1775), med det svenska namnet "rapsbagge". Ett exemplar var Meligethes difficilis (Heer, 1841), medan övriga var Meligethes sulcatus som är ny för Skåne. Denna togs 2012 som ny för Sverige vid Hornsö i sydöstra Småland, och har därefter hittats på flera platser i sydöstra Småland. Den uppges leva på vitplister Lamium album, som knappast finns här i direkt närhet. Dock kan det handla om en övervintringsplats. Pollen från jordreva kan vara en tidig näringskälla.

Den är ganska besvärlig att bestämma. Tandningen på framskenbenen är svag och mikronätristningen på halssköld och täckvingar är också svag. Säkrast är att genitalpreparera en hane (figur 3, 4 och 5).

I Danmark är den känd från Jylland. Några fynd längre österut har inte rapporterats.

Se även Artdatabankens artfakta om Meligethes sulcatus


Figur 1. Fyndplats för Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 24 april 2022.
Visa större bild.
Figur 3. Aedeagus, hane, Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 23 april 2022.
Figur 2. Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 23 april 2022.
Visa större bild.



Figur 4. Penis, hane, Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 23 april 2022.
Figur 5. Paramerer, hane, Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 23 april 2022.




Mars 2022


Klibbtickgnagare Dorcatoma punctulata Mulsant & Rey, 1864

Den första gången jag besökte Jägersro travområde var sommaren 1950. Min far och jag var och tittade på Svenskt Travderby. Nästa besök blev den 2 februari 2022, 72 år senare. Men nu var jag i den östligaste delen av det stora området. Som gräns mot Elisedalsvägen finns här ett lövskogsområde med högt biologiskt mångfaldsvärde .
Den gamla travbanan med byggnader som jag besökte 1950 är såld till Malmö stad och i stället skall Malmö Travsällskapet skapa en helt
ny anläggning i den östra delen av området. Denna del ligger i stadsdelen Elisedal och var enligt den Ekonomiska kartan från 1968 ett övningsområde för Kungliga Skånska luftvärnsregementet (Lv4). Området genomkorsas av flera breda träningsspår för galopp- och travhästar (figur 2). Som framgår av Travsällskapets hemsida finns inget intresse i planeringen att beakta eventuell biologisk mångfald.

I skogsområdet finns gott om död ved och promenaden var därför jobbig. Här fanns ett vackert rovfågelbo högt uppe i ett träd (figur 1). Jag såg ingen rovfågel varken den 2 februari eller vid fotograferingstillfället den 1 mars. Däremot var det två större hackspettar högst uppe i trädet den 1 mars. I förnan i trädets närhet fanns den sällsynta kortvingen Haploglossa picipennis (Gyllenhal, 1827) i antal. Denna skalbagge har jag hittat i bo av bivråk på Öland och i bo av fiskgjuse på Ängsö i Västmanland.

I kanten av skogsområdet hade det gallrats och kalhuggits för något år sedan. Det låg därför upplag av ris och stockar på flera platser. Dessa väntade förmodligen på flisning men hade varit värdefulla att sparas som faunadepå. Under bark på en stock i vedhögen i figur 2 fanns stora mängder av Uleiota planatus (Linnaeus, 1760) men också ett exemplar av den VU-rödlistade entandade plattbaggen.

På vindfällor av gråal fanns klibbtickor Fomitopsis pinicola (figur 3). Jag tog med hem en liten klibbticka som verkade vara angripen av insekter (figur 4). Efter förvaring inomhus i värme kläcktes den 26 februari en klibbtickgnagare, ett överraskande Malmö-fynd. Jag har 2009 i
Notiser berättat om fynd av denna nordliga art i nordöstra Skåne och nordvästra Blekinge.
Den är inte funnen i Danmark.
Se även Artdatabankens artfakta om klibbtickgnagare och Haploglossa picipennis.

Den 20 mars kläcktes en svampmal från tickan. Mina kunskaper om malar är ringa varför jag sände en förfrågan till bugmaster@vilkenart.se om vilken art det kunde vara. Ett dåligt foto av fjärilen sändes med. Stefan Lemurell konstaterade att det borde vara en snedbandad svampmal Morophaga choragella.
Jag har senare tagit tre nya foton av fjärilen (figur 7, 8 och 9).
Visst var det rätt! Stort tack Stefan!




Figur 1. Rovfågelbo, Elisedal, Malmö, 1 mars 2022.
Visa större bild.
Figur 3. Fyndplats för klibbtickgnagare, Elisedal, Malmö, 1 mars 2022.
Visa större bild.
Figur 2. Fyndplats för entandade plattbaggen, Elisedal, Malmö, 15 mars 2022.
Visa större bild.



Figur 4. Klibbticka med utgångshål för klibbtickgnagare, Elisedal, Malmö, 1 mars 2022.
Visa större bild.
Figur 6. Aedeagus, klibbtickgnagare, Elisedal, Malmö, 26 februari 2022.
Visa större bild.
Figur 5. Klibbtickgnagare, Elisedal, Malmö, 26 februari 2022.
Visa större bild.



Figur 7. Snedbandad svampmal från sidan, Elisedal, Malmö, 20 mars 2022.
Visa större bild.
Figur 9. Snedbandad svampmal med synlig bakvinge, Elisedal, Malmö, 20 mars 2022.
Visa större bild.
Figur 8. Snedbandad svampmal uppifrån, Elisedal, Malmö, 20 mars 2022.
Visa större bild.






Pydden

Pydden. är en liten göl omgiven av gungfly som ligger öster om Yddingesjön i Svedala kommun i sydvästra Skåne. Här gjordes förra året det överraskande fyndet av kortvingen Stenus kiesenwetteri Rosenhauer, 1856 som ny för Sverige. Den 18 mars gjorde jag en utflykt till Pydden. Den hade en välutvecklad laggzon som nu i mars var svår att passera torrskodd även med höga stövlar. Kunde konstatera att Stenus kiesenwetteri fanns i vitmossan. Det tyder på att den övervintrar i gungflyet då mars i år i sydvästra Skåne har kännetecknats av nätter med minusgrader och isbildning och dagar som ej varit speciellt varma.

När jag skakade förna från gungflyet intill laggzonen över ett skynke fick jag överraskande ett exemplar av starrpraktbagge Aphanisticus pusillus (Olivier, 1790). I Sverige verkar den tidigare bara ha tagits på torra varma sandmarker men Victor Hansen uppger i Biller XXIII Smældere og Pragtbiller:
I Tyskland er arten både fundet på tør og på fuktig bund.

I anslutning till ett dike i laggzonen fanns bar torvjord (figur 12). Sållning här gav ett exemplar av kulbaggen Curimopsis nigrita (Palm, 1934). Det finns få sentida fynd av denna skalbagge i Sverige.

I figur 10 syns tuvor av flugtrumpet Sarracenia purpurea. De kannlika bladen är mycket effektiva insektsfångare. I bladen hittade jag rester av dödgrävare Nicrophorus och jordlöpare bland annat ett exemplar av den stora brynsvartlöparen Pterostichus niger (Schaller, 1783).

Se även Artdatabankens artfakta om starrpraktbagge. och Curimopsis nigrita. och motsvarande information från Danmark strandpragtbille och tørveødebille.




Figur 10. Fyndplats för starrpraktbagge, Pydden, Svedala, 28 mars 2022.
Visa större bild.
Figur 11. Starrpraktbagge, Pydden, Svedala, 18 mars 2022.
Visa större bild.



Figur 12. Fyndplats för Curimopsis nigrita, Pydden, Svedala, 28 mars 2022.
Visa större bild.
Figur 13. Curimopsis nigrita, Pydden, Svedala, 18 mars 2022.
Visa större bild.




Februari 2022


Kuststarrvivel Tournotaris bimaculata (Fabricius, 1787)VU

Under helgen 29-30 januari passerade stormen Malik Sverige. Den högsta vindstyrkan över land i Sverige uppmättes i Malmö med vindbyar på 29,4 m/s. När vattnet i hamnen stigit till +135 cm havererade vattenståndsmätaren.

September 2020 berättade jag om
Stenören. Då skriver jag
Vid högt vattenstånd i havet och kraftig sydvästlig vind kommer förmodligen hela Stenören att bli överspolad av havsvågor som bygger om sand- och tångpartierna.

Den 31 januari tog jag en cykeltur hit för se om stormen skapat några skador. De fina sittplatserna september 2020 i figur 4 var helt försvunna, men detta kan ha skett tidigare - jag har inte varit här på länge.

Närmast Lernacken hade vågorna spolat över hela udden och driftränder hade samlats på läsidan (figur 1). Figur 2 tagen juni 2021 är en sommarbild från samma plats men riktad mot öster. Längre ut på udden låg dock driftränderna överlag på västsidan, men det fanns enstaka ställen där driftränderna hamnat på läsidan. Totalt var dock udden ganska oförstörd. Jag tog med hem två sållprov ett närmast Lernacken och ett rätt långt ut på udden.

I dessa fanns tre sällsynta skalbaggar som jag fann september 2020:

Kortvingen Heterothops binotatus, DD-rödlistad
Kortvingen Leptacinus sulcifrons, ej funnen i Sverige på 60 år
Kvickbaggen Cordicomus instabilis, NT-rödlistad

I sållprovet fanns också en bakkropp till en skalbagge som jag bedömer vara den VU-rödlistade kuststarrviveln. Denna har stor likhet med den allmänna vasstarrviveln Notaris scirpi (Fabricius). Båda är ungefär lika stora 5-7,5 mm enligt Victor Hansens Biller XXI Snudebiller.

Täckvingarnas längd är 5,2 mm. Jag har inget exemplar av kuststarrviveln men genom jämförelse med en vasstarrvivel med samma längd på täckvingarna kommer jag fram till att mitt exemplar bör vara 7,0 mm.
Exemplaret är en hane med intryckning på såväl första som andra bukleden.
Bukens sidor saknar den vita fjällbeklädnad som kännetecknar vasstarrviveln.
Vid en jämförelse med vasstarrviveln kännetecknas täckvingarna på mitt exemplar av att den brungula behåringen är mycket tydlig strimmig, strimmorna är något svagare och att mellanrummen mellan strimmorna är helt plana medan de hos vasstarrviveln är svagt men tydligt välvda.

I Artdatabanken finns 23 rapporter av kuststarrviveln. Här finns fynd såväl norr (Arlöv, 4 maj 1980 och 13 juni 1997) som söder (Eskilstorp 26 mars 2007 och Gessie 7 mars 2008) om Malmö rapporterade av Alan Dufberg.

Den är inte rödlistad i Danmark.
Se även Artdatabankens artfakta om kuststarrvivel.
Vivelnamnet har i Artdatabanken tredubbla st i mitten vilket bör vara en felstavning.


Figur 1. Fyndplats av bakkropp till kuststarrvivel, Stenören, Malmö, 20 februari 2022.
Visa större bild.
Figur 3. Bakkropp till kuststarrvivel, hane, Stenören, Malmö, 31 januari 2022.
Figur 2. Sommarbild av fyndplats av bakkropp till kuststarrvivel, Stenören, Malmö, 21 juni 2021.
Visa större bild.




Nephus bipunctatus (Kugelann, 1794) DD

Den 5 februari gjorde jag en cykeltur till Ulricedal. Efter att passerat Rosengården går turen en lång sträcka inom Östra kyrkogården (figur 4). Oktober 2021 berättade jag om en värdefull faunadepå här. Vid utflykten tog jag ett sållprov av förna i den långsmala skog av bok och lind som finns mellan denna väg och den öppna kyrkogården.

Sållprovet gav mycket få skalbaggar dock ett exemplar av den DD-rödlistade nyckelpigan Nephus bipunctatus. Jag har vid senare sållningar här hittat ytterligare två exemplar.

Jag hittar inget svenskt namn på denna nyckelpiga. Den saknas i Artdatabankens
förteckning över svenska namn på nyckelpigor. Kanske finns det ett svenskt namn i Peter Wärmlings bok Nyckelpigor i Sverige som kom ut 2017 men jag har inte tillgång till denna bok.
I Norge heter den storflekket dvergmarihøne och är NT-rödlistad.

Fyndet är inte överraskande eftersom den de senaste åren hittats åtskilliga gånger i Köpenhamnsområdet.

Se även Artdatabankens artfakta om Nephus bipunctatus.




Figur 4. Fyndplats för Nephus bipunctatus, Östra kyrkogården, Malmö, 7 februari 2022.
Visa större bild.

Figur 6. Spermateca, Nephus bipunctatus, Östra kyrkogården, Malmö, 5 februari 2022.
Figur 5. Nephus bipunctatus, Östra kyrkogården, Malmö, 7 februari 2022. Visa större bild.




Januari 2022


Euplectus infirmus Raffray, 1910
Malmö, 4 januari 2022.
Visa större bild.

Oktober 2019 berättade jag om fyndet av yxbagge i en döende vitgran vid Husie mosse. Vid en cykeltur hit den 4 januari kunde jag konstatera att flertalet vitgranar nu var döda och att barrförnan under dem i stort sett var borta. Området är sommartid betat av får men detta kan knappast haft någon orsak till att granarna dött. Kanske torka har fått dem på fall eller har de dött av ålderdom.

Jag tog med hem ett litet sållprov mest bestående av jord. Detta innehöll ett exemplar av klubbhornsbaggen Euplectus infirmus. Rickard Andersson (Baranowski) rapporterar i Entomologisk Tidskrift 1977 det första fyndet från Sverige av denna art. Den hade hittats i en frökompost i Lund den 13 augusti 1976. I Entomologisk Tidskrift 1979 berättar han att han håvat den i antal i Häckeberga.

I Artportalen finns endast sju rapporter om fynd av arten i Sverige varav jag svarar för fyra. Mina tre övriga fyndlokaler är från Lomma där jag 2002-2004 funnit totalt 9 exemplar med hjälp av nergrävda vegetabilier i första hand ruttnande potatis.


Se även Artdatabankens artfakta om Euplectus infirmus.



December 2021


Sumpvivel Neophytobius muricatus (Brisout de Barneville, 1867)DD



I Malmö kommun är det stor brist på naturområden och de som finns är ofta utsatta för hot om exploatering såsom
Limhamns gamla skjutbana.
Det största sammanhängande naturområdet i Malmö är Käglinge naturområde. Det är kanske en kvadratkilometer stort och utgöres till stor del av ett igenväxande grustag. Detta grustag var den stora försörjaren av grus till Malmö stad under 1900-talets första halvsekel. Det upphörde för så länge sedan att Länsstyrelsen inte hade möjlighet att kräva avplaning av branter och plantering av plana ytor. Dessa åtgärder är förrödande för den biologiska mångfalden. Igenväxningen har pågått så länge att här finns sälgar som har blivit ihåliga och även dött.

Jag har vid några tillfällen under senhösten cyklat ut hit och cyklat runt på stigarna. En trevlig svamp som finns här är den vita hattmurklan Helvella crispa. I svampboken står det om denna murkla:
Vit hattmurkla är en god matsvamp som vanligtvis inte fordrar avkokning. Försiktighet rekommenderas dock vid tillredning av alla murklor. Dels kan förväxling ske mellan snarlika arter, dels kan reaktionen på murkeldiet vara högst individuell.
Jag har genom åren plockat och ätit mängder med stenmurklor där giftet kokats bort, men risken för förväxling avhöll mig från att plocka den vita hattmurklan.

Sållprov från lokaler som verkat intressanta har gett få rödlistade arter. Bästa fyndet är från den torra kärrmarken i figur 1 där jag fick ett exemplar av sumpviveln som är DD-rödlistad. Denna har jag tidigare hittat i antal vid Siesjön i Blekinge.

Den är inte rödlistad i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om sumpvivel.




Figur 1. Fyndplats för sumpvivel, Käglinge naturområde, Malmö, 14 december 2021. Visa större bild.
Figur 2. Sumpvivel, Käglinge naturområde, Malmö, 9 december 2021. Visa större bild.




Ernobius pini (Sturm, 1837)


Öster om Oxie kyrka finns en stor kulle, Skäggebjär, som inte utgör en bronsåldersgrav som flertalet kullar i omgivningen utan har skapats vid inlandsisens avsmältning. Mot nordost är sluttningen moderat och åkermarken går ända upp till toppen. Söderdelen är brant och en stig leder upp från bostadskvarteret Skäggebjär till toppen. På denna del växer grova granar glest. Något granvindfälle och någon granhögstubbe finns också. Här växer också några bergtallar. Det finns flera myrstackar, förmodligen röd skogsmyra Formica rufa Linnaeus, hysande åtskilliga myrgästskalbaggar. I Malmö är röd skogsmyra sällsynt och jag känner bara till boplatser i Almåsa utöver denna plats.

På toppen finns ett litet bestånd av blåmunkar Jasione montana, en annan sällsynthet i Malmö. På dessa håvade jag i augusti 2020 rapsbaggen Meligethes subrugosus (Gyllenhal).

Figur 3 visar två bergtallar med till vänster hus i kvarteret Skäggebjär och långt borta vattentornet i Oxie.
Den högra bergtallen har nertill flera döende grenar. Vid en cykelutflykt hit den 31 oktober tog jag med hem några döende toppskott med trägnagarlarver. Efter förvaring i rumsvärme kläcktes en hane av Ernobius pini den 18 december och en hona tre dagar senare. Detta är en utbredd men sällsynt trägnagare. I Karlshamn har jag kläckt den från tallskott som varit angripna av tallskottvecklare. Dessa skott är lätta att upptäcka ute i naturen på grund av kraftigt kådflöde. Här i Skäggebjär har jag inte sett några sådana toppskott.

Ernobius pini kan lätt förväxlas med mjuk trägnagare Ernobius mollis (Linnaeus) som är allmän. Denna kläcktes också från grenarna, första exemplaret den 29 december. Den utvecklades inuti tunna grenar kanske 5 cm från toppskottet som inte var mer än 3-4 mm tjocka.

Se även Artdatabankens artfakta om
Ernobius pini.

Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.




Figur 3. Fyndplats för Ernobius pini, Skäggebjär, Malmö, 20 december 2021. Visa större bild.
Figur 5. Aedeagus, Ernobius pini, Skäggebjär, Malmö, 18 december 2021. Visa större bild.
Figur 4. Ernobius pini, hona, Skäggebjär, Malmö, 21 december 2021. Visa större bild.




November 2021


Den 30 oktober skrev jag: Vintern närmar sig och därmed förmodligen färre intressanta skalbaggsfynd.
Men sommaren blev lång i Malmö och den meterologiska hösten anlände först den 11 november och det har funnits år då det aldrig blivit någon meterologisk vinter i Malmö.

För november rapporterar jag fynd från Malmö av en VU-rödlistad vivel, en mögelbagge som är ny för Skåne, en oväntad men svårbestämd myra, samt en halssköld av en insekt där jag behöver hjälp med bestämningen.





Stäppögonvivel Strophosomus faber (Herbst, 1785)VU

Den 12 november gjorde jag en längre cykelutflykt via Lindängelund och Lockarp till
Käglinge hästbacke. Jag cyklade runt backen vilket delvis innebär cykling inne på Rönnebäcks golfbana. Detta är tillåtet och förhoppningsvis utan risk att träffas av en golfboll i huvudet. Det ligger dock bortslagna golfbollar inne på Käglinge hästbackes betesmarker så helt ofarligt är det nog inte.

Nordvästra hörnet av Käglinge hästbacke gränsar till Björka hästcentrum och Rönnebäcks golfbana. Här finns en bågformig sandslänt som troligen är ett gammalt sandtag som nu hålls öppet av kaniner och kanske hästar (figur 1).

Jag tog med hem ett litet sållprov mest bestående av sand. Detta innehöll ett exemplar av stäppögonvivel som är VU-rödlistad.
Det fanns också ett exemplar av mandelblommevivel Bagous diglyptus Boheman, 1845 som är NT-rödlistad. Denna vivel lever på mandelblom som är ganska vanlig på hästbacken.
Dessutom fanns i sållprovet åtskilliga exemplar av en myra se nedan.

Det finns åtskilliga fyndrapporter av stäppögonvivel från Skåne även ett tidigare från Malmö (Alan Dufberg, 1 ex Spillepengen, 20 maj 2007). Den är inte rödlistad i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om stäppögonvivel och mandelblommevivel




Figur 1. Fyndplats för stäppögonvivel och röd slavmyra, Käglinge hästbacke, Malmö, 16 november 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Stäppögonvivel, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021.
Visa större bild.




Dienerella arga (Reitter, 1884)


Vid Käglinge hästbacke fanns en hög med stallavfall (multnande halm och hästspillning). Ett sållprov av detta gav många skalbaggar. Bästa fyndet var ett exemplar av mögelbaggen (Latridiidae) Dienerella arga som är ny för Skåne.
I Entomologiske Meddelelser 2014 rapporteras de första fynden av denna art från Danmark (Jylland). Den har här bland annat hittats i kompostbunke med halm og hestegødning, dvs i samma biotop som jag hittat mitt exemplar.
Från Sverige finns bara en tidigare fyndrapport: (Uppsala, inomhus, 29 februari 2016)

Se även Artdatabankens artfakta om
Dienerella arga.

Figur 3. Dienerella arga, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021.
Visa större bild.
Figur 4. Dienerella arga, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021.
Visa större bild.




Röd slavmyra Formica rufibarbis J. C. Fabricius, 1793


I sållprovet från sandtaget som jag berättat om tidigare fanns ett tjugotal myror (figur 5 och 6). Någon myrstack fanns inte och jag upptäckte myrorna först när kom hem och öppnade sållprovspåsen. Jag anser att det handlar om en Formica-art inom undersläktet slavmyror (Serviformica) och i detta undersläkte gruppen rufibarbis. Här finns tre arter som kan tänkas: större F. clara, röd F. rufibarbis respektive brun slavmyra F. cunicularia. Skillnaden mellan dessa beskrevs i en artikel av Bernhard Seifert och Roland Schultz i Myrmecological News 2009. Tyvärr är min kunskap om myrornas anatomi så dålig att jag inte klarar av att bestämma myrorna med hjälp av denna artikel. Myrorna var 6 mm långa och mängden utstående hår tyder på att det handlar om röd slavmyra.

Denna myra har jag även sett i det gamla grustaget i Lockarp dock utan att göra något försök att bestämma den.

Se även Artdatabankens artfakta om röd slavmyra och större slavmyra och brun slavmyra.

Figur 5. Röd slavmyra, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021.
Visa större bild.
Figur 6. Röd slavmyra, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021.
Visa större bild.




?¿?¿


Den 2 november tog jag ett sållprov från Vångavägskullen öster om Gottorp (område 122 i Naturvårdsplan för Malmö stad del II områdesbeskrivningar). Något hästbete finns inte längre men kaniner håller den sydvända slänten öppen. Här ligger nu också grova multnande almstockar. Det enda intressanta var en halssköld som jag inte klarar av att bestämma.

Bredden är 4,0 mm och längden 2,0 mm. Den är bredast i bakhörnen, kraftigt punkterad med en blank bula framtill i mitten. Innanför bakhörnen finns en mindre bula.

Att inte kunna bestämma denna verkar vara kortslutning hos mig. Tacksam om förslag på bertil@bertilericson.se.

Tillägg 2022-04-21.

Jag har nu kommit fram till att det handlar om halsskölden till en taggbening troligen en större taggbening Schirus morio (Linnaeus, 1761) (figur 8).

Figur 7. Halssköld av obestämd insekt, Gottorp, Malmö, 2 november 2021.
Visa större bild.
Figur 8. Större taggbening, Malmö, april 2022.
Visa större bild.




Oktober 2021


Vintern närmar sig och därmed förmodligen färre intressanta skalbaggsfynd. Jag kompenserar med att rapportera åtta oväntade artfynd från Malmö i oktober:

Skatnävekokongvivel Brachypera dauci VU-rödlistad
Eucinetus haemorrhoidalis sällsynt
Entandad plattbagge Silvanus unidentatus VU-rödlistad
Platt gångbagge Cerylon deplanatum NT-rödlistad
Tvåtandad plattbagge Silvanus bidentatus NT-rödlistad
Barksvampbagge Symbiotes gibberosus ny Skåne
Hylastes ater sällsynt
Phloiophilus edwardsii NT-rödlistad



Skatnävekokongvivel Brachypera dauci (Olivier, 1807)VU
Eucinetus haemorrhoidalis (Germar, 1818)

Den 28 september tog jag ett sållprov vid Ribersborg. Denna gång längre söderut än där jag fann dynmarklöparen den 20 september.. Här var dynsanden täckt av mer vegetation (figur 1). Det regnade när jag var där varför det dröjde några dagar innan sanden torkat upp så att jag kunde undersöka innehållet i påsen. Uppkrupen på påskanten satt då en skatnävekokongvivel som är VU-rödlistad.
Som namnet anger lever den på skatnäva en växt som var vanlig på platsen. Den håller till i sanden under växten och går därför sällan att håva. På Revingehed tog jag den i antal 1991 med hjälp av en fallfälla på torr sandmark.

När jag åter var på plats den 12 oktober för fotografering av biotopen tog jag med hem ett nytt sållprov. Det gav ett exemplar av platthöftbaggen Eucinetus haemorrhoidalis, som är sällsynt och lever på sandmarker, dock även andra än dynsand.

Se även Artdatabankens artfakta om skatnävekokongvivel och Eucinetus haemorrhoidalis.




Figur 1. Fyndplats för skatnävekokongvivel och Eucinetus haemorrhoidalis, Ribersborg, Malmö, 12 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 3. Eucinetus haemorrhoidalis, Ribersborg, Malmö, 12 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Skatnävekokongvivel, Ribersborg, Malmö, 28 september 2021.
Visa större bild.




Entandad plattbagge Silvanus unidentatus (Olivier, 1790)VU
Platt gångbagge Cerylon deplanatum Gyllenhal, 1827NT


Den 23 oktober gjorde min hustru och jag en biltur till Linneryd i södra Småland. Vi rastade vid den lilla men värdefulla skogsdunge vid Munkahus i Karlshamn där jag gjort många intressanta skalbaggsfynd, bland annat:
Halvknäpparen
Eucnemis capucina augusti 2010
Vinterbaggen Phloiophilus edwardsii november 2011
Långhorningen ekgrenbock mars 2012
Vid besöket nu i oktober visade det sig att kommunen lagt upp mängder med död ved på platsen där klubbhuset låg. En informationsskylt informerade om att det var en faunadepå som skapats för att gynna insekterna. Perfekt plats och synnerligen värdefullt för den biologiska mångfalden.

I Malmö på Östra kyrkogården vid Ulricedal kapades för kanske två år sedan en grov poppel några meter upp (figur 4). Förmodligen gjordes kapningen för att minska risken för besökare att träffas av nerfallande grenar. Stockarna placerades strax intill men utanför kyrkogården i en öppning i bokskogen (figur 4, 5 och 6) och bildade en ur biologisk mångfaldssynpunkt mycket värdefull faunadepå eller biodepå som den kallas på ett enkelt anslag (figur 7). Mycket värdefullt att informera om detta i en stad som Malmö.

Vid en cykeltur här den 10 oktober passade jag på att kontrollera stockarnas kondition och leta efter skalbaggar. Barken hade överlag lossnat från veden och även delvis trillat bort. I skiktet mellan bark och ved fanns stora mängder med gråsuggor men också daggmaskar hade hittat hit. De enda skalbaggar som fanns här i antal var flatstumpbaggen Hololepta plana (Sulzer, 1796) och smalpattbaggen Uleiota planatus (Linnaeus, 1760).

Intressant var fyndet av enstaka exemplar av entandad plattbagge och platt gångbagge som båda är rödlistade. Den entandad plattbaggen hittade jag vid Sternöskolan i Karlshamn november 2007. Det kan tilläggas att fyndet i Karlshamn gjordes på kvällen i ljus från gatlyset och att marken hade ett tunt snötäcke.
Platt gångbagge finns på asp och jag har hittat den i antal under svartmurken bark på aspvindfällen på flera platser i sydligaste Sverige, bland annat Nabbelund på Öland och Sternö i Blekinge. Asp är ett sällsynt träd i Malmö och på de få aspvindfällen som finns här har jag inte sett någon platt gångbagge. Men den kan tydligen också hittas under poppelbark och poppel och asp tillhör samma växtsläkte, Populus.

Se även Artdatabankens artfakta om entandad plattbagge och platt gångbagge.




Figur 4. Poppelhögstubbe och stockar från denna poppel, Ulricedal, Malmö, 14 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 6. Poppelstockarna i figur 4 från sidan, Ulricedal, Malmö, 14 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 5. Poppelstockar, Ulricedal, Malmö, 14 oktober 2021.
Visa större bild.



Figur 7. Anslaget om biodepån, Ulricedal, Malmö, 14 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 9. Platt gångbagge, Ulriedal, Malmö, 10 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 8. Entandad plattbagge, Ulricedal, Malmö, 10 oktober 2021.
Visa större bild.




Tvåtandad plattbagge Silvanus bidentatus (Fabricius, 1792)NT
Barksvampbagge. Symbiotes gibberosus (Lucas, 1849)


Klagshamns udde avsattes som kommunalt naturreservat 2019. Mitt i reservatet finns ett område med industriell verksamhet som inte ingår i reservatet. Här finns ankomstcentralen för naturgasen från Nordsjön via Danmark, ett avloppsreningsverk och ett mer än ett hektar stort växthus. Växthuset är uppvärmt av en flispanna (figur 10). Här bedriver Kullabygdens Handelsträdgård odling av jordgubbar (figur 11). Mellan växthuset och vägen ligger en rishög med inblandning av flis (figur 12). Flisen hade kommit hit genom att området utanför den stora flishögen (figur 10) sopats. Ett sållprov från rishögen gav ett exemplar av den tvåtandade plattbaggen och två exemplar av barksvampbaggen. I den stora flishögen såg jag inte till några skalbaggar, den var torr och verkade nyproducerad av torr ved.

Barksvampbaggen fann jag för första gången i Stilleryd utanför Karlshamn den 30 juli 2014. Det handlar om en art som anlänt till Sverige för kanske tio år sedan och sedan börjat sprida sig. Nya fynd finns också i Köpenhamn varför fyndet i Malmö var väntat.

Se även Artdatabankens artfakta om tvåtandad plattbagge och barksvampbagge




Figur 10. Flishög vid växthuset i Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 12. Fyndplats för barksvampbagge och tvåtandad plattbagge, Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 11. Jordgubbsodlingen, Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021.
Visa större bild.



Figur 13. Tvåtandad plattbagge, Klagshamn, Malmö, 18 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 14. Barksvampbagge, Klagshamn, Malmö, 18 oktober 2021.
Visa större bild.




Hylastes ater Paykull, 1800


Väster om växthuset finns ett fint bestånd av grova svarttallar (figur 15). Detta ligger i naturreservatet och har varit dolt av ett tätt, nästan ogenomträngligt bestånd av lövbuskar. Här har kommunen röjt undan dessa buskar så att det vackra beståndet av svarttall är väl synligt från vägen. Bra att det är ett kommunalt naturreservat då det förhoppningsvis är mindre byråkratiskt att göra en sådan röjning.

Två små och magra bergtallar hade rödmarkering för att de också skulle fällas men endast en var fälld vid mitt besök (figur 16). Stockarna hade lämnats kvar till skillnad från övrigt ris från röjningen som transporterats bort. När jag lyfte på en liten kil som skapats vid fällningen (mitt i figur 16) så fanns där en barkborre som höll på att gnaga sig in mellan bark och ved. Det var en hane av Hylastes ater.

Denna barkborre är sällsynt och finns främst i varma, sandiga tallskogsmiljöer. Jag har tidigare funnit den på Ravlunda skjutfält i Skåne, Västra Torsö i Blekinge och Stora Rör på öland.

Se även Artdatabankens artfakta om
Hylastes ater.




Figur 15. Svarttallar i Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 17. Hylastes ater, Klagshamn, Malmö, 18 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 16. Fyndplats för Hylastes ater, Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021.
Visa större bild.




Phloiophilus edwardsii Stephens, 1830NT


Den 28 oktober gjorde jag en utflykt till Toarpsdammen. Det hade nu i oktober släppts flera hundra får på den stora betesmarken på ömse sidor om dammen och Sege å, vilket förhindrar att ytorna växer igen helt. De har de senaste åren sommartid varit täckta av svårframkomlig högörtsvegetation.
Vädret var fint, 14 grader och ej alltför blåsigt varför det gick att håva. Jag håvade i den norra delen av den gallrade ekplantering som finns sydväst om dammen (figur 18 och 19). Jag fick stora mängder med skalbaggar vid håvningen - dock ett mycket begränsat antal arter.
Bästa fyndet var ett exemplar av vinterbaggen Phloiophilus edwardsii som är NT-rödlistad. Jag har håvat ett exemplar av denna art den 4 november 2011 vid Munkahus i Karlshamn vilket jag berättade om under fyndet av entandad plattbagge tidigare.


Se även Artdatabankens artfakta om Phloiophilus edwardsii.




Figur 18. Norra kanten av ekplanteringen, Toarp, Malmö, 29 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 20. Phloiophilus edwardsii, Toarp, Malmö, 28 oktober 2021.
Visa större bild.
Figur 19. Fyndplats för Phloiophilus edwardsii, Toarp, Malmö, 29 oktober 2021.
Visa större bild.




September 2021


Bästa fynd i september blir fingerskorpviveln, fjädervingen Ptinella limbata och dynmarklöparen, alla oväntade Malmö-fynd.

Dessutom en kortvinge som jag inte lyckats bestämma.


Fingerskorpvivel Trachyphloeus digitalis (Gyllenhal, 1827)NT
Figur 1. Fyndplats för fingerskorpvivel, Lockarp, Malmö, 23 september 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Fingerskorpvivel, Lockarp, Malmö, 6 september 2021.
Visa större bild.

I maj berättade jag om fyndet av åkerväddspraktbagge på en vägskränt i Lockarp i södra Malmö. Vid en cykeltur hit den 6 september tog jag ett sållprov från sluttningen i figur 1. Flera kaninhål och rätt mager vegetation där prästkrage var den vanligaste växten. Här finns också åkervädd och getväppling.

Sållprovet gav ett exemplar av fingerskorpviveln som är NT-rödlistad. Senare besök här har gett fler exemplar.
Denna art är i Sverige rapporterad från Skåne och Halland. Samtliga fynd från Skåne är från strandbranterna vid Ålabodarna och Rustningshamn. Den är ganska vanlig där och hittas lättast vid foten av branterna efter att ha trillat ner.


Se även Artdatabankens artfakta om fingerskorpvivel.





Ptinella limbata (Heer, 1841)
Figur 3. Fyndplats för P. limbata, Robotskjutfältet, Malmö, 3 september 2021.
Visa större bild.
Figur 4. P. limbata, Robotskjutfältet, Malmö, 30 augusti 2021.
Visa större bild.
Figur 5. Huvud på P. limbata, Robotskjutfältet,Malmö, 30 augusti 2021.

I ett sållprov tagit vid kärret vid Robotkjutfältet den 30 augusti hittade jag vid genomgången några dagar senare en Ptinella. Exemplaret hade välutvecklade ögon, f.alata. Just här har jag tidigare hittat P. britannica varför jag tog för givet att även detta exemplar var denna art. Noggrann kontroll visade att huvudet hade fin nätmaskig mikroristning (figur 5) och att det inte fanns någon köl som avgränsade täckvingarna från den invikta sidodelen (epipleura).

Halssköldens rundning visar att det är P. limbata. Ett oväntat fynd i Malmö. I Artportalen fanns bara två fynd av denna art från Skåne tidigare, båda som jag rapporterat från Bosarp utanför Eslöv. Här fanns de i mjuknande ved på en bränd almhögstubbe. Vid Robotskjutfältet hittades den vid ett vindfälle av gråal Alnus incana.






Se även Artdatabankens artfakta om Ptinella limbata.





Dynmarklöpare Calathus mollis (Marsham, 1802)
Figur 6. Fyndplats för dynmarklöpare, Ribersborg, Malmö, 21 september 2021.
Visa större bild.
Figur 7. Dynmarklöpare, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021.
Visa större bild.
Figur 8. Höger paramer, dynmarklöpare, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021.
Visa större bild.

Den 20 september gjorde jag en cykelutflykt till Ribersborg eller Ribban som den kallas i Malmö. Det är en över två kilometer lång badstrand centralt i Malmö. Dess tillkomst är beskriven på kommunens hemsida under rubriken Ribbans historia. Innanför sandstranden har det genom åren bildats en flera meter hög ås av finkornig sand, förmodligen för att sand blåst hit av den ofta kraftiga västvinden. Innanför denna dynsandås finns en flack sänka med tätare vegetation. Det rör sig många människor här även utanför badsäsongen. När jag håvade här vid besöket kom en man fram och ville se vad jag hade i håven - han verkade kunnig på skinnbaggar. En annan berättade att hans far (?farfar) var den kände spindelkunnige entomologen Sven Almquist som också brukade håva på samma sätt.

Besökarna skapar ett rätt kraftigt markslitage vilket är positivt ur biologisk mångfaldssynpunkt så länge det inte blir så intensivt att den sparsamma vegetationen försvinner och sanden blåser bort.

Letande i sanden visade att dynsandlöparen var vanlig här. Det är en ganska enfärgad brun art. För att säkert skilja den från de närstående rödbrun marklöpare C. cinctus Mutschulsky, 1850 och rödhalsad marklöpare C. melanocephalus (Linnaeus, 1758) behöver man genitalpreparera en hane.

Jag har besökt platsen fler gånger senare i september. Bland andra dynlevande skalbaggar som jag hittat vid besöken kan nämnas:

Tångstumpbagge Hypocaccus metallicus (Herbst, 1792)
Kuststrandkrypare Aegialia arenaria (Fabricius, 1787)
Sotsvampbaggen Phalacrus grossus Erichson, 1845


Se även Artdatabankens artfakta om dynmarklöpare.





Vad är detta för kortvinge?.



Längden är 5.8 mm.
Sjunde fria ryggleden är inte kluven varför det troligen är en hona.

Tillägg 2021-10-13
Jag har lagt till information om halssköldens undersida och mikroskulptur på dess ovansida samt vad jag tror det är för art.

Halsskölden har en svag men utbredd chagrinering utmed alla fyra sidorna. Mittpartiet har ännu svagare chagrinering.

Jag tror det är en Xantholinus dvoraki Coiffait, 1956 (roubali) med delvis missbildad halssköld.
Det skulle också kunna vara en Xantholinus linearis (Olivier, 1794).
Eftersom det är en hona blir det ingen säkrare bestämning.
Slut tillägg 2021-10-13

Figur 9. Kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021.
Visa större bild.



Frambröstet har framför främre kanten en smal halvmånformad platta en s. k. strupplatta (tribus Xantholinini).




Figur 10. Undersida av huvudet och främre delen av halsskölden. Till vänster i bilden syns svagt längst ut den invikta sidokanten på högra sidan av halsskölden. Kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021.
Visa större bild.



Halssköldens sidokantlinje har en liten böjning in på höger undersida ungefär som hos Xantholinus (figur 10), medan den på vänster undersida böjer in redan bakom mitten dock ej så kraftigt som hos Nudobius (figur 10a).
Hos Nudobius lentus är sidokantlinjen kraftigt böjd inåt före mitten (figur 10b).
Hos Xantholinus linearis böjer sidokantlinjen in obetydligt och långt fram (figur 10c).




Figur 10a. Sidokantlinjen på halssköldens vänstra undersida, kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021.
Visa större bild.
Figur 10c. Sidokantlinjen på halssköldens högra undersida till Xantholinus linearis, Ravlunda, 22 oktobber 1994.
Visa större bild.
Figur 10b. Sidokantlinjen på halssköldens högra undersida till Nudobius lentus, Klevahill, Höör, 31 oktober 1986.
Visa större bild.



Antennerna är inledade närmare varandra än från ögonen (tribus Xantholinini).
Pannan har två något böjda längdfåror.




Figur 11. Översida av huvudet, kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021.
Visa större bild.
Figur 11b. Översida av huvudet, Xantholinus longiventris, Karlshamn, 2 april 2006.
Visa större bild.
Figur 11a. Översida av huvudet, Xantholinus linearis, Ravlunda, 22 oktobber 1994.
Visa större bild.



Figur 11c. Översida av huvudet, Xantholinus dvoraki, Elleholm, Blekinge, 1 april 2013.
Visa större bild.



Täckvingarnas sömmar är böjda.
Halsskölden har på översidan två längdpunktrader med 11-12 punkter. Baktill finns i mitten en fördjupning som möjligen kan vara en missbildning.




Figur 14. Halssköld och täckvingar, kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021.
Visa större bild.



Antennernas slutleder är mycket breda




Figur 15. Antenner, kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021.
Visa större bild.






Figur 16. Fyndplats för kortvinge, Ribersborg, Malmö, 25 september 2021.
Visa större bild.



Kortvingen fanns i ett sållprov tagit såväl i håligheten som utvändigt intill pilen i figur 16. Den enda vanliga arten i sållprovet var Mycetophagus quadriguttatus Müller. I förnan invändigt fanns ett tiotal blanksvart trämyra Lasius fuliginosus. Kortvingen kan möjligen vara myrmecofil.

Vid bestämning med hjälp av Die Käfer Europas hamnar jag på släktet Xantholinus men det kan också vara ett närstående släkte som inte finns i Tyskland.
Tacksam för hjälp med bestämningen.





Augusti 2021



Under augusti har jag i
Notiser rapporterat om fyndet av den för Sverige nya sotsvampbaggen Olibrus liquidus.


Bästa fynd i augusti efter denna blir tornbaggen gulhornad gaddbagge och glattbaggen Scydmaenus rufus som båda är oväntade Malmö-fynd.




Gulhornad gaddbagge Mordellistena variegata (Fabricius, 1798)
Figur 1. Fyndplats för gulhornad gaddbagge, Toarp, Malmö, 6 augusti 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Gulhornad gaddbagge, Toarp, Malmö, 5 augusti 2021.
Visa större bild.

Förra månaden berättade jag om fyndet av strömrörbock i Sege å vid Toarp i sydöstra delen av Malmö kommun. Genom Toarp går den gamla vägen från Malmö till Svedala. Där vägen går in i Svedala kommun korsar den järnvägen Malmö-Ystad i form av en plankorsning. Efter korsningen finns på Malmösidan en upplagsplats där det går att ställa en bil. Dock är det en tuff uppgift att här ta sig vidare in i Malmö kommun i form av järnväg som inte får passeras, gamla taggtrådsstängsel, gammalt viltstängsel runt idag uppvuxen aspplantering samt täta blåhallonsnår och hagtornsbuskar.

Vid ett besök här den 5 augusti tog jag mig förbi dessa hinder och kom till en åker (figur 1) som tidigare år varit obrukad men i år hade här odlats havre ett sädesslag som jag aldrig tidigare sett i Sydvästskåne.

Vid håvning i åkerkanten i anslutning till några åldersstigna frukt- och körsbärsträd fick jag ett exemplar av gulhornad gaddbagge. Denna art är ej ovanlig men den hittas i första hand i ädellövskogar av god kvalitet ur biologisk mångfaldssynpunkt. Detta gäller knappast denna plats. På Svedalasidan finns en aspplantering förmodligen hybridasp, de verkar växa väldigt snabbt. Delen närmast järnvägen kalhöggs vintern 2018-2019 och de nya aspskotten är redan efter tre somrar upp till tio meter höga (till vänster i figur 1). Öster om åkern finns ett stort område med ädelgran förmodligen nordmannsgran, för skörd av ädelgransgrenar till advent.

En km söderut ligger naturreservatet Törringelund som skapades förra året och 500 meter öster ut 'Grips plantering' med gamla barrträd men också en rad grova ekar. Båda kan vara bra förekomstplatser för gulhornad gaddbagge.

I en läsvärd SLU-rapport. från 2007 skriver Jörg Brunet om detta område:

Gripskogen började planteras på 1880- eller 1890-talet och dominerades fram till 1940-talet av gran. När granbestånden avvecklades ersattes de huvudsakligen med bok, ek, björk och sykomorlönn. Gripskogen delas av järnvägen Malmö-Ystad och en betesvall i två delar. Väster om norra delen planterades på 1990-talet större bestånd med ek, ädelgran och hybridasp på åkermark. även mellan södra delen och Törringelund planterades samtidigt större bestånd med ek, bok och ädelgran.

Se även Artdatabankens artfakta om gulhornad gaddbagge.

I Danmark där den är NT-rödlistad finns information om denna art i Naturbasen i Danmark.





Scydmaenus rufus Müller & Kunze, 1822
Figur 3. Fyndplats för Scydmaenus rufus, Elinelund, Malmö, 14 augusti 2021.
Visa större bild.
Figur 4. Scydmaenus rufus, Elinelund, Malmö, 7 augusti 2021.
Visa större bild.

Augusti 2016, december 2016 och januari 2019 har jag rapporterat skalbaggsfynd från Elinelund. Väster om Elinelund har det sedan några år tillbaka lagts upp en gödselstack (figur 3). Den ligger vid en åkerkant nära motorvägen och järnvägen till Köpenhamn. Den tillväxer på grund av att den fylls på varje år med mer gödsel än som transporteras bort. Den saknar betongplatta undertill, vilket förmodligen inte är tillåtet för en flerårig gödselstack.

Den kommer från ett häststall och innehåller förutom hästspillning stora mängder strö från boxarna. Ströet består nästan enbart av sågspån. Inblandning av halm saknas.

Vid en kontroll av skalbaggsfaunan i gödselstacken den 7 augusti kunde jag konstatera att antalet arter var ringa och att dominant art var den lilla fjädervingen Nephanes titan (Newman). Men glattbaggen Scydmaenus rufus förekom också i stort antal, vilket var oväntat. Jag har bara hittat denna art en gång tidigare: Galttegen, Västerås 4 februari 1973. Här fanns den i resterna av en borttransporterd gödselstack som hade bestått av hästgödsel med halm som strö.

I Artportalen finns 26 rapporter om fynd av denna art. Av dessa avser mindre än tio rapporter fynd i komposter och gödselhögar, resterande är fynd vid träd, ofta med myror.

I Danmark finns i 'Katalog over Danmarks biller' 1996 enbart gamla fynd från København och Bornholm (1874). Därefter hittar jag följande fyndrapporter i Entomologiske Meddelelser:
År 1999: SZ, Næstved, 1 ex 19.12.1998, barkkompost (muligvis indslæbt med træ fra Tyskland).
År 2000: NWZ, Lyng Huse, 1 ex 28.4.1999 og flere eksemplarer senere, i gamle savsmuld- og barkbunker
År 2002: EJ, Djursland Plantage, 1 ex 22.6.2001, i meget stor gærende flisstak
År 2005: B, Rabækkesværket, 7 ex 7.9.2004, gammelt, skimlet og svampet savsmuld
År 2016: LFM, Nakskov, 2 ex 4.11.2014 og flere eksemplarer senere, varmeværkets flisbjerg, i flis og skimlet halm

Mycket tyder på att orsaken till att den förekommer i stort antal i gödselhögen i Elinelund är förekomsten av den multnande sågspånen och inte gödseln.

Se även Artdatabankens artfakta om Scydmaenus rufus.

I Danmark finns information om arten i Naturbasen i Danmark.





Juli 2021



Under juli har jag inte gjort lika intressanta fynd som under juni. Jag väljer att berätta om de två Malmöfynden: strömrörbock och Xantholinus elegans.

Strömrörbock Donacia sparganii Ahrens, 1810
Figur 1. Fyndplats för strömrörbock, Sege å, Toarp, Malmö, 20 juli 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Surdrag med igelknopp,Toarp, Malmö, 20 juli 2021.
Visa större bild.
Figur 3. Strömrörbock, Toarp, Malmö, 14 juli 2021.
Visa större bild.
Figur 4. övre delen av penis till strömrörbock, Toarp, Malmö, 20 juli 2021.
Visa större bild.
Figur 5. Sidobild av penis till strömrörbock, Toarp, Malmö, 20 juli 2021.
Visa större bild.
Figur 6. Spermateca till strömrörbock, Toarp, Malmö, 26 juli 2021.

Den 14 juli gjorde jag en utflykt till Toarpsdammen som ligger i sydöstra hörnet av Malmö kommun. Fynd från Toarpsdammen har jag rapporterat november 2016 och juni 2020.

Sege å rinner genom dammen och i inloppet i söder är ån djup och har dyig botten. Här finns gott om gul näckros Nuphar lutea (figur 1). Flytande i vattnet finns dyblad Hydrocharis morsus-ranae. På denna lever dybladviveln Bagous puncticollis Boheman. Dock föga troligt att den finns här. Övriga flytande växter i figur 1 är ett resultat av att vildsvin simmat över ån uppströms.

På näckrosbladen fanns enstaka rörbaggar. Jag förmodade att det var näckrosbockar Donacia crassipes Fabricius. Med det korta skaftet till mina håvar var det synnerligen svårt att fånga ett exemplar. De är dessutom skygga och tar direkt till vingarna om de känner sig hotade. Till slut lyckades jag dock samla in två exemplar.

Vid hemkomsten kunde jag konstatera att det inte var näckrosbock utan strömrörbock, en art som jag inte träffat på tidigare. Vid återbesöket den 20 juli för fotografering av lokalen kontrollerade jag ytterligare några exemplar. Dessa var också strömrörbock.

Enligt Artdatabankens artfakta om strömrörbock. lever den på igelknopp, kanske främst gles igelknopp Sparganium emersum. Jag har dålig kunskap om växter, men jag förmodar att den växt som syns i nedre kanten i figur 1 inte är igelknopp utan en Glyceria-art (jättegröe och/eller mannagräs).

Vattendjupet vid strandkanten är över en meter. Det är därför föga troligt att det finns någon igelknopp i ån, jag kunde i varje fall inte se någon. I ett surdrag strax intill som översvämmas vid högvatten (figur 2) finns gott om igelknopp. Håvning här har inte gett någon rörbock. Kanske vill den ha fri flyktväg vilket näckrosbladen erbjuder.

Rättelse 2021-08-18
Håkan Ljungberg har påpekat att de smala flytblad som finns i ån vid bortre stranden troligen är igelknopp. Efter att ha studerat igelknopp i den virtuella floran. inser jag att han har helt rätt.

Stort tack Håkan.
Slut rättelse 2021-08-18
I Danmark finns mycket få fynd av strömrörbock och den är därför VU-rödlistad.


Xantholinus elegans (Olivier, 1795)
Figur 7. Färgginst, Kroksbäcksparken, Malmö, 17 juli 2021.
Visa större bild.
Figur 8. Xantholinus elegans, Kroksbäcksparken, Malmö, 10 juli 2021.
Visa större bild.

Kroksbäcksparken ligger mellan Holma och Kroksbäck båda ökända invandrartäta stadsdelar där det förekommit många dödsskjutningar av kriminella. I norra delen av parken finns en grillplats och två hundrastplatser. Här finns också en trevlig damm och tidigare fanns nu nerbrända och rivna förrådsbyggnader som användes av personal inom parkförvaltningen.

I södra parkdelen finns
Kroksbäckskullarna. Senaste besöket här var den 21 juli då jag tränade 'ryck i backe'. Jag springer så fort jag orkar från vänstra kanten av figur 6 på skrå uppför den första kullen därefter rakt upp till toppen av den andra kullen (betydligt brantare än vad bilden visar). Det tar ungefär 45 sekunder varefter jag joggar tillbaka och gör nya ryck med fyra minuters intervall. Åldern gör att jag bara orkar tre sådana ryck istället för de tio som hade varit normalt för 30 år sedan.

I norra delen av parken finns ett område som inte slåttras och därför håller på att växa igen (figur 7). Här finns ett stort bestånd av färgginst Genista tinctoria som säkerligen är en kulturflykting. På denna växt finns i Tyskland flera intressanta skalbaggar som inte är funna i Sverige:
Spetsviveln Exapion compactum (Desbrochers des Loges, 1888), även på Jylland
Spetsviveln Exapion formaneki (Wagner, 1929)
Spetsviveln Exapion difficile (Herbst, 1797), även på Jylland
Spetsviveln Pirapion atratulum (Germar, 1817)
Spetsviveln Oryxolaemus flavifemoratum (Herbst, 1797), även på Jylland
Viveln Stasiodis parvulus (Fabricius, 1792)
Viveln Sitona striatellus (Gyllenhal, 1834), även på Jylland
Viveln Tychius parallelus (Panzer, 1794), även på Jylland (äldre fynd från Blekinge och Gotland)

Inte en enda av dessa har jag hittat här. När jag rev i förnan under en planta hittade jag däremot en hane av kortvingen Xantholinus elegans. Denna art anmälde jag som ny från Sverige september 2017 från Ollebo. Jag har senare hittat den på ruderatmark vid Katrinetorp 2020 och på en vitmålad mur i Kulladals villaområde 2021. Det handlar om slumpfynd, vilket tyder på att arten är allmän i Malmö.

Se även Artdatabankens artfakta om Xantholinus elegans.




Juni 2021



Under juni har jag under
Notiser rapporterat om de för Sverige nya arterna:
Rhopalodontus baudueri
Cyclodinus constrictus
och Mordellistena kraatzi,

Juni månads bästa fynd efter dessa blir Clanoptilus barnevillei och bladbaggen långarmssäckbagge som båda är NT-rödlistade.

Jag avslutar rapporten om fynd i juni med ett bi som jag inte kan bestämma.


Clanoptilus barnevillei (Puton, 1865)NT
Figur 1. Fyndplats för Clanoptilus barnevillei, Bunkeflostrand, Malmö, 21 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Clanoptilus barnevillei, Bunkeflostrand, Malmö, 7 juni 2021.
Visa större bild.

I september förra året berättade jag om Stenören och Lernacken. Vid cykelutflykten hit den 4 juni fann jag Cyclodinus constrictus ny för Norden. Vid nästa cykeltur hit den 7 juni för fotografering av fyndlokalen tog jag med hem några Malachius.

Vid hemkomsten kunde jag konstera att det handlade om två arter:
Clanoptilus barnevillei som är NT-rödlistad och
Cordylepherus viridis (Fabricius, 1787).

Vid nästa besök den 9 juni märkte jag att det fanns hundratals, kanske tusentals exemplar av båda och att C. barnevillei var något vanligare än C. viridis. Speciellt allmänna var de i gränsen mellan ett sankt vassområde och en sydvänd buskbeväxt kalkgrusbrant (figur 1).

Det kan vara svårt att se skillnad på de två arterna i fält. Dock har C. barnevillei framtill en undersida med mera gult än C. viridis. Detta gäller speciellt antenner, framben och mellanben.

Se även Artdatabankens artfakta om Clanoptilus barnevillei.




Långarmssäckbagge Labidostomis longimana (Linnaeus, 1761)NT
Figur 3. Fyndplats för långarmssäckbagge, Källegården, Malmö, 22 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 4. Långarmssäckbagge, hane, Malmö, 16 juni 2021.
Visa större bild.

Den 16 juni gjorde jag en cykelutflykt till Kungshög och Källegården. I den stora korsningen av motorvägarna E6 och E65 har en lång sträcka av den gamla vägen mellan Malmö och Oxie Kyrkby försvunnit och ersatts med en motorvägsarm. Mellan orterna har intill och parallellt med denna motorvägsdel anlagts en cykelväg (figur 3). I den sydvända sluttningen av bullerskyddet mellan cykelvägen och motorvägen finns stora bestånd av getväppling Anthyllis vulneraria. Håvning visade att den NT-rödlistade långarmssäckbaggen var vanlig här. Namnet kommer av att hanens framben är långa och kraftiga.






Se även Artdatabankens artfakta om långarmssäckbagge.





Vilket bi är detta?
Figur 5. Fyndplats för okänt bi, Vintrie, Malmö, 14 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 6. Bi, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 7. Bi, vänster antenn, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 8. Bi, huvud, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 9. Bi, vänster framvinge, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 10. Bi, punktögon, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 11. Bi, sugsnabel, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 12. Bi, vänster bakben, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021.
Visa större bild.
Figur 13. Bi, höger mellanben, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021.
Visa större bild.

Vid den poppelhögstubbe som jag fann Rhopalodontus baudueri (figur 5) flög vid varje besök 4-6 humlelika bin ungefär en meter ovanför tickan. Trots hagtornsgrenar höll de en intensiv fart och satte sig aldrig på stubben eller någon gren. Med min kamera fanns ingen möjlighet att ta ett foto på något exemplar. Den 18 juni lyckades jag håva ett exemplar (figur 6). Jag saknar både kunskap och bestämningslitteratur om bin och har inte lyckats med hjälp av Danmarks Fauna om bi från 1921 bestämma biet.

Längden är 15 mm mätt från munskölden och bakåt.
Antennerna har 13 segment dvs det är en hane (figur 7).
Bakkroppssegmenten är svarta med lång svart behåring. De två sista segmenten är vithåriga (figur 6).
Huvudet är svart med lång svart till grå behåring. Möjligen två fläckar med ljus behåring (figur 8)
Marginalcellen är 4-5 gånger så lång som bred (figur 9).
Marginalcellen är bredast i sin basala tredjedel mot spetsen avsmalnande (figur 9).
Framvingen har tre ungefär lika stora submarginalceller varav den innersta delas av en blek ribba (figur 9).
De tre punktögonen sitter i en något framåtböjd rad (figur 10).
Huvudet har framtill två långa spröt och en ännu längre sugsnabel (figur 11).

Kan det vara en snylthumla Bombus undersläkte Psithyrus, kanske en åkersnylthumla Bombus campestris?
Tacksam för hjälp med bestämningen, gärna via
bertil@bertilericson.se
Varför uppträdde hanarna på detta sätt?

Komplettering 2021-07-01
Det är en hushumla Bombus hypnorum (Linnaeus, 1758) vilket Mikael Sörensson och Göran Holmström meddelat mig. Stort tack till båda.
Slut komplettering 2021-07-01





Maj 2021


Gul gaddbagge Mordellistena neuwaldeggiana (Panzer, 1796)NT
Figur 1. Fyndplats för gul gaddbagge, Segevång, Malmö, 15 maj 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Gul gaddbagge, Segevång, Malmö, 3 maj 2021.
Visa större bild.

Svenska Sockerfabriks AB (SSA) var under många år ett framgångsrikt företag med monopol från 1936 på produktion och försäljning av sockerprodukter. Huvudkontoret låg i Malmö i ett vackert hus på Fersens väg mellan Stadsbiblioteket och Stadsteatern (som numera heter Malmö Opera). Företaget såldes 1993 till Danisco som var dess danska motsvarighet. Detta såldes sedan 2009 till det tyska företaget Nordzucker. Varumärket i Sverige är idag Nordic Sugar.

De produktionsanläggningar som tog hand om sockerbetor rationaliserades bort efterhand. Idag är anläggningen i Örtofta norr om Lund den enda som finns kvar. I Arlöv på gränsen mellan Malmö och Burlövs kommuner låg Arlövs Sockerfabrik som svarade för skapande av försäljningsprodukterna. Anläggningen täcker ett stort område mellan Lundavägen och järnvägen Malmö-Lund. Jag tror att all verksamhet här har upphört sedan något år tillbaka. Det vackra fabrikskontoret som ligger i Sockerbruksparken har tagits över av Scientologi-kyrkan i Malmö.

Kalineån som är en mynningsgren till Sege å utgör gräns mellan de två kommunerna. Där Kalina å inne på Arlövs Sockerfabriks område går in i en kulvert så viker dock gränsen av söderut och når Öresund vid mynningen av Sege å.

Söder om Kalina å finns närmast Lundavägen ett område som tillhör Malmö kommun (figur 1). Här är alla fabriksbyggnader rivna och finns kvar som schaktmassor. Vid kommungränsen mot fabriksbyggnaderna finns en nyuppförd avspärrning. Närmast Kalina å mellan ån och ett stängsel, finns i öster en rad av grova lindar. Längre västerut är det andra trädslag i raden. På flera av dessa växer grov murgröna.

Vid en cykeltur hit den 4 april tog jag med hem några lindgrenar som låg på marken. Förhoppningen var att kläcka någon långhorning som lever på lind. Från den minsta grenen började det kläckas lindborrar den 22 april. Någon långhorning kläcktes aldrig däremot den 3 maj en gul gaddbagge. Denna är NT-rödlistad och var verkligen ett oväntat fynd.

I Die Käfer Mitteleuropas band 8 från 1969 avslutas beskrivningen av arten med s.h. (sehr häufig, mycket allmän).
I Tyskland anger Verzeichnis der Käfer Deutschlands 1998 att gul gaddbagge är funnen i alla delstater utom Sachsen.

Från Danmark anges i Biller XX Tillæggsbind från 1958 att den är funnen 1947 och 1949 på två lokaler på Lolland. Någon fler fyndrapport har jag inte hittat.
I dansk rödlista 1997 anges den med E (akut trued art) vilket motsvarar CR i Sverige.
I dansk rödlista 2019 anges den med CR.

Från Sverige finns i Artportalen 103 fyndrapporter från åtta landskap. I Skåne gjordes det första fyndet 2012 i Stadsparken i Lund av Mikael Sörensson. Han skrev en mycket trevlig artikel. om detta fynd i Fazett 2013. Från Skåne finns i Artportalen fyra rapporter (Färlöv 2013, Helsingborg 2017 två med fönsterfällor och så mitt från Malmö). Min fyndplats ligger bara tre kilometer från den genom många år välundersökta Alnarpsparken, varifrån inget fynd rapporterats.
Jag har tre äldre fynd från Västmanland i mycket fina biotoper (Ängsö, Strömsholm och Broholmen).

Se även Artdatabankens artfakta om gul gaddbagge.




Åkerväddspraktbagge Trachys troglodytes Gyllenhal, 1817NT
Figur 3. Blomrik vägslänt igenväxande med havtorn. Fyndplats för åkerväddspraktbagge, Lockarp, Malmö, 27 maj 2021.
Visa större bild.
Figur 4. Åkervädd, Lockarp, Malmö, 27 maj 2021.
Visa större bild.
Figur 5. Åkerväddspraktbagge, hane, Lockarp, Malmö, 24 maj 2021.
Visa större bild.
Figur 6. Paramerer och penis till åkerväddspraktbagge, Lockarp, Malmö, 27 maj 2021.

Vid Lockarp i södra Malmö är Lockarps kyrkoväg belagd med gatsten en lång sträcka förbi kyrkan vilket gör en cykertur här lite skakig och därmed mindre trevlig. Den vackra kyrkan är för övrigt till salu. Den är dock omgiven av kyrkogården på alla sidor och en köpare får förmodligen inte göra några förändringar. Så det blir säkert svårt att hitta en köpare. Öster om kyrkan fanns tidigare en plankorsning med järnvägen Malmö-Trelleborg. Denna togs bort genom en vägtunnel under järnvägen 250 meter söder om plankorsningen. Se även min artikel augusti 2019. Sluttningarna vid vägtunneln är sandiga och håller på att växa igen av havtorn Hippophaë rhamnoides. Detta är en mycket vanlig, närmast invasiv art på ruderatmarker i Malmö. Buskarna är varje år överfyllda med vitaminrika bär. En enda gång har jag sett någon plocka dessa bär.
Vid tunneln finns dock fortfarande kvar några intressanta öppna slänter ner mot vägen.

Efter att i senaste numret av Entomologisk Tidskrift ha läst artikeln om de två praktbaggarna åkerväddspraktbagge och ängsväddspraktbagge bestämde jag mig för göra en cykeltur hit den 24 maj. I sluttningen mot söder i figur 3 finns flera exemplar av åkervädd Knautia arvensis. Forhoppningen var att hitta åkerväddspraktbaggen. Visst fanns den här. Håvning gav två exemplar och under en planta hittade jag fem exemplar.

Vid besöket tre dagar senare för fotografering av biotopen kunde jag håva ytterligare ett exemplar här trots kallt och blött väder. På andra sidan järnvägen fanns ett litet bestånd av åkervädd i vägdiket (figur 4). Här håvade jag ett exemplar.

Kvinnan till häst i figur 3 är värdefull för den biologiska mångfalden. Hon är på väg från stallet till ridytor på ruderatmarkerna öster om järnvägen. Här har jag bland annat funnit den VU-rödlistade kullerlöparen. Dessa marker är i akut behov av störningar typ hästtramp.

Jag är tveksam till det korrekta latinska namnet på denna art. I artikeln i Entomologisk Tidskrift om denna art av Håkan Lundkvist och Christoffer Fägerström anges
åkerväddspraktbagge Trachys troglodytes
ängsväddspraktbagge Trachys compressus

Men i Dyntaxa och Artdatabanken anges
åkerväddspraktbagge Trachys compressus
ängsväddspraktbagge Trachys troglodytes

Kanske har någon hittat och kontrollbestämt Gyllenhals typexemplar av Trachys troglodytes och ännu ej publicerat resultatet? Jag har registrerat mina exemplar som Trachys troglodytes i Artportalen.

Se även Artdatabankens artfakta om åkerväddspraktbagge och ängsväddspraktbagge.


April 2021


Anotylus saulcyi (Pandellé, 1867)
Figur 1. Mynning till grävlinggryt, Kungshög, Malmö, 10 april 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Källegårdens trädgård och ett av Orhögarnas två bronsåldersrösen, Malmö, 19 april 2021.
Visa större bild.
Figur 3. Anotylus saulcyi, hane, Kungshög, Malmö, 7 april 2021.
Visa större bild.

I Artportalen finns sju fyndrapporter från Malmö av grävling Meles meles, varav två hittats trafikdödade. Jag har inte sett någon grävling i Malmö men detta beror nog mest på att våra aktivitetstider över dygnet är så olika. I Malmö har jag hittat tre tidvis bebodda grävlinggryt, ett i päronodlingen i Ollebo, ett i trädgården till den försvunna gården Almlid. Det tredje fann jag vid en cykeltur till Kungshög den 7 april (figur 1). Här var det anlagt i en brant sluttning mellan två åkrar med höstsådd säd.

I Malmö finns ett överflöd av små och stora hål gjorda av kaniner och det kan vara svårt att se skillnaden mellan dessa hål och hål gjorda av grävling. Lättast ser man skillnaden på våren. Grävlingen städar då ut vinterns inredning av gräs, mossa och löv vilket syns tydligt i figur 1.

Ett sållprov av utstädad förna gav tre hanar av den sällsynta kortvingen Anotylus saulcyi. Hanen av denna art skiljs lätt från närstående Anotylus- arter på att 6. bukleden har baktill en rektangulär platta som är riktad snett nedåt.

Byggnaderna vid gården Kungshög revs vid anläggningen av motorvägen till Ystad. Väster om Kungshög låg Källegården. Denna försvann när den jättestora korsningen av motorvägarna till Ystad och Köpenhamn hamnade utanför kökstrappan. Idag ligger den igenväxande trädgården inne i motorvägsvindlingarna (figur 2).

Vid Källegården fann jag den 17 april bara ett tiotal meter från motorvägen två gropar med såväl gammal som färsk grävlingspillning. En synnerligen farlig vistelseplats för grävlingen, dess dåliga trafikvett gör att man ser många ihjälkörda grävlingar utmed vägar.

Färsk grävlingspillning har en synnerlig frän doft. Många skalbaggar dras till denna. Så även här trots att vårvädret varit rätt miserabelt. Spillningen som sådan innehåller få skalbaggar utan dessa finns i förnan under spillningen. Här fanns bland annat 5 hanar av Anotylus saulcyi och 8 Anotylus-honor med inskuren spets av framskenbenen. Dessutom ett exemplar av A. tetracarinatus.

I en artikel i Fazett 1992 Skalbaggar i grytgångar av grävling skriver jag om denna art:

Ett frågetecken är satt för Anotylus saulcyi (Pand.), eftersom det enda exemplaret är en hona som ej kan bestämmas med säkerhet. Jag har i kaningångar i västra Skåne vid några tillfällen tagit totalt nio hanar av A. saulcyi tillsammans med talrikare exemplar av A. tetracarinatus (Block). Den andra tänkbara arten A. fairmairei (Pand.), har jag inte funnit inom området.

Det går att förväxla honor av A. saulcyi med hanar och honor av A. clavatus (Strand, 1946), en art också hittas i grävlingspillning. I Sverige är A. clavatus nordlig och sydligast rapporterad från norra Skåne. Lättast skiljs de två arterna på rygglederna som hos A. saulcyi är fint punkterade med tydlig nätformad microristning medan A. clavatus har tätare och grövre punktering som delvis utplånar microristningen.

Från Sverige fanns tidigare i Artportalen bara åtta rapporter om fynd av A. saulcyi varav jag har svarat för sex.

Se även Artdatabankens artfakta om A. saulcyi.
I Danmark borde information om denna art finnas i Naturbasen i Danmark och i Arter.dk
som båda verkar tomma.


Mars 2021


Lärkbock, Tetropium gabrieli Weise, 1905
Figur 1. Lärkhögstubbe med jakttorn i bakgrunden, Bokskogen, Svedala, 22 mars 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Lärkhögstubbe med angrepp av lärkbock, Bokskogen, Svedala, 22 mars 2021.
Visa större bild.
Figur 3. Samma lärkhögstubbe som i figur 2, Bokskogen, Svedala, 22 mars 2021.
Visa större bild.
Figur 4. Lärkbock, Bokskogen, Svedala, 19 mars 2021.
Visa större bild.

När jag flyttat till Malmö maj 2015 började jag en gång i veckan åka ut till Bokskogen och springa en skogsrunda som tog 35-40 minuter. De första tio minuterna var jobbiga på grund av mycket undervegetation men senare blev det mera öppen bokskog även om vissa partier med gallrad bokskogsföryngring skulle passeras. Mot slutet sprang jag över en kulle med planterad gran. Kullen kalhöggs september 2019. Granarna var inte särskilt grova och hade verkat rätt miserabla. Efteråt avslöjade stubbarna att flertalet hade haft innerröta - granen är ingen lämplig kulturväxt i sydvästra Skåne.

Under vintern 2019-2020 placerades det ut ett jakttorn i bra läge på kullen (figur 1). Mindre bra var att bästa skjutriktningen var ner mot ett välfrekventerad motionsspår som delvis var dolt av en buskridå.

Senare under vintern blev det en dag en mycket kraftig byig västvind. Jakttornet blåste omkull. Vid östra kanten av hygget knäcktes tre grova lärkträd (figur 1, 2 och 3). Dessa hade dock invändig röta. Träd föll över markvägen i figur 2 varför allt sågades upp och transporterades bort ganska snabbt.

Den 21 februari i år gjorde jag en utflykt till platsen för att se om den fanns några angrepp av lärkskalbaggar på högstubbarna. Och visst fanns här långhorningslarver. I hemtagen bark kläcktes de första den 19 mars. Det var som väntat lärkbock. Denna rapporterade jag som ny för Blekinge (och bofast i Sverige)
februari och mars 2007 och i en artikel i Entomologisk Tidskrift 2010.

Från Skåne finns bara två tidigare rapporter om fynd av lärkbock.

Se även Artdatabankens artfakta om lärkbocken och information om denna art i Naturbasen i Danmark.


Borstig askbarkborre Hylesinus toranio (D'Anthoine 1788)NT
Figur 5. Östra delen av Ekströms väg, Vintrie, 25 mars 2021.
Visa större bild.
Figur 6. Borstig askbarkborre, Ellestad, Sövde, förkläckt 10 april 2003.
Visa större bild.

Gatan Ekströms väg går i öst-västlig riktning söder om Bunkeflo kyrka. I den västra delen kantas gatan i söder av villor (Vintrie) och i norr av en liten bäck som här är utvidgad till dammar. Bäcken försvinner i väster under motorvägen till Köpenhamn. Ju längre öster ut man kommer på gatan desto sämre blir standarden. I öster har dock naturen blivit så mycket värdefullare - först en pilallé med mycket grova pilar sedan innan gatan upphör ej långt från IKEAs kontor Hubhult en oxelallé (figur 5) med insprängda askar och grov hagtorn.

Till höger i figur 5 finns en ask och en oxel. I en liten askgren som låg på marken hittade jag en död borstig askbarkborre som är NT-rödlistad. Oxeln har en avlång spricka en dryg meter upp. I den murkna veden innanför sprickan fanns viveln Phloeophagus lignarius (Marsham, 1802) och aspögonbaggen Aderus populneus (Creutzer, 1796) som båda är NT-rödlistade.

Se även Artdatabankens artfakta om
borstig askbarkborre, Phloeophagus lignarius och aspögonbagge och motsvarande information om dessa arter i Naturbasen i Danmark: borstig askbarkborre, Phloeophagus lignarius och aspögonbagge


Februari 2021


Synchita variegata Hellwig, 1792NT
Figur 1. Fyndplats för Synchita variegata, Robotskjutfältet, Malmö, 22 februari 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Synchita variegata, Robotskjutfältet, Malmö, 3 februari 2021.
Visa större bild.

November 2018 finns en bild på alkärret vid Robotskjutfältet. Öster ut från detta kärr går ett djupt nergrävt dike som avvattnar kärret vid högt vattenstånd. Söder om diket ligger odlad mark men på dikeskanten finns gråal och klarbär. Flera av dessa är sönderblåsta och ger tillsammans med grova almlågor en rik förekomst av död ved på den smala dikesslänten.

Ett sållprov här den 3 februari gav ett exemplar av den NT-rödlistade barkbaggen Synchita variegata. I Artdatabankens artfakta uppges att den lever på bokdyna Hypoxylon fragiforme och stubbdyna Ustulina deusta på död grov bokved. Dessa svampar har jag inte sett här, dessutom verkar det i närområdet inte finnas någon bok, närmaste som jag känner till är hålboken vid Björklundadammen (1 km). Avståndet till Bokskogen med grov bok är 6 km.

Inne i Malmö har jag sett bokdyna i Pildammsparken och i Hammars park. Någon Synchita variegata har jag dock ej kunnat hitta här.

Se även informationen om Synchita variegata i Naturbasen i Danmark.




Lindborre Ernoporus tiliae (Panzer, 1793)
Figur 3. Utvidgning av den muslimska kyrkogården, Ulricedal, Malmö, 26 februari 2021.
Visa större bild.
Figur 4. Fyndplats för lindborre, Ulricedal, Malmö, 26 februari 2021.
Visa större bild.
Figur 5. Lindgren med kläckhål efter lindborre, Ulricedal, Malmö, 26 februari 2021.
Visa större bild.
Figur 6. Lindborre, Ulricedal, Malmö, 25 februari 2021.
Visa större bild.

Omgivningen till Ulricedahlsgården är under stark förändring. Norr om gården låg tidigare ett stort koloniområde där jag maj 2017 i en döende gran fann gråbaggen Rhizophagus grandis som är NT-rödlistad. Figur 3 visar hur platsen med de två grova granarna ser ut den 26 februari i år.

Den 31 januari i år gjorde jag en cykelutflykt hit. Öster om Ulricedahlsgården finns några grova lindar (figur 4). Under dessa låg flera ganska murkna lindgrenar. Dessa saknade spår efter långhorningsangrepp. Men jag hittade också en mindre än två cm grov ganska färsk gren. Denna hade enstaka små hål i barken som kunde vara ingångshål efter en barkborre. Delar av grenen togs med hem. Efter förvaring i rumstemperatur började det från den 25 februari kläckas lindborrar i antal. Figur 5 visar de nya flyghålen.

Den närstående sydsvenska lindborren kläckte jag från en betydligt grövre lindgren i november förra året. Fyndplatsen var Kungshög som ligger 5 km från Ulricedal.

I Sverige hittas lindborren i lindens utbredningsområde. Den är dock förvånansvärt sällsynt i Skåne. Härifrån finns bara fyra rapporterade fynd varav jag svarar för två. I Danmark finns bara några få fynd.

Se även Artdatabankens artfakta om lindborren och information om denna art i Naturbasen i Danmark.


Januari 2021




För januari rapporterar jag om oväntade fynd från Malmö av tre sällsynta skalbaggar:

Kortvingen Lathrobium pallidum
Fjädervingen Ptinella britannica
Kortvingen Philonthus mannerheimi

De är inte rödlistade men synnerligen svårfunna eftersom föga är känt om deras biotopkrav. De hittas nog lättast vintertid.


Lathrobium pallidum Nordmann, 1837
Figur 1. Fyndplats för Lathrobium pallidum, Almåsa. Malmö, 3 januari 2021.
Visa större bild.
Figur 2. Lathrobium pallidum, hane, Almåsa, Malmö, 28 december 2020.
Visa större bild.

Den 28 december 2020 gjorde jag en utflykt till Almåsa. Avsikten var att besöka sankängen i figur 1. Denna syns bortom tjuren i figur 4 oktober 2020. Den består av ett litet vassparti i mitten som betesdjuren inte nått. Utanför detta finns en av djurens tramp skapad vegetationsfri zon med dy i botten. Därefter kommer ett stort bälte av starrtuvor med söndertrampad jord emellan.

Jag tog med hem två mycket blöta sållprov, ett från den vegetationsfria zonen bestående av en liten driftrand och undervattensvegetation och ett från starrtuvorna som utöver tuvrester även innehöll jord, mossa och gamla smågnagarbon.

Sållproven undersökte jag i början av januari efter att de blivit tillräckligt torra. Påsen med undervattensvegetation innehöll bland annat tre exemplar av den lilla dykaren Clemnius (Hygrotus) decoratus (Gyllenhal, !810) som jag inte påträffat tidigare i Malmö.

Det andra sållprovet innehöll en hane av Lathrobium pallidum. För denna art finns i Artportalen 10 fyndrapporter från Skåne varav jag svarar för tre. Därutöver finns fem rapporter från andra landskap varav mitt fynd från ett grustag i Blekinge, Asarum, Tostarp 2005 är det enda från Blekinge.

Se även Artdatabankens artfakta om Lathrobium pallidum.

PS
Artdatabankens artfakta fungerar inte under Microsoft Internet Explorer däremot i Microsoft Edge, Opera, Firefox och Google Crome. Den fungerar förmodligen också under Apples Internetbrowsers. Dessa testar jag dock sällan. Jag uppfattar det som att Microsoft är ett i-t-företag som gör allt för att tvinga slutanvändare att använda den bedrövliga produkten Edge i stället för den bra produkten Internet Explorer. Orsaken är att de får sina enorma reklamintäkter främst från Edge. Metoden verkar vara att erbjuda applikationsutveckare (i detta fall ArtDatabanken) en billig produkt för applikationsutveckling. Produkten lägger sedan ut kod som gör att den färdiga applikationen inte fungerar under Internet Explorer.


Ptinella britannica Matthews, 1858
Figur 3. Ptinella britannica, Robotskjutfältet, Malmö, 18 januari 2021.
Visa större bild.

Den 18 januari gjorde jag en utflykt till alkärret vid Robotskjutfältet. Här har jag tidigare hittat den lilla fjädervingen Ptilium affine i antal. Den fanns kvar men jag fann också en annan liten fjädervinge nämligen Ptinella britannica. De övriga skånska fynden av dessa två fjädervingar är de jag hittat genom sållning av förna vid Häckebergasjön.

Utöver dessa fynd från Skåne av Ptinella britannica finns i Artportalen endast mina fynd från Södra Utmossen på Öland och två platser i Blekinge. I båda landskapen har jag hittat den i antal.

Biotopen på Södra utmossen var helt unik. Med grävskopa hade det skapats en vattendamm för betesdjur och kanske som rovdjursskyddad boplats för fåglar. Den var stor och hade i mitten en ö som djuren inte kunde nå. Ön hade skapats av schaktmassor från grävningen. Den hade förmodligen grävts 1-2 år före mitt första besök här den 19 januari 2001. Dammen var vid besöket istäckt och jag kunde gå på isen över till ön. I schaktmassorna fanns mycket multnande vegetation. Ett sållprov gav flera intressanta arter bland annat fjädervingen Microptilium palustre Kuntzen, 1914. Nästa besök på platsen den 13 mars 2001 blev betydligt kallare och blötare då isen inte höll. Utöver flera Microptilium palustre fann jag två exemplar av Ptinella britannica. Båda arterna har jag vid senare besök här hittat i antal. Microptilium palustre har jag även hittat i antal vid Mossberga Gladvatten. Den fanns här tillsammans med Ptilium affine och Ptilium caesum Erichson, 1845. Biotopen var bar torvjord som fanns i en viltstig skapad av hjortar och kanske räv och grävling.

Så nu är förhoppningen att hitta Microptilium palustre och Ptilium caesum i Malmö.

Se även Artdatabankens artfakta om Ptinella britannica.


Philonthus mannerheimi Fauvel, 1869
Figur 4. Philonthus mannerheimi, Björklunda, Malmö, 21 januari 2021.
Visa större bild.

Augusti 2020 beskriver jag området vid Björklundadammen. Jag stannade till vid dammen den 21 januari. Under natten hade det kommit rikligt med regn och Sege å hade svämmat över. Denna å avvattnar ett stort väldränerat jordbrukslandskap. Vid regn stiger vattennivån snabbt. Jag tog med hem ett sållprov bestående av en blöt driftrand. Detta innehöll en hona av Philonthus mannerheimi, en sällsynt art som jag tidigare tagit i Skåne på samma sätt.


Se även Artdatabankens artfakta om Philonthus mannerheimi.


December 2020


Pildammsparken med Pildammarna
Figur 1. Pil Dammen, Generalstabskartan, 1860.
Figur 2. Pildammarna, Häradsekonomiska kartan 1910-15.
Figur 3. Pildammarna, Ekonomiska kartan 1968.

Pildammsparken med Pildammarna är en av de större parkerna i Malmö. Enligt Generalstabskartan från 1860 (figur 1) fanns här en sjö med sanka stränder och med avlopp via en bäck som mynnade vid Citadellet (idag Malmö slott).

År 1914 hölls den
Baltiska utställningen här och detta blev starten för Pildammsparken. Kartan i figur 2 visar området före Baltiska utställningen.
Vattentornet som finns med på kartan mitt på östra sidan av dammarna byggdes redan 1904.

Kartan i figur 3 är från 1968. Mycket små förändringar har skett sedan dess. Söder om Malmö stadion har det byggts en större stadion, men politikerna har ännu inte kunnat enas om att den gamla skall rivas.
I dag beskriver Malmö kommun Pildammsparken sålunda.

I bokskogen i parken har jag bedrivit omfattande intervall-, distans- och rehabträning under mina fem år i Malmö.

Under december månad har jag cyklat runt i parken och undersökt skalbaggsfaunan. Här finns många mycket grova bokar, även högstubbar och lågor. Flertalet grova björkar har dött och ligger nu kullfallna och multnande på marken. Här finns också andra trädslag bland annat rätt grova avenbokar. I parken finns ofta många förskolebarn, bland annat ligger uteförskolan Stock och Sten i parken. Många föräldrar går här med barnvagn. Allt detta kräver att parkförvaltningen ofta måste kontrollera och såga ner döende grenar för att förhindra att de faller ner och skadar någon. Det verkar nu som att man insett att man nått vägs ände. Ett stort antal halvmeterhöga bokplantor har i höst planterats i bokskogen. För att dessa skall överleva i skuggiga lägen måste många av de mycket grova bokarna sågas ner. Trist för den biologiska mångfalden men även jag inser att det är nödvändigt.

Vid cykelturena har jag hittat följande skalbaggar som jag tycker är värda att omnämnas.

Viveln Bagous longitarsisNT, 1 ex
Mögelbaggen Corticaria inconspicuaDD, 2 ex
Trägnagaren sprängtickgnagare Dorcatoma substriata, 1 ex


Bagous longitarsis Thomson, 1868NT
Figur 4. Fyndplats för Bagous longitarsis, Pildammarna, Malmö, 7 december 2020.
Visa större bild.

Februari 2018 rapporterar jag om fynd av denna NT-rödlistade vivel i Sallerupsdammen. Denna artikel kompletteras 16 februari 2020 med fynd från stora dammen i Lindängelund. Den 13 november besökte jag denna damm och tog ett litet sållprov av den grusiga stranden en halvmeter upp från vattnet. Provet togs längst bort till höger i figur 4 i kompletteringen till artikeln från februari 2018. I detta sållprov hittades mer än femtio exemplar av B. longitarsis. Mitt påstående i artikeln att det är tveksamt om att den övervintrar på land är därför felaktigt, kanske söker den sig ner i vattnet redan i februari vid tilltagande solvärme.

På en av Malmö kommuns hemsidor anges att Pildammarna skapades för 420 år sedan genom uppdämning av Korrebäcken. När vattentornet vid Pildammarna byggdes 1904 var vattnet säkerligen av god kvalitet. Men vattnet blev mer och mer näringsrikt och siktdjupet minskade drastiskt. Åren 1983-1984 tömdes därför dammen helt på vatten och det näringsrika bottenslammet transporterades bort.

Nu verkar vattnet vara av god kvalitet med hyfsat siktdjup. Vid en cykeltur den 1 december såg jag att det flöt gott om axslinga i vattnet (figur 4). En kontroll av den magra förnan vid stenskoningen gav ett exemplar av B. longitarsis.

Corticaria inconspicua Wollaston, 1860DD
Figur 5. Penis till Corticaria inconspicua, Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020.

Oktober 2016 berättar jag om fynd i Malmö av den DD-rödlistade mögelbaggen Corticaria inconspicua. I ett sållprov av lövskogsförna från bokskogen i parken den 7 december fanns två exemplar av denna art. Den är vanlig i Malmö i multnande substrat och DD-rödlistningen verkar tveksam. Den är dessutom lätt att bestämma med sin breda halssköld och närmast parallella täckvingar. Penis (figur 5) skiljer sig helt från närstående arter.



Sprängtickgnagare Dorcatoma substriata Hummel, 1829
Figur 6. Dorcatoma substriata, Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020
Visa större bild.
Figur 7. Dorcatoma substriata, Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020.
Figur 8. Undersida av Dorcatoma substriata, Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020
Visa större bild.
Figur 9. Antennleder till hona av Dorcatoma substriata, Saltor, Ålem, Småland, 2 maj 1999 och i mitten nionde leden till exemplaret från Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020.
Visa större bild.

I ett sållprov av lövskogsförna den 7 december fann jag ett dött exemplar av en liten 2,2 mm stor Dorcatoma (figur 6 och 7).
Exemplaret saknade ben och antenner, dock fann jag en bit av en antenn med en niondeled (figur 9).
Det var en hona.
Punkteringen på täckvingarna och undersidan var rätt tät och ensartad.
På täckvingarnas sida fanns två tydliga strimmor varav den inre baktill ej nådde sömmen.
Det fanns ingen tredje strimma.
Undersidan hade en lång mittfåra med en utvidgning i mitten (figur 8).
Jag bedömer att det handlar om en sprängtickgnagare. Honor till Dorcatoma är dock svåra att bestämma säkert.
Kan möjligen vara en Dorcatoma minor Zahradnik, 1993, som uppges leva i fnöskticka Fomes fomentarius som finns på flera ställen i parken.
Sprängtickan Inonotus obliquus är känd från Malmö, dock ej rapporterad från Pildammsparken där jag dock sett björkar med gamla sprängtickor.
Flertalet av de sprängtickgnagare jag hittat i andra landskap har kläckts från alticka Inonotus radiatus.


Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.


November 2020


Sydsvensk lindborre Ernoporicus caucasicus (Lindemann, 1876)NT
Figur 1. Del av gammal berså? Fyndplats för sydsvensk lindborre, Kungshög, Malmö, 17 november 2020.
Visa större bild.
Figur 2. Sydsvensk lindborre, Kungshög, Malmö, 13 november 2020.
Visa större bild.

Vid den idag försvunna gamla vägen mellan Malmö och Oxie ligger på ett höjdparti två magnifika bronsåldersgravar som heter Kungshögarna. Väster om Kungshögarna låg tidigare en gård som hette Kungshög. Av gårdens bebyggelse återstår en ganska modern lada, som dock har ett stort hål i eternittaket. Övrig bebyggelse är borta och försvann troligen när motorvägen till Ystad byggdes med en avfart till Oxie strax intill husen. Sedan har det västerut anlagts en jättelik motorvägskorsning mellan denna motorväg och motorvägen från Köpenhamn. Fordon som kommer från Köpenhamn och skall till Ystad passerar strax intill gårdsplatsen varför störningen av motorbuller är betydande. En cykelväg har anlagts så det går bra att cykla från Malmö (Jägersro) till Oxie kyrkby förbi Kungshög.

Den 30 oktober cyklade jag hit för att undersöka den igenväxande trädgården till Kungshög. Här fanns gamla äppel- och päronträd, två grova björkar, två grova lärkar men också grova lindar som stod i en halvcirkel och en gång i tiden kan ha utgjort en berså. Några döda grova almar som redan fallit fanns också.

Nerfallna lindgrenar hade talrika små flyghål efter en barkborre. Jag tog med några grenar hem för att försöka fastställa vilken art det var som levde här. Jag skalade av den lösa ytterbarken med flyghål men hittade inte en enda död barkborre. Den 13 november när grenarna förvarats i rumsvärme i två veckor kröp det fem barkborrar på grenarna. Det visade sig vara den sydsvenska lindborren som är NT-rödlistad.

I Artportalen finns för Skåne för denna art elva rapporter om fynd i Maltesholm och en rapport från Stenshuvud. Ingen rapport från t. ex. Häckeberga, varför fyndet i Kungshög är överraskande. Den är funnen i Danmark och är där inte rödlistad (2019).

I lindgrenarna fanns också ett exemplar av flatbaggen Nemozoma elongatum (Linnaeus, 1760). Denna fann jag vid Husie mosse i oktober 2019 i bergtallgrenar angripna av trepanerad barkborre.

Se även Artdatabankens artfakta om sydsvensk lindborre.




Hullkajen
Figur 3. Lantmännens anläggning vid Hullkajen, Malmö, 20 november 2020.
Visa större bild.
Figur 4. Magasinsvägg vid Hullkajen, Malmö, 15 november 2020.
Visa större bild.

Malmö kommun planerar att helt förändra stora delar hamnområdet närmast centrum. Från Smörkajen avgick svävarna till Kastrup. Med dessa har jag gjort åtskilliga resor, bland annat vid veckopendling till Stuttgart under ett halvår 1995. Svävarna försvann med brobygget till Köpenhamn. Nu planerar kommunen nybyggnad av 550 lägenheter här.

Nordost om Smörkajen ligger Nyhamnen. Tidigare låg här ett färjeläge bland annat med färja till Travemünde. Detta är nu ett jättelikt ruderatområde med påkörningsramper (syns långt borta till vänster i figur 4), ytor för fordon som skulle med färjorna och konstiga staket. För att gående och cyklister skall hitta genom området har det målats blå circlar i asfalten var femte meter. Här vill kommunen att det byggs 6000 lägenheter.

Norr om Nyhamnen kommer Frihamnen. Mellan dessa går det ut en udde med Hamnparken längst ut. Här har Lantmännen en stor anläggning (figur 3) som hanterar 70000 ton spannmål varje år, dels med båt vid Hullkajen, dels med lastbil vid Grimsbygatan.

Den 9 november gjorde jag en cykelutflykt hit för att se om det fanns någon intressant insektslokal i anslutning till Lantmännens anläggning. Det blev en stor besvikelse. Lantmännen hade stora målningar i asfalten som förbjöd gående eller cyklister att komma närmare byggnaderna än tio meter och Hullkajen var helt förbjuden att beträda. Detta hade ingen större betydelse eftersom förna verkade saknas helt i anslutningen till magasinen. Förnan hade förmodligen blåst bort. Jag anlände hit via Brisgatan vid den östligaste magasinsbyggnaden (figur 3). Här fanns inget förbud för gående och cyklister och vid magasinväggen fanns dessutom lite förna (figur 4). En tuff miljö för insekter med asfalt och betongplattor, oftast vindpinat och kraftiga vattenflöden vid regn mot magasinsväggen.

Ett sållprov av förna denna dag och vid några senare besök gav få skalbaggar och arter. Följande intressantare arter har hittats:

Kortvingen Oligota inexspectata, allmän, ny Skåne
Kortvingen Oxypoda lurida, enstaka, ytterligare Sverige-fynd
Viveln Sitophilus oryzae, 1 ex, frilandsfynd



Oligota inexspectata Williams, 1994
Figur 5. Liten avfallshög med Oligota inexspectata och Oxypoda lurida, Hullkajen, Malmö, 25 november 2020.
Visa större bild.
Figur 6. Oligota inexspectata, Hullkajen, Malmö, 15 november 2020.
Figur 7. Penis framifrån till Oligota inexspectata, Hullkajen, Malmö, 15 november 2020.
Figur 8. Penis från sidan till Oligota inexspectata, Hullkajen, Malmö, 15 november 2020.

Oligota inexspectata är en liten mörkfärgad kortvinge som skiljs från övriga Oligota-arter på att penis har ett asymmetriskt utskott (figur 6). Den beskrevs 1994 av Williams efter fynd från Österrike, Tyskland och Finland. Från Danmark rapporteras den i Entomologiske Meddelelser 2006 efter fynd av ett exemplar den 27 juli 2005 i Rødbyhavn. Den är även funnen i Norge.

I Beetlebase rapporterar Mikael Sörensson att han fann arten på Gotland, Fårön, Ulla Hau redan sommaren 1987. Här var biotopen ett sanddynsområde och i litteraturen uppges att arten är en torrmarksart. Detta stämmer dåligt med mina fynd (totalt 20 exemplar 15 och 20 november). Dessa är funna i multnande förna med stort inslag av sädesagnar men också av mycket människoskapat avfall typ cigarettfimpar och plastpåsar. Mittemot magasinväggen finns under tak en öppen torr plats med ditblåsta sädesagnar. Här hittar jag ingen inexspectata men några Oligota pusillima (Gravenhorst, 1806).

Att bestämma Oligota-arter är svårt. Detta gäller även inexspectata. Hanens penis är unik men det verkar finnas betydligt fler honor än hanar. Jag tror att i mitt material fanns 19 honor och en hane. Honor saknar synlig spermateka men vid genitalpreparering av en hona kan man ju lätt missa spermatekan. För några år sedan fann jag en hona i grusmark med gulsporre vid Holma i södra Malmö. På denna hittade jag ingen spermateka så det kan ha varit en inexspectata. Har tyvärr ej kvar exemplaret.

Se även Artdatabankens
artfakta om Oligota inexspectata.



Oxypoda lurida Wollaston 1857
Figur 9. Spermateka till O. lurida, Hullkajen, Malmö, 25 november 2020.

Jag har hittat fyra exemplar av kortvingen Oxypoda lurida här (20/11 1 ex och 25/11 3 ex). Alla har varit honor. Detta är en kortvinge som jag anmälde som ny för Sverige efter ett fynd på Stenören 20 september 2020. Tyvärr har jag inte hittat någon hane ännu.

Se även Artdatabankens artfakta om Oxypoda lurida.



Sitophilus oryzae (Linnaeus, 1763)

Den 9 november fann jag en Sitophilus-vivel i förna vid magasinsväggen. Exemplaret är en hona som vållat stor tveksamhet vid bestämningen. Jag har kommit fram till att det är en oryzae och inte en zeamais, bland annat är halsskölden mikrochagrinerad mellan punkterna och därigenom matt.

Från Skåne finns bara tre fyndrapporter av denna art: två i rispaket och ett i smågnagarfoder. Det finns mycket få rapporter om frilandsfynd i Sverige av denna skadegörare.

Se även Artdatabankens
artfakta om Sitophilus oryzae.

Tillägg 2021-08-11.

Vid en cykeltur i hamnområdet den 1 augusti passerade jag Hullkajen. Här fann jag ytterligare ett exemplar av Sitophilus oryzae, denna gång en hane. Nedan följer några foton och kommentarer till bestämningen som jag fortfarnade tycker är tveksam.

Foto på hona och hane av Sitophilus oryzae.

FHL: oryzae: ljust rödbrun; zeamais: mörkare brun, de röda täckvingefläckarna tydligare.

Halsskölden är mikrochagrinerad mellan punkterna och därigenom matt.
Die Käfer Europas: oryzae: halssköld mikrochagrinerad och matt; zeamais: halssköld glänsande.

Halsskölden hos hanen har en opunkterad mittlinje vilket honan saknar.
Die Käfer Europas: oryzae opunkterad mittlinje; zeamais saknar opunkterad mittlinje.

Storleken är 2,8 mm hos båda.
FHL: oryzae: 2,3-3 mm; zeamais: 3-3,5 mm.




Figur 10. Sitophilus oryzae, hona, Hullkajen, Malmö, 9 november 2020.
Visa större bild.
Figur 11. Sitophilus oryzae, hane, Hullkajen, Malmö, 1 augusti 2021.
Visa större bild.



Spermateka och penis till Sitophilus oryzae.

FHL: Penis hos zeamais har en fin längsfåra vilket oryzae saknar.
Bangsholt 1981 i Entomologiske Meddelelser:
Hos zeamais er spidsen af penis mere eller minre bøjet, og oversiden af denne er forsynet med 2 furer, medens spidsen af penis hos oryzae altid er helt lige og oversiden jævnt hvælvet uden antydning af furer.

Mitt exemplar har en svag längsfåra.

Figur 12. Spermateka till Sitophilus oryzae, Hullkajen, Malmö, 9 november 2020.
Figur 14. Penis till Sitophilus zeamais i die Käfer Europas.
Figur 13. Penis till Sitophilus oryzae, Hullkajen, Malmö, 1 augusti 2021.



Höger antenn till hona och hane av Sitophilus oryzae.

FHL: zeamais: 2:a antennsträngsleden 1,5 gånger så lång som bred, oryzae: 2:a antennsträngsleden knappt längre än bred.

Figur 15. Höger antenn, Sitophilus oryzae, hona, Hullkajen, Malmö, 9 november 2020.
Visa större bild.
Figur 16. Höger antenn, Sitophilus oryzae, hane, Hullkajen, Malmö, 1 augusti 2021.
Visa större bild.







Oktober 2020


Phyllotreta dilatata Thomson, 1866VU
Figur 1. Fyndplats för Phyllotreta dilatata, Kolböra mosse, Staffanstorp, 19 oktober 2020.
Visa större bild.
Figur 2. Phyllotreta dilatata, Kolböra mosse, Staffanstorp, 15 oktober 2020.
Visa större bild.

Staffanstorp är en ytmässigt liten kommun som i sydväst gränsar till Malmö. Den består nästan enbart av bebyggelse och bördig åkermark som helst inte skall bebyggas. Kunskapen om biologisk mångfald verkar därför vara låg hos politikerna vilket jag har förståelse för. Allvarligare är att kunskap och intresse för klimatproblemen också verkar var låg eller obefintlig. När jag beslöt mig för att besöka Kolmöra mosse väster om Staffanstorp kunde jag konstatera att det inte ens fanns en acceptabel cykelväg den mindre än en mil långa sträckan mellan Malmö och Staffanstorp. Här går dock en nerlagd järnväg med buskar mellan rälsen men med överfart av såväl Inre som Yttre Ringvägen. I Staffanstorp satsas uppenbart allt på bilismen. Därför blev det en bilresa till mossen den 15:e oktober.

Det var lågt vattenstånd i dammarna. Mellan ruggarna av starr som översvämmas vid högt vattenstånd och nuvarande vattenyta fanns ett flera meter brett parti av torkande dy. Detta hade nu i oktober fått en vacker grön påväxt (figur 1). Korna som betade här hade inte gått ut och skadat vegetationstäcket. När jag håvade fick jag två exemplar av den VU-rödlistade jordloppan Phyllotreta dilatata. Denna lever på arter av det korsblommiga släktet fräne (Rorippa) som fanns i det gröna.

Jordloppan är på senare år i Sverige mest känd från stränder vid Vombsjön. Totalt finns tre rapporter i Artportalen efter 2003 varav jag presterat denna och en från Vombsjön 2012. Den 10 februari 1998 hittade jag för övrigt tre exemplar norr om Spillepengen på Tågarps hed, en betad havsstrandäng.

Se även Artdatabankens artfakta om Phyllotreta dilatata.



Oxytelus piceus (Linnaeus, 1767)NT
Figur 3. Fyndplats för Oxytelus piceus, Almåsa, Malmö, 5 oktober 2020.
Visa större bild.
Figur 4. Nyfiken ko och kalv, men ointresserad tjur som betar i bakgrunden, Almåsa, Malmö, 5 oktober 2020.
Visa större bild.
Figur 5. Hane och hona av Oxytelus piceus, Almåsa, Malmö, 30 september 2020.
Visa större bild.

Den 30 september gjorde jag en utflykt till Almåsa, också med bil eftersom en acceptabel cykelväg hitut saknas. I år har en kvinnlig cyklist blivit påkörd vid Almåsa av en bilist. Vid Almåsa finns en delvis sank hagmark som betas av kor (figur 3 och 4) och målsättningen var att undersöka skalbaggsfaunan i kospillningen. Jag la kospillning i en balja med vatten och håvade de skalbaggar som flöt upp. Därefter fick materialet torka några dagar innan jag undersökte det. Som framgår av figur 4 var djuren mycket nyfikna på vad jag gjorde och så fort de upptäckt min närvaro samlades de i en ring runt mig med bara några meters avstånd. Dock mycket fridfulla djur.

Bästa fyndet var den NT-rödlistade kortvingen Oxytelus piceus. Den fanns i enstaka exemplar tillsammans med den närstående och allmänna Oxytelus laqueatus (Marsham, 1802).

Vid ett återbesök den 5 oktober för fotografering av biotopen passade jag på att undersöka skalbaggsfaunan i fårspillning. Vid besöket den 30 september fanns får i den hage som jag fotograferar ifrån i figur 3. Denna hage ligger på en torrbacke och här har troligen skördats hö i somras. Fåren var där bara tillfälligt och var nu borta men det fanns fortfarande ganska färsk spillning. Fårspillning samlades i en balja som bars ner till undersökningsplatsen i figur 4 där det fanns vatten.

Totala antal skalbagger var mycket mindre i fårspillningen. Däremot var det flera O. piceus och bara enstaka O. laqueatus. Här fanns också den NT-rödlistade kortvingen Anotylus nitidulus (Gravenhorst, 1802).

Se även Artdatabankens artfakta för
Oxytelus piceus och Anotylus nitidulus.


September 2020


Lernacken och Stenören
Figur 1. Limhamn, Hyllie, Bunkeflo och Lernacken, Generalstabskartan, 1860.
Visa större bild.
Figur 2. Västra delen av Stenören sedd från Lernacken, 3 september 2020.
Visa större bild.
Figur 3. Stenören sedd från fågeltornet vid Bunkeflostrand, 14 september 2020.
Visa större bild.
Figur 4. En gammal, underbar sittplats med havsutsikt, Stenören 28 september 2020.
Visa större bild.

Den 1 september gjorde jag en cykelutfykt runt Lernacken och tog en promenad ut på Stenören. Generalstabskartan från 1860 i figur 1 visar att kustlinjen söder om Limhamns fiskeläge bildade en jämn båge. Här fanns närmast fiskeläget strandängar tillhörande byn Hyllie. Dessa är idag helt borta och ersatta bland annat av udden Lernacken och Sibbarps bad och camping. Söder om den röda linjen börjar strandängar tillhörande byn Bunkeflo Dessa är idag i stort sett oförändrade.

På kartan i figur 1 står namnet Lernacken i havet utanför Bunkeflos strandängar. I dag är Lernacken en udde uppbyggd av skrotsten från Limhamns kalkbrott. Den ligger precis norr om gränsen mellan Hyllie och Bunkeflo strandängar. Tippen är över 1,5 km lång, upptill 25 meter hög och som bredast 800 m. Den går 1 km ut i havet från den ursprungliga strandängen vid Hyllie. Upptill är den försedd med en motorväg och dubbelspårig järnväg till Köpenhamn.

Vid yttre delen av Lernacken finns Stenören (figur 2), en revel söderut som är uppbyggd av havssand och stranddrifter, i norr kanske också av skrotsten från kalkbrottet. En stig som är 600 m lång går upptill i sanden hela vägen till sydligaste punkten som syns i figur 3. Här finns mycket strandråg. Väster om stigen finns stora stranddriftsbälten bevuxna med mållor och enstaka marviol. Stranddrifterna består till mesta delen av sjögräs med tånginblandning. öster om stigen finns stora vassområden men också enstaka marskpartier.
I Bert Perssons förnämliga
hembygdsbok om Bunkeflo kommun finns på sidan 269 en artikel om Stenören.

Vid högt vattenstånd i havet och kraftig sydvästlig vind kommer förmodligen hela Stenören att bli överspolad av havsvågor som bygger om sand- och tångpartierna. Ingen bra miljö för skalbaggar höst- och vintertid. Sannolikheten för att hitta något intressant i september verkade låg. Men en undersökning visade att här fanns flera sällsynta arter. Jag har därefter besökt Stenören vid fler tillfällen i september. Cykelturen verkade vara en bra rehabilitering av en muskelbristning i höger inre vadmuskel som jag drabbats av.

Följande sällsyntare arter har hittats:

Kortvingen Remus sericeus, 1 ex, VU-rödlistad
Kortvingen Heterothops binotatus, allmän, DD-rödlistad
Kortvingen Leptacinus sulcifrons, allmän, ej funnen i Sverige på 60 år
Kvickbaggen Cordicomus instabilis, enstaka, NT-rödlistad
Jordlöparen tångbleklöpare, allmän

Utförligare information om dessa finns nedan. Dessutom fann jag de två Barisvivlarna:

Melanobaris laticollis (Marsham, 1802), NT-rödlistad, fyra imagos och två puppor i en marviolrot
Aulacobaris lepidii (Germar, 1824), enstaka vid bitterkrassing

Tidigt på morgonen den 17 september var det extra högt vattenstånd i havet, fyra km söderut vid Klagshamn uppmättes 95 cm eller 82 cm över årets beräknade medelvattenstånd (13 cm). Vid mitt nästa besök här ute den 20 september kunde jag konstatera att den betade strandängen i figur 6 förra månaden varit helt översvämmad och vid Stenören hade alla de ytor som jag kollat för skalbaggar stått under vatten. Kanske översvämningar påverkar den biologiska mångfalden positivt.

Vid sydvästliga stormar och högt vattenstånd är det troligt att både växter, sand, stranddrifter och insekter på Stenören återfinns i villaträdgårdarna i Bunkeflostrand. Läs även min rapport från januari 2017.

Stenören ligger i det kommunala naturreservatet Bunkeflo strandängar bildat 2006. Den nordligaste delen av naturreservatet omfattar Lernacken upp till motorvägen. Här pågår en mycket kraftig igenväxning med hagtorn, havtorn, björnbär och nypon som tillsammans ger ogenomträngliga snår som saknar biologiskt mångfaldsvärde. Jämför med vad jag skrev juli 2018 om skapandet av det kommunala naturreservatet Klagshamnsudden bildat 2019.

Remus sericeus Holme, 1837VU
Figur 5. Remus sericeus, Bunkeflostrand, Malmö, 9 september 2020.
Visa större bild.

Den 9 september fann jag ett exemplar av Remus sericeus Den är sällsynt, i Artportalen finns bara åtta fyndrapporter av denna art från Skåne och totalt tretton rapporterade svenska fynd. Flertalet är äldre, dock finns ett fynd från Höganäs 2016. Den är inte ny för Malmö. I Artportalen finns en fyndrapport:
Malmö, 6 ex, Carl David Emanuel Roth, maj 1881.
Den närstående och något större Cafius xantholoma (Gravenhorst, 1806) är vanligare och fanns även här.

Se även Artdatabankens
artfakta om Remus sericeus.




Heterothops binotatus (Gravenhorst, 1802)DD
Figur 6. Heterothops binotatus, Bunkeflostrand, Malmö, 1 september 2020.
Visa större bild.
Figur 7. Penis till Heterothops binotatus, Bunkeflostrand, Malmö, 9 september 2020.
Visa större bild.
Figur 8. Penis till Heterothops binotatus, Bunkeflostrand, Malmö, 6 september 2020.
Visa större bild.

Den DD-rödlistade kortvingen Heterothops binotatus visade sig vara vanlig under uppspolad tång på sandunderlag. Sanden är grov och torkar upp snabbt efter regn eller överspolning. När jag skakade fuktig sand och tång över ett skynke försökte en mängd tångloppor att snabbt hoppa iväg för att sätta sig i säkerhet. Denna skalbagge springer eller flyger då iväg. All rörelse gör att man lätt ser skalbaggen alltför sent eller kanske inte alls. När jag hällde innehållet i ett såll i en påse var skalbaggen snabbt uppe på påsväggen för att ta sig därifrån samtidigt som en mängd tångloppor hoppade ut från påsen. Allt detta indikerar att kortvingen kanske är rätt vanlig men missas vid insamlingar.

I Artportalen finns bara fyra fynd utöver mina. Det senaste är från Rustningshamn 2016.

Se även Artdatabankens
artfakta om Heterothops binotatus.




Leptacinus sulcifrons (Stephens, 1843)
Figur 9. Leptacinus sulcifrons, Bunkeflostrand, Malmö, 3 september 2020.
Visa större bild.
Figur 10. Från vänster penis till Leptacinus batychrus (Gyllenhal, 1827), Blekinge, Asarum, 7 november 2006, L. sulcifrons, Bunkeflostrand, Malmö, 3 september 2020, L. intermedius Donisthorpe, 1936, Skåne, Höör, 28 augusti 1988 och L. pusillus (Stephens, 1833), Blekinge, Karlshamn, 16 augusti 2006.
Visa större bild.

Leptacinus sulcifrons är allmän på Stenören. På plats kan den knappast skiljas från tre närstående arter. Hemma vid skrivbordet är den däremot lättidentifierad eftersom halsskölden bara har mikroskulptur framtill mellan punktraderna. Det är dessutom stor skillnad på storleken på penis mellan de fyra Leptacinus-arterna (figur 10).

I Artportalen finns inga fyndrapporter av denna art utöver mina. I Thure Palms bestämningshäfte från 1963 av Leptacinus-arterna anger han att Gunnar Israelson funnit den på Hallands Väderö. I Danmark rapporteras den som ny i Entomologiske Meddelelser 2006, efter fynd 12 och 25 november 2006 i Resle Skov, västligaste Falster, LFM som ligger ungefär 100 kilometer från Stenören.

Se även Artdatabankens
artfakta om Leptacinus sulcifrons.




Cordicomus instabilis (Schmidt, 1842)NT
Figur 11. Cordicomus instabilis, hane, Bunkeflostrand, Malmö, 3 september 2020.
Visa större bild.

Kvickbaggen Cordicomus instabilis har jag bara hittat enstaka exemplar av, totalt fem ex. Färgen hos dessa varierar från nästan svart till helt rödbrun, men de utstående ögonen och det baktill lätt rundade huvudet gör den lätt identifierbar. Hanen har dessutom nertill kraftigt utvidgade bakskenben (figur 11).

Den är känd från Skåne, Västergötland, Bohuslän, Öland och Gotland. De enda fynden tidigare från Skåne är från Falsterbohalvön 1951, 1970 och 1971.

Se även Artdatabankens
artfakta om Cordicomus instabilis.




Tångbleklöpare, Dicheirotrichus gustavii (Schmidt, 1842)
Figur 12. Marskyta på Stenören, fyndplats för tångbleklöparen, 3 september 2020.
Visa större bild.
Figur 13. Tångbleklöpare, hane, Bunkeflostrand, Malmö, 1 september 2020.
Visa större bild.

Tångbleklöparen har ett helt annorlunda biotopkrav än de tidigare arterna. Den var vanlig under stenar på marskytor enligt figur 12. Dessa svämmas över vid högt vattenstånd i havet. Vegetationen var sparsam och utgjordes i huvudsak av glasört och/eller saltört.


Se även Artdatabankens
artfakta om Dicheirotrichus gustavii.



PS

Figur 14. Bunkeflostrand, Malmö, 20 september 2020.
Visa större bild.

Jag har även hittat en liten kortvinge som kan vara av intresse. Den är ännu ej slutbestämd.



Augusti 2020


Sammetsfrölöpare Harpalus griseus (Panzer, 1797)NT

Figur 1. Platsen där gården Björklunda låg, Malmö, 23 augusti 2020.
Visa större bild.
Figur 2. Matjordsavskrapad åker med jordhögarna i bakgrunden. Bortom dessa motorvägen till Ystad (E65) och bortom denna höjden Skäggebjär. Björklunda, Malmö, 23 augusti 2020.
Visa större bild.
Figur 3. Flak av intorkade trådalger, Björklunda, Malmö, 23 augusti 2020.
Visa större bild.
Figur 4. Sammetsfrölöpare, Björklunda, Malmö, 5 augusti 2020.
Visa större bild.
Figur 5. Upptill penis till sammetsfrölöpare, Björklunda, Malmö, 5 augusti 2020 och nertill penis till åkerfrölöpare, Lockarp, Malmö, 11 augusti 2020.
Visa större bild.

Björklunda var en gård i östra Malmö. Den låg norr om den gamla vägen från Oxie till Skabersjö by och hade en ca 400 meter lång allékantad anslutningsväg till denna. Byggnader och väg är i dag borta, namnet finns dock kvar i form av Björklundadammen, den stora damm som grävts vid Oxiediket och Sege å. Gårdsbyggnaderna har legat vid besöksparkeringen till denna damm. Här finns några grova träd från trädgården kvar bland annat en hålbok och en almhögstubbe (figur 1).

Den gamla vägen från Oxie till Skabersjö by verkar här vara helt försvunnen och ersatt av en motorväg (E65) från Malmö till Ystad och en nybyggd lokalväg rätt nära dammen. Lokalvägen heter här Elisedalsvägen men på Länskartor finns inget namn på den och på kartor i Artportalen kallas den felaktigt för Skabersjövägen.

Vid Oxiediket vid Björklunda fanns ett gammalt reningsverk som i början förmodligen närmast var ett genomströmningsverk som pumpade ut avloppsvattnet direkt i Oxiediket som 300 meter senare mynnade i Sege å.

I sen tid har det intill reningsverket etablerats en schaktmassesortering med namnet Miljöfabriken 2000 AB. Deras verksamhetsområde döljs av höga jordvallar. För två år sedan togs det upp ett hål i vallen mot öster och på en gammal åkermark intill, kanske en hektar stor, skrapades matjorden bort och las i stora högar för att kunna säljas efterhand (figur 2). I högarna bosatte sig förra året ett stort antal backsvalor Riparia riparia som är VU-rödlistad. I år har jag inte sett några backsvalebon här.

Området där matjorden togs är delvis sankt och här finns nu en större vattenfylld håla. Denna torra och varma sommar har vattnet försvunnit och bottnen utgörs nu av flak av torra trådalger (figur 3).

Vid ett besök här den 5 augusti fanns i morängruset under flaken fortfarande lite fukt kvar. När jag undersökte skalbaggsfaunan under några flak fann jag en hane av sammetsfrölöparen som är NT-rödlistad. Det är en art som kan komma inflygande från kontinenten och detta har tydligen skett denna varma och blåsiga sommar då det i år finns många fyndrapporter av arten på Artportalen. De inflygande exemplaren erhålls ofta vid ljusfångst.

Det är svårt att skilja sammetsfrölöpare från små exemplar av den mycket vanliga åkerfrölöparen Harpalus rufipes (De Geer, 1774). Hanarna kan dock säkert skiljas med hjälp av penis. På sammetsfrölöpare är denna mindre och mera krökt (figur 5).

Vid nästa besök den 23 augusti fann jag en gulkantad sammetslöpare Chlaenius vestitus (Paykull, 1790) under ett flak. Den var förr i Sverige endast känd från Skåne, men verkar nu hittas oftast på Öland och Gotland. Den har i Malmö hittats nere i Limhamns kalkbrott.

Se även Artdatabankens artfakta för
sammetsfrölöpare och gulkantad sammetslöpare.




Graphoderus austriacus (Sturm, 1834)
Figur 6. Foto av norra Bunkeflostrand taget från Lernacken. Notera fågeltornet ute på en udde. Bunkeflo, Malmö, 27 augusti 2020.
Visa större bild.
Figur 7. Graphoderus austriacus, Bunkeflostrand, Malmö, 14 augusti 2020.
Visa större bild.

Vid Bunkeflo strandäng finns pölar och diken som påverkas av saltvatten vid högt vattenstånd i havet. Dessa finns både på havsstrandängen och inåt bebyggelsen. Figur 6 visar norra delen av strandängen. Samma område visas i en bild från september 2019. Södra delen av området visas januari 2017.

Den 14 augusti håvade jag i en grund vattenhåla. Detta gav en hane av dykaren Graphoderus austriacus. Släktet Graphoderus har fyra svenska arter som är rätt svårbestämda. Framtarsen hos hanen till G. austriacus har två stora och tolv små sugskålar på undersidan, vilket är ett lätt iaktagbart och säkert skiljetecken till de tre andra arterna som har betydligt fler sugskålar på framtarsens undersida.

G. austriacus är sällsynt men inte rödlistad. I Artportalen finns endast tolv rapporter från fyra landskap.

Se även Artdatabankens artfakta om Graphoderus austriacus.


Juli 2020


Meligethes ochropus Sturm, 1845
Figur 1. Fyndplats för Meligethes ochropus, Norra Hamnen, Malmö, 20 juli 2020.
Visa större bild.
Figur 2. Meligethes ochropus, Norra Hamnen, Malmö, 15 juli 2020.
Visa större bild.

Juli månad har inte gett något intressantare fynd. Vid flera tillfällen har jag cyklat med håven till Hyllie och försökt återfinna tornbaggen Mordellistena stoeckleini som jag rapporterat som ny för Norden den 17 juli under Notiser på min hemsida. Men de enda tornbaggar som jag fått i håven har varit M. parvula och M. acuticollis.

Augusti 2007 rapporterade jag om fyndet av den sällsynta rapsbaggen Meligethes ochropus från Blekinge vid Mörrumsåns mynning. Den lever på knölsyska Stachys palustris som här i Malmö främst hittas i svårframkomlig strandnära högörtsvegetation (figur 1). Jag har funnit denna rapsbagge i enstaka exemplar på flera platser i Malmö. Nordväst om avloppsreningverket vid Spillepengen vid det smala, otrevliga området mellan havet och stänglet till Oljehamnen har den varit något vanligare dock mest enstaka eller ingen per knölsyskeblomma. Här finns otäck lukt från avloppsslam och oljespill, varför nordvästlig vind från havet är önskvärd vid ett besök.



Juni 2020


Psylliodes chalcomera (Illiger, 1807)VU
Figur 1. Fyndplats för Psylliodes chalcomera, Hyllie, Malmö, 27 juni 2020.
Visa större bild.
Figur 2. Psylliodes chalcomera, Hyllie, Malmö, 27 juni 2020.
Visa större bild.

Denna VU-rödlistade jordloppa hittade jag år 1989 i två exemplar vid Segevång i norra Malmö. År 2015 fann jag den i antal på ruderatmarker på Spillepengen i norra Malmö och Holma i södra Malmö. År 2017 fann jag den i ett hästbetat, igenväxande grustag i Glostorp i sydligaste Malmö. Nu har jag i juni i år hittat den vid Hyllie i södra Malmö på en ruderatmark med stora mängder tistlar.

Se även Artdatabankens
artfakta om Psylliodes chalcomera.

Matt starrbock, Plateumaris rustica (Kunze, 1818)NT
Figur 3. Fyndplats för matt starrbock, Toarp, Malmö, 7 juni 2020.
Visa större bild.
Figur 4. Fyndplats för matt starrbock, Toarp, Malmö, 7 juni 2020.
Visa större bild.
Figur 5. Matt starrbock, Toarp, Malmö, 1 juni 2020.
Visa större bild.

Vid slaghåvning på strandvegetationen vid den kilometerlånga uppdämningen av Sege å i Toarp fick jag åtskilliga exemplar av den purpurkantade rörbocken Donacia marginata Hoppe men också två exemplar av matt starrbock. Ett återbesök den 7 juni gav ytterligare ett exemplar. Tyvärr har alla tre varit hanar. Den mycket närstående Plateumaris affinis (Kunze) är struken som svensk men finns söderut i Europa. Det är lämpligt att även ha honor för att skilja dessa två arter.

Som syns på förstoringen av figur 4 finns här gott om blommande vattenfräne Rorippa amphibia. På denna växt har jag hittat den NT-rödlistade viveln Poophagus sisymbrii (Fabricius) i en damm vid Södra Sallerup i nordöstra Malmö den 2 maj 2018 men också
14 maj 2007 i gränsfloden Sissebäck mellan Skåne och Blekinge. Vid Toarpsdammen fann jag ingen Poophagus sisymbrii men de hade kanske funnits där tidigare på våren.


Se även Artdatabankens artfakta om matt starrbock.

Sidenblombock, Pseudovadonia livida (Fabricius, 1776)
Figur 6. Kroksbäcksparken, Malmö, 19 juni 2020.
Visa större bild.
Figur 7. Sidenblombock på röllikablomma, Kroksbäcksparken, Malmö, 19 juni 2020.
Visa större bild.

Juli 2007 och juli 2008 rapporterar jag fyndet av sidenblombock från Blekinge (Sternö sydväst om Karlshamn och Tubba torg norr om Karlshamn).

Den 14 juni i år rapporteras den från Katrinetorp i södra Malmö. Detta får mig att börja titta efter den i Malmö i samband med motionsrundor som jag gör varannan dag.

Den 16 juni cyklade jag till Kroksbäcksparken för ryck-i-backe träning. Backarna är alltför branta för mig varför jag springer på skrå uppför den vänstra backen i figur 3. När jag når avsatsen mellan denna backe och den högra så springer jag rakt uppför den högra backen (betydligt brantare än vad fotot visar, dessutom är backarna inte slåttrade utan har långt trögsprungit gräs). Rycken tar ungefär 45 sekunder och sker i treminuters intervall. Vid den efterföljande stretchingen såg jag en sidenblombock på en röllikablomma. Vid fotograferingen av lokalen tre dagar senare såg jag flera exemplar av sidenblombock på röllikablommor.

Läs också om mitt fynd av Mordellistena bicoloripilosa på Kroksbäckskullarna juli 2015.

Den 18 juni cyklade jag till Almviksparken för en distansrunda på 45 minuter. Rundan går på gräsytor österut på åsen mellan Lindängen och Lindängelund, därefter norrut på grästäckta kullar upp till Fosie kyrka. Tillbaka springer jag västerut i norra kanten av Lindängelund.
Vid den efterföljande stretchingen i Almviksparken såg jag en sidenblombock på en prästkrageblomma.

Håvning efter Psylliodes chalcomera den 27 juni på ruderatmarken vid Hyllie (figur 1) visade att sidenblombocken även fanns här.

Den 29 juni besökte jag Toarp i sydöstra delen av Malmö kommun. även här fanns sidenblombock.

Allt tyder på att arten är både utbredd och vanlig i Malmö.


Maj 2020


Denna månad rapporterar jag om fyndet av en kortvinge som är ny för Skåne och ett oväntat Malmö-fynd.



Gabronthus sulcifrons (Sharp, 1889)
Figur 1. Gabronthus sulcifrons, Bunkeflostrand, Malmö, 18 maj 2020.
Visa större bild.

Kortvingen Gabronthus sulcifrons kommer från östra Asien. Det första fyndet i Europa gjordes i Finland 1989. Därifrån har den spridits till Sverige där de äldsta rapporterna i Artportalen är från Umeå 2003 och Dalarna och Uppland 2011. År 2015 hittades den i Göteborg och i Norge. Nu har den även nått södra Sverige. Jag hittade ett exemplar i spillning i Bunkeflostrand i södra Malmö den 18 maj. Jag har inte sett någon fyndrapport från Danmark men den finns säkerligen också där.




Fältfrölöpare, Harpalus signaticornis (Duftschmid, 1812)
Figur 2. Fyndplats för fältfrölöpare, Lockarp, Malmö, 20 maj 2020.
Visa större bild.
Figur 3. Fältfrölöpare, Toarp, Malmö, 8 maj 2020.
Visa större bild.

Den 1 maj fann jag en fältfrölöpare vid en åkerkant i Lockarp i södra Malmö. Skalbaggen hittades i multnande växtdelar från odlingar på åkern. Fyndplatsen ligger mellan en odlad lerig åker och ett gammalt, igenväxt grustag med sandig slänt mot åkern. Det är svårt att avgöra om den normalt lever i leran vid åkern eller i sanden i grustaget.

I den förstorade figur 2 syns på andra sidan järnvägen före detta Lockarps bageri. Detta köptes år 2000 av Pågens som sedan avvecklade det år 2008. Varumärket Lockarps bageri har dock delvis levt vidare.

Den 8 maj fann jag ytterligare ett exemplar av fältfrölöparen. Fyndplatsen denna gång var en sankäng vid Toarpsdammen (figur 1, förra månaden). Detta är knappast en levnadsplats för fältfrölöparen.

Fältfrölöparen har oftast rapporterats som vinddriven vid Skånes syd- och ostkust. Själv har jag lagt in en rapport om fynd av 1000 vinddrivna exemplar den 2 maj 2000 på en kilometer vid Ravlunda på Skånes ostkust. På sandstranden denna dag fanns en massiv långväga vinddrift där fältfrölöparen var mycket vanlig. Jag undersökte mindre än hundra meter av stranden. Eftersom sandstranden är 25 kilometer lång kan denna dag mer än 20000 levande exemplar av fältfrölöparen ha nått Skånes ostkust.

Få exemplar verkar ha hittats de närmaste åren efter 2000 som ett resultat av denna massinvandring. På senare år är dock fältfrölöparen funnen i Halland, Småland och på Öland. Kanske har det tagit 20 år för en vidsträcktare etablering.


April 2020


Stor plattnosbagge, Platyrhinus resinosus (Scopoli, 1763)NT
Figur 1. Bok med kapad gren, Hyllie sportcenter, Malmö, 30 maj 2020.
Visa större bild.
Figur 2. Bokgren med larvgånngar av stor plattnosbagge, Hyllie sportcenter, Malmö, 5 april 2020.
Visa större bild.
Figur 3. Stor plattnosbagge, Hyllie sportcenter, Malmö, 27 maj 2020.
Visa större bild.

Jag har april 2017 och september 2018 berättat om en liten skogsdunge vid Hyllie sportcenter. Det lilla formatet på dungen gör att den lämnas i fred av kommunens parkförvaltning. I kanten av dungen finns en inhägnad mobiltelefonmast. För ett eller möjligen två år sedan kapades att antal grenar som växt in i och över stängslet runt masten. Mest hassel och al men också en ganska grov bokgren.

Vid ett besök här den 3 april såg jag ett intressant insektsangrepp i bokgrenen i anslutning till en grenklyka där grenen hade en diameter på ungefär 20 cm. Larvgångarna var grova (figur 2) och det enda flyghålet var runt. En stor larv hittades ytligt. Vid ett återbesök den 5 april sågade jag av en 25 cm lång del som togs med hem. Förvaring i rumstemperatur resulterade bara i några exemplar av vasstandad trädbasbagge Lissodema denticolle (Gyllenhal) som är NT-rödlistad och bokbarkborre Taphrorychus bicolor (Herbst).

Den 27 maj när grenen var alldeles för torr började jag kreta vid angreppet. Ytligt hittades då en levande nykläckt stor plattnosbagge i puppkammare.

Se även Artdatabankens artfakta för stor plattnosbagge och vasstandad trädbasbagge.


Mars 2020


Rhinusa tetra (Fabricius, 1792)
Figur 1. Vinterståndare av praktkungsljus med Rhinusa tetra. Under fruktträdet till höger bortom badkaret i vänstra bildkanten ligger fyndplatsen för Longitarsus pellucidus, Lockarp, Malmö, 23 mars 2020.
Visa större bild.
Figur 2. Schaktmassor tippade i grustaget. I bakgrunden grustagsslänten i figur 1 och ännu längre bort järnvägen till Trelleborg, Lockarp, Malmö, 23 mars 2020.
Visa större bild.
Figur 3. Rhinusa tetra, Lockarp, Malmö, 17 mars 2020.
Visa större bild.

I juni 2019 berättade jag om fyndet av den VU-rödlistade kullerlöparen och i augusti 2019 om fyndet av den NT-rödlistade jordloppan Longitarsus pellucidus i ett igenväxande grustag i Lockarp i södra Malmö. Vid ett besök här den 17 mars fann jag flera exemplar av viveln Rhinusa tetra i vinterståndare av praktkungsljus. Denna anmälde jag som ny för Sverige i juni 2018 efter fynd i Lindängelund. Notera att fotot i figur 1 och figur 1 juni 2029 visar samma grustagsslänt.

Jag kunde vid besöket konstatera att någon börjat tippa schaktmassor av tvivelaktigt ursprung i grustaget (figur 2), säkerligen utan tillstånd.


Februari 2020


Denna månad rapporterar jag om fyndet av två bark- och vedlevande skalbaggar från Malmö.


Tvåfläckig smalpraktbagge, Agrilus biguttatus (Fabricius, 1777)
Figur 1. Fyndplats för tvåfläckig smalpraktbagge, Toarp, Malmö, 18 februari 2020.
Visa större bild.
Figur 2. Tvåfläckig smalpraktbagge, Toarp, Malmö, 12 februari 2020.
Visa större bild.

Den 11 november 2019 besökte jag Toarp i sydöstra Malmö. Här finns en ekplantering som gränsar till en ädelgransplantering (figur 1). Ekplanteringen gallrades för några år sedan. För ett år sedan fälldes några ekar som gränsade till ädelgranarna. Några av ekarna kapades tre meter upp vilket är mycket värdefullt ur biologisk mångfaldsynpunkt.

På den grövsta högstubben hade barken redan börja lossna och barkdelar hade fallit till marken, kanske med hjälp av en hackspett. I barken fanns talrika praktbaggelarver i puppkammare. De verkade livlösa, befann sig förmodligen i en diapaus för att starta förpuppning och kläckning till våren.
Från en hemtagen barkbit som förvarades i rumstemperatur dröjde det ända till den 12 februari innan en kläckt skalbagge visade sig i glasburken. Det var som väntat en tvåfläckig smalpraktbagge.

Detta är en art som förr främst hittades i fina ekområden i Blekinge och östra Småland. De senaste årtionden har den dock börjat sprida sig snabbt. Den rapporterades sålunda förra året från Alnarpsparken, en välbesökt och välinventerad plats som ligger 13 kilometer från Toarp.

I Danmark hittade den första tvåfläckiga smalpraktbaggen 2008 på Fyn. Den har därefter rapporterats från distrikten SZ(2011), EJ(2014), NWZ(2015) och NEZ(2015).

Se även Artdatabankens artfakta om tvåfläckig smalpraktbagge.


Apelbock, Glaphyra umbellatarum (Schreber, 1759)
Figur 3. Fyndplats för apelbock, Elisedal, Malmö, 26 februari 2020.
Visa större bild.
Figur 4. Apelbock, hane, Elisedal, Malmö, 25 februari 2020.
Visa större bild.
Figur 5. Solitär geting? kläckt från apelgren, Elisedal, Malmö, 25 februari 2020.
Visa större bild.

Utmed motorvägen mot Ystad (E65) går en cykelväg från Jägersro österut som jag använder vid turer till Husie mosse och Robotskjutfältet. Norr om dessa vägar ligger industriområdet Elisedal. Mellan Elisedal och vägarna finns ett smalt område med buskar och träd som knappast utsätts för någon skötsel. I en död ekgren fann jag här förra året eksplintborren Scolytus intricatus (Ratzeburg, 1837) för första gången i Malmö.

Vid en cykeltur till Husie mosse den 4 februari upptäckte jag här en apel med flera döda grenar (figur 3). Jag har svårt att avgöra om det är en vildapel Malus sylvestris eller ett odlat äppelträd Malus domestica. Nertill finns ett gammalt nät som skulle hindra kaninangrepp (syns i förstoringen av figur 3). Detta kan tyda på att det handlar om ett odlat äppelträd. Från en hemtagen död gren kläcktes tre veckor senare åtskilliga exemplar av apelbocken. Denna kan övervintra som puppa och vid uppsågningen av grenen den 4 februari fann jag en puppa, som jag dock misslyckades med att kläcka.

Samtidigt med apelbockarna kläcktes också två exemplar av en solitär geting? (figur 5) som jag tyvärr inte klarar av att bestämma.

Se även Artdatabankens
artfakta om apelbock.


Januari 2020


Ampedus sanguineus (Linnaeus, 1758)
Fyndplats för Ampedus sanguineus, Almåsa, Malmö, 21 januari 2020.
Visa större bild.
Ampedus sanguineus, Almåsa, Malmö, 21 januari 2020.
Visa större bild.

I ett lövskogsområde vid Almåsa i östra Malmö finns enstaka grova granar. Några är stormfällda andra har nått en sådan ålder att de dött. Vid en promenad i området den 21 januari hittade jag ett kraftigt förmultnat granvindfälle. Under lös bark fanns övervintrande exemplar av parklöpare Carabus nemoralis Müller och bronslöpare Carabus granulatus Linnaeus. I uppstående grenar fanns borstig grangrenborre Phloeotribus spinulosus (Rey).

I murken ved fanns den vackra knäpparen Ampedus sanguineus i sin puppkammare. Den är vår största Ampedus-art (13-17 mm). Det var oväntat att hitta denna i Malmö. Den verkar föredra granbiotoper och kunde förr vara mycket vanlig i sågspånshögar vid små sågverk. Men de flesta av dess sågverk är idag försvunna och dessutom har sågspånen blivit värdefull och tas tillvara.

I Danmark är den på senare år funnen i antal i Sydjylland (SJ) men den är även funnen på Bornholm.

I en nydöd, grov stående gran med utbredda angrepp av skulderfläcksbock Tetropium fuscum (Fabricius) och större dubbelögad bastborre Polygraphus poligraphus (Linnaeus) fann jag den 13 januari en åttatandad barkborre Ips typographus (Linnaeus). Den satt inborrad i död bark. I Malmö har jag inte sett några angrepp av denna i granskog svåra skadegörare .


December 2019


Holoparamecus caularum (Aubé, 1843)
Fyndplats för Holoparamecus caularum, Vintrie, Malmö, 18 december 2019. I bakgrunden Bunkeflo kyrka, som är stängd på grund av risk för nerfallande tegelstenar.
Visa större bild.
Holoparamecus caularum, Vintrie, Malmö, 14 december 2019.
Visa större bild.

December 2018 förmodade jag att det skulle bli svårt att hitta så intressanta arter att de platsade på min hemsida. Men jag tycker själv att det gått över förväntan, dock blir decemberfyndet ingen större sensation, men det är ett första fynd för mig. Det handlar om den lilla svampbaggen (Endomychidae) Holoparamecus caularum.

Ett exemplar av denna skalbagge sållade jag fram i en gammal kompost bestående av ruttnande hö och halm med kraftigt förmultnad gödsel eller möjligen jord från en betstuka.

I Sverige är arten känd från Skåne, Östergötland och Uppland med totalt 13 rappoerter i Artportalen. Första rapporterade fyndet verkar vara från Övedskloster januari 1992.

Från Danmark rapporteras den första gången i Entomologiske Meddelelser 1994 efter att ha hiittats i stort antal i Stampeskog vid Rådvad i norra förorterna till Köpenhamn (NEZ). Därefter har fynd även rapporterats från NWZ och LFM.


Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.


November 2019


Xylocleptes bispinus (Duftschmid, 1825)
Hona och hane av Xylocleptes bispinus, Bosarp, Eslöv, 9 november 2019.
Visa större bild.

September 2017 berättade jag om fyndet av den för Sverige nya barkborren Xylocleptes bispinus. Denna lever på skogsklematis Clematis vitalba. Vid ett besök i Bosarp den nionde november fann jag vid en promenad i trädgården en avbruten stam av skogsklematis som hängde ner från ett högt äppelträd. I en hemtagen meterlång del av stammen fanns mer än femtio exemplar av barkborren. De förekom i första hand under den av angreppet löst sittande barken.

Jag har även sett spår efter barkborren i Västrabyskogen i Svedala kommun öster om Malmö. Här hade Trafikverkets slåtteraggregat kapat en stam av skogsklematis.

I den virtuella floran anges att skogsklematis är sällsynt. Detta gäller definitivt inte Malmö där den är allmänt förekommande.


Oktober 2019


Yxbagge, Serropalpus barbatus (Schaller, 1783)
Figur 1. Dunge med vitgran och bergtall, Husie mosse, Malmö, 24 oktober 2019.
Visa större bild.
Figur 2. Utgångshål för yxbagge, Husie mosse, Malmö, 24 oktober 2019.
Visa större bild.
Figur 3. Yxbagge, Husie mosse, Malmö, 10 oktober 2019.
Visa större bild.

Februari 2019 berättade jag om dungen med vitgran Picea glauca och bergtall Pinus mugo vid Husie mosse. Den 10 oktober cyklade jag ut hit och tog en promenad i den tätvuxna och med mycket otrevliga hagtornsbuskar försedda dungen. Vid en flerstammig död vitgran låg två stammar som vindfällor, medan en tredje ännu stod upprätt. Denna hade dött för ett eller två år sedan och hade pågående och gamla angrepp av skulderfläcksbock Tetropium fuscum (figur 2). När jag lossnade en barkbit satt där en död yxbagge i det lilla runda utgångshålet mitt i figur 2. Exemplaret var litet, bara nio mm stort. Jag har två exemplar som är 20 mm stora.

Det är först på senare år som yxbaggen rapporterats från sydligaste Sverige. Rickard Baranowski hittade den i Tolseboda naturreservat 1975 som ny för Blekinge (Entomologisk Tidskrift 1982). I Blekinge har jag själv håvat ett exemplar 24 juli 1999 i Slätten i nordvästra Blekinge. I kläckhål har jag hittat den i gran (Slätten, 5 augusti 2009) och lärk (Karlshamn, 2007, Entomologisk Tidskrift 2010). Från Skåne finns tre rapporter i Artportalen (Ystad (2005), Vånga (2008) och Helsingborg (2015).

I angrepp av trepanerad barkborre Pityogenes trepanatus (Nördlinger) i bergtall fann jag vid besöket ett exemplar av flatbaggen Nemozoma elongatum (Linnaeus), också ett oväntat Malmöfynd.

Se även Artdatabankens artfakta för yxbagge och Nemozoma elongatum.


September 2019


I september rapporterar jag om fyndet av tre rödlistade skalbaggar från Malmö. Alla tre har sin viktigaste svenska förekomst på havsstrandängarna i Vellinge kommun söder om Malmö.


Longitarsus reichei (Allard, 1860)NT

Figur 1. Fyndplats för Longitarsus reichei och Ochthebius auriculatus, Bunkeflostrand, Malmö, 20 september 2019.
Visa större bild.
Figur 2. Longitarsus reichei, hona, Bunkeflostrand, Malmö, 1 september 2019.
Visa större bild.
Figur 3. spermateca Longitarsus reichei 1 september 2019 resp. L. pratensis 7 september 2019, Bunkeflostrand, Malmö.
Visa större bild.

Eskilstorps ängar i Vellinge kommun söder om Malmö är en av häst och nöt välbetad, kilometerbred havsstrandäng. Härifrån har Alan Dufberg flera gånger rapporterat fynd av den NT-rödlistade jordloppan Longitarsus reichei med senaste rapport 2009. Denna lever på gulkämpar Plantago maritima.

Vid en utflykt i slutet av augusti till ängarna kunde jag konstatera att jordloppan fanns kvar och var ej ovanlig på gulkämpar närmast havet.

Den 1 september gjorde jag en cykelutflykt till strandängarna vid
Bunkeflostrand för att se om jordloppan även finns i Malmö kommun. Jag besökte den nordligaste delen som gränsar till motorvägen mot Köpenhamn. Denna hägnades in förra året och betades av kor liksom större delen av övriga nordliga strandängar. I år har det inte förekommit något bete här utan vegetationen har fått utvecklas fritt. Detta har gynnat gulkämpar som nu täcker hela ytor. I den förstorade figur 1 syns mängder av fröställningar längst ner i bilden.

Håvning gav ett exemplar av L. reichei tillsammans med åtskilliga exemplar av den närstående L. pratensis som lever på Plantago sp. I fält är det ganska lätt att identifiera de två arterna. L. reichei verkar vara något större och ej så enfärgat brun. I håven kryper den genast upp på påskanten och försöker med ett hopp lämna påsen, medan L. pratensis stannar kvar i påsbotten och kan vara nog så svår att upptäcka.

Hemma vid skrivbordet är de de däremot svårskilda. Utskottet nertill på spermatecan börjar med vindlingar hos L. reichei (figur 3).

Se även Artdatabankens artfakta om L. reichei.


Ochthebius auriculatus Rey, 1886NT

Figur 4. Ochthebius auriculatus, Bunkeflostrand, Malmö, 19 september 2019.
Visa större bild.

Den 17 september besökte jag Bunkeflostrand efter att havsvattennivån varit 75 cm över normalvattenstånd. Någon kraftig vind hade inte förekommit vid högvattentillfället men smärre driftränder hade bildats. Jag tog med hem lite av dessa i en påse. De innehöll några exemplar av den NT-rödlistade vattenbrynsbaggen Ochthebius auriculatus. Det var väntat att den skulle finnas här, Alan Dufberg rapporterar den i antal från Eskilstorps ängar.

Den 28 september fick jag på samma plats ett exemplar av den NT-rödlistade viveln Aulacobaris lepidii (Germar). Denna har jag tidigare rapporterat från
Spillepengen.

Se även Artdatabankens artfakta om O. auriculatus.


Hister bissexstriatus Fabricius, 1801VU

Figur 5. Fyndplats för Hister bissexstriatus med Robotskjutfältet i bakgrunden, Malmö 17 september 2019.
Visa större bild.
Figur 6. Hister bissexstriatus, Robotskjutfältet, Malmö, 13 september 2019.
Visa större bild.

I södra delen av Robotskjutfältet finns en endurobana som disponeras av FMCK (Frivilliga Motorcykelkåren i Malmö). Där banan startar låg tidigare en liten gård. Husen är rivna men den igenväxande trädgården finns kvar. Här finns två grova lindar och några björkar och den omges av en förvuxen hagtornshäck (figur 5). Här finns också några päronträd varav ett dog i våras efter ett massivt angrepp av kärnfruktsplintborren, Scolytus mali, som är NT-rödlistad. Trädgården är inhägnad och har ett litet vindskydd som används på hösten vid hemtagning av fåren som betar på skjutfältet.

Vid ett besök på skjutfältet den 13 september passade jag på att håva i trädgården. Kraftig västlig vind rådde men hagtornshäcken utgjorde ett visst skydd mot vinden. En stumpbagge Histeridae som helt saknade subhumeralstrimma utgjorde bästa fyndet. Det var en Hister bissexstriatus som är VU-rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om H. bissexstriatus.


Augusti 2019


Longitarsus pellucidus (Foudras, 1860)NT
Figur 1. Åkervinda i gräsmark, Fyndplats för Longitarsus pellucidus, Lockarp, Malmö, 9 augusti 2019.
Visa större bild.
Figur 2. Longitarsus pellucidus, hane, Lockarp, Malmö, 9 augusti 2019.
Figur 3. spermateca Longitarsus pellucidus resp. L. succineus 5 augusti 2019, Lockarp, Malmö.
Visa större bild.
Figur 4. Penis Longitarsus pellucidus 9 augusti 2019 resp. L. succineus 5 augusti 2019, Lockarp, Malmö.
Visa större bild.
Figur 5. Penis Longitarsus pellucidus 9 augusti 2019 resp. L. succineus 5 augusti 2019, Lockarp, Malmö.
Visa större bild.

I augusti rapporterar jag om fyndet av två NT-rödlistade skalbaggar från Malmö.

I
juni berättade jag att jag hittat den VU-rödlistade kullerlöparen på en intressant torrängslokal i Lockarp i södra Malmö. Mellan torrängen och järnvägen till Trelleborg låg tidigare ett hus. Huset revs för några år sedan då det kom att hamna direkt intill en vägtunnel som byggdes under järnvägen för att eliminera en plankorsning. I dag är några gamla äppelträd och någon enstaka trädgårdsblomma enda synliga tecknet på att här legat ett hus. Högörtsvegetation, mest gullris Solidago sp. dominerar nu platsen. I skuggan under äppelträden är vegetationen kortare och här finns gott om åkervinda Convolvulus arvensis (figur 1). Denna växt är vanlig i Malmö där den ofta finns på mycket utsatta platser som asfaltkanter och rännstenar vid gator.

Vid håvning på åkervindorna under äppelträden fick jag den 5 augusti en hona av jordloppan Longitarsus pellucidus som lever på åkervinda och är NT-rödlistad. Vid återbesök den 9 augusti fick jag även hanar.

L. pellucidus liknar mycket L. succineus som var vanlig på platsen. Spermathekan till pellucidus har en inbuktning på ryggsidan medan spermathekan till succineus har rak ryggsida (figur 3). Penis till pellucidus har i spetsen en kraftig böj som succineus saknar (figur 4 och 5).

Se även Artdatabankens artfakta om L. pellucidus.


Hydrochus elongatus (Schaller, 1783)NT
Figur 6. Fyndplats för Hydrochus elongatus, Vintrie, Malmö, 23 augusti 2019.
Visa större bild.
Figur 7. Hydrochus elongatus, hona, Vintrie, Malmö, 15 augusti 2019.
Visa större bild.

Invid motorvägen till Köpenhamn finns vid Vintrie en vägdamm, där jag gjort flera intressanta fynd. Den ligger djupt nergrävd och begränsas i norr av en kraftig bullervall (figur 6). Bakom bullervallen skymtar högsta huset i Hyllie. Bottnen och stränderna till dammen utgörs av kalkgrus från byggandet av motorväg och järnväg till Köpenhamn. Vattnet är klart med liten mängd trådalger.

Bästa fyndet är gyttjebaggen Hydrochus elongatus som är NT-rödlistad. Denna kan i rapporter vara förväxlad med Hydrochus ignicollis Motschulsky, 1860. Det var först 1977-1978 som en säker uppdelning av de två arterna gjordes.

I vägdammen har jag håvat de två virvelbaggarna Gyrinus paykulli Ochs, 1927 och Gyrinus caspius Ménétriés, 1832.

Strax ovanför högsta vattennivån har jag i klöverrötter hittat
klöverborren.

Se även Artdatabankens artfakta om Hydrochus elongatus.


Juli 2019


Harrisborre Phloeotribus rhododactylus (Marsham, 1802)
Figur 1. Fyndplats för harrisborre, Ynde, Sölvesborg, 18 juli 2019.
Visa större bild.
Figur 2. Harrisborre, Ynde, Sölvesborg, 10 juli 2019.
Stekel, Ynde, Sölvesborg, 10 juli 2019.

Maj 2011 berättade jag om en intressant torrängslokal vid E22:an i Ynde. I samband med en bilresa till sydöstra Småland tillsammans med min hustru tog vi en rast här på hemvägen mer än åtta år senare. Biotopen hade förändrats kraftigt. De planterade tallarna mellan motorvägen och torrängen hade växt kraftigt och skuggade nu torrängen. ängen hade därigenom blivit fuktigare och flertalet torrängsarter hade försvunnit. Av harriset var nästan allt borta.

Hemfärden gick i regnskursväder och vegetationen på platsen var väldigt blöt så någon håvning var ej aktuell. Vid kontroll av de döda resterna av harriset (figur 1) kunde jag konstatera att stammarna hade fullt av gamla angrepp av harrisborren. Barken var i stora delar avtrillad och larvgångarna syns då som fåror i den ytliga veden. Jag tog med hem en 15 cm lång stam som verkade ha dött i vintras. Från denna kunde jag plocka fram ett sextiotal harrisborrar varav flera ännu ej var utfärgade. Några larver syntes inte till.

Harrisborren är ny för Blekinge.
Mars 2019 berättade jag hur harrisborren finns vid Bromölla. Avståndet mellan fyndplatserna är ungefär 10 kilometer.

Många harrisbuskar överlever inte den svenska vintern. Det verkar som att barkborren svärmar tidigt på våren och angriper stammar och grövre grenar som dött under vintern. I juli kläcks den nya generationen som troligen stannar kvar i veden till nästa vår.

I den hemtagna grenen fanns en stekel (figur 3). Jag kan inte bestämma steklar så den bortskänkes till intresserad.


Juni 2019



I juni väljer jag att rapportera om tre oväntade Malmö-fynd: kullerlöpare, sydlig gråspetsvivel och Zoosetha incisa.


Kullerlöpare Carabus convexus Fabricius, 1775VU
Figur 1. Fyndplats för kullerlöpare, Lockarp, Malmö, 18 juni 2019.
Visa större bild.
Figur 2. Kullerlöpare, Lockarp, Malmö, 9 juni 2019.


I Lockarp i södra Malmö fanns förr ett cementgjuteri. Grus och sand som användes togs i omgivningen. I dag är allt borta och området är igenväxt och svårframkomligt. Delar av marken är planterad med ?vitgran Picea glauca (figur 1).

Söder om cementgjuteriområdet finns en torräng som liknar ett gammalt grustag. I Naturvårdsplan för Malmö stad del II (
områdesbeskrivningar) har den nummer 119. Den ges i detta dokument högsta värdeklass. I gränsen mellan torrängen och vitgransplanteringen finns en sydvänd grustagsslänt som inte har drabbats av länsstyrelsens krav på efterbehandling. Den har idag en kraftig påväxt av praktkungsljus Verbascum speciosum, men kaniner håller många partier öppna.

I slänten fann jag den 9 juni en hona av kullerlöparen som är VU-rödlistad. Fyndet är överraskande eftersom arten saknar flygförmåga och omgivningen består av Sveriges bördigaste lerjord. Men här har genom åren skett järnvägsbyggen. Järnvägen Malmö-Trelleborg går i västra kanten av området och så sent som 2009-2011 byggdes förbindelsen Lockarp-Oxie direkt norr om området. Kanske har kullerlöparen inkommit med grus till järnvägsbyggena och klarat av att leva vidare.

Här finns också dvärgfrölöparen Harpalus pumilus Sturm 1818 som i Skåne nästan bara är funnen i de finaste sandområdena.

Se även Artdatabankens artfakta om kullerlöparen.


Sydlig gråspetsvivel Eutrichapion melancholicum (Wencker, 1864)NT
Figur 3. Fyndplats för sydlig gråspetsvivel, Almåsa, Malmö, 14 juni 2019.
Visa större bild.
Figur 4. Sydlig gråspetsvivel, Almåsa, Malmö, 4 juni 2019.
Figur 4a. Fyndplats för sydlig gråspetsvivel och backvialfröbagge, Limhamn, Malmö, 14 maj 2020.
Visa större bild.
Figur 4b. Hane av backvialfröbagge, Limhamn, Malmö, 14 maj 2020.
Visa större bild.


Almåsa är ett stort koloniområde i östra Malmö. Här finns flera intressanta insektslokaler, bland annat en backe med grova björkar, några granar, en tall och en grov alm som ännu inte drabbats av almsjukan. Här finns också de enda röd skogsmyrestackar (Formica rufa) som jag sett i Malmö.

Mellan koloniområdet och Sege å finns en promenadvänlig gångstig. I sluttningen ner mot Sege å ligger en liten vinodling, dock verkar Systembolaget inte att ha vin härifrån till salu. Som insynsskydd mot kolonistugorna fungerar en vildvuxen häck med blandade arter. På ett ställe växer backvial Lathyrus sylvestris i häcken (figur 3). Håving på backvialen gav den 4 juni flera exemplar av sydlig gråspetsvivel som är NT-rödlistad.

Denna spetsvivel är i Sverige bara funnen i Skåne och där finns nästan bara fynd från Torna Hällestad och Fyledalen. Almåsa ligger ungefär 20 km från fyndplatserna runt Torna Hällestad. Jag har tidigare år håvat på backvial i Malmö som växer lite varstans, utan att hitta den.

Se även Artdatabankens
artfakta om arten.

Komplettering 2020-05-15
Sydväst om Limhamns kalkbrott finns stora ruderatmarker mellan kalkbrottet, Kalkbrottsgatan och motorvägen till Köpenhamn. Här finns också den gamla Kalkbrottsgatan numera en cykel- och promenadväg med den gamla asfalten kvar. Denna går i kanten av kalkbrottet och jag minns än idag när jag kom körande här med bil och hisnade när jag tittade ner. I dag finns en liten jordvall som skymmer sikten rakt ner.

På ruderatmarken finns stora bestånd av backvial (figur 4a). Vid håvning på de spirande skotten av denna växt fick jag den 12 maj ett exemplar av sydlig gråspetsvivel. Detta föranledde ett återbesök två dagar senare. Båda dagarna kännetecknades av uruselt vårväder med blåst oh kyla. Håvning den 14 maj gav åtskilliga exemplar av sydlig gråspetsvivel men också två exemplar av backvialfröbagge Bruchus affinis Frölich, 1799 (figur 4b). Denna rapporterade jag som ny för Blekinge maj 2011.
Slut komplettering 2020-05-15


Zoosetha incisa Assing, 1998


Figur 5. Fyndplats för Zoosetha incisa, Oljehamnen, Malmö, 22 juni 2019.
Visa större bild.
Figur 6. Fyndplats för Zoosetha incisa, Bernstorps mosse, Burlöv, 16 juli 2019.
Visa större bild.
Figur 7. Zoosetha incisa, hona, Oljehamnen, Malmö, 20 juni 2019.
Figur 8. Zoosetha incisa, penis underifrån, Bernstorps mosse, Burlöv, 8 juli 2019.
Figur 9. Zoosetha incisa, penis från sidan, Bernstorps mosse, Burlöv, 8 juli 2019.
spermateca hos Zoosetha ?incisa, Sölve, 3 juni 2013
Figur 10. Zoosetha incisa, hona, spermateca, Sölve, 3 juni 2013.
Figur 11. Zoosetha incisa, hona, sista bukleden ovanifrån, Oljehamnen, Malmö, 20 juni 2019.
Figur 12. Zoosetha incisa, hane, sista bukleden underifrån, Bernstorps mosse, Burlöv, 8 juli 2019.

Maj 2013 berättade jag om fyndet av Zoosetha incisa på Sölvesborgs gamla soptipp. Den 20 juni håvade jag ett exemplar av den lilla kortvingen på en ruderatmark i Oljehamnen i Malmö. Fyndplatsen utgjordes av en knappast brukad vändplan för bilar, ett outnyttjat järnvägsstickspår och allmänt igenväxande ytor. De öppnare partierna dominerades av renfana Tanacetum vulgare och johannesört Hpericum sp.


Se även Artdatabankens artfakta om arten.

Komplettering 2019-07-17
Den 8 juli gjorde jag en cykelutflykt till Bernstorps mosse i Burlövs kommun. Denna är ett avlångt kalkrikkärr som är hårt trängt av infrastruktur och bebyggelse. På ena långsidan går motorvägen till Staffanstorp precis i kanten av mossen på andra långsidan ligger parkeringen till Hornbachs stora byggvaruhus i mosskanten. På en kortsida finns Toftanäsvägen i Malmö kommun med avfarter från motorvägen. Läs här vad en annan cyklist skriver om mossen.

Håvning gav bland annat två exemplar av den DD-rödlistade viveln Gymnetron villosulum vilken jag berättat om juni 2016. Men jag fick också en hane av Zoosetha incisa. Biotopen är helt annorlunda från tidigare fyndplatser som varit torra ruderatmarker som Sölvesborgs gamla soptipp och Oljehamnen i Malmö. Eftersom det varit tveksamt om det verkligen är Zoosetha incisa genitalpreparerade jag exemplaret vilket var en stor utmaning med mina åldersdarriga händer. I figur 8 där penis är fotograferad underifrån med främre ovandelen vikt något åt sidan syns upptill i den bakre delen den inskärning som är karakteristisk för Zoosetha incisa.
Slut komplettering 2019-07-17


Maj 2019


Dvärgsplintborre Scolytus pygmaeus (Fabricius, 1787)

Figur 1. Dvärgsplintborre, Minnesdal, Malmö, 12 maj 2019.
Figur 2. Modergång, dvärgsplintborre, Minnesdal, Malmö, 5 maj 2019.
Figur 3. Flyghål efter dvärgsplintborre i almgren med 2 cm diameter, Minnesdal, Malmö, 22 maj 2019.
Figur 4. Fyndplats för dvärgsplintborre, Almlid, Malmö, 23 maj 2019.

Förra månaden berättade jag om cykelvägen till Robotskjutfältet. Efter att ha passerat under motorvägen till Köpenhamn finns först en buskplanterad bullervall därefter Minnesdals ridcentrer med ett tjugotal hästar som i första hand tävlar i galopp. Grusvägen med gott om potthål är även öppen för biltrafik eftersom motorvägen förstörde den ursprungliga infrastrukturen. I söderläge mellan grusvägen och den buskplanterade bullervallen har det kommit en kraftig uppväxt av alm (figur 5). Dessa är nu så stora att de börjat dö av almsjukan.

När jag passerade här den 5 maj stannade jag och håvade på blommande hägg. Då upptäckte jag att det fanns massvis med små flyghål i den lossnande barken på de almar som redan var döda, och att modergångarna bara var 2-3 cm långa, en indikation på att det kunde vara ett angrepp av dvärgsplintborre. Jag tog med lossnande bark hem och i denna hittade jag några döda exemplar varav en syns i slutet av modergången i figur 2.

Vid ett återbesök den 7 maj tog jag med hem några grenar med pågående angrepp. Dessa förvarades i rumsvärme och redan den 12 maj kom den första dvärgsplintborren fram. Därefter har det kläckts några hundra exemplar.
Den 17 maj cyklade jag till Almlid söder om Malmö. Ett foto på de rivna gårdsbyggnaderna finns på sidan 345 i Bert Perssons förnämliga hembygdsbok om Bunkeflo kommun. Här fann jag pågående angrepp i en döende liten alm (figur 4). Skalbaggar fanns färdigutvecklade i puppkammare.

Om denna art skriver Carl H. Lindroth och Thure Palm i en artikel i Entomologisk Tidskrift 1933:
Öland (Mortensson) 1 hane 2 honor (Mus. Göteborg), med största sannolikhet tagna i Halltorp eller trakten närmast däromkring, där Mortensson på sin tid flitigt samlade.
Genom sin ringa storlek i förening med hanens tapplika utskott på 4:de buksegmentet är denna art tämligen lätt igenkännlig (se f. ö. Reitter, Fauna Germ. V. p. 270-271). Bestämningen har kontrollerats av Dr. Spessivtseff, Skogsförsökanstalten, Experimentalfältet.
I Mellan-Europa är arten vitt utbredd och i allmänhet ej sällsynt (även i Kaukasus), dock torde den, enligt Spessivtseff, ej förekomma i n. Tyskland. Den är huvudsakligen tagen på alm, i andra rummet på bok, avenbok och olivträd. I Halltorps hage är avenboken som bekant beståndsbildande.
Genom detta fynd har den öländska faunan tillförts ännu en utpräglad sydlig art (med nordgräns på ön) till de talrika föregående.


I Artdatabankens artfakta anges dock för dvärgsplintborren Osäkert om påträffad, vilket innebär att den kanske inte bara är ny för Skåne utan även för Sverige.

I Entomologiske Meddelelser 2006 rapporteras den funnen i Danmark:
LFM: Rødbyhavn, i antal 17.8. og 24.8.2005, på og under barken af ret unge, ca. 5-10 cm tycke elme, i selskab med bl.a. S. laevis og S. multistriatus (J. Pedersen, G. Pritzl, H. Liljehult).
Något mer fynd från Danmark har inte rapporterats. Rødbyhavn ligger 16 mil sydost om Malmö.

Mina fynd i Malmö kommer förmodligen från en sentida spridning norrut från Tyskland via Danmark.

Figur 5. Fyndplats för dvärgsplintborre, Minnesdal, Malmö, 7 maj 2019.


April 2019


Likgul dyngbagge Aphodius luridus (Fabricius, 1775)NT
Figur 1. I hästspillningen mitt i bilden fanns likgul dyngbagge, Robotskjutfältet, Malmö, 29 april 2019.
Figur 2. Likgul dyngbagge, Robotskjutfältet, Malmö, 25 april 2019.

November 2018 berättade jag om Robotskjutfältet. När jag cyklar ut hit passerar jag sydöstra hörnet av Jägersro ridsportområde. Här tävlas både i trav och galopp. I galopp rids årligen Svenskt Derby sedan 1918. I början av 1950-talet besökte jag i sällskap med min fader denna tävling. Detta är det enda gången jag varit på Jägersro ridsportområde.

Efter att ha passerat Jägersro cyklar jag under motorvägen till Köpenhamn och kommer upp till Robotskjutfältet. Uthus till de gårdar som finns kvar här på ömse sidor om motorvägen är ombyggda till stall och åkrarna utgörs av hästhagar. Här finns en mycket lång tradition av hästhållning.

Söder om Robotskjutfältet finns utanför stängslet en enkel ridstig i kanten av en odlad åker (figur 1). Marken utgöres av gräsbevuxen lera. Vid ett besök här den 25 april fanns lagom färsk hästspillning på denna ridstig. Jag kollade in vilka dyngbaggar som fanns i spillningen. Vanliga arter som:

Mattsvart dyngbagge Aphodius ater (De Geer, 1774)
Jorddyngbagge Aphodius granarius (Linnaeus, 1767)
Vårdyngbagge Aphodius prodromus (Brahm, 1790)
Brämdyngbagge Aphodius sphacelatus (Panzer, 1798)
Rödvingad dyngbagge Aphodius pedellus (De Geer, 1774)
men också ett exemplar vardera av
Hästdyngbagge Aphodius sticticus (Panzer, 1798)
och
Likgul dyngbagge Aphodius luridus (Fabricius, 1775).

Den sista är NT-rödlistad och var ett oväntat fynd. Den påträffas främst i ko- och fårspillning på varma torrängslokaler. Kullarna inne på skjutfältet verkar vara ganska sandiga och betas av får. Kanske är detta den rätta förekomstplatsen.

Se även artfaktabladet för likgul dyngbagge på Artdatabanken.


Mars 2019


Harrisborre Phloeotribus rhododactylus (Marsham, 1802)
Harrisborre, Bromölla, 23 mars 2019.
Harrisstam med tio millimeters diameter med kraftigt angrepp av harrisborre, Bromölla, 23 mars 2019.

Den 23 mars på hemresan efter ett besök i sydöstra Småland gjorde jag ett stopp vid Bromölla för att se om jag kunde finna några spår av harrisborren. Min hustru var med på resan och skulle sitta kvar i bilen varför det handlade om ett snabbstopp.

Vid Bromölla är värdväxten harris Cytisus scoparius vanlig. Här finns många buskar som dött under vintern 2017-2018, men också buskar som fallit offer för Trafikverkets kantslåtteraggregat. Med en sekatör klippte jag av några döda harrisgrenar och stoppade i en tygpåse.

Nästa dag efter ungefär ett dygn i rumsvärme undersökte jag innehållet. Detta var över all förväntan. Så gott som varje gren hade gamla eller pågående angrepp av harrisborren. I påsen fanns närmare hundra harrisborrar som redan efter ett dygn i värme lämnat gångarna för näringsgnag och fortplantning. De följande dagarna var tillflödet av nya skalbaggar begränsat, kanske ett fyrtiotal. Detta tyder på att den är en tidig vårart. I materialet fanns också ett exemplar av spetsviveln Exapion fuscirostre (Fabricius, 1775).

I Malmö är harris inte någon vanligare växt. Vid Almåsa finns stora bestånd av äldre harrisbuskar och i grustaget vid Husie mosse med bland annat sandödla finns några solstekta och delvis döda buskar. På båda platserna har jag förgäves sökt efter harrisborren.

Se även vad som skrevs om
harrisborren år 2015 på Artdatabanken artfakta.


Februari 2019


Rödbrun blankbock, Obrium brunneum (Fabricius, 1792)NT
Fyndplats för rödbrun blankbock, Husie, Malmö, 19 februari 2019.
Larvens ingångshål? och skalbaggens utgångshål i bergtallgren med fem centimeters diameter, Husie, Malmö, 31 januari 2019.
Rödbrun blankbock, Husie, Malmö, 31 januari 2019.

På en fårbetad äng vid Husie mosse finns en liten tätvuxen dunge av vitgran Picea glauca och bergtall Pinus mugo. Några av träden har dött av trängsel och/eller ålder. Inne i ett skuggigt område står en bergtall med flera skadade grenar. Från en hemtagen gren med hård torr ved kläcktes en rödbrun blankbock den 31 januari. Grenen hade tagits in i rumsvärme den 7 januari. Fyndet kom aldrig med som januari månads bästa fynd eftersom jag publicerade den månadens bästa fynd redan den 30:e januari. Det får bli februari månads bästa fynd.

Detta är andra fyndet av denna NT-rödlistade långhorning i Malmö.
Maj 2018 rapporterade jag att jag håvat rödbrun blankbock i en liten tätvuxen grandunge vid infarten till Rönnebäcks golfklubb i södra Malmö.

Från Karlshamn och Malmö har jag kläckt fram den rödbruna blankbocken från grenar av gran Picea abies, silvergran Abies alba, kaskadgran Abies procera, lärk Larix decidua och nu också bergtall Pinus mugo. Grenarna har varit torra och haft hård ved.

Se även artfaktabladet för rödbrun blankbock på Artdatabanken.


Januari 2019


Ekbarkborre, Dryocoetes villosus (Fabricius, 1792)
Fyndplats för ekbarkborre, Elinelund, Malmö, 23 januari 2019.
Ekbarkborre, Elinelund, Malmö, 19 januari 2019.

December 2016 berättade jag om en hålek i en liten skogsdunge vid Elinelunds gård. Det är fortfarande den enda hålek jag sett i Malmö och det finns för övrigt få grova ekar i kommunen. Vid en cykeltur genom skogsdungen den 19 januari såg jag att eken hade två kvadratdecimeter stora skador nertill. En hackspett hade gjort samma upptäckt tidigare. Jag tog hem några lösa barkbitar. I dessa levde talrika ekbarkborrar. Denna är utbredd i Mellanskånes ekområden men fyndet i Malmö var oväntat.
I barken fanns också enstaka små långhorningslarver, troligen Rhagium sp.


Se även artfaktabladet för Dryocoetes villosus på Artdatabanken.


December 2018



Tyvärr inget bra fynd i december. Jag märker att jag snart har besökt alla bra biotoper i Malmö och att det därför blir svårare att göra något rapporteringsvärt fynd. Jag är inte beredd att besöka platser utanför kommunen. Jag behöver cykelturerna varannan dag för att hålla värken i mitt artrosdrabbade knä i schack. (Varannan dag springer jag en runda i Pildammsparken eller Bokskogen av samma skäl).




Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.


November 2018


Agaricochara latissima (Stephens, 1832)NT
Ptilium affine Erichson, 1845
Figur 1. Robotskjutfältet med motorcrossbanan i förgrunden, Malmö, 21 november 2018.
Figur 2. Fyndplats för Agaricochara latissima och Ptilium affine, Robotskjutfältet, Malmö, 13 november 2018.
Figur 3. Agaricochara latissima, Robotskjutfältet, Malmö, 13 november 2018.
Figur 4. Ptilium affine, Robotskjutfältet, Malmö, 9 november 2018.

I november har jag vid några tillfällen cyklat ut till Robotskjutfältet som ligger i östra Malmö bortom Jägersro. Skjutfältet (figur 1) är mindre än en kvadratkilometer och består till stor del av en fårbetad kuperad gräsyta. Vid en botanisk inventering 2002 (sidan 8) konstaterades att floran på skjutfältet var trivial. Det är tveksamt om skjutfältet används numera.

I söder finns en motorcrossbana med delvis täta hagtornssnår mellan banorna. I sydöstra hörnet utanför det svårpasserade stängslet finns en damm (figur 2) omgiven av grova pilar och införd gråal. Här finns död ved i form av nerblåsta pilar och döda gråalar.

Den 13 november tog jag ett sållprov vid dammen bestående av förna vid markskivsvampar, altickor Inonotus radiatus, enstaka klibbtickor Fomitopsis pinicola och grenar på marken med svampig bark. Det innehöll ett exemplar av den NT-rödlistade lilla kortvingen Agaricochara latissima som är ny för Skåne.
Fynd i Sverige av denna art finns från Östergötland och Västergötland upp till Hälsingland. Den är utbredd i Tyskland, men i Danmark var den före 2000 bara känd från några fynd från Jylland från 1800-talet. Den har dock efter år 2000 hittats i distrikten EJ, WJ, F (Kohaveskogen 21.11.2013 i antal på korkticka Trametes gibbosa) och LFM. Mycket tyder på att arten har börjat sprida sig norrut från Tyskland och nu har nått Malmö.

I ett sållprov den 9 november bestående av mylljord från kärrmark invid dammen fanns ett tjugotal exemplar av fjädervingen Ptilium affine. Denna sällsynta fjädervinge har jag hittat på flera platser på Öland men också vid Häckeberga i Skåne som ligger 20 kilometer öster om Robotskjutfältet, dessutom med Bokskogen med mängder med kärr emellan.
Kärrmarken på Robotskjutfältet där sållprovet togs står normalt under vatten tidig vår och även på hösten vid mycket nederbörd. Ptilium affine kan då hittas i förna vid stranden.

Se även artfaktabladet för Agaricochara latissima på Artdatabanken.


September 2018


Tretandad svampborrare, Cis quadridens Mellié, 1848
Figur 1. Multnande klibbtickor med tretandad svampborrare, Hyllie Sportcenter, Malmö, 23 september 2018.
Figur 2. Hane av tretandad svampborrare, Hyllie Sportcenter, Malmö, 22 september 2018.

Under september har jag inte gjort något verkligt anmärkningsvärt fynd. Jag väljer därför två arter som varken är nya för Skåne eller rödlistade, men som jag inte förväntat hitta i Malmö.

I
april 2017 berättade jag om en liten skogsdunge vid infarten till Hyllie Sportcenter med gråal Alnus incana och klibbticka Fomitopsis pinicola.
I klibbtickorna har jag hittat trädsvampborraren Cis glabratus Mellié. Den 22 september upptäckte jag att klibbtickorna även innehöll tretandad svampborrare som är en i sydligaste Sverige betydligt sällsyntare art. Det finns en enda fyndrapport från Skåne av denna art: Sandhammaren 10 juli 1970. Kanske ett vinddrivet exemplar. Den är inte funnen i Danmark där dock C. glabratus hittats i klibbtickor.

Den hittas lättast i klibbtickor som ligger på marken och multnat så mycket att porlagren lätt kan särskiljas (figur 1).

Se även artfaktabladet för Cis quadridens på Artdatabanken.


Baranowskiella ehnstromi Sörensson, 1997


Figur 3. Grov sälg, Husie mosse, Malmö, 21 september 2018.
Figur 4. Sälgtickor Phellinus conchatus, Husie mosse, Malmö, 21 september 2018.
Figur 5. Resupinata sälgtickor Phellinus conchatus, Husie mosse, Malmö, 21 september 2018.
Figur 6. Baranowskiella ehnstromi, Husie mosse, Malmö, 1 september 2018.

Vid Husie mosse står en mycket grov sälg (figur 3). Under förgreningspunkten en meter upp uppskattar jag omkretsen till 5,5 meter. Den finns dock inte med i Naturskyddsföreningens förteckning över skånska jätteträd kanske på grund av svårigheten att mäta omkretsen i brösthöjd.

På och under sälgen fanns gott om döda grenar med sälgtickor. En sådan togs med hem varvid jag kunde konstatera att den lilla fjädervingen Baranowskiella ehnstromi fanns här.

Skalbaggen hittas lättast på resupinata sälgtickor (figur 5). Där är poröppningarna lagom stora för att skalbaggen skall kunna krypa in i håligheten, medan sälgtickor som i figur 4 oftast har alldeles för stora poröppningar för att attrahera B. ehnstromi.

Den insamlas lättast om man tar hem resupinata sälgtickor på hösten och lägger dem under en lampa. Skalbaggarna kommer då efter kanske tio minuter att krypa omkring bland porerna och kan iakttas med hjälp av en urmakarlupp och samlas in med en fuktad insektsnål. Den finns ofta i stort antal och de tickor som visas i figur 5 kan hysa många hundra exemplar.


Augusti 2018


Gnypeta rubrior Tottenham, 1939NT
Neobisnius procerulus (Gravenhorst, 1806)
Figur 1. Fyndplats för Gnypeta rubrior och Neobisnius procerulus med bautastenen i bakgrunden, Lindängelund, Malmö 28 augusti 2018.
Figur 2. Fyndplats för Gnypeta rubrior, Björklundadammen, Malmö 23 augusti 2018.
Figur 3. Gnypeta rubrior, Lindängelund, Malmö 9 augusti 2018.
Figur 4. Penis Gnypeta carbonaria och G. rubrior, Björklundadammen, Malmö 25 augusti 2018.
Figur 5. Spermateka Gnypeta carbonaria (skadad) och G. rubrior, Lindängelund 13 augusti 2018 resp. Björklundadammen, Malmö 25 augusti 2018.
Figur 6. Spermateka Gnypeta carbonaria Foteviken, Vellinge 13 augusti 1985 och G. rubrior Björklundadammen, Malmö 25 augusti 2018.
Figur 7. Neobisnius procerulus, Lindängelund, Malmö, 11 augusti 2018.
Figur 8. Aedeagus till Neobisnius procerulus, Lindängelund, Malmö, 29 juli 2018.

Den torra sommaren har medfört att det på Lindängelund bara finns vatten i de två dammarna. Vattennivån i dessa har sjunkit kraftigt vilket skapat flacka lersandiga stränder med ringa vegetation (figur 1). På stränderna har samlats strandlevande skalbaggar i antal. Jag har under sensommaren undersökt denna fauna.
Bästa fyndet har varit den NT-rödlistade kortvingen Gnypeta rubrior. Denna har hittats i två exemplar tillsammans med talrika G. carbonaria (Mannerheim). Båda lever på lergeggiga stränder.
I vattnet finns en tät vegetation av gäddnate Potamogeton natans och axslinga Myriophyllum spicatum, så tät att jag vid ett tillfälle räddade en ?sothöneunge Fulica atra som snärjt in sig i gäddnaten och skrek hjäplöst.

Jag har även hittat G. rubrior i åtskilliga exemplar vid Björklundadammen i östra Malmö (figur 2). Här är de två Gnypeta-arterna fåtaligare men med mera jämn fördelning. Mycket vanlig här är kortvingen Brachyusa concolor (Erichson).

Det går inte att skilja de två Gnypeta-arterna från varandra ute i fält. Vid genomgången hemma kan de grovsorteras efter färgen på låren som är ljusare hos G. rubrior. Denna art saknar mikronätristning på huvud och den femte ryggleden och täckvingarnas punktering är glesare.
Jag har haft problem med framprepareringen av penis som är tvådelad och sitter hårt fast vid paramererna. Hos G. carbonaria är penis större och framstycket är smalare upptill och längre än bakstycket, medan framstycket hos G. rubrior är bredare upptill och når i nivå med bakstycket (figur 4).
Spermatekan (figur 5 och 6) är lättare att preparera fram men den verkar variera en del hos de två arterna varför det är tveksamt om den kan användas vid bestämningen.

En annan intressant art som jag hittat vid Lindängelund är kortvingen Neobisnius procerulus. Jag känner bara till en tidigare rapport om fynd av denna art i Sverige:
Stig Lundberg skriver i Entomologisk Tidskrift 1986 i artikeln Catalogus Coleopterorum Sueciae - rättelser och tillägg, att Peter Cederström funnit ett exmplar den 22 maj 1974 vid Tosterup i södra Skåne.

När Katalog over Danmarks biller kom ut 1996 var den känd från fyra distrikt i Danmark, sedan dess har den rapporterats från ytterligare fyra distrikt och saknas nu bara i NWJ och NWZ. Detta tyder på att den håller på att sprida sig och det borde vara möjligt att hitta den på fler platser i södra Sverige. Biotopen är dock rätt otrevlig att undersöka.

De två andra Neobisnius-arter som är funna i Sverige, lathrobioides (Baudi di Selve) och villosulus (Stephens), fann jag båda två tillsammans i Karlshamn 2008. De levde i en speciell biotop skapad av en gatsopmaskin som använde vatten som upptagningsmedia. Vid tippningen av det säkerligen tungmetallhaltiga vattnet rann detta direkt ner i en liten bäck som utgjordes av lakrester från tippen. Bäcken mynnade efter hundra meter i Munkahusviken. Tala om miljöhänsyn.

Se även artfaktabladet för Gnypeta rubrior på Artdatabanken.


Juli 2018


Dysterfrölöpare, Harpalus melancholicus Dejean, 1829VU
Fyndplats för dysterfrölöpare, Klagshamns udde, Malmö, 25 juli 2018.
Fyndplats för mjälgrävare, Klagshamns udde, Malmö, 25 juli 2018.
Dysterfrölöpare, Klagshamns udde, Malmö, 17 juli 2018.

Klagshamns udde är en kilometerlång udde ut i havet söder om Malmö. Den skapades från slutet av 1890-talet genom utfyllnad av havsbotten med rester från kalkbrottet i Klagshamn. Därigenom erhölls en djuphamn för utskeppning av kalkprodukter.

Mitt på udden finns ett sandfält. I
samrådsdokumentet från Malmö stad för bildande av ett naturreservat av udden skrivs om detta sandfält på sidan 12:
Mellan 1925 och 1930 togs lera från det som kallas Lertagsdammen. Sanden från Lertagsdammen avskildes och tippades öster om dammen medan leran forslades till lerdammar väster om cementfabriken. Leran brändes sedan tillsammans med kalken för att producera cement. Uttaget gjorde att topografin förändrades och att det så småningom bildades en damm i Lertagsdammen. Denna verksamhet har kommit att betyda mycket för utvecklandet av uddens naturvärden, bland annat eftersom det skapades sandmark som nu är hemvist för många hotade arter.
Senare (?1940-talet) har det anlagts en militär bunker mitt i sandfältet. Ytterområdena av sandfältet är numera kraftigt igenväxande med bland annat havtorn. Ridande från det närliggande ridhuset hindrar delvis igenväxningen.
Här fann jag den 22 augusti 2015 två exemplar av dysterfrölöpare, en VU-rödlistad jordlöpare. Ett överraskade fynd som jag misstänkte var tillfälligt. Men när jag besökte sandfältet den 17 juli i år fann jag ytterligare ett exemplar vilket visar att den är bofast.
Den NT-rödlistade viveln Tychius junceus (Reich) som lever på ärtväxter har jag också hittat här.

I kanten av sandfältet grävdes 2015-2016 två stora vattenfyllda hålor i sanden (?för att gynna grodor). Här fann jag den 17 maj 2016 ett exemplar av mjälgrävaren Dyschirius angustatus (Ahrens), en jordlöpare som är NT-rödlistad och med mycket få fynd utanför sand- och lerskränterna i Ålabodarna och på Ven. Kräver förmodligen störd miljö.

I augusti 2015 berättar jag om ett dräneringsdike som går från Klagshamns ryttarförening ut i Lertagsdammen, som här är kraftigt igenväxt. Grävmaskinsföraren hade låtit skopan ta upp ett hål en bit ut i vegetatonen. Vid kanten av hålet fann jag den 15 augusti 2015 ett exemplar av den NT-rödlistade kortvingen Philonthus salinus Kiesenwetter. Denna hittades förr i antal vid lertagen i Lomma, och kräver förmodligen störd miljö.

Det förslag till skötselplan på sidan 7 i samrådsdokumentet som Malmö stad presenterar inför bildandet av naturreservatet och som påstås gynna den biologiska mångfalden saknar helt förståelse för att Klagshamns udde är en bara drygt hundra år gammal miljö vars biologiska mångfald bygger på störningar och nyskapande av biotoper. I stället för att förbjuda ridning utanför ridstigar skall man uppmuntra till ridning på allt annat än gång- och cykelgrusvägar. Scouterna bör tillåtas skapa gläntor i skogen för vindskyddsövernattning med brasor. Löjeväckande är förbudet mot orientering. De enda som drabbas är mellanstadieeleverna i Klagshamn skola som lär sig orientera här på udden kanske en gång per läsår.

Det område i västra delen som röjdes 2008 är nu kraftigt igenväxt med björk och börjar sakna biologiskt mångfaldsvärde.
Akut behövs en röjning av uppväxande havtorn, hagtorn och björk över hela udden.

Se även artfaktabladen för dysterfrölöpare, Tychius junceus, mjälgrävare och Philonthus salinus på Artdatabanken.


Atheta(Microdota) inquinula (Gravenhorst, 1802)VU
Fyndplats för Atheta inquinula, Gottorp, Malmö, 7 juli 2018.
Atheta inquinula, Gottorp, Malmö, 7 juli 2018.

Den 7 juli passerade jag Gottorps gård i södra Malmö på en cykeltur.
I Bert Perssons förnämliga
hembygdsbok om Bunkeflo kommun finns ett flygfoto på gårdsbyggnaderna på sidan 288. Bert Persson var uppvuxen i Bunkeflo och doktorerade i entomologi vid Lunds universitet. Han verkade sedan som entomolog främst utanför Sverige. Han avled förra året.

Malmö kommun som nu äger gården har sålt ifrån boningshuset med delar av trädgården och rivit alla övriga byggnader. Det vackra och annorlunda boningshuset har rivits av en ny ägare och ersatts av en ful murinhägnad lyxvilla i två plan. Det är beklämmande hur litet intresset är att bevara kulturbyggnader utanför centrala Malmö.

Staden expanderar nu snabbt runt gården. Väster om den gamla gårdsplanen har det byggts en ny skola och väster om boningshuset går en nyanlagd gata med nya hus. På åkrarna i övriga väderstreck har det skett arkeologiska undersökningar som förberedelse för ny bebyggelse. Det är inte bra att god åkermark tas i anspråk för bebyggelse, men Malmö har en besvärlig sits på grund av akut brist på dålig åkermark. Förtätning av existerande bebyggelse görs här och var, dock under protest och överklagande från närboende.

Gårdsplanen har blivit en intressant ruderatmark bland annat med en myckenhet av kungsmynta Origanum vulgare och i öster en förvuxen häck av lind. På gårdsplanen låg en hög med hästspillning. Nåon ryttare hade hamnat här av ?misstag. Det finns ingen närliggande hästgård, men det går bra att rida hit från Malmö ridhus via ridstig på Ekostråket och Gottorps kastanjeallé. Men det finns ingen fortsättning utan att ryttaren hamnar på gator och bland hus.

Flertalet av hästspillningkulorna var torra och innehöll inga skalbaggar, men centralt i spillningen fanns en viss fuktighet. Här hittades talrika exemplar av den allmänna kortvingen Oxytelus tetracarinatus (Block) men också ett exemplar av den mycket lilla och smala kortvingen Atheta inquinula. Den tillhör undersläktet Microdota och är vår minsta Atheta. Den är VU-rödlistad med mycket få sentida fynd. Vid torkningen efter uppklistringen klämdes bakkroppen ihop vilket tyder på att skalbaggen var nykläckt och ej helt uthärdad.

Fyndet gjorde att jag två dagar senare besökte Käglinge hästbacke som jag skrev om i juli 2017 för att se om den även fanns där. De tre hästar som gick här den regniga sommaren 2017 förmådde inte beta av vegetationen synbart. Årets extremt torra sommar har medfört att vegetationen i stor utsträckning är nertorkad, dessutom går här nu femton hästar. Det fanns med andra ord gott om hästspillning, men sommarvärmen gör att den torkar snabbt och det var svårt att hitta halvtorr spillning. I spillning av lämplig konsistens fanns den lilla kortvingen Atheta(Badura) macrocera (Thomson) i stort antal. Men jag lyckades också hitta ett exemplar av A. inquinula.

Se även artfaktabladet för Atheta inquinula på Artdatabanken.


Juni 2018


Rhinusa tetra (Fabricius, 1792)
Figur 1. Praktkungsljus. I blommorna Rhinusa tetra, Lindängelund, Malmö, 17 juni 2018.
Figur 2. Hane av Rhinusa tetra, Lindängelund, Malmö, 15 juni 2018.
Figur 3. Penis, Rhinusa tetra, Lindängelund, Malmö, 15 juni 2018.

Den 13 juni gjorde jag en cykelutflykt till Lindängelund ett område som jag beskrev mars 2016. Försöket att skapa en stadspark har helt avstannat och här finns nu en kvadratkilometer stor igenväxande ruderatmark.

Vid håvning i en uttorkad sankmark fick jag flera exemplar av viveln Gymnetron villosulum, vilket jag rapporterat som en komplettering av juni 2016 månads bästa fynd.

Ruderatmarken begränsas i söder mot motorvägen och godsjärnvägen från Köpenhamn av en jättelik bullervall. Denna är förmodligen skapad av schaktmassor från byggandet av denna infrastruktur. Här finns flera intressanta biotoper. Bland annat fanns här tidigare backsvalebon och en räv såg jag för någon månad sedan.

Vid håvning på praktkungsljus Verbascum speciosum (figur 1) på bullervallen fick jag en vivel som jag inte kunde identifiera direkt. Det visade sig vara en hona av den för Sverige nya Rhinusa tetra. Vid ett återbesök den 15 juni fick jag tre hanar. Hanarna har en kraftig tand på framlåren medan motsvarande tand hos honor är obetydlig. Jag har vid senare besök håvat ytterligare exemplar. I Die Käfer Mitteleuropas Band 11 anges en betydande storleksvariation hos denna art (1,5-5,5 mm), men alla mina exemplar är 3,6-3,9 mm.

Praktkungsljus är ej ovanlig på ruderatmarker i Malmö. På Lindängelund finns den på många platser, men jag har bara hittat R. tetra inom ett begränsat område som är något vindskyddat. Här finns dessutom gamla vinterståndare av ljust kungsljus Verbascum thapsus, som kanske är det föredragna värdväxten.

R. tetra anmäldes som ny för Danmark i Entomologiske Meddelelser volume 73 år 2005 efter fynd i Rødbyhavn 7 juni 2004. Detta fynd ändras dock i volume 74 år 2006 till att gälla R. melas (Boheman). Någon ny rapport om fynd av R. tetra från Danmark har jag inte sett.

Komplettering 2019-10-19
Den 27 november 2018 gjorde jag ett återbesök på fyndplatsen. Avsikten var att ta hem en vinterståndare till praktkungsljus för att se om det fanns några skalbaggar eller larver av R. tetra i denna. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Det meterlånga skaftet var rejält motståndskraftigt och jag hade ingen sekatör med mig. Och att cykla hem till lägenheten med en två meter lång vinterståndare var inte att tänka på. Efter en god kamp fick jag dock till slut loss blomställningen från skaftet och kunde stoppa den i en tygpåse. Fast hade det funnits någon vivel kvar så hade den säkerligen för länge sedan trillat bort. Men ingalunda - när jag repade de enskilda fröställningarna fann jag hela 34 R. tetra. Den övervintrar uppenbart i fröställningen.

En liten varning måste utfärdas till den som söker finna viveln. De torra fröställningar är enormt allergiframkallande. Jag hostade väldeliga vid undersökningen.

Den 11 oktober i år gjorde jag ett nytt återbesök. Genom att repa två fröställningar på en vinterståndare fann jag fyra exemplar.
Slut komplettering 2019-10-19


Kärnfruktsplintborre, Scolytus mali (Bechstein & Scharfenberg, 1805)NT
Figur 4. Hägg angripen av kärnfruktsplintborre, Gröndal, Malmö, 17 april 2018.
Figur 5. Kärnfruktsplintborre, Gröndal, Malmö, 2 juni 2018.

Jag väljer att i juni rapportera om ytterligare två fynd. Både för att de är NT-rödlistade och oväntade att hitta i Malmö stad.

I bostadrättsföreningen Gröndals område på andra sidan gatan där jag bor upptäckte jag i våras ett kraftigt skalbaggsangripet prydnadsträd. Området är staketinhägnat, men det går att komma in hit via en gräsyta på baksidan. Trädet är typiskt kulturskapat med en grov drygt meterhög stam som förgrenar sig i fyra grova grenar (figur 4). Tre av dessa var redan nersågade och borttransporterade. Men även stammen hade gamla angrepp med lossnande bark. I barken fanns rester av en splintborre.

När vårvärmen kom och den återstående grenen fick löv och blommor, visade det sig vara en hägg Prunus sp.

Vid ett besök den 2 juni hittade jag en levande kärnsplintborre som kröp på den återstående grenen. Det finns förvånansvärt få fynd av denna splintborre i Artportalen. Jag har kläckt den från vildapel Malus sylvestris på ängsö i Västmanland. I
Bosarp i Skåne har den dödat både ett plommonträd Prunus domestica och en apel Malus domestica.

Se även artfaktabladet för kärnfruktsplintborre på Artdatabanken.


Barkrödrock, Ampedus cinnabarinus (Eschscholtz, 1829)NT
Figur 6. Murknande grov lövstock, Limhamn, Malmö, 19 juni 2018.
Figur 7. Barkrödrock, Limhamn, Malmö, 2 juni 2018.

Vid Limhamns kalkbrott ligger en grov murknade stock, troligen alm (figur 6). I mulmen fann jag november 2016 guldbaggelarver. En larv togs med hem för uppfödning och kläckning. Den förpuppade sig i en kokong och kläcktes 27 juli 2017. Det var som väntat gräsgrön guldbagge Cetonia aurata (Linnaeus), förmodligen den enda guldbaggeart som finns i Malmö.

Men i mulmen fanns också knäpparlarver av typ Ampedus. Dessa larver förpuppar sig på hösten och övervintrar i puppkammaren. Burken förvarades på en skuggig och ganska kall balkong som vetter mot nordost. I juni kom så en vacker barkrödrock fram. Det finns många fyndrapporter av denna från ädellövskogsområden i Skåne men att hitta den i Malmö var oväntat.

Se även
artfaktabladet för barkrödrock på Artdatabanken.


Maj 2018


Hydroglyphus hamulatus (Gyllenhal, 1813)
Hydroglyphus hamulatus, Södra Sallerup, Malmö, 2 maj 2018.

Eftermiddagen den 2 maj gjorde jag en cykelutflykt till Sallerupsdammarna för att se om det fanns några fritidsfiskare. Endast två syntes till men det var eftermiddag och några hade kanske tagit sina två fiskar och lämnat.

Efter att ha intagit kaffe med bulle vid ett rastbord med bänkar gick jag ner till stranden och tog ett sållprov av undervattensförna med iblandat kritgrus. Totalt kanske en liter. Vattnet kramades ur så gott det gick. Vattnet närmast stranden blev mjölkvitt av kritslam när jag tog provet vilket medförde ett nästan obefintligt siktdjup.

När jag öppnade påsen på kvällen kom det ut mängder med små dykare. Totalt erhöll jag då och senare från sållprovet mer än 200 exemplar av Hydroglyphus hamulatus som är ny för Skåne. I Artportalen finns för denna art endast fynd från Gotland utöver två exemplar från norra Öland som jag tog den 9 augusti 1995 i sjön vid Hälludden. Denna sjö har en lös botten av kalkslam.

H. hamulatus är 1,8-2 mm stor och vid sökandet efter den gäller det jag skrev om Limnebius nitidus förra månaden:

Arten är förmodligen utbredd men förbises lätt. Vid vattenhåvning är håvens maskor ofta så vida att den försvinner ner genom dessa och använder man vattenhåv med tätare maskor typ planktonhåv blir denna direkt fylld av sörja och den lilla skalbaggen blir svår att upptäcka.



Rödbrun blankbock, Obrium brunneum (Fabricius, 1792)NT
Rödbrun blankbock, Rönnebäcks golfklubb, Malmö, 28 maj 2018.

Vid Rönnebäcks golfklubb i södra Malmö finns en liten dunge med planterade barrträd. De flesta är en ej inhemsk granart förmodligen nordmannsgran men här finns också en tall och några rödgranar Picea abies. Träden är ungefär 10 meter höga och står så tätt att grenar nertill har dött.

Vid en utflykt den 28 maj till
Käglinge hästbacke passade jag att håva på dessa döda grenar. Det gav ett exemplar av långhorningen rödbrun blankbock som är NT-rödlistad.

Jag har tidigare rapporterat om fynd av denna från Karlshamn (Januari 2008, Mars 2010 och Juli 2014) där den är ganska vanlig. Från Skåne finns idag 12 fynd rapporterade med Torna Hällestad som närmast (25 km). Den kan ha gynnats av täta gran- och lärkplnteringar.

Se även artfaktabladet för rödbrun blankbock på Artdatabanken.


April 2018


Limnebius nitidus (Marsham, 1802)VU
Figur 1. Fyndplats för Limnebius nitidus och Limnichus pygmaeus, Naffentorp, Malmö, 10 april 2018.
Figur 2. Limnebius nitidus, Naffentorp, Malmö, 10 april 2018.

Vid Naffentorp söder om Malmö rinner en bäck i västlig riktning på väg mot Öresund. Den har utgjort gräns mellan gårdarna Naffentorp och Almlid (riven, se sidan 345 i Bert Perssons bok om Bunkeflo) och avvattnar ett platt åkerlandskap. När den når den gamla järnvägen mellan Södervärn och Vellinge så vinklar den 90 grader och följer järnvägsvallen söderut några hundra meter innan den åter vinklar västerut. Rakt fram där den rinner under järnvägen finns ett djupt 25 meter långt dike med stillastående vatten (figur 1). Gamla kartor avslöjar att detta är en del av den ursprungliga bäckfåran och att bäcken är flyttad.

Såväl bäcken som diket rensades för några år sedan. De näringsrika rensmassorna lades en bit upp på stranden. På dessa finns nu stora bestånd av uppländsk vallört Symphytum x uplandicum. Det mörka bandet upptill på stranden i figur 1 är vallörtens vissnade fjorårsblad. Här fann jag förra året den för Sverige nya jordloppan Longitarsus pulmonariae.

Jag har i april cyklat hit några gånger och tagit sållprov. På vallörten finns nu inga L. pulmonariae, den fortplantar sig tydligen under hösten och dör när vintern kommer. I stället finns här nu jordloppan Longitarsus anchusae (Paykull) i antal. Denna kan sållas runt plantorna hela vintern och fortplantar sig på våren.

Jag har tagit sållprov av förna under vattnet i dikeskanten. Redan vid hemkomsten när materialet är genomblött och geggigt försöker flertalet vattenlevande skalbaggar snabbt lämna sållprovet. Den vanligaste skalbaggen i sållproven har varit den VU-rödlistade vattenbrynsbaggen Limnebius nitidus.

I Artportalen finns bara fyra tidigare fyndrapporter av denna art varav jag själv svarar för tre. Alla fyra fynden är från Häckebergaområdet. Där har jag funnit den i antal i Björkesåkraån där denna rinner genom tät lövskog. Ån har sandig botten och arten har vintersållats i sandblandad förna vid åstranden.

Biotopen i Naffentorp är helt annorlunda. I diket växer kaveldun Typha latifolia och igelknopp Sparganium sp.. Stranden är lerig och efter rensningen brant såväl ovan som under vattnet. En gång gled jag på den av leran mycket hala stranden ner i vattnet och fick en stövel vattenfylld. Vid stranden finns gott om andmat Lemna minor.
Arten är förmodligen utbredd men förbises lätt. Vid vattenhåvning är håvens maskor ofta så vida att den försvinner ner genom dessa och använder man vattenhåv med tätare maskor typ planktonhåv blir denna direkt fylld av sörja och den lilla skalbaggen blir svår att upptäcka.

Vid två besök har jag fått den VU-rödlistade lerstrandbaggen Limnichus pygmaeus i sållprov av mossbevuxen lera på den branta stranden. Denna art hade jag som bästa fynd januari 2018 från Södra Sallerup. även denna art är förmodligen förbisedd kanske kräver den sluttande mossbevuxen lerjord som här.

I den igenväxande trädgården och vindskydd till Almlid gård har jag håvat den NT-rödlistade spetsviveln Eutrichapion vorax (Herbst).

Se även artfaktabladen för Limnebius nitidus och Eutrichapion vorax på Artdatabanken.


Mars 2018


Större vedvivel Cossonus parallelepipedus (Herbst, 1795)VU
Fyndplats för större vedvivel, Kvarnby, Malmö, 13 mars 2018.
Större vedvivel, Kvarnby, Malmö, 7 mars 2018.

I januari berättade jag om Kvarnby. Här ligger några uppsågade poppelstockar i diket till den gamla järnvägsvallen som idag är cykelbana. De har legat så länge att barken börjat trilla av. De ligger skuggigt och kommer från några nersågade träd strax intill.
I stubbarna efter träden är det fullt med giftampuller med det helt oacceptabla namnet EcoPlug. Dessa dödar stubbarna och förhindrar rotskott. Giftet försvinner snabbt men kvar i naturen blir de 3-4 centimeter långa plastbehållarna. Här var stoppande av rotskott en överdriven åtgärd, eftersom växtplatsen är en ruderatmark med närmast ogenomträngligt hagtornssly och även med höga träd strax intill. Malmö kommun verkar nu ha slutat använda dessa giftampuller och gått över till stubbfräsning.

Vid en cykeltur den 7 mars stannade jag till för undersöka stockarna. Två rotstockar hade kraftig röta. Ett sållprov av söndergnagd ved innehöll stora mängder rester av större vedvivel, men också ett levande exemplar.
Denna art, som är VU-rödlistad, hade levt dolt i nederdelen av popplarna i många år utan att det syntes utifrån. Någon orsak till att träden sågades ner har jag inte kunnat se. De borde fått stå kvar.
Se även artfaktabladet för större vedvivel på Artdatabanken.


Februari 2018


Bredhornad grusvinge Thinobius brevipennis Kiesenwetter, 1850NT

Figur 1. Fyndplats för Thinobius brevipennis och Limnichus pygmaeus, Södra Sallerup, Malmö, 19 februari 2018.
Figur 2. Bredhornad grusvinge, Södra Sallerup, Malmö, 17 februari 2018.

I februari har jag vid några tillfällen cyklat till Sallerupsdammen som var platsen för förra månadens bästa fynd. Vädret har varit kallare och det har varit tjock is på dammen. Dessutom har marken ofta varit hårdfrusen.

Den 17 februari tog jag ett sållprov från den drygt meterlånga kritgrusslänten i figur 1. Som väntat innehöll det mycket få skalbaggar, endast sju:
Kortvingen Thinobius brevipennisNT; 2 ex
Kortvingen Carpelimus despectus; 2 ex
Kortvingen Aloconota gregaria; 1 ex
Lerstrandbaggen Limnichus pygmaeusVU; 1 ex
Slambaggen Georissus crenulatus; 1 ex

Fyndet av bredhornad grusvinge är intressant. Denna har jag tidigare funnit i kaolinbrottet på
Ivö och i Sölve grustag. Utöver dessa fynd från 2013 finns i Artportalen endast fynd från 1969-1982.

Se även artfaktabladet för bredhornad grusvinge, på Artdatabanken.


Bagous longitarsis Thomson, 1868NT

Figur 3. Fyndplats för Bagous longitarsis, Södra Sallerup, Malmö, 19 februari 2018.
Figur 4. Driftrand av axslinga, Lindängelund, Malmö, 21 februari 2018.
Figur 5. Bagous longitarsis, Södra Sallerup, Malmö, 2 februari 2018.
Figur 6. Fyndplats för Bagous longitarsis, Lindängelund, Malmö, 16 februari 2020.
Visa större bild.

I samband med att jag fotograferade fyndplatsen för januari månads bästa fynd tog jag ett sållprov från strandkanten i figur 3, både över och under vattnet. När jag efter torkning undersökte detta i början av februari så visade det sig innehålla öronbaggen Dryops auriculatus (Geoffroy) i antal men också en hane och hona av viveln Bagous longitarsis, som är NT-rödlistad. Vid ett återbesök den 2 februari fick jag ytterligare en hane och hona.
Denna vivel lever på axslinga Myriophyllum spicatum och enstaka rester av denna växt flöt i vattnet utanför fyndplatsen. I dammen i
Lindängelund finns stora bestånd av axslinga som har slitits loss och bildar driftränder runt stränderna (figur 4). I dessa har jag inte hittat någon B. longitarsis, däremot finns här viveln Phytobius leucogaster (Marsham) som också lever på axslinga.

Se även artfaktabladet för Bagous longitarsis på Artdatabanken.

Komplettering 2020-02-16
Vattennivån i dammen i Lindängelund har varit låg sedan 2018 men efter vinterns regn är nivån i stort sett återställd. Den 12 februari gjorde jag en cykeltur ut hit. Kraftig västvind rådde och på östsidan hade samlats en driftrand (figur 6) som nästan enbart innehöll axslinga. Jag tog hem ett litet sållprov av axslinga från strand och vatten. Det innehöll bara fem skalbaggsarter nämligen:

Vattentramparen Peltodytes caesusNT; 1 ex
Vattentramparen Haliplus lineatocollis; 1 ex
Vattentramparen Haliplus immaculatus; många ex
Palpbaggen Enochrus melanocephalus; 5 ex
Viveln Bagous longitarsisNT; 21 ex

Intressant är det stora antalet av viveln B. longitarsis. Av denna finns endast ett fåtal svenska fynd. I litteratur anges att den övervintrar på land. Detta verkar tveksamt, eftersom jag hittat den på vinddriven axslinga i vatten i februari både här och i Södra Sallerupsdammen. När jag gick igenom sållprovet efter att det torkat i tre dagar i rumstemperatur så påträffades en hane och hona i parning. Mycket tyder på att den kan leva hela sitt liv nere i vattnet.
Slut komplettering 2020-02-16



Januari 2018


Limnichus pygmaeus (Sturm, 1807)VU
Sallerupsdammen med skränt av krita och upptill SFK Spinnarens klubbstuga, Södra Sallerup, Malmö, 27 januari 2018.
Limnichus pygmaeus, Södra Sallerup, Malmö, 25 januari 2018.

Järnvägen mellan Östervärn i Malmö och Genarp lades ner redan 1948. Närmast Malmö är den idag omgjord till asfalterad cykelväg. Från hemmet når jag denna via Södervärn, Jägersro och kasernområdet till Lv4 i Husie. Cykelvägen passerar sedan Kvarnby och Södra Sallerup. Här finns broar över Kvarnbyvägen och motorvägen från Köpenhamn.

I Kvarnby och Södra Sallerup fanns förr kritbruk med intilliggande dagbrott av krita. På de ekonomiska kartorna från 1968
Särslöv och Jägersro syns många kritbruk här, men i dag känner jag inte till ett enda bevarat kritbruk. Däremot finns dagbrotten kvar som vattenfyllda dammar. I Kvarnby ligger de flesta inom Kvarnbys golfklubbs område men norr om Södra Sallerups kyrka finns flera mer lättillgängliga dammar.

Den 25 januari gjorde jag en cykelutfykt till Sallerupsdammen som är en av de större dagbrottsdammarna. Denna ligger vid Sallerupsgården och arrenderas av fiskeklubben SFK Spinnaren som erbjuder Put and take fiske på regnbåge Allt verkade mycket välskött med robusta bryggor, som minskar risken för att man trillar i. Maxdjupet på 28 meter imponerar.

Stranden är på flera ställen så brant att det blir öppna kritskränter på grund av erosion. Viss likhet finns därför med kaolinbrottet på Ivö. Jag tog ett sållprov från skränterna och detta innehöll precis som på Ivö den lilla kortvingen Carpelimus despectus Baudi di Selve. Men i sållprovet fanns också tre exemplar av lerstrandbaggen (Limnichidae) Limnichus pygmaeus som är VU-rödlistad. I Artportalen finns endast fynd av denna art från Ålabodarna och Ven där den kan hittas på lerskränter.

Se även artfaktabladet för Limnichus pygmaeus på Artdatabanken.


December 2017


Större sågsvartbagge Uloma culinaris (Linnaeus, 1758)NT
Biotop för större sågsvartbagge, Fosie, Malmö, 21 december 2017.
Större sågsvartbagge, Fosie, Malmö, 19 december 2017.

I december fann jag i Fosie industriområde de multnande resterna av en grov alm. Denna var uppsågad och dumpad på en skuggig och fuktig plats. Ovanpå låg en grov, murken högstubbe av bok. Fynden nedan är hittade på denna. Allt var nu överväxt av högörtsvegetation, hagtorn, björnbär och täta videsnår.

I ett sållprov som jag tog med hem fanns rester av större sågsvartbagge som är NT-rödlistad. Den 19 december fann jag ett levande exemplar i en puppkammare i ganska hård ved. Denna art har jag funnit i antal i sågspånshögar vid sågverk, men också i ett exemplar i min trädgårdskompost i Höör. I artfaktabladet anges att den hittats i gångar av bokoxe Dorcus parallelipipedus (Linnaeus). På resterna av bokhögstubben i Fosie fanns flera täckvingar av bokoxe.

En annan trevlig art som fanns här var knäpparen orange rödrock Ampedus nigroflavus (Goeze). Denna hittades övervintrande i puppkammare i rödmurken ved. Den är visserligen inte rödlistad men knappast att vänta i ett industriområde i Malmö.

Se även artfaktabladen för
större sågsvartbagge, och orange rödrock på Artdatabanken.

Avslutar med att önska mina besökare ett Gott Nytt År.


November 2017


Silvanus recticollis Reitter, 1876
Figur 1. Strängar av kompost, Ulricedal, Malmö, 20 november 2017.
Figur 2. Silvanus recticollis, Ulricedal, Malmö, 16 november 2017.

Vid mina cykelturer till Ulricedal och Bulltofta passerar jag ett flera hektar stort område med jord- och komposthögar som tillhör Kyrkogårdsförvaltningen. I maj höll man på att sikta de kompoststrängar som anlagts året innan. Nu i november var höstens arbete avslutat och sommarens 'skörd' hade lagts i två 60 meter långa strängar (figur 1). Materialet hade blandats upp med jord och rester från äldre komposter förmodlingen för att hindra självantändning. På några ställen var komposten dock så varm att det kom upp rök.
Den 16 november tog jag med hem ett litet sållprov. Det visade sig innehålla åtskilliga arter som dras till varma komposter. Några exemplar av en liten smalplattbagge Silvanidae var bästa fyndet. De var 1,8-2,1 mm stora, hade små ögon och parallella halssköldsidor (figur 2). Det var Silvanus recticollis en för Sverige ny art. I Entomologiske Meddelelser 2008 rapporteras den från Danmark efter fynd i en trädgårdskompost i Odense på Fyn den 19 augusti 2006. Senare även funnen i stort antal i varm, jäsande träflis i Hollufgård i södra delen av Odense.

Jag har senare i november tagit nya sållprov. S. recticollis har hittats vid alla tillfällena.

Bland andra skalbaggar som finns i komposten kan nämnas följande som alla saknar registrering för Skåne i Artportalen:
Fjädervingen Acrotrichis sanctaehelenae Johnson, 1972
Kortvingen Cilea exilis (Boheman, 1848)
Kortvingen Hypomedon debilicornis (Wollaston, 1857)



Plegaderus dissectus Erichson, 1839NT
Figur 3. Plegaderus dissectus, Fosie industriområde, Malmö, 8 november 2017.



Jag väljer att i november ta upp ytterligare ett intressant fynd.
Den
poppelhögstubbe i Fosie industriområde där jag fann Gyrophaena transversalis i juni i år har en regnskyddad hålighet som nertill är fylld med gnagmjöl efter kraftiga trägnagarangrepp på sidorna. Här tog jag den 8 november ett sållprov. Detta innehöll den NT-rödlistade ögonbaggen Aderus populneus (Creutzer) i stort antal men också ett exemplar av stumpbaggen Plegaderus dissectus, ett oväntat fynd.
Denna skalbagge lever i fuktig starkt vitrötad ved i grova, döda lågor och högstubbar av bok. Den har rapporterats från många platser i Skåne. Nästan alla fynd är från unika bokskogsområden såsom Skäralid, Häckeberga och Maltesholm. Närmaste kända fyndplats är Bokskogen (Torup). I Fosie industriområde har jag inte sett en enda bok, däremot är bok vanlig i parker i Malmö som Pildammsparken. Men i parker tar parkförvaltningen snabbt bort skadade bokar för att förhindra olyckor med nerfallande grenar.

Se även artfaktabladet för Plegaderus dissectus på Artdatabanken.


Oktober 2017


Mindre linjordloppa Longitarsus parvulus (Paykull, 1799)NT
Figur 1. Förra årets odling av solrosor, Ekostråket, Ollebo, Malmö, 22 oktober 2017.
Figur 2. Förra årets odling av blålusern, Ekostråket, Ollebo, Malmö, 22 oktober 2017.
Figur 3. Utsikt från rastplats, Ekostråket, Ollebo, Malmö, 22 oktober 2017.
Figur 4. Linodling, Husie mosse, Malmö, 10 oktober 2017.
Figur 5. Större och mindre linjordloppa, Bosarp, Eslöv, 6 maj 2017.

Förra året verkade det som att trädgårds- och landskapsarkitekterna på Malmö stad hade stort inflytande och rejäla anslag för att försköna staden. Vid Ollebo norr om Gottorpsvägen ('vägen till soptippen') harvades en stor vall upp och på en tredjedel såddes solrosor Helianthus sp. på en tredjedel blålusern Medicago sativa ssp. sativa och på sista tredjedelen en vitblommande växt som jag aldrig försökte identifiera. Detta fält lyste vackert gult, blått och vitt hela sommaren 2016. I år verkar det inte funnits några pengar till underhåll av området. Det har gett en kraftig uppväxt av åkertistel Cirsium arvense (figur 1) med inslag av blåklint Centaurea cyanus i det gamla blålusernfältet (figur 2). På denna har jag förgäves håvat efter spetsviveln Ceratapion basicorne (Illiger) som betraktas som utdöd i Sverige med senaste fynd 1945 vid Södra Sandby (Artportalen).

På andra sidan vägen harvades en ruderatmark efter ett gammalt trädgårdsmästeri upp och här planterades rader med äppelträd. I ytan mellan äppelträden har i år utbildats en monokultur av sötväppling Melilotus sp (figur 3). Trist, eftersom det fanns en rik biologisk mångfald efter trädgårdsmästeriet. En östlig yta lämnades orörd, här växer bland annat kungsmynta Origanum vulgare och skogsknipprot Epipactis helleborine. Tyvärr finns här gott om uppväxande havtorn Hippophaë rhamnoides, en växt som skuggar ut andra arter.

På ömse sidor om promenadstigen öster om Husie mosse harvades en 500 meter lång sträcka upp. Här sattes lin Linum usitatissimum som blommade vackert blått hela sommaren 2016. I år har åkertistel tagit över delar av linodlingen (figur 4), nästa år kommer åkertisteln att vara helt dominerande. Vid håvning på linet den 7 oktober fick jag åtskilliga exemplar av såväl den större linjordloppan Aphthona euphorbiae (Schrank, 1781) som den mindre linjordloppan Longitarsus parvulus. Den senare är NT-rödlistad. I en notis den 22 maj i år rapporterar jag om fynd av dessa två jordloppar från Bosarp utanför Eslöv på en övervintringsplats. Allt tyder på att de har en mycket god förmåga att hitta nya linodlingar.


September 2017


Xantholinus elegans (Olivier, 1795)
Xylocleptes bispinus (Duftschmid, 1825)
Figur 1. Vindskydd mot päronodling, Ollebo, Malmö, 6 september 2017.
Figur 2. Xantholinus elegans, Ollebo, Malmö, 4 september 2017.
Figur 3. Aedeagus X. elegans, Ollebo, Malmö, 4 september 2017.
Figur 4. Inre struktur av aedeagus X. elegans, Ollebo, Malmö, 4 september 2017.

September har varit en bra månad med två för Sverige nya skalbaggar som båda blir månadens bästa fynd. Det var bara tio meters avstånd mellan fyndlokalerna.

Vid Ollebo i södra Malmö finns en igenväxande päronodling. Den är stor kanske på 10 hektar och än i dag finns här gott om päron som ingen plockar. Den har förmodligen upphört som päronodling före sekelskiftet när trafikverket anlade motorvägen och godsjärnvägen från Köpenhamn inklusive en motorvägsavfart till Lorensbergsgatan rätt genom den norra delen av odlingen. I väster gränsar den till en nästan kvadratkilometer stor åker där det i år odlats vete. Päronodlingen skyddades mot den svåra västvinden från åkern av en tio meter bred remsa med först en hagtornshäck, sedan en granhäck och till slut en poppelridå (figur 1). Allt är idag förvuxet och flertalet granar är döda.

I denna remsa finns ett stort grävlinggryt med många utgångar. I en grytgång som varit oanvänd har jag i sommar haft en fälla i form av en liten barnmatsburk. Det har hamnat förvånadsvärt många skalbaggar i denna särskilt i början av sommaren, som mest mer än 150 skalbaggar på en vecka. En art som funnits i fällan hela sommaren är den NT-rödlistade källarlöparen Laemostenus terricola (Herbst).

När jag vittjade fällan den 4 september kröp en stor kortvinge på den vegetationsfria grusytan i gångöppningen. Vid hemkomsten kunde jag konstatera att det handlade om Xantholinus elegans som är ny för Sverige. Den är svår att skilja från X. tricolor (Fabricius). Halsskölden hos X. elegans är enfärgad röd medan den hos X. tricolor är mörkfärgad baktill. Jag har dock exemplar av X. tricolor som har nästan enfärgad röd halssköld. Den inre strukturen av aedeagus är olika hos de två arterna. X. elegans har här ett tiotal kraftiga taggar (figur 4). Redan förra året fann jag ett exemplar som jag misstänkte var X. elegans. Men det var en hona och jag sparade den aldrig. Idag har jag dessutom glömt var i Malmö jag fann den.

Arten rapporterades som ny för
Danmark förra året efter ett fynd i København 22 juli 2016.

Det är ett förnadjur med okänt biotopkrav. Den är därför svår att eftersöka systematiskt. Troligen sprids den med växtmaterial och har den vägen kommit in till såväl Malmö som Köpenhamn. Likheten med X. tricolor gör att den förmodligen redan tidigare anträffats i Sverige.




Xylocleptes bispinus (Duftschmid, 1825)
Figur 5. Vita blommor och bladverk av skogsklematis i toppen på ett tio meter högt päronträd, Ollebo, Malmö, 10 september 2017.
Figur 6. Markbild av päronträdet i figur 5. Många stammar av skogsklematis och till höger en grov, grön björnbärsstam, Ollebo, Malmö, 8 september 2017.
Figur 7. Fyra exemplar av X. bispinus i märgen på stambit av skogsklematis med diameter 4 mm utan bark, Ollebo, Malmö, 8 september 2017.
Figur 8. Hane av Xylocleptes bispinus, Ollebo, Malmö, 8 september 2017.

Skogsklematis Clematis vitalba är en flerårig buske som ofta odlas i trädgårdar. Det första rapporten om att den blivit förvildad är från Blekinge 1941. I Malmö är den allmänt förekommande och verkar ha en mycket god spridningsförmåga och växtkraft. Den klänger sig snabbt upp till toppen av omgivande växtlighet och breder där ut sitt skuggande bladverk med blommor (figur 5 och 6). Kan här betecknas som en invasiv art.

På skogsklematis lever barkborren Xylocleptes bispinus. I Norden finns ett gammalt danskt fynd från 1884 av denna från Dyrehaven, København. I Entomologiske Meddelelser 2002 rapporteras att man funnit den i Fuglsang på Lolland (LFM) den 23 maj 2001. Därefter har den också hittats i distrikten F, SZ och NEZ (Hellerup norr om København). Den borde definitivt även kunna hittas i Malmö. Bästa biotopen för skogsklematis verkar vara svårgenomträngliga snår. Den övergivna päronodlingen i Ollebo är ett typexempel. Mellan päronträden är det mycket tätt med hagtorn, björnbär, skogsklematis och brännässlor. En machete är rätta verktyget för att ta sig fram här. Päronträdet i figur 5 växer bara 10 meter in från odlingskanten och hit gick det att komma utan att bli alltför riven av hagtornstaggar, fälld av björnbärsrevor eller bränd av två meter höga nässlor.

Bland alla stammar av skogsklematis (figur 6) kunde jag hitta en som var död och ej alltför murken. Stammarna böjer sig och är mycket svåra att bryta av. Jag saknade sekatör men lyckades få med mig en meterlång stamdel hem. Vid genomgången hemma hittade jag ett tjugotal exemplar av Xylocleptes bispinus som är ny för Sverige. Stammen var liten och de levde i märgdelen (figur 7). Jag har senare hittat grövre murkna stamdelar med gamla angrepp av X. bispinus. Här har barkborren levt i utrymmet mellan bark och ved.

Komplettering 2017-11-07
Den 2 november gjorde jag en cykelutflykt till
Ulricedal. Avsikten med besöket var att undersöka de askgrenar som skymtar bakom torrgranen i fotot härifrån den 15 maj. Området var helt oförändrat sedan besöket i våras. Det enda som hade hänt sedan maj var att alla askgrenar var bortförda. När parkförvaltningen fäller ett träd i Malmö transporteras det oftast bort samma dag och stubben flisas någon dag senare. Jag förmodar att allt förs till Spillepengen, flisas och eldas upp i kraftvärmeverket.

Utöver de två granar som syns på fotot finns inom området en mindre gran som är kvistad nertill. Den har troligen stått på en kolonilott. I denna gran växte en skogsklematis. Schaktmaskinen som använts för att avlägsna resterna av kolonierna hade slitet av denna nertill. Stammen hängde nu fritt under granen där det var regnskyddat och torrt. I denna stam fanns X. bispinus i stort antal. Avståndet till fyndplatsen i Ollebo är ungefär 9 kilometer. På döda torra grenar i granen fanns enstaka exemplar av borstig grangrenborre Phloeotribus spinulosus (Rey) ett oväntat fynd i Malmö.
Slut komplettering 2017-11-07


Augusti 2017


Longitarsus pulmonariae Weise, 1893
Figur 1. Longitarsus pulmonariae kunde håvas på vallörtsbladen i förgrunden. I bakgrunden den pilkantade banvallen mot Tygelsjö, Naffentorp, Malmö, 27 augusti 2017.
Figur 2. Longitarsus pulmonariae, Naffentorp, Malmö, 27 augusti 2017.
Figur 3. Penis L. pulmonariae resp. L. exoletus, båda Naffentorp, Malmö, 27 augusti 2017.
Figur 4. Penis L. pulmonariae resp. L. exoletus, båda Naffentorp, Malmö, 27 augusti 2017.
Figur 5. Spermatheka Longitarsus pulmonariae Naffentorp, Malmö, 27 augusti 2017.

Efter att på lördagskvällen den 26 augusti ätit kräftor och lämpliga drycker därtill kände jag på morgonen dagen efter att en cykeltur skulle vara uppfriskande. Det hade regnat på efternatten och mörka moln tydde på att mer regn var att vänta. Jag tog dock slaghåven med mig och gav mig iväg ut mot Tygelsjö på banvallen till den gamla järnvägen Södervärn-Vellinge. Denna är idag en 'cykelmotorväg' från söder in mot Malmö.
Redan när jag nådde järnvägen efter 200 meter vid minnesmärket över Kulladals station började det regna. Här är banvallen borta en kort sträcka eftersom det byggts en förskola. Men efter denna är banvallen omgjord till en fin cykelväg fram till Inre Ringvägen. Här går cykelvägen över denna på en viadukt och efter en kort sväng inom Lindeborg och under Pildammsvägen är man tillbaka på banvallen före Hyllie. Här är den nu kantad av pilträd på ömse sidor ända ut till Tygelsjö.

Vid Hyllie finns dock stora problem. Här byggs mycket och byggbolag har spärrat av banvallen med stängsel och betongsuggor utan att på något sätt skylta lämplig cykelväg förbi. Arbetsdagar står dessutom ofta arbetsfordon och blockerar cykelvägen fullständigt däremot ställs de aldrig på gatorna. Malmö kommun skryter med att vara en så framåt cykelstad, men här avslöjas att detta bara är ett skal som döljer kärnan med inställningen:
Bilar skall fram till varje pris, oskyddade trafikanter kan dra åt h-e!
Värsta exemplet på detta är dock en mer än årslång fortfarande pågående avspärrning av Annetorpsvägen (Inre Ringvägen) där kommunen byggt en tillfällig förbifart för bilar medan cyklister på den vältrafikerade cykelvägen intill hänvisas till en kilometerlång omväg för att komma 50 meter framåt. Det hade räckt med att förbifarten gjorts en meter bredare så hade det funnit plats även med en cykelbana.
Slut med gnäll!

Efter att ha cyklat under motorvägen och godsjärnvägen från Köpenhamn kom jag till Naffentorp som var målet för utflykten. Här finns stora bestånd av uppländsk vallört Symphytum x uplandicum. Jag hoppades hitta jordloppan Longitarsus curtus (Allard) på vallörten. På Hovdala militära övningsfält var denna ytterst talrik på vallört 1991.
Det blöta vädret gjorde att håvtyget var genomblött redan efter några håvningar. Jag lyckades dock få med mig hem en ljus Longitarsus. Efter hemkomsten kunde jag konstatera att det inte var någon L. curtus, utan istället en hona av L. pulmonariae som är ny för Sverige.
Många jordloppor håvas lättast kvällstid varför jag gjorde ett återbesök redan samma kväll. Den ständiga blåsten i Malmö gör att ytfukt snabbt försvinner och vegetationen var nu torr. Håvning gav åtskilliga gula Longitarsus-jordloppor. Nästan alla var pulmonariae men jag fick också en L. luridus (Scopoli) och några L. exoletus (Linnaeus).

L. pulmonariae och exoletus har båda lång andra tarsled på frambenen vilket skiljer dem från andra Longitarsus-arter. Sinsemellan är de svårskilda, enda yttre skillnaden verkar vara färgen på antennlederna. Dessa är utåt något mörkare hos L. exoletus. För säker bestämning bör de därför genitalprepareras. Penis (figur 3) är större hos exoletus och har sedd framifrån en svag inbuktning mittpå medan penis hos pulmonariae är rundad. Från sidan (figur 4) finns en skillnad i spetspartiet men denna är svårare att säkerställa.
Hos honan är vindlingarna nertill på spermathekan (figur 5) mycket grova.

Fyndet var väntat. Den rapporteras första gången från Danmark i Entomologiske Meddelelser 2003 efter fynd på LFM, Lolland, Knuthenborg 8 september 2002. Därefter har den rapporterats från distrikten SJ och SZ. Närmaste fyndplats är Dyrehave vid Tunbyholm som ligger ungefär 5 mil från Naffentorp dock med Öresund emellan som spridningshinder.

Juni 2015 rapporterade jag Longitarsus dorsalis som ny för Norden efter att ha funnit den talrik på Spillepengen nordost om Malmö. Arten har nu spritt sig och jag har hittat den såväl söder om Malmö vid Naffentorp som öster om Malmö vid Fosie. Den borde även ha kunnat sprida sig till Danmark även om den närmast konstanta västvinden kan vara ett spridningshinder.


Juli 2017


Tychius lineatulus Stephens, 1831NT
Hypocoprus latridioides Motschulsky, 1839DD
Västra delen av Käglinge hästbacke. I bakgrunden övergivna hästhagar vid Björka gård och Rönnebäcks golfbana. 26 juli 2017.
Tät vegetation av puktörne och gulmåra Galium verum med inslag av rödklöver Trifolium pratense, Käglinge hästbacke, 10 juli 2017.
Tychius lineatulus, Käglinge hästbacke, Malmö, 6 juli 2017.
Hypocoprus latridioides, Käglinge hästbacke, Malmö, 27 juli 2017.

Jag har under juli månad några gånger besökt Käglinge hästbacke i sydöstligaste hörnet av Malmö kommun. Det är ett 14 ha stort kuperat område som kanske är kommunens värdefullaste naturområde. I Naturvårdsplan för Malmö stad del II (områdesbeskrivningar) har den nummer 88. Författaren Magnus Wedelin skriver här 2012 att området betas som en enhet av hästar och är kraftigt överbetat.
Detta gäller definitivt inte idag. Endast tre hästar har funnits på området i sommar. Underhållet är obefintligt. Stängslet på östra sidan ligger helt nere och hästarna kan med lätthet gå över till grannen, Rönnebäcks golfklubb. På många ställen finns nya skott av hagtorn. Kommunen beviljades 2016 ett anslag av Länsstyrelsen för att uppdela området i fållor och avlägsna uppväxande hagtorn. Inget sådant har skett, kanske för att kommunen inte äger marken och den biologiska mångfalden förstörs nu snabbt på grund av bristande bete.

Puktörne Ononis spinosa subsp procurrens är mycket vanlig inom området och är säkerligen expanderande. De otäcka piggarna på växten gör att den inte betas av hästarna eller kaninerna. Den NT-rödlistade spetsviveln Holotrichapion ononis (Kirby 1808) lever på puktörne och är vanlig här.

Vid ett besök den 6 juli fann jag ett exemplar av den NT-rödlistade viveln Tychius lineatulus. Denna är i Sverige bara känd från Skåne. Nästan alla fynd är från Vombsänkan. Gunnar Israelson fann den på torrängarna vid Ignaberga och jag har funnit den vid Ålabodarna.

Den 27 juli fann jag ett exemplar av fuktbaggen Hypocoprus latridioides. Denna blev DD-rödlistad år 2015 efter att tidigare betraktats som livskraftig. Detta är dock en tveksam rödlistning. Den är mycket liten och förbises lätt. Jag har funnit den i stort antal såväl i Skåne som Blekinge och på Öland. I Käglinge hästbacke fann jag den vid en liten 'torrboll' av hästspillning som låg på grusmark regnskyddat under en björk. Enklast hittar man den i små hålor på grus- och sandmark dit blåsten fört torr spillning av får eller häst. Får man bara ögonen på den märker man snabbt att den finns i hundratal.

Se även artfaktabladen för Holotrichapion ononis, Tychius lineatulus och Hypocoprus latridioides på Artdatabanken.


Juni 2017


Gyrophaena transversalis Strand, 1939DD
Brun dvärgpiga Scymnus abietis (Paykull, 1798)
Amarochara bonnairei (Fauvel, 1865)
Figur 1. Fjälltickor med Gyrophaena transversalis, Fosie industriområde, Malmö, 25 juni 2017.
Figur 2. Gyrophaena transversalis, Fosie industriområde, Malmö, 18 juni 2017.
Figur 3. Aedeagus till Gyrophaena transversalis, Fosie industriområde, Malmö, 25 juni 2017.
Figur 4. Brun dvärgpiga, Fosie industriområde, Malmö, 20 juni 2017.
Figur 5. Fyndplats för Amarochara bonnairei, Svenstorp, Malmö, 22 juni 2017.
Figur 6. Amarochara bonnairei, Svenstorp, Malmö, 12 juni 2017.

Juni månad är ofta årets bästa månad för skalbaggsfynd. I juni i år har jag gjort så många trevliga fynd att jag har svårt att välja ut vilket som skall bli månadens fynd. Rapporterar därför tre fynd, för att kompensera att det säkerligen snart nog kommer månader utan något intressant fynd.

Vid en cykeltur den 18 juni i Fosie industriområde hittade jag en grov poppelhögstubbe bevuxen med kraftiga fjälltickor (figur 1). Fjälltickor har varit ganska sällsynta i Malmö denna försommar troligen på grund av torr väderlek. Denna högstubbe stod intill Risebergabäcken i ganska skuggig och fuktig miljö. Skakning av tickorna över en håv avslöjade att här fanns gott om trädsvampbaggen Dacne bipustulata (Thunberg) däremot ingen
D. rufifrons.

Jag tog med mig hem från fjälltickorna ett antal kortvingar av släktet Gyrophaena. Flertalet var den lilla mörka G. manca Erichson. Där fanns också några exemplar av G. bihamata Thomson, G. affinis Mannerheim och G. fasciata (Marsham). Dessutom ett litet ganska mörkt exemplar som liknade G. manca i fält men var något större (figur 2). Turligt nog var det en hane men bestämningen vållade ändå problem. Vid återbesök den 20 och 25 juni har jag fått tag i ytterligare två hanar. Det visar sig att det handlar om G. transversalis som är DD-rödlistad. På BeetleBase berättar Mikael Sörensson om den svenska förekomsten av denna art. Den hittades 1973 vid Ålabodarna i Skåne och har där återfunnits under 1970-talet. Fyndlokalen är förändrad och det finns tydligen inga färska fynd härifrån. Mitt fynd tyder dock på att den borde gå att hitta även i Ålabodarna, kanske på svampar i skogklädda raviner.

Se även artfaktabladet för G. transversalis på Artdatabanken.




Brun dvärgpiga Scymnus abietis (Paykull, 1798)

Vid de tre besöken har jag håvat på omgivande popplar och den magra vegetationen under dessa. Detta har gett några exemplar av viveln Dorytomus ictor (Herbst), men också ett exemplar av brun dvärgpiga (figur 4). Denna nyckelpiga har jag förgäves sökt efter i många år. Möjligen har jag missat den då den i fält kan förväxlas med de två Rhizobius-arterna. Den har dock korta antenner och enhetlig punktering på täckvingarna. I litteraturen anges att den lever på barrträd (?på bladlöss). Vid fyndplatsen i Fosie industriområde finns inga barrträd i rimlig närhet. Förmoligen är det inte värdväxten utan bladlusarten som är avgörande.




Amarochara bonnairei (Fauvel, 1865)

Av Svenstorps gamla gårdsmiljö återstår idag bara några grushögar och en massa skräp som lämnats kvar i den lilla skog som utgjorde skydd mot västvinden. I juni hittade jag på den gamla gårdsplanen resterna av en död kanin. Vid en kontroll av skalbaggarna under denna fann jag den 12 juni ett exemplar av kortvingen Amarochara bonnairei (figur 6).
Detta är en sällsynt art som jag har funnit i antal i ett syrenbuskage i Alnarp juni 1999. Fyndet anmäldes i Entomologisk Tidskrift 2003. I Artportalen finns bara detta fynd. I Danmark är den känd från södra och östra Jylland, en lokal i vardera område.
Fyndplatsen (figur 5) är trivial, vilket gör det svårt att förstå artens biotopkrav. Syrenbuskaget i Alnarp var fyllt av blommande vintergäck Eranthis hyemalis på senvintern, kanske söker den sig till ruttnande lökar till denna växt.


Maj 2017


Rhizophagus grandis Gyllenhal, 1827NT
Nydöd gran med Inre Ringvägen i bakgrunden, Ulricedal, Malmö, 15 maj 2017.
Kådtappar efter gamla angrepp av jättebastborre, Ulricedal, Malmö, 15 maj 2017.
Rhizophagus grandis, Ulricedal, Malmö, 11 maj 2017.

Den 11 maj gjorde jag en cykelutflykt till Bulltofta rekreationsområde där Bulltofta flygfält låg 1923-1972. På 1960-talet flög jag vid några tillfällen Bromma-Bulltofta, därefter har jag besökt området en enda gång vid sprint-DM i orientering den 16 maj 2004. Kunde konstatera att kommunen har omvandlat flygfältet till ett idag mycket förnämligt natur- och rekreationsområde.

Cykelturen gick genom östra delen av Malmö. När jag passerat Rosengårdsområdet kom jag till Ulricedahlsgården som ligger inklämd mellan Inre Ringvägen och Östra kyrkogården. På andra sidan motorvägen ligger sedan Bulltofta rekreationsområde.

Norr om Ulricedahlsgården var marken märkligt misshandlad. Det såg ut som någon haft lekstuga med en bulldozer. Förklaringen fanns på Malmö kommuns hemsida. Marken ägs av Svenska kyrkan och här har funnits kolonilotter. Men nu skall området omvandlas till kyrkogård. Eftersom Östra kyrkogården invigdes redan 1921 borde det finnas massvis med övergivna gravplatser som kan återanvändas och därmed inget behov av utvidgning. Men det finns en muslimsk kyrkogård bakom Ulricedahlsgården förmodligen är det denna som skall expanderas hit.

På det gamla koloniområdet stod två grova granar Picea abies. Den ena hade nyligen dött. Denna hade massiva angrepp av långhorningen skulderfläcksbock Tetropium fuscum (Fabricius). Flera nykläckta skalbaggar rörde sig på stammen och i barken fanns många puppor. Några kådtappar avslöjade gamla angrepp av jättebastborren Dendroctonus micans (Kugelann). Ett sållprov från trädbasen innehöll två döda exemplar.

Jättebastborren fann jag i november 2015 vid
Svenstorp sydost om Malmö. Avståndet dit är 8,5 km med Malmö stad emellan. Granen i Svenstorp är nu döende med utbredda angrepp av skulderfläcksbock. I Bert Perssons bok om Bunkeflo kommun syns denna gran på sidan 240 bakom ett fallfärdigt hus.

Bästa fyndet i sållprovet var två levande exemplar av den NT-rödlistade gråbaggen Rhizophagus grandis. Denna lever i jättebastborrens larvgångar. Jag har inte hittat denna art i Svenstorp, men de kådtappar som finns där befinner sig så högt upp att det behövs en stege för att nå dem.

Ett annat intressant fynd i sållprovet var mögelbaggen Corticaria longicornis (abietorum) (Herbst).

Se även artfaktabladet för Rhizophagus grandis på Artdatabanken.


April 2017


Nargus wilkini (Spence, 1815)
Biotop för Nargus wilkini, Hyllie, Malmö, 29 april 2017.
Klibbticka på gråalhögstubbe, Hyllie, Malmö, 29 april 2017.
Nargus wilkini, Hyllie, Malmö, 23 april 2017.

Mycelbaggen Nargus wilkini är en ganska sällsynt art som är rapporterad från de sex sydligaste landskapen i Sverige. I Artportalen finns 50 fyndrapporter varav 41 är från Skåne. Av dessa är 33 från Skäralid. Arten var tidigare rödlistad, men är det inte längre eftersom den förmodligen har ett underjordiskt levnadssätt och är förbisedd. Mina två fynd 10 och 23 april i en liten skogsdunge vid infarten till Hyllie Sportcenter (Bellevuestadion) visar dessutom att den inte kräver fina biotoper typ Skäralid.
Skogsdungen består mest av gråal (införd) och bok. En del av gråalarna har blåst av. På högstubbarna växer klibbtickor Fomitopsis pinicola på vars undersida det finns mängder av den lilla kortvingen Gyrophaena boleti (Linnaeus). En unik biotop i Malmö, men vanlig norröver i Sverige.

Se även artfaktabladet för Nargus wilkini på Artdatabanken.


Mars 2017


Amarochara forticornis (Lacordaire, 1835)
Igenväxande vägslänt. Fyndplats för Amarochara forticornis, Malmö, Lernacken, 15 mars 2017.
Amarochara forticornis, Malmö, Lernacken, 9 mars 2017.

Den 9:e mars tog jag en cykeltur till Lernacken. Detta är en kilometerlång udde ut i Öresund som skapats av rester från kalkbrytningen i Limhamns kalkbrott. Den har kommit till användning som brofäste för motorvägen och järnvägen till Danmark. På ömse sidor om dessa finns höga buskplanterade bullerdämpande vallar. Norr om motorvägen och järnvägen går en väg ut till brofästet vid Öresund. Under byggnadstiden fanns här ute en välbesökt turistanläggning. Idag förvaltas den stora anläggningen av Luftkastellet som helt verkar sakna drivkraft. Av företagets hemsida framgår att det som just nu är aktuellt är en konstutställning den 28-30 oktober 2016! En turistfälla där en besökare riskerar att trampa igenom det uppruttna trägolvet på utsiktsaltanen.

Norr om vägen till brofästet finns märkligt nog ytterligare en bullervall. Denna är bara buskplanterad på halva sträckningen, medan den andra delen har gräs- och örtvegetation med tätnande bestånd av hagtornsbuskar. Härifrån tog jag med hem ett sållprov. Det innehöll bara fyra skalbaggar. En av dessa var den sällsynta kortvingen Amarochara forticornis.

I Häfte 7 av kortvingarna 1972 i Svensk Insektfauna anger Thure Palm fyra fyndplatser för denna art alla från Skåne:
Falsterbo: Under tång på sandstrand
Lomma: Hos blanksvart trämyra Lasius fuliginosus
Simrishamn: Driftrand vid översvämmad å
Ignaberga: Fångstfälla i smågnagargång
I Artportalen finns två fynd inrapporterade ett från Skåne, Tyringe och ett från Gotland.

Thure Palm skriver i kortvingehäftet:
Danska fynd av denna art har gett anledningen till misstanken att den söker sig till gångar av smågnagare och andra smärre däggdjur.
På vägslänten fanns inget kaninhål, inga sorkhögar, men enstaka utgångshål. Av myror har jag bara sett några få tuvor av trädgårdsmyra Lasius niger och gul tuvmyra Lasius flavus.

Se även artfaktabladet för Amarochara forticornis på Artdatabanken.


Februari 2017


Cephennium gallicum Ganglbauer, 1899
Fyndplats för Cephennium gallicum, Limhamn, Malmö, 21 februari 2017.
Fyndplats för Cephennium gallicum, Bunkeflostrand, Malmö, 21 februari 2017.
Cephennium gallicum, Bunkeflostrand, Malmö, 21 februari 2017.

Det blev ingen meterologisk vinter i Malmö i år. Hösten gick direkt över till vår nu i februari. Detta har dock inte hindrat att marken varit snötäckt åtskilliga dagar i februari. På söndag morgon den 26 februari var dock all snö borta efter kraftigt regn på natten. Förhoppningsvis ingen mer snö den här vintern. Många trädgårdar är redan alldeles gula av blommande vintergäck.

Cephennium gallicum är en glattbagge som är ungefär en mm stor. De flesta fynden i Sverige av denna art är gjorda i Lomma och Alnarp nordost om Malmö. Här kan den lättast hittas genom sållning av förna vid lövträd.

I vinter har jag kunnat sålla fram den söder om Malmö i antal från helt annorlunda biotoper. Den 24 oktober tog jag ett sållprov av mager vegetionen på kalkgrus på krönet av kulfånget till
Limhamns gamla skjutbana (figur 1). Detta gav ett exemplar av den sällsynta och svårfunna viveln Comasinus setiger (Beck, 1817), men också två C. gallicum. I februari har jag sållat förna under en tall i Bunkeflostrand (figur 2) ett hundratal meter från förra fyndplatsen. Tallen är tätvuxen och förnan består av multnande barr, kottar och smågrenar. Här är C. gallicum vanlig.

Släktet Cephennium är artrikt i Syd- och Mellaneuropa. Från Sverige har också rapporterats C. thoracicum Müller & Kunze. I Dyntaxa anges denna art som ej påträffad i Sverige, varför det kan föreligga en felbestämning. Den är dock funnen i Norge och Danmark, bland annat i København.

Cephennium-arterna sprids troligen med växtmaterial. Skillnaden i livsmiljö mellan Bunkeflostrand och Lomma kan tyda på att det handlar om två skilda arter. Någon skillnad på aedeagus hos hanar från de två lokalerna har jag inte kunnat se.


Januari 2017


Trixagus exul (Bonvouloir, 1859)
Figur 1. Bunkeflo strandäng med strandnära villor, Malmö, 27 januari 2017.
Figur 2. Bunkeflo strandäng med Öresundsbron, Malmö, 16 januari 2017.
Figur 3. Trixagus exul, hane, Bunkeflostrand, Malmö, 5 januari 2017.
Figur 4. Trixagus exul, hane, mellanskenben, Bunkeflostrand, Malmö, 5 januari 2017.
Figur 5. Trixagus exul, hane, aedeagus, Bunkeflostrand, Malmö, 5 januari 2017.

Bunkeflo strandängar är ett naturresevat skapat av Malmö kommun. Det omfattar de sanka havsstrandängarna mellan Lernacken och Klagshamnsudde som båda är uppbyggda av rester från kalkbrytning. Reservatet är fem kilometer långt och upp till en kilometer brett. Delar av området är betat vilket förhöjer värdet.

Den 5 januari inträffade en snabb och kraftig höjning av havsvattenståndet. Det drabbade särskilt Blekinge och Småland. Vid Klagshamns udde finns en mätstation. Aktuella värden och prognoser kan följas på SMHI:s hemsida. Denna dag låg prognosen för Klagshamn på 130 cm över normalvattenstånd och att kulmen skulle nås vid midnatt. Jag körde ut till Bunkeflostrand i skymningen vid femtiden. Hela strandängen stod under vatten och cykelvägen och gräsytan mellan cykelvägen och villorna i figur 1 var också delvis översvämmade. I ett lågt liggande hus som redan hade vatten på delar av tomten hade man börjat bära upp bohag till ovanvåningen. Några vågor fanns knappast men en stilla nordlig vind förde flytande material långsamt söderut.

I Køge by (stad) på motsatta sidan av Öresund steg vattnet till 157 cm över normalvattenstånd denna natt. Här minns man stormfloden 1872 som också bör ha drabbat Bunkeflo och därför har kommunen byggt höga vallar som skyddar mot översvämningar. Dessa skall klara nuvarande prognos om en högsta nivå på tre meter. Men det är tveksamt om detta räcker med dagens snabba klimatförändring.

En tillfällig tremeters höjning av vattenståndet vid Bunkeflostrand skulle tillsammans med kanske meterhöga vågor innebära att mängder med hus skulle ha meterhögt vatten i nedervåningen. Men kommunen verkar inte vara intresserad av att bygga skyddsvallar eller är det kanske husägarna närmast havet som inte vill ha en vall utanför perspektivfönstrena som döljer utsikten mot Öresund.

Limhamns gamla skjutbana som kommunen vill bebygga ligger nordost om naturreservatet. Här planeras att gatorna skall ligga 4,0 meter över normalvattenstånd.

Det finns en mycket bra bok om Bunkeflo kommun författad av Bert Persson. Den handlar inte bara om historia och bebyggelse utan också om flora och fauna. Som framgår av sista sidan i boken kallar sig författaren för diversearbetare, men han disputerade på Lunds Universitet 1951 i ämnet entomologi! Författaren skrev för övrigt en artikel i Skånes natur 1969:
De nattflygande fjärilarna - misskända skönheter i sydskånes fjärilfauna

Jag besökte platsen dagen efter det höga vattenståndet. Natten hade varit kall med flera minusgrader. Vattnet hade dragit sig tillbaka men efterlämnat centimetertjock is. Driftränderna var i stort sett infrusna i isen. Jag tog med hem ett sållprov som jag tinade och torkade. Det fanns mycket få skalbaggar i provet. Mer eller mindre kraftiga vinteröversvämningar av strandängarna är en normal företeelse och de skalbaggar som lever här måste vara anpassade till detta antingen genom att flytta härifrån på hösten eller genom att överleva under vattnet.

Av stora kortvingar fanns två exemplar av Ocypus aeneocephalus (De Geer) och två exemplar av den NT-rödlistade Tasgius globulifer (Geoffroy). Alla fyra exemplaren var livlösa och hade inte överlevt de svåra villkoren.

Bästa fyndet var en hane av småknäpparen (Throscidae) Trixagus exul. Denna känns igen på att den saknar kölar på pannan och har grov punktering på täckvingarna. Hanen har enkla mellanskenben, långa hår utmed täckvingarnas ytterkant och breda paramerer.

Arten har i Sverige varit rapporterad under namnet T. duvalii. Hos denna art är dock hanens mellanskenben utvidgade. Den hittades under några år i antal i en ekhage vid Vesslö utanför Kalmar. I Artportalen finns bara ett fåtal spridda fynd inrapporterade. Själv hade jag rapporterat ett exemplar av T. exul funnet i driftrand vid Kåseberga 10 juli 1970. Den var felbestämd det är en hona av T. atticus Reitter.

Jag tror inte att havsstrandängen är en normal levnadsplats för T. exul. Den kom snabbt ut ur sållprovet och försökte ta till vingarna men kan knappast ha kommit med vinddrift nu i januari. Det är troligt att den härstammar från förnan i någon villaträdgård innanför strandängen dit den kommit med inköpta växter med vidhängande jordklump.


December 2016


Opilo mollis (Linnaeus,1758)NT
Hålek, Elinelund, Malmö, 29 december 2016.
Ekgren med brunröta, fynplats för Opilo mollis, Elinelund, Malmö, 29 december 2016.
Opilo mollis, Elinelund, Malmö, 25 december 2016.

Augusti 2016 berättade jag om läplanteringen till trädgård och hus vid Elinelunds gård. Här finns en grov hålek. Ekar är sällsynta i Malmö och detta är förmodligen den enda håleken i Malmö kommun. I parker sågas skadade träd ner av säkerhetsskäl men denna ek har funnits i en privat trädgård och fått leva kvar.
I en nerblåst grov gren finns brunröta. Vid en cykeltur den 25 november tog jag med hem ett sållprov av den rötskadade veden för att se om det fanns några brunrötlevande skalbaggar såsom trägnagarna Dorcatoma chrysomelina Sturm, bred tickgnagare Dorcatoma flavicornis (Fabricius) och Anitys rubens (Hoffmann) eller ekmulmbaggen som tillhör familjen svartbaggar. Inga rester av dessa skalbaggar kunde hittas, vilket var sannolikt om detta är enda håleken på flera mils avstånd.

Jag förvarade den mjöliga ekveden i en glasburk. När jag kollade innehållet en månad senare hittades ett exemplar av brokbaggen Opilo mollis. Exemplaret saknade en antenn och hade ett skadat framben. Det är troligt att den sökt sig hit för övervintring. Den är NT-rödlistad men ej särskilt sällsynt i Malmö. Jag har flera gånger hittat larver i av trägnagare söndergnagda pilar.

Åkrarna norr om Elinelund håller på att bebyggas. I detaljplanen för hela området anges för denne skogsdunge (sidan 5)
Bevara scouternas skog/förvildad park
Bevara ekonomibyggnaden vid
Elinelunds gård för föreningslokaler

Men samtidigt planeras för en förskola intill natur vid skogsdungen. Skall barnen vistas i skogsdungen måste många döda och döende träd städas bort för att minska risken för olycksfall.

Komplettering 2017-01-13
Den rödmurkna ekveden förvaras inomhus i rumsvärme. Vid en kontroll av innehållet den 11 januari upptäcktes två nykläckta exemplar av trädgnagaren Dorcatoma chrysomelina.
Slut komplettering 2017-01-13
Komplettering 2017-01-19, modifierad 2017-03-07
I mjölet från den rödmurkna veden kröp små vitgula larver. Dessa fanns förmodligen också inne i veden. När de nu börjar kläckas efter snart två månader i värme visar det sig att det var larver till ögonbaggen Euglenes oculatus (Paykull, 1798).
Slut komplettering 2017-01-19
Se även artfaktabladet för Opilo mollis på Artdatabanken.

Avslutar med att önska mina besökare ett Gott Nytt år.


November 2016


Bagous diglyptus Boheman, 1845NT
Bagous diglyptus, Toarp, Malmö, 30 november 2016.

År 2012 gav stadsbyggnadskontoret ut Naturvårdsplan för Malmö stad del I (programdel) och del II (områdesbeskrivningar). Den senare är författad av Magnus Wedelin och beskrev hela 172 intressanta naturområden i Malmö. Betoning låg på växter och fåglar samt fjärilar som är Magnus Wedelins specialité. Med många foton är den en pärla över Malmös natur utanför kulturstäppen av bebyggelse, infrastruktur och åkermark.
Den sista november gjorde jag en utflykt till Toarp i östra Malmö (område 79 och 80). Här rinner Sege å i en dalgång med Svedala kommun och Skabersjö slott på andra sidan. Ängsmarken var tunggången då den bara var svagt betad av får och vegetationen var hög. Jag tog hem ett litet sållprov från Toarpsängen (område 79).
Det innehöll en hane av viveln Bagous diglyptus som är NT-rödlistad. Den lever på rötterna av mandelblomma Saxifraga granulata, som är vanlig på Toarpsängen.

Alan Dufberg har rapporterad fynd av B. diglyptus från flera platser i Vellinge kommun söder om Malmö och jag har själv hittat den vid Ramsåsa i Tomelilla kommun. Den är utbredd men svårfunnen och tas bäst med sållning.

Se även artfaktabladet för Bagous diglyptus på Artdatabanken.


Oktober 2016


Corticaria inconspicua Wollaston, 1860DD
Figur 1. Fyndplats år 2016 för Corticaria inconspicua, Limhamns skjutbana, 22 oktober 2016. Trädridån i bakgrunden döljer betal- och tullstationen vid motorvägen till Köpenhamn.
Figur 2. Fyndplats år 2015 för Corticaria inconspicua, Ollebo, 22 oktober 2016.
Figur 3. Fyndplats år 2015 för Corticaria inconspicua, Elinelund, 28 oktober 2016.
Figur 4. Corticaria inconspicua, Limhamn, 20 oktober 2016.

Limhamns skytteförening bildades redan 1897. Från 1913 hade föreningen sin skjutbana mellan Lernacken och diket som utgör gräns mellan Limhamn och Bunkeflo. När motorvägen till Köpenhamn började byggas vid Lernacken i slutet av 1990-talet togs delar av området i anspråk och skjutbanan avvecklades. Denna bör för övrigt ha varit störande för de närboende i Bunkeflostrand - endast ett dike skiljer.

Idag är alla byggnader borta endast markörgraven i betong finns kvar. Hela området är igenväxande med isynnerhet hagtorn. Vid mitt första besök här i somras inträffade ett märklig händelse:
Efter att ha inspekterat resterna av skjutvall och bebyggelse cyklade jag den invallade stigen bort till markörgraven. Allt mycket ödsligt. Det kändes som att ingen människa rört sig här på månader. I resterna av markörgraven sitter en militärklädd man med en kpist i handen.
Vad gör du här med en kpist?
Det är ingen kpist utan ett luftgevär.
Mer blev inte sagt.

Malmö kommun håller på att planlägga hela området for att kunna bygga 550 bostäder och en förskola här. Detaljplanen har överklagats till Mark- och miljödomstolen i Växjö av närboende i Bunkeflostrand.

Vid skjutvallen ligger gammalt hö, delvis lagt på en död, uppsågad, bränd alm (figur 1). Det hö som ligger på marken har i botten nästan omvandlats till svart jord, medan hö som vilar på trädstammarna är ganska intakt. I sållprov av multnande hö har jag hittat åtskilliga exemplar av den DD-rödlistade mögelbaggen Corticaria inconspicua.

Corticaria inconspicua rapporterades som ny för Sverige av Rickard Baranowski i Entomologisk Tidskrift 1976. Så här skriver han:
Corticaria inconspicua Woll. - En för den svenska faunan ny art som visat sig förekomma i Skåne: Sk. Lund, den 12.8.76-21.8.76 sammanlagt 6 ex. vid sållning av högar med frökompost på grusmark. - Sk. Lomma, 1 ex. vardera den 28.11.76, 1.12.76 och 9.12.76 vid sållning av lövförna vid basen av några grövre almar i närheten av en lergrop strax norr om samhället. I Danmark är arten tagen i ett stall, men oftare i Formica rufa-stackar. Dessa uppgifter stämmer ju delvis inte alls med mina fynd. F ö uppgiven för Mellaneuropa inkl. England. Bestämningen har kontrollerats av Stig Lundberg och Colin Johnson.

Redan förra året sållade jag fram arten fåtaligt, dels vid Ollebo i gamla hö- och halmbalar (figur 2), dels vid Elinelund i förnan i en gammal ihålig pil (figur 3). Karaktärsarter i höstacken har varit dvärgkulbaggen Calyptomerus dubius (Marsham) och punktbaggen Orthoperus atomus (Gyllenhal). även glattbaggen Scydmoraphes helvolus (Schaum) har hittats i flera exemplar.

Se även artfaktabladet för Corticaria inconspicua på Artdatabanken.


September 2016


Peltodytes caesus (Duftschmid, 1805)NT
Fyndplats för Peltodytes caesus, Malmö, Husie mosse, 6 september 2016.
Peltodytes caesus, Malmö, Lindängelund, 2 september 2016.

Nordost om Jägersro i östra delen av Malmö ligger Husie. Här fanns Kungliga Skånska luftvärnsregementet (Lv4) 1943-1982 med skjutbanor och övningsområde. Såväl regementsbyggnaderna som Husie kyrka ligger väster om Husie kyrkoväg. Öster om denna nord-sydliga gata finns ett spännande grustag med grova tallar på krönet, en skjutbana och söder därom ett sankområde. Här rinner också Risebergabäcken. Sankområdet grävdes ur på 1980-talet och via en meterhög fördämning skapades en 500 meter lång sjö. Området beskrivs av Malmö kommun som ett plats med djungelartad känsla.

I slutet av augusti började jag cykla hit och undersöka skalbaggsfaunan. Nu omges sjön av täta vassar som döljer sikten och förstör sjöupplevelsen. På några ställen var dock vassen nertrampad (av ?fiskare) och det var möjligt att komma ut till öppet vatten. Vattenhåvning gav stora mängder med vattentrampare Haliplidae. Bland dessa fanns vid varje besök exemplar av Peltodytes caesus som är NT-rödlistad. Det enda sentida fynd av denna art som jag känner till är från Skivarp mellan Trelleborg och Ystad i sydligaste Skåne (Joja Geijer, Lucanus 2006 11:2, p. 46 ). Jag har även håvat ett exemplar i de leriga vattenhålorna i Lindängelund.

I Skivarp tog Joja Geijer även den lilla dykaren Hydrovatus cuspidatus (Kunze, 1818) som ny för Sverige. Den har senare påträffats i Ravlunda i östra Skåne. I Husie mosse har den funnits vid mina besök från slutet av augusti och hela september.

Se även artfaktabladet för Peltodytes caesus på Artdatabanken.


Augusti 2016


Anommatus duodecimstriatus (Müller, 1821)
Figur 1. Hårig jordstjärna, Elinelund, Malmö, 5 augusti 2016.
Figur 2. Hårig jordstjärna, Elinelund, Malmö, 14 augusti 2016.
Figur 3. Anommatus duodecimstriatus, Lomma, 7 juni 1999.

Elinelund är en gård söder om Malmö i Limhamns församling. På Lantmäteriets Ekonomiska karta från 1970 hittas gården sydost om kalkbrottet. Stadens expansion tränger på och i dag är alla hus utom ladugården borta. även de fyra torpen väster och norr om gården är försvunna. Söder om gården går järnvägen till Köpenhamn. På åkrarna norr om gården närmast Limhamns kyrkogård byggs bostadshus i rasande tempo. Där jag letade skalbaggar i vintras har boende redan flyttat in i nya trevåningshus. Det är NCC och Ikano som bygger en ny stadsdel, Elinegård, på ett 32 hektar stort område med plats för 2000 lägenheter.

Omedelbart väster om gårdsplatsen finns ett 100 * 150 meter stort skogsområde, som utgjort skydd för de boende mot den ofta kraftiga västvinden. I södra delen av detta område finns idag ett 80 * 10 meter stort, heltäckande bestånd av ?jordärtskocka Helianthus tuberosus, förmodligen ett igenväxt trädgårdsland. Vegetationen i den norra delen av området är av lundkaraktär. Här finns kanske tio grova bokar och fem grova ekar. Dessutom enstaka grova döda almar och en hasseldunge. På marken finns död ved i form av några stormfällda bokar och almar liksom en ek. Marken är på våren täckt av stora bestånd av ramslök Allium ursinum och skogsbingel Mercurialis perennis. Här finns även gott om gulsippa Anemone ranunculoides och hålnunneört Corydalis cava.

Vid en cykeltur runt Limhamns kalkbrott i slutet av juli fann jag i hasseldungen flera stora runda svampar som jag trodde var rödbrun rottryffel Scleroderma cepa (figur 1). Men svampexperten Bernt Hägg, en arbetskamrat från tiden före min pensionering, kunde snabbt konstatera att det handlade om hårig jordstjärna Geastrum melanocephalum. Nedanför till höger om den öppnande jordstjärnan i figur 2 finns en jordstjärna som slutat sina dagar. Här syns stjärnflikarna tydligt.

Ett stort tack till Bernt Hägg och Mikael Jeppson som verifierade bestämningen.

Den 2 augusti tog jag ett sållprov av förnan runt svamparna för att se om där fanns några intressanta svamplevande skalbaggar. Åtskilliga exemplar av den lilla kortvingen Atheta(Microdota) benickiella Brundin 1948 hittades. Denna är dock vanlig på många andra svampar i Malmö-området.
Intressant var ett exemplar av rovbarkbaggen (Bothrideridae) Anommatus duodecimstriatus. Denna 1,5-2 mm lilla skalbagge är blind och saknar flygvingar och därför svårfunnen. I Artdatabanken finns från Skåne endast mina fynd 1998-2004 från Lomma nordost om Malmö. Den hittas lättast genom att gräva ner ruttnande potatis eller lök i jorden, men jag har även i Lomma funnit den vid sållning. Fyndet i Elinelund sydost om Malmö tyder på att den kan vara utbredd i trädgårdar i Malmö.

I den lilla lundbiotopen lever flera intressanta skalbaggar:
Den 6 augusti fann jag de två stumpbaggarna Abraeus perpusillus (Marsham, 1802) och Aeletes atomarius (Aubé, 1842) i förna vid en skadad bok. Den senare är NT-rödlistad.
Den 20 augusti såg jag ett exemplar av bokoxe Dorcus parallelipipedus (Linnaeus, 1758).
På fjällticka finns den RE-rödlistade Dacne rufifrons (Fabricius, 1775), som jag berättade om i juni 2016.
Ett samhälle av blanksvart trämyra Lasius fuliginosus (Latreille) finns här också, liksom ett bisamhälle i en ihålig hästkastanj.

Se även artfaktabladet för Aeletes atomarius på Artdatabanken.


Juli 2016


Anotylus nitidulus (Gravenhorst, 1802)NT
Fyndplats för Anotylus nitidulus, Klagshamn, 29 juli 2016.
Anotylus nitidulus, Klagshamn, 27 juni 2016.

I förra månadens fyndrapport skriver jag att det kommer att bli svårt att göra intressanta skalbaggsfynd varje månad. Redan under juli besannades detta. De bästa julifynden är från vägdammen vid Lorensbergsgatan söder om Hyllie sportcenter (Bellevuehallen). Klibbalarna runt dammen har i år så många kottar att grenarna riskerar att brytas av. Här fanns viveln Curculio betulae (Stephens). I dammen finns en nästan heltäckande vegetation av slingor Myriophyllum sp. Här gick det att vattenhåva viveln Phytobius leucogaster (Marsham).

Jag väljer dock att berätta om ett fynd från slutet av juni.
På grusplanen mitt emot växthusen ute på Klagshamnsudden hade någon dumpat en mindre mängd med gräs- och lövklipp. Inte tillräckligt packat för att det skulle börja bränna ihop, men dock med viss mögelbildning i det inre. Här fanns ett exemplar av kortvingen Anotylus nitidulus.

I Svensk Insektfauna kortvingar del 2 skriver Thure Palm i januari 1960 om denna art:
Sk-Lpl, (även i fjälltrakter, men ej ovan skogsgränsen). - Dmk, Nge, Finl.
Allmän på alla slags marker i spillning och komposter, på as och svampar, bland löv på fuktig mark, i driftränder, under tång vid havskusten osv.


Denna art tog jag i stort antal i en vinddrift vid Vänern 18 maj 1968. I Artportalen finns många fyndrapporter fram till 1986, även från sydvästra Skåne. Den verkar därefter ha förvunnit från Sverige. Nästa fyndrapport är från Gotland 2003, och från 2003 till 2016 finns endast 7 fynd rapporterade (mitt fynd från Skåne, Gotland(1), Västmanland(1) och Ångermanland(4)).
Den har därför blivit NT-rödlistad. Mitt Skånefynd kan tyda på att den är på väg tillbaka i sydligaste Sverige.
Se även artfaktabladet för Anotylus nitidulus på Artdatabanken.


Juni 2016


Dacne rufifrons (Fabricius, 1775)RE

Figur 1. Svaveltickor på robinia, Malmö, 9 juni 2016.
Figur 2. Dacne rufifrons, Malmö, 8 juni 2016.

Parkförvaltningen i Malmö har god kontroll på träd utmed gator och i parker och sågar snabbt ner murkna delar så att inte invånarna ska riskera att skadas av fallande träd eller grenar. Tickor är därför en sällsynthet, i första hand hittas fnöskticka Fomes fomentarius på bok och björk, björkticka Piptoporus betulinus på björk, fjällticka Polyporus squamosus på flera trädslag och alticka Inonotus radiatus på al. I en park hittade jag två svaveltickor Laetiporus sulphureus som växte på en grov robinia Robinia pseudoacacia (figur 1). Enligt uppgift har de återkommit här årligen under flera år.
Vid en cykeltur den 8 juni stannade jag till och kollade vilka skalbaggar som fanns på svaveltickorna. Dessa hade redan blivit angripna av liten svampsvartbagge Eledona agaricola (Herbst, 1783). Flera exmplar kröp omkring på tickorna och här fanns små ingångshål. Här fanns också brokig svampsvartbagge Diaperis boleti (Linnaeus, 1758), trädsvampbaggen Dacne bipustulata (Thunberg, 1781) och ängern Trinodes hirtus (Fabricius, 1781). Denna änger som är NT-rödlistad fanns talrikt i borrmjöl under lös bark på en död grov ask/alm strax intill. Dessutom kunde den håvas i omgivningen.
En liten, mörkfärgad Dacne togs med hem för närmare kontroll. Det visade sig vara en Dacne rufifrons, en stor sällsynthet som inte hittats i Sverige sedan 1800-talet och därför är RE-rödlistad.
Vid ett besök dagen efter för fotografering av lokalen togs ytterligare två exemplar. Några veckor senare sågs tre exemplar varav två i parning och även i slutet av juni har jag sett enstaka exemplar.
I fält kan den lätt förväxlas med den allmänna D. bipustulata. Svampsporer på halsskölden kan dölja den svarta färgen. Jag misstänker att den funnits i Malmö sedan lång tid tillbaka och bara förbisetts.
Svaveltickorna i figur 1 är de enda jag sett i Malmö. I Artdatabanken anges att
D. rufifrons kan leva på fjällticka som kanske är den vanligaste tickan i Malmö. Årets generation av denna ticka har dock knappast angripits av några skalbaggar ännu och förra året hittade jag bara D. bipustulata på denna svamp.

Komplettering 2016-07-27
Under juli månad har jag hittat fjällticka på fyra platser i Malmö (Klagshamn, Gottorp, Södertorp och Elinelund). På två av platserna fanns det D. rufifrons på tickorna.
Slut komplettering 2016-07-27



Gymnetron villosulum Gyllenhal, 1838DD
Figur 3. Vatten/dikesveronika och tiggarranunkel, Klagshamn, 9 juni 2016.
Figur 4. Gymnetron villosulum, Klagshamn, 7 juni 2016.
Figur 5. Fyndplats för Gymnetron villosulum, Lindängelund, 17 juni 2018.
Figur 6. Små dyveronikaplantor, Lindängelund, 3 juli 2018.
Figur 7. Dyveronika, Lindängelund, 3 juli 2018.

När en ny månad startar har jag stora bekymmer hur jag skall kunna göra något skalbaggsfynd som platsar som månadens fynd. Jag väljer därför att under juni i år rapportera ytterligare ett intressant fynd om jag tvingas hoppa över någon kommande månad.

Den 7 juni gjorde jag en utflykt till Klagshamnsudden. Besökte bland annat den lilla kalkbrottsdammen för första gången. Vattenståndet verkade vara mycket lågt med intorkande botten i västra kanten (figur 3). Här dominerade tiggarranunkel Ranunculus sceleratus stort. Håvning på vegetationen gav de två kullerglansbaggarna Kateretes pedicularius (Linnaeus, 1758) och K. rufilabris (Latreille, 1807) i antal, men också tre små vivlar som togs med hem.
Vivlarna visade sig vara av släktet Gymnetron. Två var G. villosulum och en var G. veronicae (Germar. 1821). Båda arterna lever på Veronica sp. Någon lämplig värdväxt hade jag inte sett till varför jag gjorde ett återbesök på lokalen den 9 juni. Då fann jag på ett enda ställe några magra plantor av en veronika, som jag inte klarar av att bestämma, men som troligen är vattenveronika Veronica anagallis-aquatica eller dikesveronika Veronica catenata eller en korsning mellan dessa arter (figur 3). På dessa plantor satt ett exemplar av G. villosulum. Vid senare besök i juni har ytterligare fyra exemplar av viveln hittats på plantorna.

G. villosulum är en stor sällsynthet och DD-rödlistad. Jag känner bara till en enda svensk fynduppgift: Gösta Gillerfors håvade två exemplar på sumpartat mark vid Hunnestad utanför Varberg den 12 september 1993 (Entomologisk Tidskrift 1997 p. 61-62).

Komplettering 2018-06-17
Den 14 juni 2017 håvade jag ett exemplar på en liten torräng ett femtiotal meter från förra fyndplatsen.

Den 13 juni 2018 fann jag i Lindängelund i södra Malmö en biotop som var mycket lik fyndplatsen i Klagshamn. En normalt vattenfylld svacka i terrängen hade torkat upp och efterlämnat en yta med ringa vegetation som mest bestod av svalting Alisma plantago-aquatica (figur 5). Här har jag kunnat håva åtskilliga exemplar av arten. Några små, klena plantor ?dyveronika Veronica scutellata kan vara hemvist för skalbaggarna.
Slut komplettering 2018-06-17
Komplettering 2018-07-04
Den 3 juli gjorde jag ett besök på fyndplatsen. Där fanns små plantor av dyveronika som var upp till två decimeter höga (figur 6 och7). De var upptill mer tätvuxna och flergreniga än vad bilder i floror visar. De har kal stam med pariga smala blad. På plantorna satt flera exemplar av G. villosulum, dessutom fanns den karakteristiska klotrunda gallbidningen på några plantor. Denna finns på bild på sidan 602 i Die Rüsselkäfer Baden-Württembergs.
Slut komplettering 2018-07-04


Se även artfaktabladen för
Dacne rufifrons och Gymnetron villosulum på Artdatabanken.


Maj 2016


Klöverborre Hylastinus obscurus (Marsham, 1802)NT
Figur 1. Rullviveln Neocoenorrhinus pauxillus på äppelblad, Bunkeflo, Malmö, 3 maj 2016.
Figur 2. Fyndplats för klöverborre och Neocoenorrhinus pauxillus, Bunkeflo, Malmö, 24 maj 2016.
Figur 3. Fyndplats för klöverborre och Neocoenorrhinus pauxillus, Bunkeflo, Malmö, 24 maj 2016.
Figur 4. Klöverplanta, Bunkeflo, Malmö, 24 maj 2016.
Figur 5. Klöverborre, Bunkeflo, Malmö, 15 maj 2016.
Figur 6. Klöverplanta, Bunkeflo, Malmö, 8 juli 2018.

I maj 2015 när jag flyttat från Karlshamn till Malmö skrev jag att jag skulle börja med att försöka finna de nya arter som hittats de tio år jag varit borta från Skåne.
En vårart som jag aldrig fick tid att eftersöka var rullviveln Neocoenorrhinus pauxillus (Germar, 1824). Denna har Alan Dufberg tagit i antal på Limhamn på äpple Malus sp.
När vårvärmen äntligen kom den 1 maj tog jag en cykeltur ut till korsningen mellan Gottorpsvägen och motorvägen och godsjärnvägen från Köpenhamn. Här finns återvinningen i Ollebo på ena sidan motorvägen och Bunkeflo samhälle på andra sidan. Mot samhället finns buller- och insynsskydd i form av vallar, kullar och buskridåer. I buskridåerna har planterats flera olika arter bland annat äppelträd, hagtorn, hägg och hassel. Lövsprickningen för äppelträden hade knappast börjat, men under två äppelträd fanns en halvmeterhög vildapelbuske Malus sylvestris med blad och blomknoppar (figur 1). På denna buske fanns flera N. pauxillus, varav några i parning. Under de tre första dagarna i maj tog jag mer än 20 exemplar på denna lilla buske. Den 2 maj gjorde jag ett snabbstopp vid den igenväxande trädgården vid gården Solhäll en km österut och även här fanns den.
Den 15 maj gjorde jag ett återbesök för att se om den fanns kvar. Endast ett fåtal kunde hittas, men även vid ett besök den 23 maj kunde enstaka exemplar hittas.

Vid besöket den 15 maj håvade jag på slänter vid Gottorpsvägen, motorvägen och järnvägen. Det gav en mycket trevlig liten barkborre, klöverborren, som är ny för Skåne. Den är NT-rödlistad och tidigare bara känd från några få fynd på Öland och Gotland.
Jag kunde ej komma ihåg vart jag exakt hade håvat klöverborren och gjorde därför ett återbesök den 23 maj för att försöka återfinna den och förstå hur den lever. Vädret var väldigt lämpligt för håvning. Vid ankomsten var det mulet och cirka 20 grader, men snart kom solen fram och temperaturen steg till 24 grader. Och blåsten var rimlig.
På en begränsad yta av kanske 25 kvadratmeter kunde jag på en kort stund håva in 14 exemplar av klöverborren. Den levde här på en avsats mellan en sydvänd buskridå och sluttningen ner mot Gottorpsvägen (figur 2 och 3). På sluttningen blommade nu stora mängder gullviva Primula veris och prästkrage Leucanthemum vulgare. På platån där jag håvade klöverborren var jordmånen magrare och här fanns bara några få gullvivor och prästkragar. Här fanns också enstaka stånd av röd- eller alsikeklöver. Dessa var magra och bladen hade utbredda gnagskador av spetsvivlarna Protapion assimile (Kirby) och Protapion apricans (Herbst).

Vid ett besök nästa dag för fotografering av lokalen passade jag på att gräva upp en klöverplanta för att se om det fanns några gnagskador på rötterna (figur 4). Marken var mycket hård och det var svårt att få ner en växtspade. Några gnagskador eller larvgångar syntes inte på rotsystemet, som var cirka en cm i diameter upptill. Däremot fanns två klöverborrar i anslutning till roten. Som värdplanta till klöverborren anges också harris. Denna växt finns inte här och för övrigt knappast i Malmö. I januari till april nästa år skall jag eftersöka stora larver och nykläckta klöverborrar här.

Det är intressant att se vilken förändring som har skett här de senaste åren. På den Ekonomiska kartan från 1970 kan man hitta fyndplatsen på åkrarna mellan gården Gottorp och gården väster om namnet BUNKEFLO. Den senare hade namnen Kommungården och var fattigstuga. I dag finns här återvinningen i Ollebo. Fyndområdet kännetecknas 1970 av åkermark med friliggande bondgårdar, som omges av buskar och träd som skall mildra blåsten.

Varifrån har klöverborren kommit och finns den på andra liknande platser i Malmö?

Se även artfaktabladet för klöverborre och N. pauxillus på Artdatabanken.

Komplettering 2018-07-08
Den 19 juni 2018 tog jag med hem en rödklöverplanta Trifolium pratense Linnaeus från fyndområdet. Vegetationen härrör från den fröspridning som gjordes vid färdigställandet av motorvägen och godsjärnvägen från Köpenhamn. Bron öppnade den 1 juli 2000. Nu 18 år senare har säkerligen vissa växter försvunnit och andra tillkommit. Rödklövern verkar vara minskande. En växt som trivs bra och expanderar är rödkämpar Plantago media Linnaeus. Där den växer tätt kväver de breda bladen andra växter.

Från den hemförda plantan kläcktes spetsvivlarna Protapion assimile och P. apricans. När jag delar upp rotsystemet i tre delar den 8 juli (figur 6) finner jag i en del en larv, i nästa del en puppa och i den tredje delen en ännu ej uthärdad imago.

Andra undersökningar jag gjort har också visat att barkborren här lever i rothalsen på rödklöver. Larven skapar en hålighet i rothalsen som fylls med exkrementer. Efter svärmning i maj sker larvutveckling under maj-juli med förpuppning från början av juli. De nykläckta barkborrarna övervintrar i rothalsen.
Slut komplettering 2018-07-08


April 2016


Phloeopora ?corticalis (Gravenhorst, 1802)
Figur 1. Fyndplats för Phloeopora ?corticalis, Hyllie, Malmö, 3 april 2016.
Figur 2. Hane, Phloeopora ?corticalis, Hyllie, Malmö, 27 mars 2016.
Figur 3. Från vänster Phloeopora ?corticalis, Hyllie, Malmö, 27 mars - 14 april 2016 och P. corticalis, Hasslöv, Halland, 11 mars 2003.
Figur 4. Penis, Phloeopora ?corticalis, Hyllie, Malmö, 27 mars 2016.
Figur 5. Penis från vänster, P. ?corticalis, Hyllie, Malmö, 27 mars 2016, P. corticalis, Malmö fotbollsstadion, 19 juli 2015 och P. corticalis, Bosarp, Eslöv 17 maj 2014.
Figur 6. Penis från vänster, P. ?corticalis, Hyllie, Malmö, 27 mars 2016, P. corticalis, Malmö fotbollsstadion, 19 juli 2015 och P. corticalis, Bosarp, Eslöv 17 maj 2014.
Figur 7. Spermatheka, Phloeopora ?corticalis, Hyllie, Malmö, 14 april 2016.
Figur 8. Spermatheka, P. ?corticalis, Hyllie, Malmö, 14 april 2016 och P. corticalis, Nöbbele, Småland, 9 april 1998.

Malmö tennisarena som tidigare hette Bellevuestadion bytte förra året namn till Hyllie Sportcenter. Här finns tennisbanor såväl inomhus som utomhus. Söder om området finns en läplantering som ger ett visst vindskydd åt utomhusbanorna. Därefter börjar ruderatmarkerna runt Hyllie center och i fotot september 2015 har jag läplanteringen strax bakom mig. Området gränsar i väster till Lorensbergsgatan, som numera är fyrfilig och har direktförbindelse med motorvägen till Köpenhamn.

Planteringen utgjorde förra året boplats för uteliggare, vilket innebar att jag inte ville besöka skogsdungen. Den 27 mars i år tog jag en promenad här. Uteliggarna var borta och området var åtminstone delvis avstädat.
Närmast Lorensbergsgatan fanns en bokhögstubbe med den itudelade toppen liggande på marken. Barken hade börjat lossna. Under en barkbit som nästan hade lossnat satt åtskilliga exemplar av tvåprickig nyckelpiga Adalia bipunctata (Linnaeus) och väntade på vårens ankomst. Men här satt också en liten kortvinge som jag tog med hem. Toppen hade pågående angrepp av gråbandad trägnagare Hemicoelus costatus (Aragona) som är NT-rödlistad. Denna har jag i vinter kläckt från hassel och bok i Malmö.

Bestämningen av kortvingen vållade besvär.
Exemplaret var en hane (figur 2).
Huvudet var tydligt punkterat.
Huvud och halssköld var svarta, blanka och saknade nästan helt mikronätristning.
Halssköldens behåring var riktad rakt bakåt.
Halsskölden var klart smalare än täckvingarna över skuldrorna.
Täckvingarna var röda, något mörkare framtill.
Bakkroppen var mörk med svagt ljusare bakkant på femte ryggleden.
Femte ryggledens fåra hade streckformiga punkter.
Benen var bruna.
Förhållandet mellan framkroppens längd och halssköldens bredd var 2,9.
Det borde vara en Phloeopora.
När jag bestämmer kortvingen med hjälp av Käfer Europas så fastnar jag på #6 där corticalis och bernhaueri skall vara mörka och slanka medan scribae och aliena skall vara ljusa och robusta.
Här gäller dessutom att P. bernhaueri Lohse 1984 i Catalogue of Palaearctic Coleoptera. Vol. 2. Hydrophiloidea, Histeroidea, Staphylinoidea av Löbl I. et Smetana A. 2004 och i Dyntaxa anses vara synonym med P. scribae.

Jag har under april samlat in ytterligare sju exemplar alla med likartat utseende som det första exemplaret.
De är i medel något större än corticalis (Gravenhorst) (figur 3).

Jag har bara enstaka genitalpreparerade exemplar att jämföra med. Penis (figur 4, 5 och 6) verkar inte skilja sig från exemplar som jag uppfattar som corticalis, här gäller dock att jämförelsematerialet härstammar från Skåne och skulle kunna vara ?corticalis.
Spermathekan (figur 7 och 8) är annorlunda mellan ett exemplar från Hyllie och ett från Småland. Den saknar den bakåtböj som corticalis har. Den är för övrigt svagt kitiniserad och jag har misslyckats med två genitalprepareringar av honor.

Det troliga är att det handlar om ovanligt mörka corticalis, men jag tar tacksamt emot andra artförslag och hjälp med bestämning.

Lech Borowiec har bild på corticalis, bernhaueri och scribae. Observera att bilden av bernhaueri och scribae verkar avbilda samma exemplar, troligen orsakat av namnbyte.


Det har skett en hel del namnändringar i släktet Phloeopora sedan Danmarks Fauna, Biller XVII, Rovbiller 3 av Victor Hansen, 1954 och Svensk Insektfauna, Kortvingar, häfte 7 av Thure Palm, 1972 kom ut:
P. angustiformis Baudi skall heta corticalis (Gravenhorst).
P. corticalis (Gravenhorst) skall heta P. teres (Gravenhorst).
P. teres (Gravenhorst) skall heta P. scribae Eppelsheim.





Mars 2016


Scopaeus ryei Wollaston, 1872
Fyndplats för Scopaeus ryei, Lindängelund, Malmö, 23 mars 2016.
Scopaeus ryei, Lindängelund, Malmö, 23 mars 2016.
Scopaeus ryei, aedeagus, Lindängelund, Malmö, 23 mars 2016.

Den 19 mars tog jag en cykeltur ut till Lindängen.
Lindängen är en stadsdel i södra Malmö med stora problem i form av arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet. Den senare är grov med bara i år en dödskjutning den 3 januari, en den 29 februari och dessutom två skottskadade, varav en allvarligt, den 23 mars. Dessvärre finns fler sådana områden i Malmö, såsom Rosengården-Herrgården, Nydala, Kroksbäck och Holma.

Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande och finanskommunalråd i Malmö 1994-2013, har fått mycket beröm för sin omdaning av Malmö från industristad på dekis till modern kunskapsstad. Då han helt misslyckades med att lösa integrationsproblemen i Malmös invandrarghetton, så sätter jag betyget IG (Icke Godkänd) på hans insats som kommunalråd. Av samma skäl får regeringar under denna tidsperiod och LO (en organisation fylld av egoism) betyget IG.

Nuvarande finanskommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh verkar ta tag i integrationproblemen, bland annat genom att försöka bygga kontaktytor med angränsande stadsdelar.
Ute i Lindängen innebär detta skapande av en ny stadspark,
Lindängelund mellan stadsdelen och motorvägen (E6+E22). Stadsparken skall bli större än Pildammsparken men är bara påbörjad. Millennieskogen är klar medan idag resten av parken består av en rest bautasten av diabas, en vändplan utan tillfartsvägar men med busskur och stora blöta lergeggiga ytor. En damm har iordningställts i väster, men den saknar strandskoning och riskerar att tömmas vid kraftig västlig vind.

Vid besöket tog jag med hem ett sållprov från en lerskränt vid dammen med vackert blommande hästhov Tussilago farfara. Detta innehöll en hane av kortvingen Scopaeus ryei. Ett nytt sållprov den 23 mars från samma lerskränt gav fem exemplar.

S. ryei rapporterades 2014 som ny för Sverige av Ambjörn Carlsson. Han bilhåvade en hona vid Häckeberga den 6 augusti. Något mer fynd från Sverige känner jag inte till.
Själv använder jag inte bilhåvning som insamlingsmetod eftersom jag i första hand är intresserad av biotoper.

Från Danmark finns äldre fynd av S. ryei från tre distrikt under namnet S. minimus (Erichson, 1839). Detta är två skilda arter. Något fynd i Danmark efter 1959 verkar inte vara gjort.


Februari 2016


Fyrfläckad vedsvampbagge Mycetophagus quadriguttatus Müller, 1821NT
Skadad hästkastanj i Gottorps allé, 25 februari 2016.
Mycetophagus quadriguttatus, Gottorp, 23 februari 2016.

Jag har i vinter undersökt skalbaggsfaunan i skogsmiljö i Malmö med omnejd. Här finns skog nästan enbart i parker och i ett fåtal större trädgårdar. Största sammanhängande område med skog bör vara Klagshamns udde. Skogen här är dock ej särskilt gammal, udden är en utfyllnad i havet skapad genom dumpning av kalkbrottrester, en verksamhet som pågick ända till 1970-talet.

Än sällsyntare är hålträd. Parkförvaltningen har god koll på gamla träd i parkerna och sågar ner murkna grenar eller hela trädet om det riskerar att falla. Gamla, ihåliga pilar finns dock här och var. Dessa har en gång i tiden planterats som vindskydd i åkerkanter, men kan nu ha hamnat mitt inne i bebyggelse.
Öster om Gottorps gård söder om Malmö finns en markväg med en vacker kilometerlång allé av hästkastanj Aesculus hippocastanum med åkermark på ömse sidor. Träden har nått en ålder då enstaka grenar bryts av vid stormar. Här hittade jag en högstubbe med ett stort hål upptill med mycket förna. I anslutning till öppningen hade det funnits fjällig ticka Polyporus squamosus i somras. Något tickexemplar låg ruttnande på marken, medan andra låg intorkade i öppningen. En intressant biotop som brukar kunna ge bra fynd.

Sållning av hålförnan gav magert utbyte. Bästa fyndet var ett exemplar av fyrfläckad vedsvampbagge. Denna NT-rödlistade skalbagge kan även leva i multnande halm, vilket ökat möjligheten för den att hitta detta trädhål i en steril omgivning.

I veckan som gick klubbade politikerna i Malmö igenom byggandet av 450 bostäder kring Gottorps allé. Jag förmodar att dessa kommer att hamna på åkrarna runt kastanjeallén, denna skall dock bevaras som en del av Ekostråket som jag behandlade
november 2015. Försvinner gör nog de grova bokar som syns till vänster i bilden. De utgör den yttre gränsen för trädgården till Gottorps gård. I trädgården mellan gårdsbyggnaden och bokarna har det redan i dag fyllts upp med schaktmassor från hus som håller på att byggas öster om gården.

Se även artfaktabladet för fyrfläckad vedsvampbagge på Artdatabanken.




Januari 2016

Aulacobaris lepidii (Germar 1824)NT
Mynningen av Kalina å med högar av rensmassor.
Fyndplats för Aulacobaris lepidii och Trixagus gracilis.
Spillepengen, Malmö, 28 januari 2016.
Aulacobaris lepidii, Spillepengen, Malmö, 1 januari 2016.

Vid fortsatta sållningar på Spillepengen efter Trixagus gracilis, som var förra månadens bästa fynd har jag fått totalt fyra exemplar av den vackert blåglänsande viveln Aulacobaris lepidii, som är NT-rödlistad.
Denna har håvats år 2006 på Spillepengen i ett exemplar av Alan Dufberg. Därutöver finns på Artportalen rätt många fynd av Alan Dufberg från Alnarp, som ligger ungefär två kilometer från Spillepengen.
Mina fynd har gjorts strandnära, såväl vid Sege å som Kalina å. En av de vanligaste växterna här är bitterkrassing Lepidium latifolium. Detta är en meterhög växt med kraftiga rötter. Troligen lever A. lepidii här på Spillepengen på rötterna av denna växt. Under sommaren håvade jag en del på bitterkrassing utan att få något exemplar. Förmodligen går den sällan upp på själva värdväxten. Bästa sättet att hitta den bör vara att under våren sålla runt bitterkrassingplantor.

Se även
artfaktabladet för Aulacobaris lepidii på Artdatabanken.


December 2015

Trixagus gracilis Wollaston, 1854
Figur 1. Fyndplats för T. gracilis, Spillepengen, Malmö, 21 december 2015.
Figur 2. T. gracilis, hane, Spillepengen, Malmö, 9 december 2015.
Figur 3. T. gracilis, hane, mellanskenben, Spillepengen, Malmö, 9 december 2015.
Figur 4. T. gracilis, aedeagus, Spillepengen, Malmö, 10 juni 2015.

Den 10 juni håvade jag en hane av denna småknäppare på Spillepengen i Malmö som ny för Norden. Fyndet anmäldes på Beetlebase och registrerades på Artportalen.
Håvningar senare under sommaren gav inga fler exemplar. De enda småknäppare som jag fick var honor, förmodligen T. lesegneuri Muona.
Den 9 december gjorde jag ett återbesök för att via sållprov se om jag kunde återfinna arten. Några dagar tidigare hade den planfria korsningen mellan Västkustvägen och Inre Ringvägen blivit klar, så jag slapp röran med tillfälliga filer och förbud att svänga från Västkustvägen in på Inre Ringvägen vid hemfärden.
I sållprovet fanns endast två Trixagus-exemplar, två hanar av T. gracilis, vilket visar att arten är bofast på Spillepengen.
Den 29 december tog jag ett sållprov i norrsluttningen av Spillepengen ner mot Kalina å och Tågarps hed, ungefär 600 meter från förra platsen. Provet innehöll ett tiotal exemplar av T. gracilis av båda könen.
I storlek och färg är arten mycket lik
T. atticus Reitter och T. exul (Bonvouloir). Dessa två arter saknar dock de två köler på pannan som T. gracilis har. Dessa är dock mycket svagare än hos de tre andra svenska arterna med djupt inskuret öga (T. carinifrons (Bonvouloir), T. leseigneuri Muona och T. meybohmi Leseigneur), varför även honor bör kunna bestämmas. Hanen bestäms lättast på den hårtofs som finns på mellanskenbenet (Figur 3).
Arten är rapporterad från flera länder i Europa, bland annat Tyskland, England och Frankrike och sprids förmodligen med växtmaterial.
I sållprovet den 9 december fanns åtskilliga exemplar av jordloppan Longitarsus dorsalis som jag rapporterade som ny för Norden härifrån i juni.

Avslutar med att önska mina besökare ett Gott Nytt År.


November 2015

Jättebastborre Dendroctonus micans (Kugelann, 1794)
Fyndplats för jättebastborre, Svenstorp, Malmö, 8 november 2015.
Jättebastborre, Svenstorp, Malmö, 2 november 2015.

Öresundssbron med motorväg och järnväg skapade stora infrastrukturområden som är svårutnyttjade eftersom de är kraftigt bullerstörda. Gårdar som Almlöv och Svenstorp försvann. För att utnyttja delar av marken genomför Gatukontoret nu ett projekt benämnt Ekostråket, en del av ett grönstråk som är tänkt att binda samman Pildammsparken med Bunkeflo strandängar. Projektet omfattar anläggning av rid-, gång- och cykelvägar, ängsytor och grillplatser. Ridvägen sträcker sig från Hyllie med Malmö Ridhus och Hyllie Park and Ride till Bunkeflo. Tyvärr korsar dessa rid-, gång- och cykelvägar Gottorpsvägen som är en 70-väg och som verkar ha en snabbt ökande biltrafik.
I samband med projektet rensas Elinetorpsdiket för att minska risken för översvämningar.

Under de senaste månaderna har jag cyklat mycket här och 'inspekterat' anläggningsarbetet. Har förundrats över skapandet av två cykelvägar som båda slutar blint vid hagtornshäcken in till den igenväxande trädgården till Almlövs gård där husen finns kvar och används som företagskontor.

Svenstorp ligger några hundra meter från Almlöv på andra sidan Gottorpsvägen. Här är husen borta men en ålderstigen oxelallé visar vägen till gårdsplatsen. I en liten skogsdunge intill finns tre granar i dålig kondition. En är död, nästa är döende med bruna barr och massiva angrepp av Tetropium och den tredje har gröna barr men med kådflöden på stammen. Jag har inte lyckats identifiera granarna men de är inte den vanliga svenska granen Picea abies.

Granens naturliga utbredning sträcker sig ner till norra Skåne. Granar söder därom är planterade som kulturskog eller trädgårdsprydnad. I Malmö med omgivande åkermark finns ytterst få granar.

Jag gjorde därför en undersökning för att se vilka graninsekter som lyckats hitta hit. Vid basen av två av träden fanns enstaka jättebastborrar. Ett överraskande fynd. Inom en tremilsradie finns knappast en passande utvecklingsmiljö för denna barkborre. Den har säkerligen mycket god förmåga att hitta lämpliga träd även på stora avstånd och bör därför vara vanlig i feromonfällor över hela landet.
Andra barrträdsinsekter som fanns här var hårig barkborre Dryocoetes autographus (Ratzeburg), nyckelpigan Aphidecta obliterata (Linnaeus) och mögelbaggen Stephostethus rugicollis (Olivier).


Oktober 2015

Xylodromus affinis (Gerhardt, 1877)
Fyndplats för Xylodromus affinis, Borrebacke, 5 oktober 2015.
Xylodromus affinis, Borrebacke, 2 oktober 2015.

Borrebacke är en grusås med en bronsåldergrav som ligger utmed vägen mellan Tygelsjö och Klagshamn strax söder om Malmö. Från toppen av backen har man en fin utsikt över den omgivande platta, mångfaldssterila åkermarken, där den nya bebyggelsen runt Hyllie vattentorn syns i norr. På backen finns en unik växlighet som säkerligen gynnats av 3000 år av betande djur och orördhet. Tyvärr håller backen på att växa igen av buskar och tät gräsvegetation.

I samband med en utflykt till Klagshamn stannade jag till vid Borrebacke och gick upp till högsta punkten för att beundra utsikten. Den enkla bilparkeringen ligger vid östra kanten av backen och utgör även tillfart till den angränsande åkermarken. På denna hade under sommaren odlats säd som nu var skördad men marken var ännu ej bearbetad. I den glesa sädesstubben fanns enstaka små flintastenar. Jag vände på några av dessa i hopp om att hitta axlöparen Zabrus tenebrioides (Goeze). Någon sådan fann jag inte, däremot ett exemplar av den lilla kortvingen Xylodromus affinis.
Rickard Baranowski rapporterade denna art som ny för Sverige i Entomologisk Tidskrift 1980. Han hade funnit ett exemplar den 10 december 1979 i driftmaterial från Höje å vid Lund. Därefter har det gjorts ett fåtal fynd från Skåne, men också Småland och Östergötland. Från Danmark är den känd från distrikten SJ, WJ, LFM, SZ, NWZ och NEZ.

Fynden tyder på att arten lever underjordiskt, kanske i smågnagarbon.


September 2015

Margarinotus carbonarius (Hoffmann, 1803)VU
Figur 1. I förgrunden fyndplats för Margarinotus carbonarius, Hyllie, Malmö, 21 september 2015.
Figur 2. Margarinotus carbonarius, Hyllie, Malmö, 24 september 2015.

För 12 år sedan, den 30 september 2003, vandrade jag på ängs- ock åkermark vid Hyllie vattentorn. Inga byggnader fanns runt vattentornet, men stora högar med matjord och nyskapade ruderatmarker varslade om att en förändring var på gång. I figur 1 skymtar vattentornet till vänster. Detta omges idag av köptemplet Emporia, Percys hotell ( Malmö Arena Hotel med 295 rum) som båda syns på bilden, men också av Percys lada (Malmö Arena, hemmaarena för Malmö Redhawks), MalmöMässan och Hylliebadet.

För närvarande byggs flerfamiljshus i omgivningen, men fortfarande finns stora ruderatmarker med jordhögar som väntar på att bebyggas. Jordhögarna är populära tillhåll för kaniner och smågnagare. Vid ett besök här den 18 september fann jag en hane av stumpbaggen Margarinotus carbonarius i gruset under ett kaninkadaver. Den 24 september fann jag ytterligare en hane av samma art under resterna av en annan kanin.
Denna stumpbagge är VU-rödlistad. I Catalogus anges att den är funnen Sk-Dr med luckor. Vid en genomgång av museimaterial har man bara funnit korrekt bestämda exemplar från Skåne.
Från 2012 och framåt har Niklas Jeppsson funnit åtskilliga exemplar av arten i en kompost i sin villaträdgård i Hammar i östra Kristianstad, men också strax intill på ett stort ruderatfält med jordhögar, där kommunen tänker bygga ett köptempel, alltså samma biotop som mina fynd.

Se även artfaktabladet för Margarinotus carbonarius på Artdatabanken.


Augusti 2015

Enochrus halophilus (Bedel, 1878)
Figur 1. 'Ruinpark', Klagshamn, Malmö, 11 augusti 2015.
Figur 2. Fyndplats för Enochrus halophilus och Platystethus degener, Klagshamn, Malmö, 11 augusti 2015.
Figur 3. Hane av Enochrus halophilus, Klagshamn, Malmö, 11 augusti 2015.

På Klagshamnsudde har Klagshamns ryttarförening haft verksamhet i BPA:s nerlagda cementfabrik sedan 1986. September 2013 påbörjades en rivning av byggnader och sanering av området. Därefter startade bygget av ett nytt stall och ridanläggning som beräknas vara klara oktober 2015. Malmö stad kommer att bevara en del av den gamla fabriken som 'ruinpark' (figur 1). Kanske är förhoppningen att få samma besöksframgång som bilskroten på Kyrkö mosse utanför Ryd i sydligaste Småland.

Från anläggningen har det dragits en dränering till en ny nyanlagd avloppsbrunn vid innersta kanten av en kraftigt vassbevuxen saltvattenlagun. Brunnen har försetts med ett några meter långt rör som bräddavlopp. För att underlätta utflödet från röret har det grävts ett fem meter långt dike i vassen (figur 2). Man får hoppas att det inte är gödselstacken som skall avvattnas.

De sluttande dikeskanterna består av grus med lerinblandning. Här var kortvingen Platystethus degener Mulsant & Rey mycket vanlig. Den liknar P. cornutus (Gravenhorst) och har förväxlats med denna. Här hittades ingen P. cornutus. Denna kunde däremot vara mycket vanlig i intorkade leriga pölar på Stillerydsfältet i Karlshamn där P. degener inte kunde hittas. Kanske har de två arterna något olika biotopkrav.
Inga jordlöpare fanns på dikeskanterna däremot enstaka Platystethus nitens (Sahlberg) och Carpelimus rivularis (Motschulsky).

I diket hittades flera exemplar av palpbaggen Enochrus halophilus som är ny för Skåne. Detta är en svårbestämd art med små och diffusa skillnader till närstående arter. Den fanns även i den täta vassen vid dikesslutet och några meter därifrån i en vattenfylld håla som grävmaskinisten verkade ha åstadkommit med ett enda tag med skopan. Såväl hanar som honor hittades, däremot ingen annan Enochrus-art. I nyskapade grodgynnande smådammar i lagunen ett hundratal meter härifrån sågs inga E. halophilus men enstaka E. bicolor (Fabricius) och E. testaceus (Fabricius). Här fanns också dykaren Agabus conspersus (Marsham) som föredrar brackvatten.



Juli 2015

Mordellistena bicoloripilosa Ermisch, 1967
Kullar i Kroksbäcksparken, Malmö, 7 juli 2015.

Den 3 juli gjorde jag en cykelutflykt till Kroksbäcksparken. Vid Kroksbäcksskolan som ligger vid parken hittade jag en blomrabatt som inte rensats på ogräs i år. Den innehöll åtskilliga blommande ettåriga växter såsom stillfrö och jordrök. En håvning gav ett fåtal skalbaggar bland annat en tornbagge av släktet Mordellistena. Vid hemkomsten kunde jag konstatera att den hade tvåfärgad behåring på täckvingarna. Det var en M. bicoloripilosa eller M. weisei Schilsky. Det behövs hanar för att skilja dessa två arter och tyvärr var mitt exemplar en hona.

På eftermiddagen den 5 juli gjorde jag en ny cykeltur till parken för att om möjligt hitta en hane. Tornbaggar eftersöks bäst vid solig och varm väderlek och denna dag fanns detta i övermått. SMHI rapporterade denna dag 32,4 grader för Malmö. Håvning runt skolan gav ingen tornbagge. Jag fortsatte därför några hundra meter till Kroksbäckskullarna. Dessa slåttras flera gånger under sommaren men en del röllikor hade åter börjat blomma efter senaste slåttern. Håvning på dessa i varmt sydläge gav totalt åtta tornbaggar. Sex av dessa var M. parvula (Gyllenhal) medan två, en hane och en hona, hade tvåfärgad behåring på täckvingarna. Genitalpreparering av hanen avslöjade att det var M. bicoloripilosa, som är ny för Skåne.
Senare har jag även hittat arten på en ruderatmark några hundra meter från Kroksbäckskullarna, här tillsammans med M. acuticollis Schilsky samt på Spillepengen, dock enbart honor.

M. bicoloripilosa anmälde jag som ny för Sverige på Beetlebase i juli 2011. Den var vanlig på havsnära gräsytor i Sölvesborg, Blekinge. Se min fyndrapport från
juli 2011.

M. acuticollis anmälde jag som ny för Sverige på Entomologiska Sällskapets möte den 30 september 2005. Den rapporterades från Ven 2014 på Beetlebase av Jan Pedersen.



Juni 2015


Longitarsus dorsalis (Fabricius, 1781)
Stånds, Jacobaea vulgaris, på väg att börja blomma, Spillepengen, Malmö, 24 juni 2015.
Vägtistel, Cirsium vulgare och stånds, Spillepengen, Malmö, 24 juni 2015.
Longitarsus dorsalis, Spillepengen, Malmö, 1 juni 2015.

Under föregående månads bästa fynd, som var viveln Ceutorhynchus turbatus, berättade jag att jag tänkte börja mitt Malmö-boende med att finna de arter som hittats nya under de tio år jag varit borta från Skåne. Under juni tänkte jag därför försöka leta upp spetsviveln Malvapion malvae (Fabricius). I Artportalen rapporterar Alan Dufberg denna art från Spillepengen från 2005 och framåt. Den har sedan spritt sig till flera landskap.
Den 1 juni började jag sökandet efter arten på Spillepengen. Detta är Malmös gamla soptipp. I de östra delarna finns i dag bland annat skjutbanor och motionsspår. De västra delarna ut mot havet är inhägnade och ej tillgängliga. Här pågår fortfarande avfallshantering.
Cykelkartan anger att det skall finnas en bilfri cykelväg från centrum ut hit. Men turligt nog tog jag bilen. Vad jag inte visste var att den hårt trafikerade korsningen mellan Västkustvägen och Inre Ringvägen byggs om till planfri korsning. Här är cykelvägen säkerligen för närvarande försvunnen och det hade varit förenat med livsfara att trängas med stora lastbilar på väg till och från hamnen i mycket smala tillfälliga filer.
M. malvae lever på malva, men någon sådan såg jag inte till. Håvning gav ändå två exemplar av arten. Vid nästa besök den 4 juni fann jag en enda malva på vilken det dock fanns talrika exemplar av M. malvae. Senare undersökningar har visat att spetsviveln är mycket vanlig i hela Malmö-området och den är säkerligen ett svårt skadedjur på malvor.

Den 4 juni håvade jag en hane av kortvingen Platystethus degener Mulsant & Rey. Denna art har också hittats i Skåne som ny för Sverige under de tio år jag bott i Karlshamn.

Bästa fyndet vid mina besök på Spillepengen har varit den för Norden nya jordloppan Longitarsus dorsalis. Den är mycket vackert färgad med gul halssköld och svarta täckvingar med skarpt markerad gul rand. Den har håvats i antal på bladrosetter till stånds Jacobaea vulgaris (Senecio jacobaea). Mot slutet av juni när ståndsplantorna började blomma gick den ej längre att hitta. Jag har bara håvat på två platser på Spillepengen med några hundra meter mellan. På båda platserna har jag hittat L. dorsalis. Däremot har jag inte hittat den på andra ställen i Malmö med bestånd av stånds.
L. dorsalis är i Europa känd från Portugal, Spanien, Italien, Frankrike, Schweiz, Storbritannien, Belgien, Nederländerna och sydvästra Tyskland. Alan Dufberg har genom åren håvat mycket på Spillepengen utan att hitta den. Detta tyder på att den är relativt nyanländ. Mitt emot fyndplatserna på andra sidan av Sege å ligger Malmö kraftvärmeverk med fyra pannor, där SYSAV eldar inte bara sopor från de nio ägarkommunerna, utan även importerade sopor främst från Norge och Storbritannien (140 000 ton år 2014). Soporna från Storbritannien har kanske inför båttransporten till Malmö lagrats på marker där L. dorsalis funnits, varvid denna åkt med som fripassagerare.

På ruderatmarkerna med stånds finns plantor av vägtistel Cirsium vulgare. På dessa har jag håvat flera exemplar av den NT-rödlistade jordloppan Psylliodes chalcomera (Illiger).


Maj 2015


Ceutorhynchus turbatus Schultze, 1903
Välsk krassing Lepidium draba, Lernacken, Malmö, 28 maj 2015.
Ceutorhynchus turbatus, Lernacken, Malmö, 26 maj 2015.

Efter att ha bott i Karlshamn i tio år flyttade min hustru och jag den 15 maj till en lägenhet på nionde våningen i ett höghus i Malmö vid Mobilia. Nära till affärer men knappast någon bra plats för att göra intressanta skalbaggsfynd. Första halvan av maj ägnades åt packning och andra halvan åt uppackning. Fortfarande finns flyttkartonger som är orörda.

Jag räknar med att det kommer att ta lång tid att leta upp intressanta skalbaggsbiotoper i Malmö med omgivningar. Därför blir förmodligen Månadens skalbaggsfynd bara sporadiskt uppdaterad. Jag skall börja med att försöka finna de nya arter som hittats de tio år jag varit borta från Skåne.
En sådan är den lilla viveln Ceutorhynchus turbatus som lever på välsk krassing. Den är rapporterad av Alan Dufberg från Lernacken från 2006 och framåt. Vid en cykeltur ut till Lernacken den 26 maj fann jag på flera ställen bestånd av välsk krassing. Vädret var dock bedrövligt med kraftig västlig vind från Öresund och bara 13 grader. Växten är skör och tål knappast håvning, men genom att hålla håven under blommorna och skaka till dem med handen kunde jag finna tre exemplar på två lokaler.
Ett försök att finna viveln den 28 maj på välsk krassing vid friluftsteatern i Pildammsparken gav däremot inget men vädret var bedrövligt. Dagen efter var vädret bättre och jag var åter på plats vid friluftsteatern, men nu för en motionsrunda i den platta skogen. Tyvärr var blommorna borta, parkpersonal hade under dagen kört över hela beståndet med en trimmer.


April 2015


Corticarina alemannica Schiller, 1984
Fyndplats för Corticarina alemannica, Karlshamn, 28 april 2015.
Corticarina alemannica, Stilleryd, Karlshamn, 28 mars 2015.

Den 28 mars cyklade jag ut till Stillerydsfältet. Tog med hem ett sållprov av förna vid aspmassaveden, se föregående månads bästa fynd. Provet blev inte undersökt förrän i början av april. Då fann jag en hane av mögelbaggen Corticarina alemannica, som är ny för Blekinge och som blir april månads bästa fynd även om insamlingen gjordes redan i mars.
I Entomologisk Tidskrift 2009 anmäler Håkan Lundkvist denna art som ny för Sverige, efter att en hane fångats i en Malaise-fälla vid Ottenby på Öland. Den beskrevs 1984 efter tyska exemplar och är dessutom känd från Schweiz.
Senare sållningar har ej gett fler exemplar. De enda närstående arter som jag fått är C. fuscula (Gyllenhal) och Cortinicara gibbosa (Herbst). Om arten har en fast förekomst på platsen borde det vara möjligt att även hitta en hona. Denna är obeskriven.

De få och bara i sen tid gjorda fynden av C. alemannica tyder på att den kan ha anlänt till Europa från omvärlden och börjat sprida sig. För denna teori talar också att första svenska fyndet gjordes i en Malaise-fälla. Men den är svårbestämd och kan vara förbisedd. Lättast skiljs den från närstående arter på att hanen saknar tand på insidan av framskenbenet, vilket gör det lätt att uppfatta en hane av C. alemannica som en hona till någon annan art.


Mars 2015


Phloeonomus minimus (Erichson, 1839)
Phloeonomus minimus, Stilleryd, Karlshamn, 1 mars 2015.

Lagring av aspmassaved på Stillerydsfältet har skapat en intressant biotop. Jag har tidigare haft en fyndrapport av Gabrius tirolensis och en notis med fynd av för Sverige nya skalbaggar härifrån. Under senvintern har nyanländ aspmassaved lagrats upp på fältet samtidigt som den gamla har transporterats till Mörrums bruk. Kvar av massaveden från i somras finns endast delar av två travar, med virke som anlänt från Lettland och/eller ryska Karelen.
Vid denna ved tog jag ett sållprov den 1 mars. Detta innehöll ett exemplar av den för Sverige nya kortvingen Phloeonomus minimus.
Denna art är inte känd från Nordeuropa, Lettland eller ryska Karelen. Det är därför föga troligt att den anlänt med aspmassaveden.
I Mellaneuropa är den sällsynt men finns i Polen. Den kan ha kommit till Blekinge med vinddrift från Polen, men dess sällsynthet gör att det mycket väl kan finnas en fast förekomst i Blekinge.
Svårigheten att fastställa ursprunget för ett artfynd kan exemplifieras med den sällsynta och nordliga kortvingen Proteinus crenulatus. I sållprovet fanns en hane och hona av denna art. Det är lätt att tro att dessa anlänt med massaveden. Men arten har en fast förekomst i Blekinge. Januari 2009 rapporterar jag den i antal på multnande vegetabilier från Oxhaga nabbe, bara 300 meter från dagens lagringsplats av aspmassaved.


Februari 2015


Marskstrandlöpare Bembidion fumigatum (Duftschmid, 1812)
Fyndplats för marskstrandlöpare, Munkahus, Karlshamn, 2 mars 2015.
Fyndplats för marskstrandlöpare, Munkahus, Karlshamn, 28 februari 2015.
Marskstrandlöpare, Munkahus, Karlshamn, 26 februari 2015.

Oxhagavägen går västerut från Munkahusvägen vid inre delen av Munkahusviken ut till Oxhaganabben med bergutrymmen för lagring av flytande gas och sedan vidare norrut till hamnen i Stilleryd. I början är avståndet till viken så stort att det finns utrymme för båtbryggor och båtuppläggningsplatser och vassruggar i havet men efter några hundra meter går vägen nära havet och utrymmet mellan hav och väg består av grov bergkross. Norr om vägen ligger det kvadratkilometer stora bergbrottet som nu skall omformas till industriområde. Området ligger öppet för stormar från sydväst och mitt intryck är att man brutit alldeles för djupt och att därför hundraårsvågen kommer att översvämma stora delar av det blivande industriområdet.

Nu i februari hade det vid sydvästliga vindar under högt vattenstånd bildats små driftränder i anslutning till vassområdena. Den 26 februari tog jag hem ett litet sållprov från dessa.
Intressantaste fyndet var ett exemplar av marskstrandlöparen som är ny för Blekinge. Denna hittas främst på havsstrandängar med lerbotten (marskstränder). Jag har tidigare förgäves letat efter denna jordlöpare i Blekinge men de havsstrandängar som finns här har oftast sandbotten.
Marskstrandlöparen är både snabb i rörelserna och flygg och det kan möjligen handla om ett redan i februari vinddrivet exemplar. Artens närmaste kända förekomst är våtmarkerna vid Kristianstad och februari har varit varm i södra Sverige, dock utan att det förekommit någan dag med extra hög värme som kunnat generera en svärmning. Årets första tussilagoblomma fann jag för övrigt här ute på fältet den 28 februari.
Jordlöparen kan också ha anlänt redan i höstas och övervintrat här. Det kan dessutom inte uteslutas att arten har en fast förekomst på fältet. Här finns gott om leriga pölar som lätt ger centimetertjocka kakor under skorna.



Januari 2015


Atomaria munda Erichson, 1846DD
Logdörr till lada, Froarp, Asarum, 16 januari 2015.
Atomaria munda, Froarp, Asarum, 12 januari 2015.
Spannmålsgnagare, Froarp, Asarum, 12 januari 2015.

Föregående månads bästa fynd kom från en lada vid Froarp. Vid en cykeltur förbi de två gårdarna den 12 januari, passade jag på att ta ett sållprov från en intilliggande lada tillhörande gården med mjölkkor. Ladan hade betonggrund och lämplig förna att sålla saknades nästan helt. Vid en logdörr som vette ut mot vägen och som inte verkade ha använts på många år hade dock hö- och halmrester trillat ut och bildat en lämplig förna för ett sållprov.
I provet fanns viveln Sitophilus granarius (Linnaeus) i mycket stort antal. Honan till detta förrådsskadedjur lägger ägg i enskilda sädeskorn som larverna sedan förtär. Förekomsten av denna skalbagge tyder på att ladan inte bara används för lagring av hö och halm utan även för säd. Arten verkar inte ha något svenskt namn men heter på norska kornsnutebille, på danska kornsnudebille och på engelska grain weevel, allt enligt boken ängrar - finns dom...? från 1991 av Monika Åkerlund.
En annan intressant skalbagge som fanns här var spannmålsgnagaren Tenebroides mauritanicus (Linnaeus), ett levande exemplar och åtskilliga fragment. I Artportalen finns sentida fynd av denna art endast från Frösslunda på Öland.
Det trevligaste fyndet var dock ett exemplar av fuktbaggen Atomaria munda. Denna är DD-rödlistad och ny för Blekinge. Av denna art finns i Artportalen ett enda fynd sedan 1971 (Triberga, Öland, 2013-09-21, 1 ex, leg. Joel Hallqvist, Johnny Lindqvist)
Andra förrådsskadedjur som hittades var svartbaggen Tribolium castaneum (Herbst), ny Blekinge, och smalplattbaggen Oryzaephilus mercator (Fauvel).

I Entomologisk Tidskrift 1978 finns en artikel av Rickard Baranowski:
Skalbaggar i frökompost (Coleoptera)
där han undersökt komposter utanför ett sädesmagasin i Lund, i första hand sommartid, men även samlat inomhus i magasinet. Han rapporterar 225 arter funna utomhus, bland annat ett exemplar av Atomaria munda. Inomhus hittar han spannmålsgnagaren.

ägarna till respektive gård är över 60 år och med dagens olönsamt låga avräkningspris på mjölk, handlar det troligen inte om år utan om månader innan mjölkproduktionen upphör vid gården och den fina biotopen försvinner.

Se även
artfaktabladet för Atomaria munda på Artdatabanken.


December 2014


Pseudeurostus hilleri (Reitter, 1877)
Lada i liggande timmer, Froarp, Asarum, 11 december 2014.
Stengrund till lada med ingångshål för smågnagare, Froarp, Asarum, 11 december 2014.
Pseudeurostus hilleri, Froarp, Asarum, 1 december 2014.
Spermateca hos Oxypoda induta, Froarp, Asarum, 16 december 2014.

Bondgårdar som håller nötkreatur minskar snabbt i Karlshamns närhet. En mil öster om Karlshamn ligger Sandvik gård. Den var tidigare en mjölkgård men sedan några år är det enda djur som finns här en hund. På Elleholms kungsgård, en mil väster om Karlshamn, höll en arrendator tidigare betande kor i de vackra ekhagarna. Korna är numera borta och ekhagarna har växt igen till björnbärshien.
En mil norr om Karlshamn finns i den lilla byn Froarp dock två gårdar som fortfarande har kor den ena till och med mjölkkor.
Vid en cykeltur förbi Froarp den 1 december passade jag på att ta ett sållprov av förnan utmed en ladvägg. På flera ställen fanns ingångshål för smågnagare. Uttrillad förna i anslutning till dessa bestod mest av agnar, varför ladan troligen används för lagring av halm.
Bästa fyndet var ett dött exemplar av tjuvbaggen Pseudeurostus hilleri, som är ny för Blekinge.
I Opuscula Entomologica 1962 finns en artikel av Einar Klefbeck:
Catalogus Insectorum Sueciae. XIV. Coleoptera 1960.
Några förklaringar och tillägg.

där han skriver om denna art:
Eurostis hilleri Rtt. Denna från Ostasien importerade art blev funnen i Hamburg 1953 och togs i ett stall i Stockholm 1959 av H. E. Wanntorp.
I Entomologisk Tidskrift 1963 har Stig Lundberg en artikel
Bidrag till kännedom om svenska skalbaggar 7
där han skriver att arten hade hittats i Stockholms ridhus.
Den har senare rapporterats från Småland, Västergötland samt Öland där jag fann den 2001 utmed en ladvägg i
Himmelsberga.
Senare under december har jag även sållat fram levande exemplar. Den sprids säkerligen via djur- och fodertransporter.
Vid ladväggen i Froarp var tjuvbaggen Epauloecus unicolor (Piller & Mitterpacher) vanlig.

Tvä sällsynta kortvingar som båda är nya för Blekinge har hittats under december, dels Atheta occulta (Erichson) i flera exemplar, dels en hona av Oxypoda induta Mulsant & Rey. För den senare arten finns i Artportalen en enda svensk fyndrapport:
Alnarp, 28 november 2006, gräskompost, leg. Alan Dufberg.

Den 11 december fann jag ett dött exemplar av den VU-rödlistade ängern Trinodes hirtus (Fabricius). Denna änger fann jag 1970 vid en ladvägg i Södra Norrby på mellersta Öland. I Bosarp utanför Eslöv i Skåne har den varit vanlig under en lång följd av år. Här finns den i ett stort uthus. En del av uthuset står tomt, här var tidigare bostad för klockaren; en del användes under några år som hönshus, nu finns här spiltor för två hästar; en del är garage för bilar, cyklar mm; i ett litet utrymme finns gammal, torr, trägnagarangripen lövved; i ett annat litet utrymme förvarar jag vinteräpplen och på vinden finns gammalt hö. ängrarna har tidigare i första hand hittats i fönster i garagedelen, men de senaste åren har de varit vanligast bland trämjöl och spindelväv i den torra lövveden. Ute i naturen i hålträd och liknande biotoper har jag aldrig hittat arten.
Se även artfaktabladet för Trinodes hirtus på Artdatabanken.

Avslutar med att önska mina besökare ett Gott Nytt år.


Oktober 2014


Hylastes ater (Fabricius, 1792)
Figur 1. Död tall, Västra Torsö, Mjällby, 9 oktober 2014.
Figur 2. Död tall, Västra Torsö, Mjällby, 9 oktober 2014.
Hane och hona av Hylastes ater, Västra Torsö, Mjällby, 9 oktober 2014.

Den 2 oktober gjorde jag en eftermiddagsutflykt med kaffekorg till Listerlandet sydost om Sölvesborg. Besökte bland annat Västra Torsö. Ett hundratal meter från sandstranden finns den primitiva bilparkeringen mellan tallar i ett område med gamla flygsanddyner som är avsatt som Natura 2000-område.

Vid parkeringen stod en liten tall som dött i år (Figur 1), kanske påbackad och skadad av en bilburen badgäst. Hackspettar hade avlägsnat nästan all bark från topp till tå på jakt efter föda. När jag skakade barken fick jag några exemplar av de små stumpbaggarna Plegaderus vulneratus (Panzer) och P. saucius Erichson. Den senare är NT-rödlistad och en sällsynthet i södra Sverige t. ex. med en enda fyndrapport från Småland i Artportalen. Själv har jag tidigare funnit den under tallbark på Ljungdala mosse utanför Hässleholm.

Vid ett återbesök den 9 oktober för fotografering av biotopen tog jag ett sållprov av förnan runt den döda tallen. Detta gav flera exemplar av den för Blekinge nya barkborren Hylastes ater. Denna är känd från spridda landskap upp till Norrbotten. Den är svår att skilja från den närstående Hylastes brunneus Erichson. Mina tidigare fynd av H. ater är från sandområden vid Ravlunda skjutfält i Skåne och Stora Rör på Öland.

Vid parkeringen fanns också en tall som varit död några år. En stor barkbit två meter upp satt mycket löst (ligger på marken till höger om tallen i figur 2). När jag lossade den avslöjades att inte bara en mördarsnigel och talrika gråsuggor och spindlar sökt skydd här utan även ett trettiotal exemplar av den blåglänsande svartbaggen Platydema violaceum (Fabricius). Ett fynd av denna art från Karlshamn har jag berättat om oktober 2009. Den är i dag VU-rödlistad och uppfattas allmänt som en lövträdsart, varför fyndet här i nästan ren tallskog var oväntat.

Se även artfaktabladen för
Plegaderus saucius och blåglänsande svartbagge
på Artdatabanken.


September 2014


Scopaeus sulcicollis (Stephens, 1833)
Skogsbrandyta, Granefors, Karlshamn, 18 september 2014.
Scopaeus sulcicollis, Granefors, Karlshamn, 3 september 2014.

Vid Granefors norr om Karlshamn finns flera utbyggda vattenfall vid Mieån. Här fanns tidigare en anläggning för produktion av kopparrör som grundades redan 1737 och som från 1907 under många år ägdes av Svenska Metallverken i Västerås. Lokalerna används idag av Nelson Garden i Tingsryd för förvaring och distribution av fröer.

I somras rapporterade tidningen om en mindre skogsbrand vid Granefors. Den 3 september tog jag en cykeltur till Granefors för att leta upp brandplatsen. Det var ett litet hygge på tallhällmark med ris och stubbar som brunnit. Tidningen uppgav att brandytan var 60 kvadratmeter, dvs 10 gånger 6 meter vilket verkade vara en bra uppskattning. Inga levande träd hade skadats.

Jag tog med hem ett litet sållprov av aska och bränd tallbark. Sållprov av aska innehåller oftast mycket lite insekter och detta sållprov var inget undantag. Dock fanns här inte mindre än tolv exemplar av kortvingen Dexiogyia corticina (Erichson) som förmodligen levt under den brända barken. Bästa fyndet var en hane och hona av kortvingen Scopaeus sulcicollis som är sällsynt och ny för Blekinge.
Vid återbesök den 18 september för fotografering av biotopen tog jag ett nytt sållprov som även detta innehöll en hane och hona av S. sulcicollis.
Intressant är att jag den 31 juli 2005 tog två hanar av denna art vid sållning av aska från en majbrasa i en trädgård i Bosarp utanför Eslöv i Skåne. Vid ett besök här den 21:e denna månad passade jag på att ta ett sållprov med aska efter uppeldade delar till döda almar. Detta innehöll ett exemplar av S. sulcicollis.
Thure Palm skriver i Svensk Insektfauna om denna art:
Sällsynt. Av denna art har jag på våren funnit en liten serie exemplar vid Alvastra grusgropar nedanför Omberg i Östergötland, där den levde under i marken djupt nedsänkta stenar på kalkhaltigt, lerigt grus eller vid växträtter högre upp i grustaget.

Alvastra grusgrop är en sydvänd, vindskyddad extremlokal medan Graneforslokalen finns i mager hällmarksterräng. Förmodligen skapar den svarta värmeabsorberande askan en mikrobiotop som uppskattas av S. sulcicollis.

I askan i Bosarp har den lilla ?brandberoende åsryggbaggen Arrhenopeplus tesserula (Curtis) varit vanlig. Denna är ej känd från Blekinge och har inte påträffats i askan vid Granefors.


Augusti 2014


Gabrius tirolensis (Luze, 1903)
Gabrius tirolensis, Stilleryd, Karlshamn, 8 augusti 2014.

Under juli månads bästa fynd berättade jag att Södra Cell hade börjat lagra aspmassaved på Stilleryds stenbrottsöken. Jag har under augusti cyklat ut till platsen flera gånger för att se vilka skalbaggar som finns i anslutning till aspmassaveden. Flera intressanta fynd har gjorts. Dessa kommer att rapporteras i en särskild artikel under fliken Notiser.

Den 8 augusti hittade jag här en hona av den sällsynta kortvingen Gabrius tirolensis som är ny för Blekinge.
Denna art rapporterade Alan Dufberg som ny för Sverige på Entomologiska Sällskapets julmöte den 13 december 1972. Han hade hittat två exemplar i lertagen i Lomma den 9 maj 1971. I en artikel Några intressanta fynd av Coleoptera i Entomologen 4:1 1975, berättar han om fyndet samt nämner att Folke Olsson (Hässleholm) hittat fem exemplar på samma plats. Den har därefter rapporterats från Halland (Catalogus 1999) och Södermanland (Artportalen). Den är känd från Norge. I Artskart hittar jag en rapport, ett exemplar som bilhåvats vid Drammen. Utanför Sverige och Norge är den närmast känd från bergsbäckar i Karpaterna (Polen, CR-rödlistad) och Alperna.

Mitt exemplar hittades i förna vid aspmassaved som anlänt från Ryssland, men därifrån är den inte känd. Troligen lever den på den kvadratkilometer stora ruderatmarken, som har en viss likhet med ruderatmarkerna vid lertagen i Lomma på 1970-talet. även om den styva leran saknas på Stillerydsfältet så finns här gott om grunda lerslammiga vattenhålor.

Det verkar tveksamt om den art som hittats i Sverige och Norge verkligen är G. tirolensis, kanske är det en adventivart som kommit från någon annan del av världen. En DNA-test skulle klargöra detta.


Juli 2014


Gulröd blankbock Obrium cantharinum (Linnaeus, 1767)NT
Fyndplats för Obrium cantharinum, Munkahus, Karlshamn, 15 juli 2014.
Lagring av barr- och aspmassaved på Stilleryds stenbrottsöken, Karlshamn, 29 juli 2014.
Obrium cantharinum, Munkahus, Karlshamn, 12 juli 2014.

Under månadens fynd mars 2009 berättade jag om hur de styrande politikerna tänker öppna ett jättelikt bergbrott 500 meter från torget i Karlshamn. Genom att hålla till i lagstiftningens gränsområden räknade man med att det inte skulle uppstå några byråkratiska hinder. För att lugna opinionen mot brottet gjorde dock den kontrakterade entreprenören Schweden Splitt misstaget att gå med på en ej obligatorisk miljöprövning, Såväl Länsstyrelsen (i Malmö) som Mark- och miljödomstolen i Växjö gjorde då tummen ner för projektet, som därmed somnade in.

Under försommaren i år har kommunens skogsentreprenör gallrat området, vilket det fanns ett behov av. Ansvariga för kommunens skogsinnehav (som är stort) hade säkerligen räknat med att det skulle kalhuggas, varför något behov av gallring ej funnits. Entreprenören satte upp lappar om gallringen, där man lovade att återställa förstörda strövstigar. Detta var nytt för i år, tidigare har man efter att ha kört sönder strövstigar även granplanterat rätt över dem, så att de säkert inte skall gå att använda.

På Gamla Stillerydsvägen har det efter gallringen funnits upplag av ekstockar, lövmassaved, bokblandat, brännved ek och träddelsflis. Vid cykelturer har jag sökt efter skalbaggar på dessa, och även håvat runt dem. Den 12 juli fick jag i håven en hane av den NT-rödlistade och för Blekinge nya långhorningen gulröd blankbock som lever i aspbark. Märkligt att hitta en så karakteristisk långhorning som ny för Blekinge. Den söker dessutom till vita blommor, vilket gör den lätthittad. I fält kan den dock förväxlas med rödbrun blankbock Obrium brunneum (Fabricius), som är ganska vanlig i Karlshamnsområdet och som jag hittat bara ett tiotal meter från fyndplatsen för gulröd blankbock.

Inom det gallrade området finns mycket litet med asp, dock har entreprenören strax bakom traven med brännved ek till vänster i bilden skapat en tre meter hög aspstubbe.

December 2011 började Södra Cell i Mörrum att producera textilmassa, som i första hand säljs till Kina. Enligt deras hemsida görs den på björkmassaved, men mitt intryck är att det är aspmassaved som är huvudingrediensen. Denna har tidigare varit närmast värdelös, nu köper Södra den till samma pris som för björkmassaved och med högre pris än för barrmassaved. Resultatet har blivit en brist på aspmassaved i södra Sverige. På Stilleryds stenbrottsöken ligger nu flera båtlaster med aspmassaved, som skeppats från Riga i Lettland. Min fyndplats av gulröd blankbock ligger bara en dryg kilometer från detta upplag. Skalbaggen kan mycket väl ha kommit härifrån, dock verkar veden relativt färsk och bör komma från avverkningar i år. Men på någon stock kan det ha funnits en barkskada med död bark som kan ha passat den gulröda blankbocken.

I Rödlista 2015 är den gulröda blankbocken ej längre rödlistad. Se artfaktablad på Artdatabanken.


Juni 2014


Trixagus atticus Reitter, 1921
Fyndplats för Trixagus atticus, Tostarp, Asarum, 23 juni 2014.
Fyndplats för Cyclorhipidion bodoanum och Lyctus linearis, Tostarp, Asarum, 23 juni 2014.
Trixagus atticus, Tostarp, Asarum, 15 juni 2014.

Asarums soptipp i Tostarp var i bruk mellan 1953 och 1975, varefter den användes som tipp för schaktmassor fram till 2001. Den har genom åren besökts av flera entomologer. Här har det varit möjligt att hitta alla fyra svenska småknäppare (Throscidae) som har två kölar på pannan: Trixagus dermestoides (Linnaeus, 1767) , T. carinifrons (Bonvouloir, 1859), T. leseigneuri Muona, 2002 och T. meybohmi Leseigneur, 2005. I Artportalen finns fyndrapporter härifrån för respektive art 1998.06.25 och 1999.06.01; 1998.06.25; 1981.06.07, 1995.05.06 och 1999.06.01; 1999.06.01.

För några år sedan ökade kommunens aktivitet på soptippsområdet och arealen utökades. Orsaken var att verksamheten i Tubbaryd flyttades hit. Se mina rapporter under månadens fynd från tippen i Tubbaryd:
juli 2006, september 2006, oktober 2007, juli 2008 och juli 2009.

Den 10 juni gjorde jag en kvällsutflykt till Tostarp varvid även området med grot, flis och matjord besöktes. I håven hamnade åtskilliga småknäppare, även två små ljusfärgade exemplar utan kölar på pannan. Båda var dessvärre honor som knappast kan bestämmas, men vid ett återbesök den 15 juni fick jag även en hane, som kunde bestämmas till Trixagus atticus, ny för Blekinge.
Detta är en småknäppare som än så länge bara är känd från ett fåtal landskap i Sverige. Den verkar dock vara under snabb spridning. Till Tostarp kan man misstänka att den kommit med plantmaterial som kommunen inköpt. Växterna planteras i stora kar som ställs ut på torg och gågator. När hösten kommer hamnar matjorden i dessa kar här i Tostarp.
Sedan tidigare har jag endast ett fynd av småknäppare utan kölar på pannan. En vinddriven hona funnen 10 juli 1970 på havsstranden vid Kåseberga, Skåne. Den har något kraftigare täckvingepunktering än mina nyfunna atticus och allt tyder på att det är en exul (Bonvouloir).

Vid besöket den 15 juni kröp på några ekstockar flera exemplar av plattad lövvedborre Xyleborus monographus (Fabricius) som är NT-rödlistad. Men också ett exemplar av vardera brun vedborre Xyleborinus saxesenii (Ratzeburg) och vedborren Cyclorhipidion bodoanum (Xyleborus bodoanus) (Reitter). I en torrspricka satt ett exemplar av eksplintbaggen Lyctus linearis (Goeze) som är VU-rödlistad.
C. bodoanum rapporteras som ny för Sverige 2009 av Niclas Franc. Han hade tagit den med hjälp av fällor i öppna ekskogar i Blekinge. Några fler fynd från Sverige känner jag inte till. Den har under senare år även rapporterats från Danmark och Norge och är säkerligen en till Sverige nyinkommen art som är under spridning.

Se även artfaktabladen för
plattad lövvedborre och eksplintbagge
på Artdatabanken.


Maj 2014


Mogulones (Ceutorhynchus) javetii (Gerhardt, 1867)NT
Hundtunga på den gamla soptippen med gödselförvaringsplats och Listerhuvuds naturreservat i bakgrunden. I förgrunden några Malvaplantor med Apion aeneum. Getabjär, Mjällby, 26 maj 2014.
Mogulones javetii, Getabjär, Mjällby, 21 maj 2014.

Under månadens fynd april och maj 2013 berättade jag om den gamla soptippen på Getabjär. Den 21 maj gjorde jag en utflykt till Listerlandet och besökte då soptippen. Den omges på nästan alla sidor av Listerhuvuds naturreservat. I kanten av soptippen direkt intill naturreservatet ligger en stor gödselförvaringsplats med tre stora fack. Dessa hade nyligen fyllts med (?mink)gödsel och stanken i denna del av reservatet och på soptippen var vidrig. Märkligt att man tillåts transportera och förvara gödsel här långt från ursprungsplatsen. Förvaringsytorna verkade dock vara helt OK med betonggolv och bräddavlopp till urinbrunn och obetydliga mängder av gödsel hade vid påfyllnaden hamnat utanför betonggolven.

Soptippen och en del av naturreservatet betas av kor. På soptippens öppna betade yta hittade jag en mycket intressant biotop. På en stor area, kanske ett hektar, dominerade helt växten hundtunga Cynoglossum officinale. Denna är sällsynt i Blekinge. Bland plantorna av hundtunga växte även oxtunga Anchusa officinalis. Håvning på plantorna gav flera exemplar av den NT-rödlistade viveln Mogulones (Ceutorhynchus) crucifer (Pallas) som lever på hundtunga. Men också ett exemplar av den för Blekinge nya viveln Mogulones javetii som också är NT-rödlistad. Denna lever främst på oxtunga. De två arterna är lika stora och har nästan identisk färgteckning. De kan knappast skiljas åt i fält.
På torrare mark mellan plantorna fanns stora bestånd av en lågvuxen näva, Geranium sp. Här flög rödfläckig blåvinge Aricia agestis (Denis & Schiffermüller) talrikt. Den har på översidan bruna täckvingar med röda utkantsfläckar och är NT-rödlistad.
Den 26 maj gjorde jag ett nytt besök på platsen för att ta ett foto på biotopen. Håvning gav endast två stora Mogulones-vivlar, en crucifer och en javetii. Båda arterna hittas normalt lättast genom sållning av jorden under värdplantorna. Ett litet sållprov togs med hem som dock inte gav någon mer Mogulones-vivel.
På området växte även enstaka Malva-plantor. På dessa fanns flera exemplar av spetsviveln Apion aeneum (Fabricius) som är ny för Blekinge. även ett exemplar av den NT-rödlistade stumpbaggen Margarinotus purpurascens (Herbst) hamnade i håven.

Se även artfaktabladen för
Mogulones javetii,
Mogulones crucifer,
Margarinotus purpurascens
och
Rödfläckig blåvinge
på Artdatabanken.


April 2014


Anaspis fasciata (Forster, 1771)
Fyndplats för Anaspis fasciata, Sternö, Karlshamn, 30 april 2014.
Anaspis fasciata, Sternö, Karlshamn, 30 april 2014.

På valborgsmässoafton den 30 april skulle jag vara upptagen på eftermiddagen. Jag tog därför en cykeltur medförande håven redan på förmiddagen. Borta var de tidigare dagarnas högsommarvärme med över 20 grader. Nu var temperaturen bara 9 grader och förväntades inte bli mycket högre senare under dagen. Men solen sken. Min avsikt var att håva på blommande slånbuskar, vilket tyvärr kan gå hårt åt håvtyget.
Håvningen gav inte mycket, dock en hane av ristbaggen Anaspis fasciata. Denna rapporterade jag i juni 2010 som ny för Sverige från
bangården vid järnvägsstationen i Karlshamn. Detta är det första återfyndet av denna vackra ristbagge. Fyndplatserna ligger på ömse sidor om staden och avståndet mellan dem är 3 km. Allt tyder på att arten har en fast förekomst i Karlshamn med omnejd.



Mars 2014


Tvåfläckig strandlöpare Bembidion biguttatum (Fabricius, 1779)
Bembidion biguttatum, Dala, Karlshamn, 31 mars 2014.

Den 31 mars tog jag en cykeltur ut till Dala medförande slaghåven. Det var redan gott om skalbaggar i rörelse, mest allmänna arter som kortvingen Aloconota gregaria (Erichson), spetsviveln Apion virens (Herbst) och sotsvampbaggen Olibrus bimaculatus Küster.
Trevligaste fyndet var ett exemplar av den för Blekinge nya tvåfläckiga strandlöparen. Denna håvades på sumpig gräsmark i anslutning till den gamla järnvägsvallen.
Den tvåfläckiga strandlöparen är i Sverige rapporterad från i stort sett hela Skåne samt Örskär i Östergötland. Eftersom den är vanlig i Kristianstadstrakten var det troligt att den också skulle finnas i Blekinge.






December 2013


Fyrfläckad vedsvampbagge Mycetophagus quadriguttatus Müller, 1821NT
Elleholm, 9 december 2013
Mycetophagus quadriguttatus, Elleholm, 9 december 2013.

En kväll i december när min hustru gjorde i ordning sängarna i sovrummet inför natten hittade hon en skalbagge. Hon tog för givit att det var en änger och levererade den snabbt till mig för identifikation. Det visade sig dock vara en fyrfläckad vedsvampbagge. Denna kan leva såväl inomhus som utomhus, dock knappast i dammet under våra sängar.
Jag satt i rummet intill och höll på med ett sållprov från en bokhögstubbe vid Elleholm. Detta är en tänkbar biotop för fyrfläckad vedsvampbagge. Den hade uppenbart lyckats rädda sig från sållprovet utan att jag märkt det.
Den fyrfläckade vedsvampbaggen är NT-rödlistad och det enda fyndet från Blekinge som är rapporterat på Artportalen är från Elleholm (Rickard Baranowski, 12 mars 1997, 1 ex).

Se även
artfaktabladet på Artdatabanken.

Avslutar med att önska mina besökare ett Gott Nytt år.


November 2013


Bredhornad grusvinge Thinobius brevipennis Kiesenwetter, 1850DD
Fyndplats för Thinobius brevipennis och Hydrosmecta subtilissima, Sölve grustag, 8 november 2013
Fyndplats för Thinobius brevipennis och Hydrosmecta subtilissima, Sölve grustag, 8 november 2013.
Hydrosmecta subtilissima, Sölve grustag, 31 oktober 2013.

Stormen Simone drog fram över Blekinge den 28 oktober. I Karlshamn med omnejd blev skadorna mycket måttliga. Ett enda träd hade fallit över mitt motionsspår. Redan några dagar senare hade någon varit där och sågat av stammen och lyft den åt sidan. Stort tack till denna okända person.
Ute på Sternö föll de två ekar med decimetergrova murgrönestammar som syns i figur 2 i beskrivningen av
nordvästra Sternö från 2010. Allt är nu uppsågat och borttransporterat.
I den hästbetade hagen vid Elleholms kungsgård föll en mycket grov ek, för övrigt närmaste träd till den kullfallna ek jag omnämner december 2012.

Den 31 oktober gjorde jag en utflykt till Sölvesborg för att undersöka om stormen skapat några intressanta driftränder på havsstrandängar. Men vattenståndet hade varit lågt i havet och inga driftränder syntes till.
Jag gjorde även ett besök vid den södra sjön i Sölve grustag. även här fanns bara obetydliga driftränder. Jag tog med hem ett sållprov av gruset närmast vattnet, men också av torrare grus någon meter upp. Det innehöll åtskilliga exemplar av den allmänna palpbaggen Laccobius minutus (Linnaeus), men föga därutöver. Dock två små, smala kortvingar, dels en Meotica pallens (L. Redtenbacher), dels en Hydrosmecta subtilissima (Kraatz), som är ny för Blekinge.
Den 8 november gjorde jag ett återbesök för att fotografera lokalen. Tog även denna gång ett sållprov av strandgruset. Här fanns ännu färre med skalbaggar dock ett exemplar av en ännu mindre kortvinge, den för Blekinge nya Thinobius brevipennis. Denna hade jag som bästa fynd september 2013 från Ivö i Skåne. Avståndet mellan de två fyndlokalerna är bara 16 km.
På fyndplatsen i Sölve grustag har jag tidigare hittat Hydrosmecta longula (Heer) som ny för Blekinge (11 september 2012).
H. subtilissima är i Sverige i första hand funnen på grusbankar vid åar och älvar i norr. I Entomologiske Meddelelser 1991 anmäls Hydrosmecta septentrionum (Benick) från Bornholm funnen i två exemplar den 13 juni 1990. I Entomologiske Meddelelser 2006 ändras namnet till H. subtilissima. Några fler fynd verkar inte vara gjorda i Danmark.
I Entomologisk Tidskrift 1991 rapporterar Mikael Sörensson H. subtilissima från Gotland, liksom den närstående H. delicatula (Sharp). Jag förmodar han han hittat dem vid sin omfattande undersökning av skalbaggsfaunan i grustag på Gotland:
Sörensson, M. 1982. Inventering av Träkumla– Stånga grustag. Länsstyrelsen i Gotlands län 1982
I dessa grustag har han också hittat Thinobius brevipennis.

I Blekinge Läns Tidning 27 november i år fanns en spalt av Yngve, min hustrus favoritkåsör, med den udda titeln Exit Sölve grustag.
Sölve grustag visar sig ha varit namnet på Husets drink i baren på hotell och restaurang Hanöhus i Hällevik, en anläggning som nu snabbt skall omvandlas till asylmottagning i Bert Karlssons regi. Så nu önskar hon Sölve grustag som inledning av lördag kväll - hoppas jag klarar det.
PS.
Sölve grustag är betydligt bättre som insektslokal än som drink!


Oktober 2013


Aizobius (Apion) sedi (Germar 1818)
Ekholmen, 23 oktober 2013
Ekholmen, 23 oktober 2013.
Apion sedi, Elleholm, 1 oktober 2013
Apion sedi, Elleholm, 1 oktober 2013.

Det börjar bli svårt att göra något intressant skalbaggsfynd varje månad, speciellt som jag rör mig mest i västra Blekinge. Intressanta biotoper börjar ta slut. Kanske måste jag upphöra med denna rapportering på min hemsida.

På västra sidan av Mörrumåns mynning sticker den långsmala halvön Ekholmen ut i havet. Den består längst ut av berg med ett vackert litet hus som troligen använts vid sjöfågeljakt och fiske. Mellan berget och standängarna längre in finns en landförbindelse av torr näringsfattig sand. Idag finns inte längre några betesdjur på Ekholmen, strandängarna och ekhagarna längre in utan allt kommer tyvärr att växa igen efterhand.

Den 1 oktober gjorde jag en utflykt till denna natursköna plats, vars värde dock förminskas av närheten till Mörrums bruk, vars rykande skorstenar en dryg kilometer bort är väl synliga. Höstbesök här ute ger ofta dåligt samvete eftersom rastande gäss och annan sjöfågel skräms iväg. Dock lättade samvetet något när Sweden Split strax efter min ankomst sprängde en rejäl salva i det närliggande bergbrottet och alla sjöfåglar inom åtskilliga kilometers avstånd flög iväg.
Gulsporre Linaria vulgaris dominerar helt på de torraste sandpartierna. Håvning på dessa plantor och sållning av sanden under plantorna gav bara den på denna växt mycket vanliga viveln Rhinusa antirrhini (Paykull).
Där mer växtlighet lyckats etablera sig som på bilden finns mattor av gul fetknopp Sedum acre. I sanden under dessa var den sällsynta spetsviveln Apion sedi ej ovanlig. Arten finns rapporterad från Blekinge sedan tidigare, men i Artportalen finns bara mina fynd från Ekholmen. Den saknades från Blekinge i Catalogus 1939 av Hellén men fanns med i Catalogus 1960 av Lindroth. Mellan dessa år sökte sig åtskilliga entomologer från såväl Sverige som utlandet till Blekinge, gärna till Sjöarp eller Hällevik.



September 2013


Bredhornad grusvinge Thinobius brevipennis Kiesenwetter, 1850DD
Fyndplats för Thinobius brevipennis, Ivö, 3 september 2013
Fyndplats för Thinobius brevipennis, Ivö, 3 september 2013.
Fyndplats för Thinobius brevipennis, Ivö, 3 september 2013
Fyndplats för Thinobius brevipennis, Ivö, 3 september 2013.
Thinobius brevipennis, Ivö, 1 september 2013
Thinobius brevipennis, Ivö, 1 september 2013.

Den 1 september var jag i Eslöv, besökte barnbarnen och lämnade kvar min hustru. Under hemresan passade jag på att göra en avstickare från E22an till kaolinbrottet på Ivö. För övrigt den första exkursionen i år utanför västra Blekinge.
Kaolinbrottet har växt igen kraftigt sedan jag första gången besökte det på 1960-talet. Idag kan det väl närmast kallas en turistfälla: föga syns av det ursprungliga brottet och lätt att glida omkull på de branta och hala stigarna som leder ner i brottet. Här borde det röjas och skapas en markerad led med trappa ner till brottet och spångar över den vid våt väderlek ytterst geggiga plana kalklerytan i botten på brottet. Från parkeringen finns lämpliga startstigar för denna led såväl öster som väster om brottet.
På hösten och vintern ger brottet ett sterilt intryck och ytterst lite insektsliv syns till. Nere vid sjön tog jag ett sållprov bestående av det översta skiktet av nästan vegetationsfri kalklergrus med olika fuktighetsgrad. Endast ett fåtal skalbaggsarter hittades. Dominerade gjorde kortvingen Carpelimus despectus Baudi di Selve och palpbaggarna Chaetarthria seminulum (Herbst) och Georissus crenulatus (P. Rossi). även två exemplar av kortvingen Scopaeus minutus Erichson fanns i sållprovet. Intressantast var ett exemplar av den 0,9 mm lilla kortvingen Thinobius brevipennis. Denna är DD-rödlistad och i Artportalen är den senaste fyndrapporten från Gotland 1982.
Folke Olsson (1917-1995) Hässleholm fann denna art 1971 i ett grustag vid Rinkaby. Det kan ha varit ett grustag som låg öster om Rinkaby norr om vägen mot Gälltofta. Vid en rundresa i Skåne den 16 maj 1969 gjorde jag ett snabbstopp här. Grustaget var i drift, hade vattenfyllda hålor och verkade intressant. Idag är detta grustagsområde militärt övningsfält och det svårt att uppfatta att det har funnits ett grustag här.
Avståndet mellan Rinkaby och kaolinbrottet på Ivö är mindre än 20 kilometer. Arten har troligen lyckats hålla sig kvar här i nordöstra Skåne under dessa år. Arten bör eftersökas i grustaget i Bäckaskog som ligger mellan Rinkaby och Ivö. I kaolinbrottet fanns arten i finkornig kalkrik lersand.
Se även
artfaktabladet på Artdatabanken (öppnas i nytt fönster).


Augusti 2013


Calosirus apicalis (Gyllenhal, 1827)
Fyndplats för <i>Calosirus apicalis</i>, Västra Torsö, 26 augusti 2013
Fyndplats för Calosirus apicalis, Västra Torsö, 26 augusti 2013.
Fyndplats för <i>Philhygra ripicola</i>, Västra Torsö, 26 augusti 2013
Fyndplats för Philhygra ripicola, Västra Torsö, 26 augusti 2013.
Calosirus apicalis, Västra Torsö, 20 augusti 2013
Calosirus apicalis, Västra Torsö, 20 augusti 2013.
Hane av <i>Philhygra ripicola</i>, Västra Torsö, 20 augusti 2013
Hane av Philhygra ripicola, Västra Torsö, 20 augusti 2013.

September 2009 berättade jag om Sandviken, Blekinges finaste playa. Den 20 augusti gjorde jag en utflykt till Västra Torsö som ligger två kilometer sydost om Sandviken. Här finns också en fin playa med sandstrand, sanddyner och torra marker innanför.
Håvning innanför sanddynerna gav sotsvampbaggen Phalacrus substriatus Gyllenhal i stort antal men också ett exemplar av den för Blekinge nya viveln Calosirus apicalis.
Gunnar Israelson anmäler fyndet av denna lilla vivel som ny för Sverige i Natur i Göinge 1959. Han hade håvad den på vårblommor i Vinslöv den 29 maj 1959. Därefter har den hittats på fler platser i Skåne men också i Västergötland. Den är även funnen i Danmark.
Den lever på rötterna till flockblommiga växter, Apiaceae, i första hand troligen hundkäx, Anthriscus sylvestris. Där jag håvade mitt exemplar innanför stranddynen fanns blad och vissnade blomställningar av en eller flera flockblommiga växter.
Under tång på sandstranden hittade jag fyra exemplar av kortvingen Atheta (Philhygra) ripicola Hanssen 1932 som också är ny för Blekinge. Denna sällsynta art är tidigare känd från Skåne, Halland, Västergötland och fyra lappmarker. I Artportalen finns endast sex rapporter varav jag svarat för fyra.

I sanden på sandstranden fanns klotlöpare Omophron limbatum (Fabricius) och blek strandlöpare Bembidion pallidipenne (Illiger).


Juli 2013


Stillfrövivel Ceutorhynchus sophiae Gyllenhal, 1837NT
Figur 1. Grustag i Sölve, 15 juli 2013
Figur 1. Grustag i Sölve, 15 juli 2013.
Figur 2. Torkdrabbad stillfrö, Sölve, 15 juli 2013
Figur 2. Torkdrabbad stillfrö, Sölve, 15 juli 2013.
Figur 3. Stillfrövivel, Sölve, 8 juli 2013
Figur 3. Stillfrövivel, Sölve, 8 juli 2013.

I Sölve har jag hittat ett intressant litet grustag. Det är öppet mot söder och ingrävt i kanten av en tallskog och därmed vindskyddat. Utnyttjandet är ringa vilket gett upphov till en intressant ruderatvegetation.
På grustagskanten till höger i figur 1 finns flera stillfröplantor Descurainia sophia. Vid håvning på dessa den 8 juli erhölls ett exemplar av den för Blekinge nya stillfröviveln Ceutorhynchus sophiae. Det finns endast sju fyndrapporter på Artportalen av denna art, alla från östra Skåne och flertalet från nordöstra delen, alltså ej långt från min fyndplats. Se även min fyndrapport av Stenocarus ruficornis
september 2012.

En annan intressant art som jag hittat i grustaget är den NT-rödlistade jordloppan Psylliodes cuprea (Koch, 1803). Den 11 juni håvade jag en hona. Den 1 juli håvade jag sedan en nykläckt hane. Vid nästa besök den 8 juli var det 28 grader i skuggan och betydligt varmare i grustaget. Då kunde jag håva den i antal på torkdrabbad stillfrö mitt i figur 2. En vecka senare den 15 juli gav håvning ingenting, däremot kröp ett exemplar på jorden mellan stillfröplantorna. Mycket tyder på att äggläggning skedde i början av juni och att den nya generationen kläcktes i mitten av juli.
Bengt Ehnström håvade den i antal på Eriksberg mellan Karlshamn och Ronneby 21 juli 2005. Därutöver finns det bara två fyndrapporter av denna art på Artportalen de sista 50 åren. Totalt finns åtta rapporter.

Den 24 maj håvade jag ett exemplar av den NT-rödlistade stillfröjordloppan Psylliodes tricolor Weise på grustagskanten. Den NT-rödlistade viveln Ceutorhynchus griseus Brisout de Barneville erhölls i ett exemplar den 8 juli. Vid infarten till grustaget med äldre ruderatvegetation som flockfibblor Hieracium umbellatum håvade jag den 15 juli ett exemplar av den NT-rödlistade viveln Glocianus molleri (Thomson).

Se även artfaktabladen för
Ceutorhynchus sophiae,
Psylliodes cuprea,
Psylliodes tricolor,
Ceutorhynchus griseus
och
Glocianus molleri
på Artdatabanken (alla öppnas i nya fönster).


Juni 2013


Tychius junceus (Reich, 1797)NT
Fyndplats för Tychius junceus, Sölve, 17 juni 2013
Fyndplats för Tychius junceus, Sölve, 17 juni 2013.
Tychius junceus, Sölve, 3 juni 2013
Tychius junceus, Sölve, 3 juni 2013.

I Sölve grustag och gamla soptipp är sötväppling Melilotus sp. mycket vanlig. Den verkar ha expanderat kraftigt efter förra årets regnrika sommar samtidigt som torrmarksväxter som sandvita Berteroa incana och kungsljus Verbascum sp. trängts undan. På den gamla soptippen har dessutom den otrevliga jättelokan Heracleum sp. ökat kraftigt.
På sötväppling lever de två Tychius-vivlarna meliloti Stephens och breviusculus Desbrochers des Loges som båda är vanliga på soptippen och i grustaget. Detta har medfört att jag vid håvning här aldrig brukar ta tillvara några Tychius-vivlar eftersom det alltid är någon av dessa två arter.
Vid besöket den 3 juni (se föregående månads
rapport) fick jag ändå med mig hem en Tychius-vivel. Det visade sig vara den NT-rödlistade T. junceus som är ny för Blekinge. Den lever på blå-, gul- och humlelusern, Medicago sativa, M. falcata respektive M. lupulina. I mitt- och vägren till de gamla tillfartsvägarna till soptippen finns idag flera bestånd av humlelusern. Vid ett återbesök den 11 juni håvade jag på dessa, samtidigt som jag försökte undvika att håva på sötväppling, vilket inte var det enklaste eftersom de delvis växer intill varandra. Humlelusernplantorna var dessutom överlag mycket lågvuxna och därmed svårhåvade. Resultatet blev att av 25 hemförda exemplar var 22 junceus, 2 meliloti och 1 breviusculus. Viveln är alltså mycket vanlig här.
Se även artfaktabladet på Artdatabanken (öppnas i nytt fönster).
Den NT-rödlistade spetsviveln Protapion filirostre (Kirby) lever också på humlelusern. Av denna art har jag vid besöken här håvat ett exemplar den 20 maj och två exemplar den 11 juni 2013.


Maj 2013


Zoosetha ?incisa Assing, 1998
Fyndlokal för Zoosetha ?incisa, Sölve, 24 maj 2013
Fyndlokal för Zoosetha ?incisa, Sölve, 24 maj 2013.
spermateca hos Zoosetha ?incisa, Sölve, 3 juni 2013
spermateca hos Zoosetha ?incisa, Sölve, 3 juni 2013.
Zoosetha ?incisa, Sölve, 20 maj 2013
Zoosetha ?incisa, Sölve, 20 maj 2013.

Sydost om Sölve grustag ligger Sölvesborgs gamla soptipp. Här tippades avfallet från Sölvesborgs kommun under åren 1963-1973. För att hålla nere mängden avfall som tippades fanns här också en förbränningsugn. Förbränningstemperaturen i denna var säkerligen alldeles för låg, vilket kan ha genererat rökgaser fyllda med cancerogena ämnen såsom dioxin. Gamla soptippar med förbränningsugn borde kanske hägnas in med dödskallemärkta stängsel.
Under april månads bästa fynd berättade jag om soptippen på Getabjär. Där skriver jag felaktigt att Sölvesborgs kommuns soptipp fanns där 1961-1981. Men den var enbart Mjällby kommuns soptipp fram till kommunsammanslagningen 1971 av Mjällby, Gammalstorp och Sölvesborg.
Byggnaden som innehöll förbränningsugnen är riven och det ett hektar stora området utgör idag en igenväxande ruderatmark. Vid mina utflykter till Sölve grustag brukar jag gå ett varv runt dagens processområde, varvid jag passerar den gamla soptippen. Här finns åtskilliga intressanta växter, bland annat fanns förra året ett stort bestånd av nässelsnärja Cuscuta europaea. Håvningar på denna gav dock ingen Smicronyx-vivel.

Vid ett besök här den 20 maj tog jag den vanliga rundan med håven. I grustagsmiljön fick jag ett exemplar av det NT-rödlistade viveln Ceutorhynchus puncticollis Boheman, funnen här 2012 som ny för Blekinge (Se
Lucanus 17:2, p. 41 (öppnas i nytt fönster)).
På soptippsområdet håvade jag två små kortvingar som verkade intressanta redan vid håvningen. Under lupp visade sig hela framkroppen vara kraftigt punkterad, nästan som hos Poromniusa procidua (Erichson). Det bör vara Zoosetha incisa, en art som Mikael Sörensson rapporterade som ny för Sverige 2012 på BeetleBase (öppnas i nytt fönster), efter att ha hittat ett exemplar utanför Ystad juni 2012. Mikael är ej helt säker på bestämningen och jag har inte genitalpreparerat mina exemplar.
Kortvingen, som är 1.7 mm, beskrevs 1998 av Volker Assing och var då bara känd från Wien i Österrike och Split i Kroatien. I en kompletterande artikel 2003 rapporterar Assing den också från Italien och Frankrike. Mikael uppger att den även är funnen i Polen. Förmodligen handlar det om en art som kommit till Europa i sen tid och nu snabbt sprider sig till lämpliga lokaler. Troligen hittas den redan i år på fler lokaler i Sverige.

Vid ett besök i Sölvesborg den 3 juni håvade jag ytterligare ett exemplar av kortvingen på den gamla soptippen. Detta var en hona som jag genitalpreparerade med spermateca enligt bild. Jag har inte lyckats att hitta någon bild på spermatecan till Z. incisa och den närstående Z. inconspicua (Erichson) har en spermateca som liknar min figur varför min bestämning kan vara felaktig.



April 2013


Acalles misellus Boheman, 1844VU
Fyndlokal för Acalles misellus, Getabjär, 18 april 2013
Fyndlokal för Acalles misellus, Getabjär, 18 april 2013.
Acalles misellus, Getabjär, 5 april 2013
Acalles misellus, Getabjär, 5 april 2013.

Vid havet i sydöstra delen av Listerlandet, öster om Sölvesborg, reser sig två lövskogstäckta berg: Listershuvud och Getabjär. De är 80 m respektive 70 m höga, med en dryg km mellan topparna. Getabjär har på senare år fått ännu en topp, då ett fyra hektar stort område utgjorde Sölvesborgs kommuns soptipp åren 1961-1981. Det var en bra plats enligt dåtida tänkesätt: kan man inte dumpa avfallet i sjön, så kan man åtminstone dölja det i skogen. Här finns säkerligen mängder med organiska och oorganiska gifter lagrade. Tippmassorna verkar enbart skyddas av ett lager grus i vilket kaniner gräver hål. ännu märkligare är att djur betar på området och dricker av det säkerligen giftbemängda lakvattnet.
Den 5 april gjorde jag en eftermiddagsutflykt till Getabjär med kaffekorg. Det var fortfarande snödrivor vid vägen till parkeringen, is i kärren i skogen och tjäle i jorden. Från parkeringsplatsen går en kilometerlång promenadväg ner till havet. I början är det platt med mager bokskog. Närmare havet finns ett sluttande parti med en blandning av trädslag, som bok, avenbok, sälg, ek, al och hassel. Murgröna slingrar sig upp för flera av träden.
Här tog jag ett förnasållprov så gott det gick i den delvis frusna marken. Området har en viss likhet med Stenshuvud och förhoppningen var att finna någon av vivlarna Acalles camelus (Fabricius) eller Kyklioacalles (Acalles) roboris (Curtis) som båda är funna på Stenshuvud. I sållprovet hittade jag inte mindre än tolv Acalles-vivlar. Samtliga var den VU-rödlistade Acalles misellus som är ny för Blekinge. Denna är sedan gammalt känd från Kullaberg och Hallands Väderö, men har på senare år även påträffats i Bohuslän. Däremot ej på Stenshuvud. Den saknar flygvingar.
Vid ett återbesök den 18 april för fotografering av lokalen fortsatte jag till Listershuvud. Ett förnasållprov härifrån innehöll även detta åtskilliga Acalles misellus men också en Kyklioacalles (Acalles) navieresi Boheman. Denna och Acalles echinatus (Germar) är ej ovanliga i lövskog i Sölvesborgs närhet.
Se även
artfaktabladet på Artdatabanken (öppnas i nytt fönster) och Christoffer Fägerströms artikel i Entomologisk Tidskrift 2009:
Svenska Acalles - revidering av arterna och deras utbredning (Coleoptera, Curculionidae)
med fina bilder på de olika Acalles-vivlarna.
I sållprovet från Listershuvud fanns ett exemplar av bladbaggen Oomorphus concolor. I Artportalen finns ett äldre fynd av denna art just från Listershuvud: 21 juni 1935, leg. Hans Lohmander. Se för övrigt min notis om Oomorphus concolor från 2012 (öppnas i nytt fönster).


Mars 2013


Rhyzobius chrysomeloides (Herbst, 1792)
Fyndplats för Rhyzobius chrysomeloides, Karlshamn, 16 mars 2013
Fyndplats för Rhyzobius chrysomeloides, Karlshamn, 16 mars 2013.
Rhyzobius chrysomeloides, Karlshamn, 24 mars 2013
Rhyzobius chrysomeloides, Karlshamn, 24 mars 2013.

Mars - som borde varit årets första vårmånad här i Blekinge har i stället varit en bedrövlig vintermånad. Kylig och med marken täckt av snö mest hela tiden.
Den 2 mars tog jag en promenad bort till järnvägsstationen. Här skrapade jag ihop ett sållprov så gott det gick - marken var hårdfrusen och det låg snö här och var. Det fanns inte många skalbaggar i sållprovet - dock två exemplar av nyckelpigan Rhyzobius chrysomeloides som jag rapporterade som ny för Blekinge
juni 2010. Jag hade håvat totalt fyra exemplar på de tallar som syns i bilden. Det är bara några få låga grenar som kan nås med håven.
Den 24 mars tog jag åter en promenad bort till järnvägen för att se om jag kunde återfinna nyckelpigan. Denna gång tog jag endast sållprov under tallarna vilket inte var det lättaste då marken fortfarande var hårdfrusen och det var snöfritt endast på sydsidan av träden. Tallarna är dessutom så unga att de saknar löst sittande bark. Det blev mest tallbarr i provet.
När jag hällde ut provet i en balja kryllade det av R. chrysomeloides. Hela 43 exemplar! Den måste finnas i mycket stort antal i förnan runt tallarna. Märkligt att den kan övervintra så ytligt - temperaturen har flera gånger i vinter vid barmark varit under 10 minusgrader. Vad är det som hindrar den att sprida sig till hela Sverige?




Februari 2013


Mellangulspetsvivel Apion interjectum Desbrochers des Loges, 1895NT
Apion interjectum, Sölvesborg, 1 februari 2013
Apion interjectum, Sölvesborg, 1 februari 2013.

Juli 2011 håvade jag två honor på en ruderatmark i Sölvesborg som jag misstänkte var mellangulspetsviveln. Men den är svårbestämd och man bör helst ha både hanar och honor från samma lokal för att vara säker. Några fler exemplar har jag dock ej lyckats hitta på denna plats.
Vid besöket i Sölvesborg den
9 januari tog jag ett sållprov i Ynde med blandat innehåll av brandaska och ruttnande halm, samt enbuskförna från en torräng. Det innehåll två exemplar som borde vara mellangulspetsviveln.
Jag förmodade att dessa kom från torrängen. Denna har mycket kort vegetation på grund av kraftig hästbetning i somras. Vid återbesöket i Sölvesborg den 1 februari försökte jag ta ett sållprov här. Det var inte lätt men förna gick att hitta under enbusken och i hasselbuskage utmed stengärdsgårdarna i kanten av ängen. Provet visade sig innehålla åtskilliga hanar och honor av mellangulspetsviveln som är ny för Blekinge och NT-rödlistad.
Denna art rapporteras för första gången från Sverige av Tord Nyholm i Entomologisk Tidskrift 1950. Han anger där tre lokaler: Rörum och Ivö i Skåne och Långemåla i Småland. Själv har jag november 1999 sållat den på Ivö från ängen öster om parkeringen till kaolinbrottet.
Se även artfaktabladet på Artdatabanken (öppnas i nytt fönster).
En annan trevlig skalbagge som fanns i ett exemplar vid båda tillfällena var viveln Trachyphloeus scabriculus (Linnaeus).



Januari 2013


Aeletes atomarius (Aubé, 1842)NT
Avblåst bok, Valje, 1 februari 2013
Avblåst bok, Valje, 1 februari 2013.
Toppdelen av boken, Valje, 1 februari 2013
Toppdelen av boken, Valje, 1 februari 2013.
Aeletes atomarius, Sölvesborg, 9 januari 2013
Aeletes atomarius, Sölvesborg, 9 januari 2013.

Den 9 januari gjorde jag en utflykt till Sölvesborg. Besöket har redan medfört ett litet tillägg i notisen om Oomorphus concolor.
Några dagar tidigare hade tidningarna rapporterat om ett träd som fallit över vägen till Valje camping och Valje herrgård. Nyfiken som jag är körde jag ner till Valje camping för att se vad som hänt. Det visade sig vara en metergrov bok som brutits av ca fem meter upp. Toppdelen hade fallit över vägen men var nu förflyttad till sidan av vägen. Vid brottytan var den friska bokveden bara ca fem cm tjock, resten av innandömet hade varit fyllt med rödaktig mulm som nu låg utspridd runt nerslagsplatsen tillsammans med väggar av frisk ved som brutits sönder. Jag samlade ihop lite mulm för att se vilka skalbaggar som blivit hemlösa.
Dominerade gjorde den lilla fjädervingen Acrotrichis montandonii (Allibert). Av fjädervingar hittades också femton exemplar av Ptinella aptera (Guérin-Méneville) och tre exemplar av Ptenidium gressneri Erichson, som är NT-rödlistad.
Bland stumpbaggar var Abraeus perpusillus (Marsham) vanligast med 23 exemplar. Här fanns också ett exemplar av Abraeus granulum Erichson, som är VU-rödlistad. Roligast var dock tio exemplar av den för Blekinge nya stumpbaggen Aeletes atomarius, som är NT-rödlistad. Denna ungefär en mm lilla skalbagge är nästan opunkterad på översidan.
Arten är främst påträffad i bok och tidigare känd från flera skånska platser med grova bokar. Själv har jag hittat den i Maltesholm som ligger fyra mil från Valje och som förmodligen är den avståndsmässigt närmaste förekomsten.
Se även
artfaktabladet på Artdatabanken (öppnas i nytt fönster).
Vid besöket den 1 februari för fotografering av biotopen tog jag åter ett litet sållprov. Det gav betydligt färre skalbaggar, dessa hade uppenbart mått illa av att lämna den skyddade miljön i hålboken och utsättas för regn och snö, kyla och tö.
Dock gav sållprovet ytterligare en VU-rödlistad skalbagge i form av en drygt centimeterlång larv till den trubbtandade lövknäpparen Crepidophorus mutilatus Rosenhauer. Denna fanns i en mycket blöt, svartmurken vedbit.
Dessutom artbestämde jag de bakkroppar av en skalbagge som funnits i antal i båda sållproven. Det visade sig vara den VU-rödlistade vedviveln Stereocorynes truncorum (Germar), en art som jag berättade mer om november 2012.

Komplettering 2013-06-16
I sållprovet från den 9 januari fanns en rätt stor knäpparlarv tillhörande släktet Ampedus. Denna stoppade jag i en glasburk tillsammans med mulm. Burken förvarades under vintern i ett källarförråd, men från maj månad på balkongen. Vid en kontroll av innehållet den 8 juni hade det kläckts en hane av bokskogsrödrock A. rufipennis (Stephens) som är VU-rödlistad.
Slut komplettering 2013-06-16
Komplettering 2013-06-22
Vid ett besök i Sölvesborg den 17 juni åkte jag ner till Valje för att titta på bokhögstubben. Den gren som syns högst upp i den första bilden var frisk och hade gröna blad, vilket innebär att stubben kanske kan leva kvar i många år. På högstubben och den liggande stammen fanns resterna av en vit skivling, troligen blek ostronskivling Pleurotus pulmonarius. Denna svamp attraherar den NT-rödlistade trädsvampbaggen Triplax rufipes (Fabricius) och minst ett femtiotal exemplar av denna art kröp omkring på högstubben.
På högstubben satt dessutom ett exemplar av den NT-rödlistade vedviveln Phloeophagus thomsoni (Grill). I Artdatabanken finns en fyndrapport av denna art från Sölvesborg. Den hittades här av min namne Isaac B. Ericson från Göteborg som levde 1847-1921.
På stubben rörde sig också mycket snabbt en stor skalbagge. Det var en blåsvart brunbagge Melandrya caraboides (Linnaeus) som är EN-rödlistad. även för denna art finns en fyndrapport i Artdatabanken från Valje (Rune Widenfalk, 23 maj 1976). Men ortnamnet är felstavat (Vajle) och vidlyftiga koordinater gör att fyndplatsen placerats i Skåne. Men i den skånska delen av Valje finns och fanns knappast någon biotop som passar den blåsvarta brunbaggen.
Slut komplettering 2013-06-22
Komplettering 2013-07-23
Vid ett återbesök i Sölvesborg den 15 juli åkte jag även denna gång ner till Valje för att titta på bokhögstubben. På en intorkad och ganska hård svamp fanns flera exemplar av trädsvampbaggarna Triplax rufipes och T. russica (Linnaeus) men också ett exemplar av enfärgad brandsvampbagge Diplocoelus fagi Chevrolat som tillhör familjen dynsvampbaggar. Den är NT-rödlistad och ny för Blekinge. Arten är främst känd från Mälarområdet men fynd finns också från Östergötland och norra och östra Småland. I Danmark är den rapporterad från Nordøstsjælland (senast 2005) och Sydsjælland (införd). Ett överraskande fynd eftersom denna art verkar vara lätt att hitta med fönsterfällor varför utbredningen borde vara välkänd.
Se även artfaktabladet på Artdatabanken och naturvårdsverkets rapport Åtgärdsprogram för skalbaggar på skogslind (båda öppnas i nya fönster).
Slut komplettering 2013-07-23


December 2012


Ekmulmbagge Pentaphyllus testaceus (Hellwig, 1792)NT
Skadad ek med ekmulmbagge, Sternö, 27 december 2012
Skadad ek med ekmulmbagge, Sternö, 27 december 2012.
Ekmulmbagge, Karlshamn, 26 december 2012
Ekmulmbagge, Karlshamn, 26 december 2012.

Jag gör ofta cykelturer ut till Sternö. Nu i december har det varit så mycket snö i Karlshamn att det inte varit möjligt att cykla här ute på de vägar och stigar som inte varit snöröjda. Under julhelgen har dock snön töat bort. Den 26 december tog jag en tur ut till det E.ON-majoritetsägda Karlshamnsverket.
Detta är i dag ett oljeeldat reservkraftverk och en enda dag i december har jag noterat att ett av de tre aggregaten varit i drift - då orsakat av den påtvingade stängningen av kärnkraftsaggregatet O2 på OKG i Oskarshamn på grund av underhållsslarv av reservkraftförsörjningen, samtidigt som O1 som vanligt ej fungerade. Det är beklämmande hur ägarna av kärnkraftsverken genom åren totalt försummat riskbedömningen för osannolika händelser, som t. ex. bortfall av kraftförsörjningen inklusive reservkraften. OKG är majoritetsägt av E.ON.
Till Karlshamnsverket hör ett kanske 50 hektar stort markområde, varav de delar som ligger i anslutning till verksamheten är inhägnade. Under förra vintern gallrades skogen av en skogsentreprenör som samtidigt dammsög området på torrträd och vindfällor. Helt oacceptabelt ur biologisk mångfaldsynpunkt, men kanske ändå korrekt med tanke på den verksamhet som bedrivs här. En skogsbrand som hålls vid liv av en myckenhet död ved är inte lämplig på denna plats med stora bergrumsbaserade oljelager och oljefyllda transformatorer.
Skogsentreprenören lät dock några grova skadade ekar stå kvar. En av dessa hade haft två stammar, men den ena av dessa hade brutits av för flera år sedan. Här hade vatten skapat stora partier med röd mulmved. Jag tog hem några bitar för att se om dold trägnagare Anitys rubens (Hoffmann) funnits här. Några rester efter denna fanns ej, däremot talrika rester av Dorcatoma chrysomelina Sturm. Här fanns också några exemplar av den NT-rödlistade ekmulmbaggen som tillhör familjen svartbaggar.
Detta är första gången jag som jag hittat den i Karlshamn, jag har dock några exemplar från Elleholm i Karlshamns kommun, bland annat två exemplar den 2 augusti 2011. Dessa togs på den ek som Gunnar Isacsson omnämner i sin rapport (pdf, 14MB, öppnas i nytt fönster) för att gnagspår på den kan vara gjorda av större ekbock Cerambyx cerdo. Tyvärr föll eken omkull för några år sedan med de intressanta gnagspåren nedåt mot marken.
Avslutar med att önska mina besökare ett Gott Nytt år.



November 2012


Stereocorynes truncorum (Germar, 1824)VU
Långasjönäs pappersbruk, Asarum, 23 november 2012
Långasjönäs pappersbruk, Asarum, 23 november 2012.
Långasjönäs, Asarum, 23 november 2012
Långasjönäs, Asarum, 23 november 2012.
Alhögstubbe med Stereocorynes truncorum, Asarum, 23 november 2012
Alhögstubbe med Stereocorynes truncorum, Asarum, 23 november 2012.
Alhögstubbe med Stereocorynes truncorum, Asarum, 23 november 2012
Alhögstubbe med Stereocorynes truncorum, Asarum, 23 november 2012.
Stereocorynes truncorum, Asarum, 1 november 2012
Stereocorynes truncorum, Asarum, 1 november 2012.

Den 1 november gjorde jag en cykelutflykt utmed Mieån till ruinen efter Långasjönäs pappersbruk, som ligger norr om Asarum vid den korta åsträckan mellan Långasjön och Bruksgölen. Bruket grundades redan på 1700-talet och var i drift fram till en brand 1919. ägaren flyttade då hela verksamheten till Kisa i Östergötland och behöll där namnet Långasjönäs. Papperet tillverkades av lump och i den färdiga produkten syntes vattenmärket Långasjönäs.
Bristande underhåll hade gjort att detta turistobjekt var avspärrat på grund av rasrisk. Ruinen utgör ett lämpligt utflyktmål från Långasjönäs semesterby, som har camping, stugby, badplats och vandringsstigar och som bara ligger några hundratal meter bort. Etapp 5 av Blekingeleden, en vandringsled som går från Boafall i väster till Bröms i öster, passerar dessutom förbi här.
Men den politiska ledningen i Karlshamns kommun verkar inte ha förståelse för att turistobjekt skall vårdas eftersom turism är en framtidsbransch som kan skapa morgondagens jobb.

Mieån kantas av grova alar. På ett ställe fann jag en al som hade brutits av i anslutning till ett fågelhål. Högstubben var cirka fem meter hög och tre decimeter i diameter. Brottet hade skett för några år sedan och toppdelen, som låg på marken i fuktig miljö, var redan så murken att den delvis kunde smulas sönder med händerna. Däremot hade högstubben fortfarande en hård vedyta, men innanför denna var veden uppäten av trägnagare och vedvivlar. Några levande skalbaggar eller larver fanns inte längre kvar i den lilla del som jag undersökte. I trämjölet fanns dock åtskilliga döda, men välbevarade exemplar av den VU-rödlistade vedviveln Stereocorynes truncorum. Dessutom fanns rester av skäckig trägnagare, Xestobium rufovillosum (De Geer) och kamhornad trägnagare, Ptilinus pectinicornis (Linnaeus).

S. truncorum är bara känd från Skåne, Blekinge, Småland och Gotland. Den är nästan enbart påträffad i områden där även många andra rödlistade arter förekommer. Själv har jag hittat den på Kullaberg och i Maltesholm i Skåne och i Strömsrum och Hornsö i Småland. Men jag har också ett fynd från ett lindvindfälle på en åkerholme vid Stora Boråkra gård, som ligger i Karlskrona stads norra utkant. Detta fynd kan tillsammans med mitt nya fynd i Asarum tyda på att den har en utbredd förekomst i Blekinge men är svårinventerad. Den har t. ex. inte hittats vid undersökningar av vedinsektfaunan i Karlskrona med fönsterfällor utförd av Gunnar Isacsson.
Läs rapporten (
pdf), 14MB, som öppnas i nytt fönster.
Bara ett av totalt 28 rapporterade fynd i Artportalen är för övrigt gjort med fönsterfälla.


Oktober 2012


Ipidia binotata Reitter, 1875NT
Torrgran, Hemsjö, 1 oktober 2012
Torrgran, Hemsjö, 1 oktober 2012.
Ipidia binotata, Hemsjö, 1 oktober 2012
Ipidia binotata, Hemsjö, 1 oktober 2012.

Den 1 oktober gjorde jag åter en utflykt utmed Mörrumsån. Norr om Hemsjö stod en grov torrgran som varit död några år. Den bark som fanns kvar efter hackspettarnas måltider satt ganska hårt fast. Under barken förekom såväl mjuk som hård svampbeläggning. Här, i svamp och svampig bark var glansbaggen Ipidia binotata vanlig. Några av exemplaren var outfärgade och det förekom även larver som kan ha varit av denna art.
I. binotata var förr en mycket sällsynt art. Vid mötet med Entomologiska Föreningen i Stockholm den 28 maj 1951 görs en anmälan:

Hr Leiler demonstrerade följande sällsynta coleoptera:
. . . .
Ipidia 4-maculata Quens.,
(= binotata Reitter) Uppl.: Älvkarleby 6.6.49, ej tagen i Sverige sedan 1800-talet.

Därefter hittades den i första hand i Båtfors, Älvkarleby och i ett område med gammal bokskog i Ronneby kommun i Blekinge som är känt under namnet Sachiska Schweiz, men som nu oftast benämns Tolseboda naturrreservat.
På senare år har I. binotata hittats på åtskilliga nya platser i södra och mellersta Sverige ofta med hjälp av fönsterfällor. Allt tyder på att den blivit betydligt vanligare de senaste åren.


September 2012


Stenocarus ruficornis (Stephens, 1831)
Stenocarus ruficornis, Sölvesborg, 11 september 2012
Stenocarus ruficornis, Sölvesborg, 11 september 2012.

I anslutning till ytterhamnen i Sölvesborg finns det många intressanta ruderatmarker. De sista åren har flertalet av dessa hägnats in med två meter höga stängsel, vilket verkar högst överdrivet eftersom det ändå bara lagras massaved på ömse sidor.
Vid en av de få ruderatmarker som fortfarande finns utanför inhägnaderna växte i somras stora mängder stillfrö Descurainia sophia. På denna växt lever viveln Ceutorhynchus pulvinatus Gyllenhal, stillfröviveln Ceutorhynchus sophiae Gyllenhal och stillfröjordloppan Psylliodes tricolor Weise.
Vid besök i Sölvesborg i somras stannade jag ofta till och håvade på stillfröplantorna. Men ingen av dessa tre skalbaggar hittades. Samtidigt kunde jag håva Ceutorhynchus pulvinatus i antal på två plantor som växte på en vindskyddad plats på den gamla soptippen i Sölve och den 5 december 2011 sållade jag ett exemplar av Psylliodes tricolor i anslutning till vinterståndare av stillfrö vid Tredenborgs Camping, båda platserna på ungefär två kilometers avstånd.

Den 11 september var jag åter i Sölvesborg. Jag tog ett sållprov av jorden runt några stillfröplantor, men ingen av skalbaggarna fanns med i sållprovet. Jag tog även lite jord runt enda vallmoplantan som växte här. Här fick jag ett exemplar av den för Blekinge nya viveln Stenocarus ruficornis som lever på vallmo. Vivel är ej ovanlig i östra Skåne, så fyndet var väntat.


Augusti 2012

Rättelse 2012-09-04

Här rapporterade jag tidigare fyndet av Cryptophilus obliteratus som ny för Sverige. Alan Dufberg har välvilligt sänt mig exemplar av C. obliteratus och C. integer. Vid jämförelse mellan dessa och mina nio exemplar av Cryptophilus har jag kommit fram till att alla mina exemplar är C. integer. Min uppgift att C. obliteratus är funnen i Karlshamn är alltså felaktig. Se även rapporten om fyndet av
C. integer oktober 2007.
Ett stort tack till Alan Dufberg.

Slut rättelse


Trichomicra sahlbergiana (Bernhauer, 1910)
Trichomicra sahlbergiana, Farabol, 27 augusti 2012
Trichomicra sahlbergiana, Farabol, 27 augusti 2012.

Höghult, Falshult, Mulatorp och Farabol är de nordvästligaste byarna i Blekinge. I de tre första finns ingen åretruntboende kvar. Skogarna som hör till byarna har haft en mycket hög andel naturskog, dvs skog som vuxit upp naturligt och enbart skördats via plockhuggning. På grund av ägarbyten sker nu en mycket snabb omvandling av skogen till kulturskog. Nya genomgående skogsvägar har anlagts och för varje år har nya stora kalhyggen skapats.
Här har min hustru och jag vandrat ända sedan 1960-talet och plockat hjortron, blåbär, lingon och letat svamp.
Skogsindustrin genomlider för närvarande en djup lågkonjunktur. Mörrums bruk, som tillhör Södra-koncernen, lagrar stora mängder barrmassaved på alla upptänkliga platser i Karlshamnsområdet. Sågverken går med förlust. Ute i skogarna är aktiviteten mycket låg, få kalhyggen skapas och gallringar är sällsynta. Företag som ägnar sig åt att förvalta skogsfastigheter har svårt att sysselsätta skogsmaskinförarna, som ofta är egenföretagare som riskerar att göra konkurs vid uteblivna uppdrag.
I somras upptäckte jag hur Skånetimmer, som är helägt av sågverket JGA i Linneryd i södra Småland, här uppe i nordvästra Blekinge sysselsatte skogsmaskinförarna med att plockhugga alla vindfällen och döda träd i de naturskogar som de förvaltar. Det flisade materialet säljs sedan som bioenergi. Bra för att hindra konkurs men mycket negativt för den biologiska mångfalden.

Vid ett besök här den 27 augusti tog jag en promenad till en tallbevuxen mosse som jag inte besökt på många år. I mossen finns en vacker liten tjärn, men nu hade ett kalhygge nått ända fram till tjärnen som inte alls var särskilt trolsk längre. Ett nerrasat gömsle för skådning av tjäderspel finns på mossen och minner om gamla tider. Tyvärr är tjädern i stort sett försvunnen från dessa trakter.
På mossen fanns flera högar med gammal älgspillning. Denna har under sommaren en viss likhet med kospillning, till skillnad från vinterspillningens hårda kulor.
Jag tog med hem ett litet sållprov av gammal spillning och vitmossan under spillningen. Bästa fyndet var den lilla kortvingen Trichomicra sahlbergiana ny för Blekinge. Denna 1,4-1,5 mm stora skalbagge kännetecknas av att hela översidan är ytterst tätt, skarpt kornigt punkterad.
När Thure Palm 1968 gav ut häfte 5 av kortvingarna i Svensk Insektfauna kände han bara till några få fynd från Östergötland och Dalarna av denna art. Jag har dock funnit den i flera landskap och ofta i antal. Den hittas sensommar och höst i gammal torkande älgspillning.
I sållprovet fanns också några exemplar av den rätt sällsynta dyngbaggen Aphodius zenkeri Germar.


Juli 2012

Pilbladsbock Donacia dentata Hoppe, 1796NT
Stictotarsus duodecimpustulatus (Fabricius, 1792)
Svalting med blomvass i bakgrunden, Mörrumsån, 16 juli 2012
Figur 1. Svalting med blomvass i bakgrunden, Mörrumsån, 16 juli 2012.
Pilblad och svalting, Mörrumsån, 16 juli 2012
Figur 2. Pilblad och svalting, Mörrumsån, 16 juli 2012.
Donacia dentata, Mörrumsån, 12 juli 2012
Figur 3. Donacia dentata, Mörrumsån, 12 juli 2012.
Stictotarsus duodecimpustulatus, Mörrumsån, 16 juli 2012
Figur 4. Stictotarsus duodecimpustulatus, Mörrumsån, 16 juli 2012.

Det blöta vädret i början av juli gjorde att jag började undersöka skalbaggsfaunan i anslutning till Mörrumsån. I östra Småland föll stora nederbördsmängder i början av juli, vilket orsakade svåra översvämningar utmed Silverån och andra åar som rinner österut. Mörrumsån har sina källor i Vetlandaområdet strax väster om detta område, och hade säkert fått sin beskärda del av nederbörden, då vattenståndet i ån var högt för årstiden.

I ån förekommer blomvass, Butomus umbellatus, på flera ställen. På denna lever den VU-rödlistade blomvassbocken Donacia tomentosa Ahrens, vilken jag hoppades kunna hitta. Stora bestånd av blomvass finns bland annat vid dammen till Hemsjö Nedre kraftstation (Figur 1). Här växer blomvassen på rätt djupt vatten. I försöken att komma tillräckligt nära för att kunna inspektera plantorna hade jag snart fått vadarstövlarna fulla med vatten. Men vad gjorde det, för när jag kom intill kunde jag upptäcka några få rörbockar på stråna. Besvikelsen blev dock stor när jag såg att en liknande rörbock fanns i antal på jättegröe, Glyceria maxima, som växte med enstaka plantor bland blomvassen. Vid hemkomsten kunde jag konstatera att de rörbockar som hade suttit på blomvassen var Donacia semicuprea Panz, en art som är allmän på jättegröe.

I försöken att komma ut till blomvassen hade jag tagit en rörbock (figur 3) i anslutning till svaltingplantan som syns i förgrunden i figur 1. Det handlade om en Donacia dentata eller D. versicolorea (Brahm). Eftersom dentata lever på svalting borde det kunna vara denna sällsynta art. I Danmarks Fauna, Bladbiller og Bønebiller, anges att halssköldens mittparti är kraftigare punkterad och täckvingarnas ytterhörn vinkelformad hos D. dentata. Någon större skillnad i halssköldspunktering gentemot mina exemplar av versicolorea kunde jag inte se, och täckvingespetsen var visserligen vinkelformig, men inte alls så kraftigt som bilder av dentata på internet visar.
Jag gjorde därför ett återbesök den 16 juli, en typisk svensk sommardag med täta regnskurar. Vid inspektion av svaltingplantan såg jag först inga rörbockar. Men det visade sig snart att det fanns flera exemplar där. De satt enstaka vid basen av blad, helt dolda av smuts eller spindelväv. Jag gjorde även ett besök några kilometrar längre norrut. Här växer svalting sida vid sida med pilblad Sagittaria sagittifolia (figur 2), som också anges som värdväxt till dentata. På pilblad sågs inga rörbockar, däremot enstaka på svalting.

Alla mina exemplar från svalting är den NT-rödlistade Donacia dentata. Denna är sällsynt, i Artportalen finns endast två rapporter efter 1975: Forsmark, Uppland 27 juli 2004 och Åmål, Dalsland 5 augusti 2011. Den är dock förmodligen undersamlad och kanske också felbestämd. Rörbockar är väldigt svåra att håva, då de håller sig fast så hårt vid underlaget att ett ben utan vidare kan bli kvar när man försöker ta loss dem. Dessutom är de väldigt flygbenägna vid varmt och soligt väder.
Se även
artfaktabladet på Artdatabanken.
Vid mitt första besök vid Hemsjö, förundrades jag över alla vegetationsrester som låg och flöt i lugnvattenpartier. Detta fick snabbt en förklaring när jag fortsatte resan uppströms. Kraftstationen Hemsjö Övre, som syns från dammen till Hemsjö Nedre var stängd för underhåll, kraftverkskanalen var tömd på vatten, och åns hela flöde gick i den två kilometer långa torrfåran. Vid vårflöde klarar växterna i torrfåran denna omilda behandling, men inte nu mitt i sommaren.

Bakom svaltingplantan i figur 1 hade en växt med mycket stort rotsystem strandat. När jag lyfte upp denna på en sten kom det med en vacker dykare Stictotarsus duodecimpustulatus (figur 4), som saknar 'prick' för Blekinge. Den har i Sverige en västlig utbredning, i första hand känd från västra Skåne och Halland.
I Fauna Suecica, Insecta från 1798 av von Paykull står dock på sidan 220:
DYT. 12pustulatus .... Habitat in aquis Scaniæ & Blekingiæ.
Uppgiften om Blekinge har senare underkänts då något beläggsexemplar inte finns kvar. Mitt fynd avslöjar att von Paykulls uppgift säkerligen är korrekt.
I The distribution of predaceous beetles (Coleoptera: Noteridae, Dytiscidae) in Sweden av Anders Nilsson och Sven Persson från 1989 omnämner de ett fynd från Degeberga i östra Skåne 1976 gjort av Anders Törnvall. Bör vara antingen Forsakarsbäcken eller Segesholmsån, som båda rinner öster ut och mynnar i Helge å respektive Hanöbukten.

Ett tack till Åke Widgren och Ivar Björegren som i början av juli var för sig färdades utmed Mörrumsån och registrerade växtplatser för bland annat blomvass i 'Rapportsystemet för Växter, mossor, svampar, lavar & alger'. Detta underlättade i hög grad mitt förgäves sökande efter blomvassbocken.


Juni 2012

Xyletinus ater (Creutzer, 1796)VU
Betad lövskogsbacke, Karlshamn, 29 juni 2012
Betad lövskogsbacke, Karlshamn, 29 juni 2012.
Xyletinus ater, Karlshamn, 28 juni 2012
Xyletinus ater, Karlshamn, 28 juni 2012.

Vid Dala tre kilometer öster om Karlshamn har jag hittat en intressant biotop på lagom cykelavstånd. Mellan den nya järnvägen, som invigdes 1957, och den gamla järnvägsvallen finns några trevliga lövskogsdungar insprängda i åkermarken. En är betad av kor och består centralt av en berghäll. Denna omges av buskmark och lövskog med insprängda gläntor. I lövskogen dominerar avenbok, ek, lind och hassel. I gläntorna finns gott om slån, hagtorn, nyponros och björnbär liksom kraftigt nerbetade avenboksbuskar. Detta borde vara en lämplig biotop för den DD-rödlistade rospraktbaggen Agrilus cuprescens (Ménétriés), som i Sverige bara är känd med några få fynd från Blekinge.

Juni har i Blekinge varit för kall och blöt för att passa sol- och värmeälskande praktbaggar, så någon rospraktbagge har jag inte hittat. Men håvningar i lövskogsdungen har ändå gett några intressanta fynd. Bästa fyndet är ett exemplar av den VU-rödlistade trägnagaren Xyletinus ater den 28 juni. Denna lever troligen i vitrötad ekved. I samband med elektrifieringen av järnvägen 2005-2007, fälldes de ekar som stod närmast järnvägen utan att tas om hand. De ligger nu som trädskelett och kan vara utvecklingplats för denna trägnagare. Se artfaktabladet på Artdatabanken.
Den 9 juni håvade jag ett exemplar av den VU-rödlistade ekgrenbocken Exocentrus adspersus Mulsant. Denna var mars månads bästa fynd efter att jag kläckt den från hassel i Karlshamn. Ekgrenbocken som ej söker till blommor och sällan hamnar i fönsterfällor är troligen utbredd i det blekingska eklandskapet.
Två NT-rödlistade arter har jag också hittat här, dels flugbaggen Malthinus facialis Thomson den 9 juni, dels jordloppan Hermaeophaga mercurialis (Fabricius) (alla juni-besök).
Populationsstorleken för H. mercurialis varierar kraftigt år från år. Den lever på skogsbingel Mercurialis perennis och ibland kaläts alla blad av värdväxten.
Detta hade skett 1993 vid Stenbocksmonumentet nära Stockamöllan i mellersta Skåne och åren 2005-2006 vid Strömma här i Karlshamn. Vid dessa tillfällen kan tusentals exemplar lätt håvas.
Se även artfaktabladet om H. mercurialis.


Maj 2012

Aloconota planifrons (G. Waterhouse, 1863)
Hällkar med bergkrosskant, Stilleryd, 8 maj 2012
Hällkar med bergkrosskant, Stilleryd, 8 maj 2012.
Aloconota planifrons, Stilleryd, 8 maj 2012
Aloconota planifrons, Stilleryd, 8 maj 2012.

Det kvadratkilometer stora bergbrottet mellan industriområdet i Munkahus och hamnen i Stilleryd är färdigbrutet och skall den 1 juni lämnas över till markägaren, Karlshamns kommun. Av ursprunglig skärgårdsnatur finns bara en del av Oxhaganabben kvar. Denna innehåller bergrum som rymmer Sveriges största gaslager. Nabbens utseende har förändrats genom dumpning av stora mängder schaktmassor.
Uppe på återstoden av Nabben fann jag den 11 december förra året en intressant biotop. Vid rensningen av berget från det översta jordlagret hade det vid stupkanten skapats en blandning av flata stenar, sand och lera. Regnvatten hade i kombination med en sluttande yta åstadkommit en viss fraktionering. Här fanns åtskilliga vinterståndare och nya skott av färgreseda Reseda luteola, en växt som är sällsynt i Blekinge och betraktas som tillfällig.
Vändning av stenar avslöjade många övervintrande exemplar av storögd kornlöpare Amara cursitans Zimmermann, men också ett exemplar av den för Blekinge nya kortvingen Stenus fossulatus Erichson.
Denna art hittade jag ny för Skåne 1997, dels i kalkgruset i slänten till ett nygrävt dike i Ignaberga kalkbrott, dels på en sluttande gångstig i Skäralid, här tillsammans med talrika boksidenlöpare Asaphidion curtum (Heyden).
Den 8 maj i år gjorde jag en cykeltur ut till Nabben. Vid ett vattenfyllt hällkar som uppstått efter bortförande av jorden, hade det dumpats en sträng av bergkross. I det fuktiga bergkrosset hittade jag en hane av den för Blekine nya kortvingen Aloconota planifrons. Vid ett återbesök den 14 maj hittade jag även en hona. Det är en svårfunnen art som dock är funnen i hela Sverige. Av 28 rapporterade fynd i Artportalen avser 18 bilhåvning, en insamlingsmetod som jag inte använder, då den inte ger någon information om levnadssättet.
I Entomologisk Tidskrift 1977 skriver Rickard Baranowski om Aloconota planifrons bland annat:
Den 8.5 76 tog jag 11 ex. i Ignaberga kalkbrott i Skåne. De levde i helt steril, finfördelat kalkgrus i brottets branta sluttningar, något fuktigt av underifrån framträngande grundvatten. Senare på våren, då arten inte återfanns, är det sannoligt för torrt för djuren att leva där, och frågan är om de har en kort tid som imagines eller om de förflyttar sig någon annanstans. Det förra verkar troligast.

Vid ett besök på min fyndplats den 30 maj var hällkaret fortfarande vattenfyllt och bergkrosskanten fuktig, men någon Aloconota planifrons syntes inte till.

Fotot på hällkaret är för övrigt tagit från samma plats som fotot i figur 1 i min artikel om lärkskalbaggar i Entomologisk Tidskrift 2010 (
pdf), dock med annan fotoriktning.


April 2012

Hydroporus longicornis Sharp, 1871
Grunt lövskogskärr med bäckbräsma, Sternö, 27 april 2012
Grunt lövskogskärr med bäckbräsma, Sternö, 27 april 2012.
Blommande sommargyllen, Sternö, 27 april 2012
Blommande sommargyllen, Sternö, 27 april 2012.
Hydroporus longicornis, Karlshamn, 14 april 2012
Hydroporus longicornis, Karlshamn, 14 april 2012.

April månad har i Karlshamn varit kylslagen med visst inslag av snö. Den 14 april tog jag en cykeltur ut till Sternö. På en ruderatmark kunde jag glädjas över ett fint litet vårtecken i form av en en nykläckt mindre guldvinge Lycaena phlaeas.
I ett grunt kärr fyllt med löv nästan upp till ytan spirade bäckbräsma Cardamine amara i stort antal. Detta kan indikera att grundvatten tränger upp just här. Med en liten hushållssil försökte jag finna någon dykare, men silen fylldes hela tiden med löv som hindrade vattenflödet genom silen. En enda dykare lyckades jag hitta nämligen en hona av Hydroporus longicornis.
Detta är en rätt sällsynt art som dock är svår att skilja från den närstående och betydligt vanligare H. melanarius Sturm, varför den kan vara förbisedd. Den saknas dessutom i Victor Hansens Billerband från 1930 över Vandkalve og Hvirvlere eftersom den rapporterades för första gången från Danmark i Entomologiske Meddelelser 1981. De två arterna skiljs lättast på bakhöftsförlängelsen på undersidan. Denna har hos H. melanarius en rak bakkant medan den hos H. longicornis har en inbuktning på vardera sidan om mitten.
Mina tidigare fynd av H. longicornis är oftast gjorda i vatten påverkade av grundvatten.

Den 24 april tog jag en ny cykeltur ut till Sternö. På ruderatmarken med den mindre guldvingen flög nu en hane av aurorafjärilen. Denna vackra dagfjäril fick mig att känna att nu är sommaren inte långt borta.
I en sydvänd slänt hade sommargyllen Barbarea vulgaris redan börjat blomma. Håvning gav flera exemplar av den vackert blåglänsande viveln Ceutorhynchus barbareae Suffrian.
Denna art har jag redan rapporterat i BeetleBase som ny för Sverige efter fynd på Sternö 24 maj 2010. År 2011 återfann jag arten den 9 maj och 1 oktober också på Sternö.
Jag känner inte till några andra fynd från Sverige. Håvade t. ex. i maj förra året förgäves efter den i Sölve grustag. Den är dock knappast någon kandidat för nästa rödlista, snarare för listan över invasiva arter.


Mars 2012

Ekgrenbock Exocentrus adspersus Mulsant, 1846VU
Fd klubbhus till Savages MC Karlshamn, Munkahus, 4 mars 2012
Fd klubbhus till Savages MC Karlshamn, Munkahus, 4 mars 2012.
Uppgrävd hasselbuske med ekgrenbock, Munkahus, 4 mars 2012
Uppgrävd hasselbuske med ekgrenbock, Munkahus, 4 mars 2012.
Ekgrenbock, Karlshamn, 3 mars 2012
Ekgrenbock, Karlshamn, 3 mars 2012.

I rapporten om fyndet av vinterbaggen Phloiophilus edwardsii november 2011, berättade jag om området vid klubbstugan till MC-klubben Savages MC Karlshamn. Brandkåren har nu i mars sågat upp stora hål i taket, som förberedelse till uppeldningen av det vackra skärgårdshuset som ligger med närkontakt till havet och husets kulturmärkta båthus. Personligen tycker jag att den som beviljas rivningstillstånd skulle åläggas att göra en kulturhistorisk utredning av objektet (När byggdes det? Vem byggde det? Vilka har bott här genom åren?).
Mellan huset och havet grävde kommunen förra året ner en avloppsledning som går från det blivande industiområdet bakom huset till avloppsreningsverket på Sternö på andra sidan Munkahusviken. En redan skadad hasselbuske, som växte mindre än 50 m från huset, slets då upp med rötterna och lämnades på den sydvända slänten. Den 7 januari tog jag hem några grenar från hasseln. Efter förvaring av dessa i källarförrådet kläcktes den 3 mars fyra exemplar av den VU-rödlistade ekgrenbocken.
Denna långhorning rapporterades som ny för Sverige i Entomologisk Tidskrift 1956 av Stig Lundberg. Han hade denna sommar funnit arten i antal på ekris i Strömserum i Småland. Den är därefter funnen på åtskilliga platser i sydöstra Småland.
I den databas som ligger till grund för långhorningsbandet i Entomologisk Tidskrift 2010 finns 129 fyndrapporter från Småland. Där finns också tre fynd från Bräkne-Hoby socken i Blekinge, som ligger ungefär två mil öster om Karlshamn.
Läs mer om ekgrenbocken i artfaktabladet som Bengt Ehnström skrev 1999.

Den 18 mars bjöd platsen på ännu ett överraskande fynd. En mård passerade mig på bara två meters håll när jag stod stilla och vittjade slaghåven. Troligen sökte vi efter samma sak! Några ?jägare hade någon månad tidigare lämnat kvar en rådjursfäll. Denna hade jag placerat under stora stenar, men trots detta hade något djur, troligen mården, lyckats slita loss den och släpa in den i ett mycket snårigt och svårframkomligt buskage. Det verkade som den där styckats i bitar och ätits upp.


Januari 2012

Brun lövsvampbagge Tetratoma desmarestii Latreille, 1807VU
Fyndplats för brun lövsvampbagge, Almö, 13 januari 2012
Figur 1. Fyndplats för brun lövsvampbagge, Almö, 13 januari 2012.
Svampbevuxen ekgren, Almö, 13 januari 2012
Figur 2. Svampbevuxen ekgren, Almö, 13 januari 2012.
Brun lövsvampbagge, Almö, 2 januari 2012
Figur 3. Brun lövsvampbagge, Almö, 2 januari 2012.

Den 2 januari gjorde jag en eftermiddagsutflykt med kaffekorg till Hasslö och Almö mellan Ronneby och Karlskrona. Området har jag inte besökt sedan den 21 december 1974, med undantag för ett besök på Almö maj 2000 tillsammans med hustrun för solbad på havsklipporna.
Avsikten var att se om jag kunde finna den lilla punktbaggen Rypobius praetermissus Bowestead i de kraftiga havsdrifter som bildats efter vinterns stormar. Denna togs på 1940-talet på Torhamnslandet men har inte återfunnits sedan dess. Jag började längst i söder vid Hasslö badplats. Det var inget problem att hitta lämpligt sållmaterial, varken här eller på den långsmala Almö där vägen går nära havet på långa sträckor. Men tyvärr ingen Rypobius praetermissus.
Almö har en viss likhet med Ölands alvar. Betesmarkerna har spridda enbuskar och blir torra somrar helt sönderbrända. Men ingen kalk, varför flora och fauna är annorlunda.
På ön finns flera grova ekar, ofta med håligheter och avbrutna grenar. Vid en av dessa (figur 1) passade jag på att ta ett litet sållprov i anslutning till några svampbevuxna grenar som låg på marken (figur 2).
I sållprovet fanns ett exemplar av den VU-rödlistade skinnsvampbaggen Tetratoma desmarestii. Denna är en stor sällsynthet, känd från Skåne, Blekinge och Småland. I Blekinge är den endast känd från Arpö där den hittades av Arne Sundholm (1907-1972) den 3 september 1950, med återfynd september 1996 av Stig Lundberg och Owe Nodmar. Arpö är en riktig ö omgiven av hav till skillnad från Almö som via en kort bro har fastlandsförbindelse i norr vid Hjortahammar gravfält. Arpö ligger två kilometer väster om Almö.
I
artfaktabladet för den bruna lövsvampbaggen skrev Håkan Ljungberg 2005 att den kan hittas på döda ekgrenar, angripna av svamparna ekplätt (Corticium quercicola) och raggskinn (Stereum hirsutum). Jag förmodar att den svamp som växer på ekgrenen i figur 2 är raggskinn.
Jag tycker att den kommentar som jag skrev till fyndet av vinterbaggen Phloiophilus edwardsii november 2011 i stort sett gäller även här:
Arten kan dock vara vanligare än vad dessa fynd indikerar. De inventeringar som görs idag sker väldigt stereotypt med fönsterfällor som sitter ute från senvåren till förhösten, varefter resten av året används till genomgång av fällmaterialet och rapportskrivande. Då missar man helt en sådan här art som måste eftersökas från senhöst till förvår.


December 2011

Mycetoporus niger Fairmaire & Laboulbčne, 1856
Död gran och granvindfälle, Tubbaryd, Karlshamn, 26 december 2011
Död gran och granvindfälle, Tubbaryd, Karlshamn, 26 december 2011.
Mycetoporus niger, Tubbaryd, Karlshamn, 9 december 2011
Mycetoporus niger, Tubbaryd, Karlshamn, 9 december 2011.

Efter den långvariga, snörika och hemska vintern sprang jag den 15 mars för första gången i år min för närvarande längsta träningsrunda. Den tar 17-18 minuter och för fem år sedan kallade jag den för kortkorta rundan - lång träningsdistans varade då åtminstone en timme. Sånt är livet när man blir gammal och halt.
Två granar hade sedan senaste träningsrundan hösten innan fallit rätt över stigen och hindrade min framfart. Dagen efter var jag ute och rekade en passage runt granarna. Då upptäckte jag en intressant granbiotop. En smågnagare hade under vintern i skydd av grenarna skalat så många kottar i jakt på granfrön att det nu låg ett decimetertjockt lager av färska kottefjäll runt matplatsen. I en grankotte som ratats av musen på grund av kraftiga angrepp av småfjärilslarver fann jag ett exemplar av mögelbaggen Corticaria foveola Beck, ny för Blekinge.
Den 26 mars var jag åter på plats och skakade nu kottefjällen över en duk. Flera exemplar hittades av den för Blekinge nya fuktbaggen Atomaria vespertina Mäklin. De höll redan på att para sig. Vid besök den 28 och 30 mars fanns fortfarande åtskilliga exemplar i parning, men redan i början av april var arten inte längre kvar. Då biotopen var nyskapad bör skalbaggarna ha kommit tillflygande efter vintern.
Förväxlingsarten Atomaria atrata Reitter var för övigt vanlig vid håvningen i november i år vid
Munkahus. Båda arterna är uppenbart klart köldtoleranta.

Vid ett återbesök den 9 december hade toppen på den ena granen fått vissnande barr. Jag tog ett sållprov med barrförna, dels under grenarna dels vid en död gran med avfallande bark vid grantopparna. I sållprovet var kortvingen Atheta myrmecobia (Kraatz), mögelbaggen Stephostethus rugicollis (Olivier), smalplattbaggen Sivanoprus fagi (Guérin-Méneville) och punktbaggen Orthoperus rogeri Kraatz allmänna. Det fanns också enstaka Atomaria vespertina. Jag uppfattar det som att den 'stora' punktbaggen som är vanlig i granbarrhögar är Orthoperus rogeri Kraatz och inte O. punctatus Wankowicz. Fast de är kanske samma art.
Bästa fyndet var ett exemplar av kortvingen Mycetoporus niger. Detta är en i Sverige övervägande nordlig art som är ny för Blekinge. Söder om Hälsingland är den bara rapporterad från Värmland, Uppland och Västergötland. Mitt fynd skall troligen ses i ljuset av en ny och ökande förekomst i Danmark. Där hittades den första gången 1982 av Viggo Mahler i Sydjylland. Oktober 1998 hittades den i antal under möglande grangrenar i Västjylland. År 2001 hittades den i Östjylland och på Fyn.
Dagens skogsbruk med användning av skördare har säkerligen gynnat arter som lever i granbarrhögar. Vid kvistningen kommer alla grenar att samlas i en tätpackad hög, där det efter en tid kommer att finnas en stor mängd möglande barr och kvistar.


November 2011

Phloiophilus edwardsii Stephens, 1830 DD
Gammal färdväg, Munkahus, Karlshamn, 13 november 2011
Gammal färdväg, Munkahus, Karlshamn, 13 november 2011.
Munkahus, Karlshamn, 13 november 2011
Munkahus, Karlshamn, 13 november 2011.
Phloiophilus edwardsii, Karlshamn, 4 november 2011
Phloiophilus edwardsii, Karlshamn, 4 november 2011.


I rapporten om
Eucnemis capucina som var månadens skalbaggsfynd augusti 2010 berättade jag om området vid klubbstugan till MC-klubben Savages MC Karlshamn. I våras sa kommunen upp hyresavtalet med MC-klubben, knappast för att de misskött sig utan för att kommunen hoppas att det bakom huset byggs en produktionsanläggning för biobränse á 4 miljarder. Men vem är beredd att satsa så mycket pengar på en så osäker investering? MC-klubben gjorde dock ett oblygt försök att överlåta hyreskontraktet på Black Dragons MC i Kalmar, som lär vara en hangaround-klubb till Bandidos.
Mellan klubbhuset och uteplatsen går den gamla färdvägen in till Karlshamn. Norrut in mot staden slutar den idag efter några hundra meter på en asfaltplan till ett lastbilsåkeri. Söderut möter strax Munkahusviken. Här fanns förr förmodligen möjlighet till båtresa över det smala sundet till Villa Solhem på motsatta sidan.
I dag går två 400 kV kraftledningar på varsin sida om färdvägen. I ledningsgatorna fälls med några års mellanrum alla uppväxande buskar. Dessutom fälldes åtskilliga grova ekar, bokar, almar och lindar efter stormen Gudrun 2005 utan att tas tillvara, för att minimera risken för skador på ledningar och ledningsstolpar från fallande träd. Några mycket grova ekstubbar från ekar som fälldes vid byggandet av kraftledningarna på 1970-talet finns också. Bild 2 visar naturen från färdvägen in mot den östra ledningsgatan med en grov bok fälld 2005 (stenen till höger i bild 1 finns till vänster i bild 2).
Under november har jag cyklat ut hit några gånger och provat att håva utmed grusvägen. November har i Karlshamn varit varmare än normalt, men många dagar har det varit dimmigt och alltför fuktigt för håvning. Bästa fyndet blev den DD-rödlistade vinterbaggen Phloiophilus edwardsii, som jag håvade den 4 november, en dag med ganska mycket fukt i vegetationen, varför håvningen rätt snabbt fick avbrytas.
Det finns få svenska fynd av denna vinterbagge. I Fazett 2007 berättar Mikael Molander om ett fynd vid Veberöd i Skåne 2004, och nämner samtidigt att han bara känner till tre äldre fynd, två från Skåne, Stenshuvud och ett från Öland. Arten kan dock vara vanligare än vad dessa fynd indikerar. De inventeringar som görs idag sker väldigt stereotypt med fönsterfällor som sitter ute från senvåren till förhösten, varefter resten av året används till genomgång av fällmaterialet och rapportskrivande. Då missar man helt en sådan här art som måste eftersökas från senhöst till förvår.
Bland övriga arter som jag funnit här i november kan nämnas de NT-rödlistade mycelbaggarna Agathidium nigrinum Sturm, 1807 (håvad 5 november, sållad 6 november) och A. mandibulare Sturm, 1807 (sållad 17 november). På en nersågad grov lind hade det växt fram en hårt fastsittande ticka i kanten mellan kvarsittande bark och ved, på en flera meter lång sträcka. I tickan fanns talrika exemplar av den NT-rödlistade trädsvampborraren Cis rugulosus Mellié, 1848. Under lindbarken fanns åtskilliga exemplar av den DD-rödlistade smalplattbaggen Uleiota planata (Linnaeus, 1761) tillsammans med barkskinnbaggen Aneurus avenius (Dufour, 1833).
I ett sållprov taget den 24 november fanns en hona av den NT-rödlistade viveln Kyklioacalles navieresi (Boheman, 1837). Denna är dock utbredd i Karlshamn men förbises ofta vid genomgång av sållprov eftersom den är väldigt trög.


Oktober 2011

Phloeosinus thujae Perris, 1855
Enbuske med angrepp av Phloeosinus thujae
Enbuske med angrepp av Phloeosinus thujae.
Enestam med 4 cm i diameter med angrepp av Phloeosinus thujae
Enestam med 4 cm i diameter med angrepp av Phloeosinus thujae.
Phloeosinus thujae, Krokås, 13 oktober 2011
Phloeosinus thujae, Krokås, 13 oktober 2011.

Den 13 oktober tog jag en promenad på de betade havsstrandängarna mellan Krokås och Djupekås på Listerlandet öster om Sölvesborg. Vattenståndet i havet var denna dag 57 cm över det normala vilket innebar att det stod havsvatten långt upp på ängsmarken och att Hörviksbäcken inte gick att passera torrskodd med stövlar. Driftränder fanns här och var men gav inget av intresse.
På flera ställen har ängsmarken de senaste åren öppnats upp genom att enbuskar röjts bort. Ett hundratal meter från stranden stod en kvarlämnad, död, sex meter hög, flerstammig enbuske utan barr men med barken i stort sett fortfarande kvar. Vid inspektion av denna upptäcktes flera tusen små flyghål efter en barkborre. Dessa fanns på alla stammar från 2 cm i diameter upp till den grövsta med 12 cm i diameter.
Alla nykläckta barkborrar hade för länge sedan lämnat enbusken, men det fanns gott om olycksbröder och -systrar som fastnat i puppkammaren eller på väg ut. De var i dåligt skick, men det var ändå inga problem att bestämma dem till den för Blekinge nya barkborren Phloeosinus thujae.
Denna barkborre anmäldes som ny för Sverige i
BeetleBase den 25 maj i år av Gunnar Isacsson. Han hade hittat ett pågående angrepp vid Ilnestorp sydväst om Tollarp som ligger ungefär 60 kilometrar från min fyndplats.
I boken Zentral- und westpaläarktische Borken- und Kernkäfer uppger Antonín Pfeffer att den nya generationen barkborrar övervintrar. Om så är fallet även i Sverige bör angreppet ha startat på våren. Från mitt fynd går det inte att avgöra om utvecklingen är ettårig eller flerårig. Det är dessutom svårt att avgöra om angreppet är från i år, men avsaknaden av barr på enbusken kan tyda på att det är från 2010 eller tidigare.
Flyghål efter barkborren fanns även i enbuskar på torrängarna uppe på Spraglehall närmare Krokås. I Karlshamn som finns inom synhåll från fyndplatsen har jag ännu inte sett till några angripna enbuskar.


September 2011

Quedius balticus Korge, 1960 NT
Quedius balticus, Sölvesborg, 1 september 2011
Hane av Quedius balticus, Sölvesborg, 1 september 2011.

Den 18 augusti satte jag ut en liten fallfälla på havsstrandängen vid Sölvesborg där jag funnit tornbaggen
Mordellistena bicoloripilosa. Fällan (500g margarinburk) grävdes ned vid bestånd av gulkämpar Plantago maritima på mark som svämmas över vid högt vattenstånd i havet. I fällan hällde jag vatten, salt och en droppe diskmedel. Det är extra viktigt i en sådan här biotop att inte använda kemikalier, eftersom innehållet i fällan spolas ut vid högvatten.
Förhoppningen var att hitta jordloppan Longitarsus plantagomaritimus Dollman eller ännu bättre viveln Trichosirocalus thalhammeri (Schultze).
Den 1 september vittjade jag fällan för första gången. Ingen enda vivel eller jordloppa hittades, däremot ett stort antal döda tångloppor. De hade troligen hamnat i fällan i samband med stigande vattenstånd. I fällan fanns också en större kortvinge i stort antal (40 ex). Det visade sig vara den för Blekinge nya Quedius balticus som är NT-rödlistad. Ett överraskande fynd även om biotopen är den rätta.
Arten beskrevs av Korge 1960 efter exemplar från Hiddensee, Rügen, Tyskland. I Entomologisk Tidskrift 1963 p. 117-118 rapporterar Thure Palm den från Arlöv som ny för Sverige. Den har hittills bara varit känd från havsstrandängar i sydvästra Skåne. Själv har jag funnit den här vid Arlöv och vid Foteviken.
Vid nästa besök den 13 september var den fortfarande vanlig i fällan. Då fanns där också ett exemplar av tvärbandad brunlöpare Blemus discus (Fabricius), en jordlöpare som är ny för Blekinge.
Man kan tycka att en sådan här biotop inte skulle vara utsatt för några större mänskliga hot. Så är dock inte fallet. I Blekinge finns en urgammal inställning att hålor och svackor är till för att fyllas igen. I detta fallet dumpas (?olagligt) tånginblandad sand i den inre svackan, så att Tredenborgs campingplats utökas med ett femtiotal kvadratmeter varje år.


Augusti 2011

Sphaeroderma rubidum (Graëlls, 1858)
Bålabacken med Hanö 14 km bort i bakgrunden, 31 augusti 2011
Utsikt från Bålabacken med Hanö 14 km bort i mitten och Listershuvud till höger, 31 augusti 2011.
Sphaeroderma rubidum, Karlshamn, 1 augusti 2011
Hane av Sphaeroderma rubidum, Karlshamn, 1 augusti 2011.

Bålabacken, drygt 50 meter över havet, är högsta höjden på södra
Sternö. Härifrån har man en strålande utsikt ut över havet, med Listershuvud i väster, Hanö i söder och Tärnö med omgivande öar i öster.
Backen innehåller militära bergrum, och området har under åtskilliga år haft tillträdesförbud. Men nu är det fritt fram för besök.
På midsommaraftonens eftermiddag tog min hustru och jag en promenad hitupp från en primitiv bilparkering vid en vägbom. Backen hade mycket blomrika ruderatmarker med bland annat rödklint Centaurea jacea, väddklint Centaurea scabiosa, backvial Lathyrus sylvestris, gulvial Lathyrus pratensis och stor blåklocka Campanula persicifolia. Här fanns också hällmarker med inslag av krattskog. Den var denna fina sommardag full av mogna smultron, dessvärre också av fästingar.
Det mest anmärkningsvärda var dock att inte en båt syntes till ute på havet. Det finns massor med fritidsbåtar i Karlshamn och hela tiden krav på byggandet av fler bryggplatser. Men det verkar som om båtarna aldrig används - status att ha båt men ingen tid över för att använda båten?

Den 1 augusti tog jag en cykeltur hitut medförande en slaghåv. Med cykel kommer man lätt förbi bommen och kan cykla ända upp till toppen av backen. Håvning på röd- och väddklint gav flera exemplar av den för Blekinge nya jordloppan Sphaeroderma rubidum. Den liknar mycket Sphaeroderma testacum (Fabricius, 1775), men hanarna skiljs lätt på den olika storleken på första framtarsleden.
Här flög också flera exemplar av en liten blåvinge med bruna täckvingar med röda kantfläckar på ovansidan. Det måste handla om rödfläckig blåvinge eller midsommarblåvinge. Jag klarar inte av att särskilja dessa två arter, men när det fortfarande flög enstaka exemplar vid ett besök här den 27 augusti måste det vara rödfläckig blåvinge som främst finns i Skåne. Detta styrks också av att Länsstyrelsen i Blekinge genom Lars-Göran Olsén lagt in en fynduppgift med foto i Artportalen av rödfläckig blåvinge från Bålabacken den 11 augusti 2011. Fast fynduppgifter inlagda av Länsstyrelser har ju visat sig vara tveksamma ibland.



Juli 2011

Mordellistena bicoloripilosa Ermisch, 1967
Mordellistena bicoloripilosa, Sölvesborg, 5 juli 2011
Hane av Mordellistena bicoloripilosa, Sölvesborg, 5 juli 2011.
Amara tricuspidata, Sölvesborg, 27 juni 2011
Amara tricuspidata, Sölvesborg, 27 juni 2011.
Fyndplats för Mordellistena bicoloripilosa, Sölvesborg, 26 juli 2011
Fyndplats för Mordellistena bicoloripilosa, Sölvesborg, 26 juli 2011.

Den 1 juni 2009 håvade jag vid Sölvesborg en tornbagge tillhörande släktet Mordellistena som verkade intressant. Exemplaret hade två parallella inskärningar på bakskenbenen, varav den övre var lång och genomkorsade hela skenbenet. Det hade inböjda halssköldssidor till skillnad från M. parvula och två sporrar på bakskenbenen till skillnad från M. acuticollis, båda vanliga i Karlshamn. Det var dessutom av samma storlek som dessa och därmed klart mindre än M. connata. Tyvärr var det en hona och hanar behövs för säker bestämning.
Det skulle dröja över två år innan jag åter besökte platsen. Den 27 juni och 5 juli i år kunde jag håva in flera exemplar, såväl hanar som honor. Det visade sig att hanarna hade gula framlår och framskenben, med visst inslag av svart. Mundelarna och de fyra första antennlederna var ljusare. Dessutom var täckvingarnas behåring tvåfärgad: mörk i ett avlångt parti bakom skutellen och ljus på sidorna. Behåringens färg hos skalbaggar är dock ofta svår att fastställa eftersom den delvis varierar med iakttagelsevinkel och belysning. Skillnaden mellan ljus och mörk behåring var mycket mindre än hos ristbaggen Anaspis regimbarti, som också finns på lokalen. Behåringen var ofta sliten, särskilt hos hanarna.
Totalbedömningen blir att det är Mordellistena bicoloripilosa, en art som är ny för Sverige.
I Entomologiske Meddelelser 2005 rapporteras om fynd av en hane av M. bicoloripilosa, ny för Danmark, den 8 september 2004 vid Rønne på Bornholm, 10 mil från Sölvesborg. I samma tidskrift 2008 rapporteras om ytterligare fynd av arten vid Rønne, nu tillsammans med M. weisei, som är mycket lik M. bicoloripilosa. Det är i första hand små olikheter i hanens paramerer som utgör skillnaden mellan de två arterna. Mycket bra bilder på paramererna finns i Entomologiske Meddelelser 2005. Jag har genitalpreparerat samtliga hanar och anser att alla är M. bicoloripilosa.

Biotopen vid Sölvesborg utgörs av en havsnära låg ås uppbyggd av torr urvattnad sand. Ömse sidor av åsen översvämmas med havsvatten vid högt vattenstånd i havet. Här är viveln Mecinus collaris Germar vanlig i galler på gulkämpar Plantago maritima. Vegetationen på åsen består mest av gräs. Tornbaggen erhölls i första hand vid håvning på blommande röllikor Achillea millefolium, som var vanlig bland gräset.

Vid besöket den 27 juni håvade jag en Amara-hona med den stora ändsporren på framskenbenen trekluven. Exemplaret tillhör alltså undersläktet Zezea Csiki. Det är svart, har porpunkt vid täckvingebasen, är större än normala A. plebeja, och har kraftigare täckvingestrimmor än denna art. Halsskölden är mera jämnt välvd och de fyra första antennlederna är ljusa, dock med viss skuggning av den fjärde leden. Allt tyder på att det är en Amara tricuspidata Dejean, 1831.
Denna art rapporterades första gången för Sverige av Rickard Baranowski, som den 11 juni 1977 hittade ett vinddrivet exemplar vid Sandhammaren (Entomologisk Tidskrift 1977:134). Något mer fynd från Sverige känner jag inte till. Även mitt exemplar är förmodligen vinddrivet, men det har lyckats ta sig vidare till en för arten normal biotop.





Juni 2011

Clambus simsoni Blackburne, 1902
Clambus simsoni, Slätten, 5 juni 2011
Clambus simsoni, Slätten, 5 juni 2011.
Poecilonota variolosa, Slätten, 26 juni 2011
Poecilonota variolosa NT, Slätten, 26 juni 2011.

Den millimeterstora dvärgkulbaggen Clambus simsoni rapporterades för första gången från Sverige av Gösta Gillerfors som införd med massaved från Frankrike och Spanien till Värö bruk 1986-87.
Den känns igen på sin ljusa, hårförsedda, polerade översida. Storleken uppgives i Entomologiske Meddelelser 2003 till 1,3-1,6 mm. Detta är säkerligen en feltolkning av Die Käfer Mitteleuropas 4.supplementband där storleken anges till 1,0-1,2 mm men kan tydas som 1,3-1,6 mm.
Från Danmark finns talrika fynd från 2002 och framåt, med ett första fynd redan 1997. Alan Dufberg rapporterar om åtskilliga fynd 2006-2007 i Alnarp, en oas i ett i övrigt sterilt landskap i sydvästra Skåne.
Arten verkar expandera mot norr, och jag hade räknat med att snart träffa på den i Blekinge. Något överraskande håvade jag ett exemplar den 5 juni vid mitt skogstorp. Detta är helt omgivet av skogsmark med fyra kilometrar till närmaste lantbruksbygd, med komposter och liknande som är livsmiljön för denna skalbagge.

Skogstorpet ligger i vildmarksliknande terräng, där vi förra året fick stifta bekantskap med såväl varg som lo och mård:
På försommaren fann jag en spillningshög på grusvägen. Undersökning av denna gav inte en enda skalbagge, men jag kom fram till att det måste vara vargspillning, då den i stort sett bara bestod av hår. Och mycket riktigt någon vecka senare skriver tidningarna att en varg strövar runt i Blekinge och river får.
Senare under sommaren låg en dag den råbock som brukade passera över tomten helt stilla vid sidan om en stig. Precis som om den bara fallit ner och dött. Men det var en lo som slagit bocken och vi fick senare höra att en lohona hade sin lya med ungar i närheten. Vid ett snabbesök under hösten upptäckte jag en svans som stack ut under enda prydnadsbusken. Det var en mård som var så nyligen dödad att blod rann från munnen. Säkerligen också slagen av lohonan.
Och i vinter har älgar haft kalas på alla skott och buskar i lagom höjd, lämnande stora spillningshögar efter sig. Positivt med älgbesöket var att jag vid den 21 maj kunde håva en hona av Atomaria peltataeformis, ny för Blekinge. Denna fuktbagge beskrevs av Oscar Sjöberg i Entomologisk tidskrift 1947, och Stig Lundberg uppger i Entomologisk tidskrift 1971 att den lever på älgurinsvampar, som ofta påträffas vid älglegor.
Och nu vid midsommar har vildsvin fullständigt bökat upp min hustrus lilla slåtteräng, som hon brukar slå med lie framåt sensommaren.

Strax utanför tomtgränsen står en grov asp helt öppet efter stormarna Gudrun och Per och barkborreangreppen. En hackspett har i vinter hackat små hål i barken med några meters mellanrum, vilket kan tyda på insektsangrepp. När jag den 26 juni inspekterade aspen upptäckte jag på stammen två ytterst väl kamouflerade skalbaggar:
en gråbandad getingbock Xylotrechus rusticus (Linnaeus, 1758)
en asppraktbagge Poecilonota variolosa (Paykull, 1799).
Asppraktbaggen är NT-rödlistad och var definitivt ett oväntat fynd här i nordvästra Blekinge tre km från Skåne. Här har jag aldrig kunnat hitta platt gångbagge Cerylon deplanatum, NT-rödlistad och vanlig i Karlshamn, eller femstrimmig platt stumpbagge Platysoma deplanatum också NT-rödlistad. Däremot är den NT-rödlistade kortvingen Cyphea curtula vanlig både här och på andra ställen i Blekinge och Skåne. Den förtjänar knappast att vara rödlistad.





Maj 2011

Apion fuscirostre (Fabricius, 1775) RE2000
Microplontus millefolii (Schultze, 1897) RE2000
Apion fuscirostre, Sölvesborg, 30 maj 2011
Apion fuscirostre, Sölvesborg, 30 maj 2011.
Microplontus millefolii, Sölvesborg, 30 maj 2011
Microplontus millefolii, Sölvesborg, 30 maj 2011.

Den 30 maj blev det åter varmare väder efter en längre tids kyla och regn. Solen sken och temperaturen steg till över 20 grader. Jag passade på att göra en eftermiddagsutflykt till Sölvesborg för att försöka håva något intressant. Höll till inom hörhåll men ej synhåll från den bullrande trafiken på E22ans motorväg.
En högt belägen men ändå vindskyddad ruderatmark verkade intressant. Kommunen hade dessutom försett platsen med en vilobänk, som passade bra att sitta på vid kontroll av håvens innehåll. Här fanns några av den gångna vintern rejält skamfilade harrisbuskar Cytisus scoparius. Uppstående buskar var döda men yngre nedliggande skott hade klarat sig bra och var nu fulla med nyutslagna gula blommor. Håvning gav flera exemplar av den vackra spetsviveln Apion fuscirostre. Ett exemplar av denna art håvade jag på bangården i Karlshamn den 17 juni 2010, vilket jag tidigare
rapporterat. Eftersom jag vid detta tillfälle samtidigt fick ett exemplar av den karakteristiska ristbaggen Anaspis fasciata, räknade jag med att båda arterna var tillfälligt inkomna med järnvägsvagnar. Det nya fyndet av spetviveln avslöjar att åtminstone denna har en fast förekomst i Blekinge. Fyndplatsen ligger mindre än två kilometrar från Skåne och bortom Bromölla en mil längre västerut finns mycket stora bestånd av harris i vägrenen till E22an. Med stor sannolikhet finns arten också här.
På ruderatmarken växte också backvial Lathyrus sylvestris. Håvning på denna gav talrika exemplar av backvialfröbaggen Bruchus affinis Frölich, 1799. Denna art, som är ny för Blekinge, har i många år endast varit känd från östra Småland och Öland, men har de senaste tio åren också hittats i Östergötland. Förmodligen en art under spridning.
Några hundra meter från denna plats fanns en vindskyddad, sydvänd sluttning. Här flög den NT-rödlistade lilla blåvingen talrikt. Håvning gav den för Blekinge nya spetsviveln Apion simum Germar 1817. Den är känd från såväl Skåne, Småland som Öland, varför fyndet inte var oväntat.
Ett annat intressant fynd här var den NT-rödlistade viveln Tychius polylineatus (Germar, 1824).

Vid slutbestämningen igår (12 juni) upptäckte jag ett ännu finare fynd från denna plats. Några Microplontus-vivlar var klart större än M. rugulosus och M. triangulum. Fjällen runt skutellen var brett äggrunda och hanarna hade kraftiga taggar även på de främre skenbenen. Allt stämmer med M. millefolii, en art som precis som Apion fuscirostre var listad som utdöd (RE) i Rödlista 2000, som ej tillämplig (NA) i Rödlista 2005 och helt borta i Rödlista 2010.
I min samling visade det sig redan finnas en hane av M. millefolii felaktigt insatt som M. rugulosus. Denna var håvad den 11 maj i år i grustagen vid Sölve, 3 km bort.
I Svensk Insektfauna Snytbaggar del 2 från 1924 skriver Christopher Aurivillius om viveln: Sk. vid Hälsingborg (B. Varenius). Den är i Catalogus även angiven från Gotland. Från Danmark finns sentida fynd av arten (LFM, F, EJ).
Arten uppgives leva på renfana Tanacetum vulgare, som är en vanlig växt på ruderatmarker och som förekom i stort antal på fyndplatsen, dock ännu bara som decimeterhöga skott.





April 2011

Eubrychius velutus (Beck 1817)

Eubrychius velutus, Djupekås, 6 april 2011
Eubrychius velutus, Djupekås, 6 april 2011.

På Listerlandet, mellan Karlshamn och Sölvesborg, finns flera betade havsstrandängar. Den 6 april tog jag en promenad på den kilometerlånga strandängen från Djupekås till Tocken. Här fanns stora driftränder efter högvatten och östliga stormar. En del skakades i ett såll, vars innehåll togs med hem för genomgång. Förvånansvärt lite av intresse i materialet. Bästa fyndet var två exemplar av Eubrychius velutus.
Detta är en svårfunnen vivel som förekommer i hela landet. Den lever sitt liv på vattenväxter under vattenytan, men övervintrar på land och tas därför oftast genom vintersållning på platser där den förekommer. Men den är även funnen i sin naturliga miljö. I Entomologisk Tidskrift 1952 skriver Olov Lundblad:
Vid besök vid Tåkern 1913-14 konstaterades denna art rätt allmänt bland vegetationen i det grunda strandvattnet vid Väversunda, där den på artens karakteristiska men eljest för en vivel främmande sätt sakta simmade fram i vattnet mitt emellan botten och ytan.
Jag har arten även från Öland. Två exemplar den 22 februari 2004 vid sållning av driftränder på havsstrandängarna vid Högby hamn på norra Öland. Ny för Öland.





Mars 2011

Aspmögelbagge Enicmus lundbladi Palm 1956 NT

Aspmögelbagge, Asarum, 4 mars 2011
Aspmögelbagge, Asarum, 4 mars 2011.

Nordväst om Asarum hittade jag i februari en intressant biotop. Ett mindre, sluttande område som varit mager betesmark hade fått växa igen med asp och sälg utan att utsättas för skoglig verksamhet. Nu var sälgarna så gamla att de var skadade och döende. Flera av asparna hade dött i konkurrensen om solljus och näring. Nedanför sluttningen fanns sankare mark med en bäck. Här växte al och åldrande videbuskar.
Mängder med älgspillning från vintern avslöjade att inte bara jag uppskattade platsen. Sållprov gav de båda rätt sällsynta vivlarna Dorytomus hirtipennis (Bedel, 1884) och D. majalis (Paykull, 1792).
Bästa fyndet var dock ett exemplar av aspmögelbaggen den 4 mars. Denna är ny för Blekinge och NT-rödlistad.
Arten nybeskrevs av Thure Palm i Entomologisk Tidskrift 1956. Han kände då till två exemplar, ett från Moliden i Ångermanland och ett från Sigtuna. Han namngav den efter professor Olov Lundblad, som funnit Sigtunaexemplaret. Sedan har den rapporterats från flera landskap i Sverige, sydligast i Småland och på Öland. Den är även funnen i Norge och Finland. Mitt fynd är det sydligaste kända, men den bör säkert gå att finna även i Skåne och kanske i Danmark.
Aspmögelbaggen lever på sporsäcksvampen aspdyna, som lever under bark på asp (och sälg) och som visar sig som svarta fruktkroppsfläckar på utsidan av barken. Svampen finns främst i tätvuxna bestånd.
Läs
här vad Bengt Ehnström skrev om aspmögelbaggen 2001.





Februari 2011

Bönbagge Acanthoscelides obtectus (Say, 1831)

Bönbagge, Karlshamn, 1 februari 2011
Bönbagge, Karlshamn, 1 februari 2011.

Det blev en tidig, kall och snörik start på vintern här i Karlshamn. Det var först i februari som regn och blåst från väster fick snön att i stort sett försvinna. Men marken har även under februari varit hårdfrusen långa tider, vilket varit ett hinder vid sållprovstagning. Den enda för Blekinge nya art som jag hittat under månaden, viveln Archarius crux (Fabricius, 1777) har jag redan rapporterat i
BeetleBase
Jag väljer därför bönbaggen, en kuriosaart som månadens fynd. Den 1 februari fann jag ett ex av denna art i ett fönster i trapphallen till hyreshuset där jag bor. En enda gång tidigare har jag kommit i kontakt med bönbaggen. Ett exemplar flög den 22 augusti 1991 inne i en stadsbuss i centrala Malmö. Genom att placera mig strategiskt i bussen lyckades jag fånga skalbaggen utan att väcka alltför stor uppmärksamhet.
Bönbaggen påträffas oftast i importerade bönor, man kan också angripa i Sverige odlade bönor. I Opuscula Entomologica band V (1940) sidan 122 har t. ex. N. A. Kemner en kort notis med bild av angripna bönor, odlade i Lund.
Här i Karlshamn gjorde jag ju fyndet inomhus mitt i vintern. Det finns förmodligen ett bönbaggeangrepp i någons förråd av bönor, dock inte i vårt, vilket jag kollat.
Nummer 34 av Pilgiftaren avslöjar att bönbaggen föds upp till grodföda av ägare till pilgiftsgrodor. Så kanske finns det en grodägare i trappuppgången.


November 2010

Ceutorhynchus euphorbiae Brisout de Barneville, 1866 DD
Ceutorhynchus euphorbiae, Kjuge, 2010-11-22
Figur 1. Ceutorhynchus euphorbiaeDD, Kjuge, 2010-11-22.
Anotylus pumilus, Kjuge, 2010-11-22
Figur 2. Anotylus pumilusVU, Kjuge, 2010-11-22.

Den alltför sanna varningen från SMHI att snö och kyla var på väg även till sydligaste Sverige fick mig den 22 november att göra en utflykt till östra Skåne för att hämta hem några sållprov. Det var första gången som jag besökte de entomologiskt intressanta områdena i östra delen av Kristianstadslätten sedan flytten till Karlshamn för sex år sedan. Det regnade hela tiden varför innehållet i påsarna blev ordentligt blött.
Den enda påse som jag hunnit gå igenom togs på stenig, sandig fäladsmark vid Kjuge söder om Kjugekull. Denna plats besökte jag för övrigt första gången den 18 juli 1966 och fann då bland annat månhornsbaggen.
Redan när jag öppnade påsen kom en liten vivel utkrypande. Det var en Ceutorhynchus euphorbiae, som är DD-rödlistad på grund av få nutida fynd. Jag har tidigare rapporterat om ett fynd av denna
vivel från Blekinge. Det exemplaret slaghåvade jag den 13 november 2008 på parkeringsplatsen till danspalatset Valje nöje. Avståndet mellan de två fyndplatserna är 12 kilometrar.
I påsen fanns också en drygt två millimeter stor Anotylus-hona med svarta lår och skenben. Det kan knappast vara något annat än en pumilus, en art som jag hittat i antal på Ravlunda skjutfält.
Se: Ericson, B. 2001. Fynd av för Sverige nya och sällsynta kortvingar inom underfamiljen Oxytelinae (Coleoptera: Staphylinidae). – Ent. Tidskr. 122:99-105.
Intressant är att före mina fynd av denna art på Ravlunda skjutfält 1994, var arten bara känd från Sverige i tre exemplar som Thure Palm funnit den 1 juni 1941 vid sållning av halvtorr kospillning på stenbunden, myllrik och något sandig fäladsmark på Ivö. Hans fyndplats som förmodligen var Söndre mark ligger bara fyra kilometrar från min vid Kjuge.


Oktober 2010

Calodera protensa Mannerheim, 1830

Calodera protensa, Härnäs, 2010-09-28
Calodera protensa, Härnäs, 2010-09-28.


Mörrumsån är internationellt mycket känd för sitt lättillgängliga lax- och laxöringsfiske. I ån finns flera kraftstationer på den drygt fyra mil långa sträckan från mynningen till den tre mil långa sjön Åsnen i sydligaste Småland. Två av kraftstationerna, Granö och Fridafors Övre, saknar laxtrappa. Granö kraftstation byggdes 1958. Den ägs av E.ON, som vägrar bygga en laxtrappa - en vägran som Miljööverdomstolen nu beslutat att ta upp till prövning. Fridafors Övre finns nedströms och är byggd 1918. Den ägs av Öresundskraft, som har Helsingborgs kommun som ägare. Företaget ansökte om en välbehövlig renovering av kraftstationen, men när de fick klart för sig att ett ombyggnadstillstånd även skulle medföra tvånget att bygga en laxtrappa, drog man tillbaka ansökan. Inte ett öre får läggas på utveckling av den landsbygd från vilken en god vinst hämtas. Men E.ON behöver inte vara aktsam om sitt varumärke, det är redan kört i botten efter stormen Gudrun 2005.
Den 28 september uppstod en stor läcka i en dammvall vid Granö kraftstation. För att rädda situationen öppnades dammluckor vid Granö och Mörrumsåns utlopp från sjön Åsnen stängdes. Vattenflödet nedströms Granö ökade från stillsamt höstflöde till intensivt vårflöde. Kraftverksdammen uppströms är åtta kilometer lång och upp till två kilometer bred, varför det säkerligen hade blivit mycket stora skador nedströms om läckan ej gått att stoppa. Krav på E.ON på bättre övervakning borde vara självklara.
För en entomolog var händelsen av intresse. Stora mängder driftmaterial flöt med i det snabbt ökande flödet. Redan på eftermiddagen var jag vid ån och fyllde några påsar, som sedan fick torka upp inför genomgången, som kom att ta en stor del av oktober månad. Bästa fyndet var kortvingen Calodera protensa, ny för Blekinge, som togs i ett exemplar vid Härnäs mad tillsammans med flera C. aethiops (Gravenhorst) och C. riparia Erichson. Ett exemplar av kortvingen Schistoglossa curtipennis (Sharp, 1869) hittades vid Susekull, också ny för Blekinge.


September 2010

Carpelimus zealandicus (Sharp, 1900)

Hane av Carpelimus zealandicus, Karlshamn, 12 september 2010
Hane av Carpelimus zealandicus, Karlshamn, 12 september 2010.

I Entomologisk Tidskrift 2001 berättar jag om fyndet av den för Sverige nya kortvingen Carpelimus zealandicus. Fem exemplar av denna art kom den 14 februari 1989 flygande till skrivbordslampan när jag satt och preparerade skalbaggar. En vinterdag varför de måste ha kommit någonstans inifrån huset.
Den 12 september i år är min hustru ute och ordnar med växterna på balkongen. En liten kortvinge som kryper på balkongbordet tycker hon verkar så intressant att hon kommer in med den till mig. Det visar sig vara en Carpelimus zealandicus, som är ny för Blekinge. Balkongen ligger på andra våningen och skalbaggen kan mycket väl ha kommit tillflygande från staden, men troligast är dock att den anlänt med de ljungplantor som inköpts tidigare i veckan på torget. Ljungplantornas ursprung är okänt.





Augusti 2010

Eucnemis capucina Ahrens, 1812VU

ädelcypress, Karlshamn, 2010-08-12
ädelcypress, Karlshamn, 2010-08-12.
Blodbok, Karlshamn, 2010-08-12
Blodbok, Karlshamn, 2010-08-12.
Eucnemis capucina, Västmanland, Strömsholm, 1970-06-21
Eucnemis capucinaVU, Västmanland, Strömsholm, 1970-06-21.

Norr om bron över Munkahusviken finns en några hektar stor restyta inklämd mellan Munkahusvägens industriområde och Sweden Splits jättelika bergbrott. Området genomkorsas av Oxhagavägen till Stillerydshamnen och av två högspänningsledningar till Karlshamnsverket, vilka utgjort ett bra hinder för exploatering.
Här har MC-klubben Savages MC Karlshamn sin klubbstuga med tillhörande kulturmärkta badhus. På en kulle intill låg före byggandet av kraftledningarna ett hus. Här har klubben en uteplats. Klubbens årliga fest i slutet av juli verkar vara mycket trivsam med dans och bad, om än kanske något blöt, på uteplatsen kvarglömdes i år ett tält och där fanns redan resterna av ett tält från tidigare år.
I den kraftigt igenväxta trädgården vid uteplatsen finns en metergrov ädelcypress Chamaecyparis lawsoniana. Denna kommer från västra USA och har förmodligen samma ursprung som
douglasgranarna på andra sidan Munkahusviken. Här finns också en grov blodbok med flera stamskador. I anslutning till kraftledningarna har flera grova lövträd fällts utan att tas tillvara, vilket gör att det inom området finns gott om död ved. I Blekinge sker för närvarande en snabb omvandling av naturskog till kulturskog, påskyndad av stormarna Gudrun 2005 och Per 2007. Därför blir restytor i kanten av samhällen mer och mer värdefulla för den biologiska mångfalden.
I av buskar skuggat läge på nordsidan av blodboken finns en långsmal skada. Här hittade jag den 8 augusti en lossnande, 3dm lång vedbit som delvis hade seg brunröta. Här levde den NT-rödlistade viveln Phloeophagus lignarius (Marsham). Intressantast var dock förekomsten i vedbiten av ett stort antal döda exemplar av halvknäpparen Eucnemis capucina. Dessa var relativt välbehållna och hade troligen kläckts i juni i år, men ej förmått lämna veden ?på grund av det kalla vädret i juni i år i Karlshamn.
På en liggande lövträdsstam sprang åtskilliga exemplar av halvknäpparen Hylis olexai (Palm). Denna art har jag i år även hittat i antal i Slätten i nordvästra Blekinge på granhögstubbe och på bokkubbe, men också i en trädgård i Bosarp utanför Eslöv i Skåne på granhögstubbe och på gammalt lövvindfälle, här tillsammans med Hylis foveicollis (Thomson).
Restytan vid Munkahus har gett fler intressanta arter. I februari i år kläckte jag den NT-rödlistade trägnagaren Grynobius planus (Fabricius) från hassel. Denna art har jag också hittat vid Nytäppet 8 km öster om Karlshamn.
Under ganska hårt åtsittande bark på en nersågad grov lind fann jag den 8 augusti ett exemplar av den VU-rödlistade plattbaggen Pediacus depressus (Herbst). Vid ett besök här den 19 juli satt en läderbaggehane Osmoderma eremita på en grov skadad ek och spelade med antennerna i hopp om att fånga doften av en hona.
Även ett exemplar av den NT-rödlistade brunbaggen Phloiotrya rufipes (Gyllenhal) har jag hittat här.


Juli 2010

Nanophyes globulus (Germar, 1821)VU

Grund damm i grustag, Asarum, 2010-07-26
Grund damm i grustag, Asarum, 2010-07-26.
Nanophyes globulus, Asarum, 2010-07-01
Nanophyes globulusVU, Asarum, 2010-07-01.

I Asarums församling norr om Karlshamn finns flera igenväxande grustag med intressant flora och fauna. Tyvärr används några av dessa till omfattande lagring och bearbetning av schaktmassor vilket förstört miljön. I ett grustag har för något eller några år sedan en fördjupning grävts som är vattenfylld, och som delvis har lerslammiga grunda stränder. Andra hålor i detta grustag har därigenom torkat upp, och erbjuder den udda synen av sileshår och käringtand konkurrerande om samma utrymme.
På de lerslammiga stränderna till vattenhålet finns åtskilliga bestånd av den NT-rödlistade växten rödlånke Lythrum portula. Vid ett besök här den 1 juli kunde jag konstatera att den VU-rödlistade viveln Pelenomus olssoni (Israelson) fanns i stort antal springande omkring på lersanden och krypande på plantorna. Men jag hittade också en hane av spetsviveln Nanophyes globulus, också VU-rödlistad. Båda arterna lever enbart på rödlånke.
Spetsviveln är i Norden bara rapporterad från fem svenska landskap. De enda rapporter om arten som finns i Artportalen är mina fynd från Hovdala övningsfält i Skåne. Här kunde nykläckta exemplar av arten hittas i antal under andra halvan av augusti. Värdväxten rödlånke växte i sankare partier av övningsfältet i under vinter och vår vattenfyllda, färska hjulspår efter militärfordon. Då militären sedan länge lämnat övningsfältet har förmodligen rödlånken försvunnit och därmed också spetsviveln.
I det klara, troligen grundvattenpåverkade vattnet fanns fler exemplar av dykaren Nebrioporus canaliculatus (Lacordaire), som är ny för Blekinge. Fyndet var väntat då den är rapporterad från de omgivande landskapen.
Den torrare delen av grustaget är till stor del igenplanterad med tall, men en rundbana som körts med motorcrosscykel har skapat en intressant torrmarksmiljö med gott om bihål i sanden. Här finns de NT-rödlistade bladbaggarna Cryptocephalus hypochoeridis (Linnaeus) och Chrysolina hyperici (Forster).


Juni 2010

Anaspis fasciata (Forster, 1771)

Ruderatmark vid järnvägen, Karlshamn, 2010-06-23
Ruderatmark vid järnvägen, Karlshamn, 2010-06-23.
Anaspis fasciata, Karlshamn, 2010-06-17
Anaspis fasciata, Karlshamn, 2010-06-17.
Apion fuscirostre, Karlshamn, 2010-06-17
Apion fuscirostre, Karlshamn, 2010-06-17.

Artikeln 'Rødbyhavn - Banearealerna her er Danmarks mest unikke insektlokalitet' i Bladloppen nr 28, 2009 av Michael Kavin berättar om många märkliga skalbaggsfynd på denna igenväxande bangård, såsom kortvingarna Carpelimus punctatellus, Stenus glacialis och Oxypoda lurida, bladhorningen Trichius rosaceus (=zonatus), långhorningen Corymbia cordigera m. fl.
Inspirerad av denna artikel tog jag den 17 juni en promenad på 400 m bort till bangården här i Karlshamn medförande en slaghåv. Till skillnad från bangården i Rødbyhavn är denna i full produktion. Här parkeras godsvagnar på väg till eller från hamnen i Stilleryd. Tyvärr hade Banverket nyligen bekämpat all vegetation mellan spåren och dessutom slåttrat banvallarna närmast spåren. Det fanns dock flera intressanta ruderatmarker på ömse sidor om spårområdet som var orörda. Särskilt norr om spåren finns en mycket solvarm sträcka med berg och träd som skydd mot nordliga vindar.
Det korta besöket gav tre mycket trevliga skalbaggsfynd i vardera ett exemplar:
ristbaggen Anaspis fasciata ny Sverige,
spetsviveln Apion fuscirostre (Fabricius, 1775) nationellt utdöd och avförd från Rödlista 2010 samt
viveln Rhinusa netum (Germar, 1821) ny Blekinge.
Vid ett återbesök här den 21 juni håvade jag en hane och hona av:
nyckelpigan Rhyzobius chrysomeloides (Herbst, 1792) ny Blekinge,
samt en hona av ristbaggen Anaspis ruficollis (Fabricius) som var förra månadens bästa fynd.

Mitt exemplar av Anaspis fasciata är en hona med skarpt avgränsad gul skulderfläck. Som för många andra ristbaggar finns det flera färgvarianter av denna art men detta är nog den vanligaste. Den är känd från flertalet provinser i Danmark och Tyskland, varför fyndet inte på något sätt är oväntat. I Victor Hansens Biller XII, Heteromerer finns den omnämnd under det äldre namnet humeralis.

Spetsviveln Apion fuscirostre finns rapporterad från Halland, men inga nya fynd verkar ha gjorts. Den anges som utdöd från Sverige i Rödlista 2000, som 'ej tillämplig' i Rödlista 2005 (?saknas referensexemplar eller ?är detta felbestämt). I Rödlista 2010 saknas den helt.
Den är allmän på Jylland och i Tyskland. Larven lever på frön till harris Cytisus scoparius. Den nykläckta skalbaggen stannar kvar i baljan ett tag efter kläckningen, varför det inte bör vara några problem att återfinna den om fyndet ej är tillfälligt.
Viveln Rhinusa netum ?neta anmäldes som ny för Sverige av Bengt Andersson i Lucanus 14 (2009). Den hade hittats i fyra exemplar vid Emmaboda järnvägsstation i Småland i gulfällor för fångst av steklar. Den lever på lejongapsväxter och här vid järnvägen i Karlshamn finns det gott om strimsporre Linaria repens som kan vara värdväxten.

Nyckelpigan Rhyzobius chrysomeloides hittades i Skåne, Limhamn av Alan Dufberg den 2 maj 2007 som ny för Sverige. Mina exemplar håvades på två solstekta tallar och där har det varit möjligt att senare håva fler exemplar.

Vid den undersökning av insektsfaunan längs banvallar på ett stort antal järnvägsstationer som gjordes sommaren 2008 fanns fällor även i Karlshamn - här ligger det nu en gammal fälla och en informationsskylt om projektet slängda. Även på bangården i Karlskrona låg förra sommaren en informationsskylt om projektet slängd. Jag tycker att sådant material skall avlägsnas när ett projekt är avslutat.


Maj 2010

Anaspis ruficollis (Fabricius, 1793)

Ceutorhynchus barbareae, Sternö, Karlshamn, 2010-05-24
Ceutorhynchus barbareae, Sternö, Karlshamn, 2010-05-24.
Anaspis ruficollis, Solhem, Karlshamn, 2010-05-07
Anaspis ruficollis, Solhem, Karlshamn, 2010-05-07.


Den 24 maj var jag på Sternö och håvade sju exemplar av den för Sverige nya viveln Ceutorhynchus barbareae Suffrian. Den lever på sommargyllen, som det finns gott om på ruderatmarker här ute. Detta skulle kunna vara maj månads bästa fynd, men då jag redan rapporterat om fyndet på
BeetleBase väljer jag i stället som månadens bästa fynd en ristbagge som också är hittad på Sternö i maj och som också är ny för Sverige.

Sternö finns många intressanta biotoper och kulturmiljöer. I rapporten den 20 mars 2010 om årets första sållprov skrev jag om natur, kultur och infrastruktur på nordvästra Sternö. Nu har jag hittat en ny intressant natur- och kulturmiljö här i nordväst. Inne i skogen ligger en ruin som förmodligen är resterna av ett lusthus som tillhört Villa Solhem.
Jag fann där några murgrönestammar som varit döda länge, dels hängande kvar i en ek, dels liggande på marken. De var upp till 3 cm i diameter. De hade mängder med gamla flyghål, kanske efter långhorningen svarthårig kvistbock Pogonocherus hispidus (L.). Från några delar som jag tog hem den 23 april kläcktes efter ett tiotal dagar flera exemplar av långhorningen dvärggrenbock Grammoptera ruficornis (Fabricius). Den 7 maj kläcktes en hane av den för Sverige nya ristbaggen Anaspis ruficollis. Redan den 15 juni 2009 håvade jag en trolig hona av denna art vid Pengaberget tre km härifrån, men bestämningen av honor är tveksam, sålunda omfattar bestämningstabellen för släktet Anaspis i Band 8 av Die Käfer Mitteleuropas av Freude, Harde och Lohse enbart hanar. Vid bestämning efter Victor Hansens Biller XII, Heteromerer, måste man beakta att en reviderad bestämningstabell finns i Entomologiske Meddelelser Bind 65 hefte 3 från 1997. Denna avser arterna frontalis, marginicollis (schilskyana), garneysi och ruficollis.
A. ruficollis liknar i färgteckningen mycket regimbarti Schilsky, en art som också finns i Blekinge. Jag håvade ett exemplar i Sölvesborgs hamn den 22 juni 2009. Den senare har dock tvåfärgad täckvingebehåring. Den liknar färgmässigt också marginicollis, men denna har insvängda halssköldsidor.
Lättast identifierar man ruficollis på bihangen på tredje bukleden hos hanen. Dessa är krökta hela längden medan frontalis, marginicollis och garneysi har bihang som är raka i början.
Från materialet kläcktes ytterligare en Anaspis-art nämligen A. maculata Geoffroy. Det är första gången jag träffar på den i Karlshamn, men redan i Sölvesborgstrakten några mil härifrån är den sedan några år en mycket vanlig Anaspis-art.
A. ruficollis och maculata är säkerligen ej beroende av murgröna för sin utveckling, utan det handlar om att substratets konsistens har attraherat den äggläggande honan.


April 2010

Gabrius sphagnicola (Sjöberg, 1950)

Hona och hane av Gabrius sphagnicola, 12 april 2010
Hona och hane av Gabrius sphagnicola, 12 april 2010.

Den 6 april gjorde jag en cykelutflykt till
ödemarkssjön där jag i augusti 2009 fann rödbent palpkortvinge Atanygnathus terminalis. Såväl snön i skogen som isen på sjön var borta och fiskmåsarna hade börjat inta sina stenar. Gungflyet var betydligt blötare än i augusti och såg kargt och oinbjudande ut.
Jag provade att trampa ner lite vitmossa under vattnet någon meter ut från torra land. Under sommaren flyter det då snabbt upp åtskilliga insekter som befunnit sig upptill i vitmossan. Nu gick det betydligt trögare att få fram några skalbaggar, men med tålamod och envishet kunde ändå några typiska vitmossearter hittas: Pterostichus rhaeticus Heer, Pterostichus diligens (Sturm), Lathrobium rufipenne Gyllenhal, Ochthephilum fracticorne (Paykull), Philonthus nigrita (Gravenhorst) och Acylophorus wagenschieberi Kiesenwetter. Även en hona tillhörande kortvingegruppen Gabrius trossulus flöt upp. Honor till denna grupp kan knappast bestämmas säkert till art, men detta exemplar hade ovanligt mörka antenner vars leder var klart tvärbreda. När dessutom benen också var mörka och täckvingarna korta kunde det knappast vara någon annan art än Gabrius sphagnicola.
Den 12 april gjorde jag därför ett återbesök för att om möjligt finna någon hane. Vid ankomsten visade det sig att gungflyet var upptaget: två tranor höll just på att para sig, men när hanen hoppat ner från honans rygg och med en våldsam trumpetstöt kungjort den lyckliga händelsen kunde jag göra min entré. Tranor är numera inte särskilt skygga fåglar, där jag befann mig i kanten av gungflyet går en gammal färdled. På denna färdas dagligen människor till fots, cykel, moped eller häst. Vid detta besök kunde jag trampa fram en hane och hona av Gabrius sphagnicola, vilket bekräftade min tidigare bestämning.
Arten beskrevs av Oscar Sjöberg i Entomologisk Tidskrift 1950. I samma artikel beskriver han även Oxypoda operta och Dermestes palmi. Vid beskrivningen kände han till två exemplar av Gabrius sphagnicola, dels en hane han själv tagit i Loos i Hälsingland, dels en hane som Thure Palm hittat i By, Dalarna.
I Entomologisk Tidskrift 1985 har Thure Palm en artikel 'Skalbaggsstudier på en uppländsk mosse' där han räknar upp alla av honom kända fynd av Gabrius sphagnicola: Uppland, Knutby (Nils Linnman) och Ryggmossen, Bälinge (Thure Palm), Dalarna, By (Thure Palm), Hälsingland, Loos (Oscar Sjöberg), Västerbotten, Stornorrfors (Huggert & Ulefors), Norrbotten, Sangis (Stig Lundberg) samt Torne Lappmark, Kiruna (Huggert & Ulefors). Dessutom fynd från Finland, Ryssland, Polen och Tyskland.
I dagens Catalogus finns den dessutom rapporterad från Småland, Jämtland och Lule Lappmark, alltså från totalt nio landskap och lappmarker. En verklig doldis som säkerligen finns i stort sett i hela Sverige.


Mars 2010

Magdalis nitida (Gyllenhal, 1827)

Magdalis nitida, Karlshamn, 2010-03-07
Figur 1. Magdalis nitida, Karlshamn, 2010-03-07.
Grangren med angrepp av Magdalis nitida, Karlshamn, 2010-03-07
Figur 2. Grangren med angrepp av Magdalis nitida.
Grangren med angrepp av Magdalis nitida, Karlshamn, 2010-03-07
Figur 3. Grangren med angrepp av Magdalis nitida.


I februari tog jag hem några en till två centimetergrova döda grangrenar från
Västerportsområdet. Grenarna hade hårt åtsittande, intorkad bark och fanns nertill på senvuxna granar på hällmark.
En typisk livsmiljö för den kortvingade granbocken Molorchus minor (Linnaeus), varav flera exemplar kläcktes. Även en rödbrun blankbock Obrium brunneum (Fabricius) erhölls, liksom åtskilliga borstiga grangrenborrar Phloeotribus spinulosus (Rey). Intressantast var dock kläckningen av åtskilliga exemplar av den för Blekinge nya splintviveln Magdalis nitida.
Beskrivning av denna art saknas i snudebillerbandet av Victor Hansen från 1965 eftersom den inte är funnen i Danmark, men den finns med i snytbaggeband 2 av Svensk Insektfauna från 1924 med Christopher Aurivillius som författare, liksom i Band 11 av Die Käfer Mitteleuropas av Freude, Harde och Lohse (FHL).
Den är 3-5 mm stor och svart med svag blåaktig glans. Såväl Aurivillius som FHL anger täckvingarna som glänsande och antennskaft som rödgult, vilket skiljer arten från närstående Magdalisarter. Men täckvingarna är närmast matta, men långt ifrån så matta som hos närstående arter, och det finns hos andra Magdalisarter tendens till rödbruna antennskaft.
Den är enbart rapporterad från elva svenska landskap, men kan finnas i samlingar och vara felbestämd.
Jag har länge förgäves sökt efter Magdalis nitida. I FHL anges att den lever på gran, tall och lärk och att den i senare tid blivit vanligare på tyska låglandet på grund av lärkplanteringar. Torkande grenar av lärk får hård åtsittande bark med hård ved inunder, liksom de grangrenar hade som jag tog hem.
I den utmärkta boken Insektsgnag i bark och ved av Bengt Ehnström och Rune Axelsson finns arten omnämnd på sidan 334, dock utan någon uppgift hur hur den lever. Jag bifogar därför två foton av en grangren med angrepp. I figur 2 är den yttre barken borttagen och den gnagfyllda gången som slutar i en puppkammare syns tydligt. I figur 3 är bark och gnagspån borttagna, så att gångarna som går in i splinten syns tydligt.
För två år sedan fann jag utanför Sölvesborg en lärkgren som hade gångsysten och puppkammare enligt figur 2 och 3. Jag misstänkte då att de var gjorda av Magdalis nitida, men jag fann inga skalbaggsrester som verifierade detta.





December 2009

Cryptolestes abietis (Wankowicz, 1865)

Cryptolestes abietis, Karlshamn, 6 december 2009
Cryptolestes abietis, Karlshamn, 6 december 2009.

Den 6 december strövade jag i
Västerport, området väster om Karlshamn som kommunen vill exploatera.
I det lilla skogsparti som kommer att återstå mellan Västerport och Schweden Splitts kvadratkilometer stora bergbrott hittade jag en liten, tätvuxen dunge av kanske fyrtioåriga granar. Flera av granarna var dödade av granbarkborrar, både denna sommar och tidigare somrar. Hackspettar hade hackat bort i stort sett all bark från topparna och nedåt. Detta hade medfört att småskalbaggar, som knappast blir föda för hackspettarna, hade samlats under kvarsittande barkrester och i förnan vid trädfötterna. På de ställen på stammarna där barken fortfarande var torr fanns den för Blekinge nya ritsplattbaggen Cryptolestes abietis i stort antal.
De två mögelbaggarna Corticaria abietorum Motschulsky och C. lateritia Mannerheim fanns också här. Båda lever på gran, den senare är nordlig och ny för Blekinge. Jag har dock ett exemplar tagit 30 januari 1971 i Siggaboda urskog i södra Småland, bara någon kilometer från Blekinge. Alla tre arterna har säkerligen gynnats i Blekinge av den stora mängd granar som dödats av granbarkborrar efter stormarna Gudrun 2005 och Per 2007.
I en likåldrig men gles granplantering ett hundratal meter därifrån fanns ett färskt spår efter ett annat intressant djur. En kronhjort hade gnagt av en stor bit av barken en och en halv meter upp på en decimetergrov gran. Även färsk spillning fanns här.


November 2009

Cryptolestes corticinus (Erichson, 1846)

Cryptolestes corticinus, Karlshamn, 6 november 2009
Cryptolestes corticinus, Karlshamn, 6 november 2009.

Den 6 november tog jag en cykeltur ut till Tegelbruksviken väster om Karlshamn. Här vill en optimistisk entreprenör bygga havsnära lyxvillor. Det är den enda obebyggda sträckan på den sex kilometer långa kusten härifrån ut till Matvik. Får bara kommunens politiker rätt att besluta om dispenser från strandskyddsbestämmelserna, så blir det säkert ja och amen till villorna.
På området växer medelålders bok, med en albård vid havet. Den hårda vinden från havet har gett upphov till flera döda grenar i trädtopparna. Innanför bokskogen kommer ett parti med hällmarker med glesa, grova tallar, varav några är döda.
Uppe på hällmarken hittade jag en decimetergrov tall som dött under sommaren. Hackspettar hade skalat av i stort sett all bark mellan en och tre meters höjd i jakt på föda. I barkbitar på trädet och på marken fanns den för Blekinge nya ritsplattbaggen Cryptolestes corticinus i antal. Denna har jag tidigare hittat i Skåne i tallskogen på Ravlunda skjutfält och på Öland i tallskogen vid Aledal, varför det var väntat att den också skulle finnas i Blekinge. Vid tallen fanns också de två fuktbaggarna Cryptophagus dorsalis Sahlberg och C. parallelus Brisout de Barneville.
I den torra förnan av barr och barkbitar vid foten av tallen fanns 15 exemplar av den NT-rödlistade kortvingen Stenus atratulus Erichson. Dessa hade sökt sig hit för övervintring. Det förefaller dock tveksamt om de kom från den 100 meter bort belägna havsstranden, troligare är att de normalt lever på hällmarken.





Oktober 2009

Blåglänsande svartbagge Platydema violaceum (Fabricius, 1790)EN

Platydema violaceum, Karlshamn, 2009-10-22
Blåglänsande svartbaggeEN, Karlshamn, 2009-10-22.
Zilora ferruginea, Karlshamn, 2009-10-10
Gropig brunbaggeNT, Karlshamn, 2009-10-10.


Tätortsnära 'misskötta' skogar är ofta mycket värdefulla för den biologiska mångfalden. Så var det i Höör där de kommunägda områdena inköpta för framtida expansion knappast utsattes för någon skoglig aktivitet. Så har det också varit i Karlshamn. Här äger kommunen i stort sett all mark i stadens omgivning. För några år sedan startade dock kommunen upp en gallring av dessa skogar. Personal från Skogsstyrelsen går igenom lövskogsområdena och färgmärker de träd som skogsentreprenören skall ta bort. I vintras och nu i höst har man hållit till i Långakärrsområdet.
Under oktober månad i år har jag cyklat runt och tittat på resultatet av gallringen. Geggiga hjulspår efter skogsmaskinerna och en myckenhet av hyggesris innebär en kraftig kvalitetsförsämring av närströvområdena. Men även den biologiska mångfalden får sig en smäll.
Skogsmaskinföraren sorterar vid utkörningen upp materialet, där fraktionen brännved speciellt intresserat mig. Vid Hagalund norr om Prästslätten hade en död ek avverkats och hamnat i brännveden. På en stock som inte var rotstocken hittades under den lösa barken tre exemplar av den blåglänsande svartbaggen som är EN-rödlistad. Vid starten av gång- och cykelvägen från Långakärr till Prästslätten låg i en brännvedsvälta en avverkad torrtall. Under den lossnande, svampiga barken på denna fanns åtskilliga exemplar av den gropiga brunbaggen Zilora ferruginea (Paykull) som är NT-rödlistad. De låg i puppkammare och skulle säkerligen övervintra i dessa.
Båda träden borde ha lämnats kvar, men kanske stod de så nära en väg att de riskerade falla över vägen och därför sågades ner.
Fraktionen brännved kan innehålla ved av låg kvalitet, men betalas nästan lika bra som massaved. Tyvärr innebär detta att vissa skogsägare dammsuger sina marker på vindfällor och torrträd, till men för den biologiska mångfalden. Så har dock ej skett här i Långakärrsområdet.
Den blåglänsande svartbaggen är knappast så sällsynt som EN-rödlistningen indikerar. Den verkar vara aktiv under vinterhalvåret och håller troligen till högt uppe i träden. Nästan alla inventeringar görs i dag av fönsterfällenissar, som sätter ut fällorna på våren och tar in dem på hösten, och använder vinterhalvåret till att gå igenom och dokumentera resultatet. De missar helt en sådan här art.
I rapporten 'Vedinsektsfaunan i Hornsö - Allgunnenområdet i östra Småland' av Sven G. Nilsson och Lars Huggert från år 2001 finns den inte omnämnd och var uppenbart inte känd härifrån trots att en mängd samlare besökt området genom åren.
Men visst finns den här. Vid ett besök den 24 maj 2005 fann jag ej långt från Mjöshyltan talrika larver i en nerfallen murken ekgren med lossnande bark. Ekgrenen var mindre än en meter lång och ungefär 3 cm i diameter. Några hemtagna larver kläcktes efter inomhusförvaring 29 juni och 6 juli.
I Gunnar Isacssons rapport 'Observationer av vedinsekter i Karlskrona och eftersök av stora ekbocken i Blekinge sommaren 2005' (Länsstyrelsen i Blekinge län, rapport 2005:11) berättas om ett fynd från Rosenholmsområdet i Karlskrona, dock ej i fönsterfälla.


September 2009

Eucinetus haemorrhoidalis (Germar, 1818)

Eucinetus haemorrhoidalis, Sandviken, 21 september 2009
Eucinetus haemorrhoidalis, Sandviken, 21 september 2009.

Sandviken sydost om Sölvesborg är Blekinges finaste playa. Här finns en 800 m lång havssandstrand med smådyner och ljungfält inåt land. Vid ett besök här den 21 september kunde fortfarande en bikinibrud i solstol spanas in - själv hade jag dock tjock flanellskjorta och jacka för att hålla värmen i den sydvästliga snålblåsten.
Jag hade förhoppningen att hitta sotsvampbaggar, men håvning utmed hela strandsträckan gav enbart ett exemplar av Phalacrus substriatus Gyllenhal utöver talrika Olibrus affinis (Sturm).
Jag tog med mig hem ett litet sållprov av sand och ihopblåst förna vid dynerna. Detta visade sig innehålla fem för Blekinge nya arter:
platthöftbaggen Eucinetus haemorrhoidalis, jordlöparen Philorhizus melanocephalus (Dejean), kortvingarna Omalium littorale Kraatz, Mycetoporus erichsonanus Fagel och Aleochara grisea Kraatz. Alla fem arterna är rapporterade från såväl Skåne som Öland, varför det var väntat att de också skulle finnas i Blekinge.
Sållprovet innehöll dessutom vardera ett exemplar av kortvingen Halobrecta flavipes Thomson och de lokalt förekommande jordlöparna Demetrias monostigma Samouelle och Microlestes minutulus (Goeze).


Augusti 2009

Rödbent palpkortvinge Atanygnathus terminalis (Erichson, 1839)(RE)

Gungfly med vattenhålor och fuktstråk, 2009-08-14
Figur 1. Gungfly med grunda vattenhålor och fuktstråk, 2009-08-14.
Fyndplats för rödbent palpkortvinge, 2009-08-14
Figur 2. Nertill i bilden fyndplatsen för rödbent palpkortvinge.
Atanygnathus terminalis, 2009-08-12
Figur 3. Atanygnathus terminalis(RE) 2009-08-12.


Den 12 augusti gjorde jag en utflykt till en ödemarkssjö i mellersta Blekinge. Vid sjön finns ett gungfly med grunda, vattenfyllda hålor och fuktstråk (Figur 1), en biotop som är ovanlig i Blekinge. Nu i slutet av sommaren var gungflyet så upptorkat att jag kunde gå ut på det utan att riskera att bli ett fynd för framtida arkeologer.
Här hoppades jag hitta Sveriges minsta dykare, Bidessus grossepunctatus Vorbringer. Nertrampande av några kvadratdecimetrar mycket blöt vitmossa intill ett fuktstråk, gav mycket riktigt några exemplar av denna dykare.

Efter undersökningen av gungflyet sökte jag mig ut till sjöstranden. Marken var här ganska fast, med lövbuskar intill stranden och små tallar och ljung innanför. Mellan ljungtuvorna dock blöta fukthål. Närmast vattnet fanns frisk vitmossa med inslag av strand- och vattenvegetation (Figur 2).
Ungefär en decimeterbred strandremsa gick att trampa ner under vattnet. På mindre än en meters längd flöt då upp ett femtiotal exemplar av den ytterst sällsynta kortvingen Atanygnathus terminalis. En snabbkontroll visade att den fanns på fler ställen, också vid en liknande strand 400 meter härifrån.
Thure Palm och Victor Hansen anger längden av Atanygnathus terminalis till 4 mm. I Die Käfer Mitteleuropas anges längden till 4-4,5 mm. Mina exemplar är strax under 5 mm långa och mycket konstanta i längd. Flera av exemplaren är nykläckta och därmed dåligt uthärdade och utfärgade.

Den rödbenta palpkortvingen hittades av Gunnar Israelson i Hässleholmstrakten på 1950-talet. Eftersom den inte återfunnits på många år betraktas den i senaste rödlista som försvunnen från Sverige. Dock återfanns den 2006 av Sven Lennartsson i Mjölbytrakten.

Gunnar Israelson beskriver sitt fynd av Atanygnathus terminalis i Natur i Göinge 1957:
"Mala, göl med något litet gungfly, 4.8.57. Detta djur, som jag i åtskilliga år förgäves sökt efter, påminner habituellt något om en bred Heterothops med starkt avsmalnande bakkropp. Erhölls vid nedtrampning av ett parti av flyet med sparsam vegetation på torvjord, däremot inte i Sphagnum. I detta hänseende påminner förekomstsättet om Acylophorus glaberrimus, vilket djur nu f.ö. inte iakttagits i hässleholmstrakten på några år."
Jag har vid några tillfällen förgäves sökt efter arten i augusti månad vid Malsjögöl öster om Mala, där det finns biotoper som stämmer överens med Israelsons beskrivning av fyndplatsen. Efter mitt fynd i vitmossa utan inslag av torvjord inser jag att det hade varit bättre att leta efter arten vid Aggarpa gyl eller Myreholms gyl väster om Mala.
Vid min fyndplats för den rödbenta palpkortvingen (figur 2) fanns relativt få andra skalbaggsarter. Dessa hade kanske redan uppsökt säkrare vinterkvarter. Däremot fanns här gott om svartmyror (Lasius niger) däremot väldigt få ettermyror (Myrmica rubra). På gungflyet i figur 1 fanns arten inte. Fyndplatsen 400 meter härifrån hade något rikare vegetation med bland annat ett bälte av smalkaveldun. Här fanns också ett mer varierat utbud av skalbaggar såsom kortvingen Euryporus picipes (Paykull), viveln Pelenomus comari (Herbst) och glattbaggarna Euconnus rutilipennis (Müller & Kunze) och E. hirticollis (Illiger).

När jag åter befann mig på torr mark och intog färdkosten inför cykelturen hem anlände en ny insektsfångare - en falk började jaga trollsländor och andra flygande insekter över gungflyet.


Juli 2009

Scopaeus minutus Erichson, 1840

Scopaeus minutus, Karlshamn, 2009-07-26
Scopaeus minutus, Karlshamn, 2009-07-26.
Tachyura parvula, Karlshamn, 2009-07-26
Tachyura parvula, Karlshamn, 2009-07-26.


Den 14 juni i år hade Entomologiska sällskapet i Lund en mycket trevlig och välbesökt utflykt till Limhamns kalkbrott. Vid en liten, grund, ganska nyskapad vattensamling med klart fint vatten var dvärglöparen, Tachyura parvula vanlig. Lättast fick man den genom att ta en näve fuktigt strandnära kalkgrus och lägga i ett vattenfyllt kar. De små jordlöparna flöt upp efter en stund. Här fanns också kortvingen Scopaeus minutus i något torrare kalkgrus. Därutöver hittade jag här bara en Amischa-kortvinge i ett exemplar.
Den 26 juli gjorde jag en utflykt till Karlshamns stads upplag av grenar, ris och jord mm i Tubbaryd, som jag besökt många gånger genom åren, men som ändå alltid brukar ge något av intresse. På ett ställe fanns en ganska brant slänt av schaktmassor, som avslutades nertill med några hålor, fyllda med illaluktande lakvatten. På en meters höjd över hålorna var gruset fuktigt av den senaste tidens regnande. Här fann jag flera exemplar av dvärglöparen Tachyura parvula och två hanar av kortvingen Scopaeus minutus, båda arterna nya för Blekinge. I gruset var mässingslöparen Bembidion lampros och den gröna snabblöparen Bembidion deletum vanliga.



Juni 2009

Sirocalodes mixtus (Mulsant & Rey, 1858)

Klängnunneört, Ceratocapnos claviculata, Sölve, 2009-06-14
Figur 1. Klängnunneört, Ceratocapnos claviculata, Sölve, 2009-06-14.
Sirocalodes mixtus, Sölve, 2009-06-11
Figur 2. Sirocalodes mixtus, Sölve, 2009-06-11.


I senaste häftet av Entomologiske Meddelelser (Bind 76 Hefte 2) rapporteras om fynd av den för Skandinavien och Baltikum nya viveln Sirocalodes mixtus i Sydjylland. Den lever på klängnunneört.
I Hallands flora från 1997, då klängnunneört var känd från Varberg, skrivs om denna växt:
"Klängnunneört har under senare hälften av 1900-talet kommit till Sverige med plantmaterial och virke från Danmark och Tyskland. Den ettåriga arten har naturaliserats på flera platser i södra Sverige och sannolikt kan den bli bofast även i Halland."
I Blekinges flora från 2006 skrivs:
"Sannolikt inkommen från Tyskland med importerat tallvirke eller skogsmaskiner, samt kraftigt spridd och etablerad på sand i talldungar. Sällsynt; funnen i tre rutor; inga gamla fynd."
De tre Blekingerutorna ligger öster om Sölvesborgsviken och gränsar till varandra. Här i sandig, ganska tät tallskog är den på vissa platser ett dominerande inslag i markvegetationen. Den verkar trivas bäst i anslutning till gamla tallstubbar och tallris på marken, där näring frigjorts.
Danmarksfynden var gjorda 8 juni 2006 och 9 juni 2007. I år har de tre första veckorna i juni månad här i Blekinge varit kalla och regniga, efter någon inledande vacker dag. På eftermiddagen den 11 juni var dock vädret rimligt bra för en utflykt till Sölve, för att undersöka om Sirocalodes mixtus även finns i Sverige. Och visst fanns den även här - åtskilliga exemplar kunde lätt håvas in. Viveln har uppenbart lika god spridningsförmåga som värdväxten.
I Sverige finns nu tre arter av vivelsläktet Sirocalodes. De känns igen på sexledad antennsträng och smal, lång antennklubba, som nästan är lika lång som antennsträngen. De två andra arterna depressicornis (Gyllenhal) och quercicola (Paykull) lever på jordrök, Fumaria officinalis, som tillhör samma växtfamilj som klängnunneört och nunneörterna. Jordrök är också ettårig, och finns främst på bar jord. Vid Karlshamns stads upplag av sand och matjord i Tubbaryd finns den i åtskilliga exemplar. Här har jag nu i juni hittat såväl depressicornis som quercicola.


Maj 2009

Labidostomis humeralis (Schneider, 1792) NT

Labidostomis humeralis, Pengaberget, 25 maj 2009
Labidostomis humeralis, Pengaberget, 25 maj 2009.

Järnvägen genom Blekinge elektrifierades för ett fåtal år sedan. För att förhindra att träd faller över den nya kontaktledningen sågades alla större träd ner i närheten av spåret. Mellan järnvägsstationen i Karlshamn och tunneln under Pengaberget fälldes ett antal grova ekar och bokar i sluttningen ner mot spåret. Här finns nu unga lövplantor i varmt läge med vindskyddande bokskog mot norr. Främst är det ek, bok, avenbok, hassel och asp.
Vid ett besök här den 25 maj håvade jag på lövbuskarna i hopp att hitta någon värmekrävande skalbagge. Utbytet var dock magert. Det visade sig ge betydligt bättre resultat att stå stilla och avsyna bladen på fristående buskar. På en meterhög hassel fann jag den NT-rödlistade och för Blekinge nya bladbaggen Labidostomis humeralis. Även de vackra fallbaggarna Cryptocephalus sexpunctatus (Linnaeus), C. bipunctatus (Linnaeus) och C. parvulus Müller hittades på detta sätt.
Vid ett snabbesök den 30 maj sågs två exemplar av den NT-rödlistade långhorningen sexfläckig blombock Anoplodera sexguttata (Fabricius).


April 2009

Alevonota gracilenta (Erichson, 1839) DD

Alevonota gracilenta, Listershuvud, 24 april 2009
Alevonota gracilenta, Listershuvud, 24 april 2009.

Den 24 april gjorde jag en utflykt till Listershuvud sydost om Sölvesborg. Högst uppe på berget finns betade torrängar, längre ned ek-, bok- och avenboksskogar. Under promenaden vände jag någon gång på stenar för att se om det fanns något intressant. Under en sten fanns bon av en liten gul myra (?Lasius flavus) och en något större brunröd myra (?Lasius umbratus). Inga myrgäster syntes till i myrbona, däremot kröp två små kortvingar undertill på stenen. Dels en Oxypoda brachyptera (Stephens), dels en Alevonota gracilenta. Den senare arten är ny för Blekinge.
Jag har bara träffat på den en gång tidigare. Den 29 maj 1995 besökte min hustru och jag havet vid Lilla Juleboda i nordöstra kanten av Ravlunda skjutfält. Det var mycket varmt, soligt och vindstilla och havet låg som en spegel med rimligt badbar vattentemperatur, vilket är sällsynt här. Men några hundra meter ut till havs låg en mörk ridå av kall havsdimma. Framåt eftermiddagen började denna långsamt röra sig inåt land, och när den nådde oss sjönk temperaturen med mer än tio grader direkt. Med den svaga ostvinden som fört dimman in över land flöt det iland åtskilliga skalbaggar som under svärmningen överraskats av kylan i dimman och hamnat i vattnet. Bland annat två exemplar av Alevonota gracilenta, men också många andra arter såsom barrblomviveln Doydirhynchus austriacus (Olivier), barrlusbaggen Laricobius erichsonii Rosenhauer, trägnagaren Xyletinus hanseni Jansson och glansbaggen Epuraea longiclavis Sjöberg.
Den 28 april fann jag ytterligare en DD-rödlistad skalbagge i Blekinge. Efter en träningsrunda i skogen bakom Tubba torg, stretchade jag mot ett upplag av ett år gamla bok-, ask- och sälgstockar. Under lossnande bark på bokstockarna fanns här talrika exemplar av smalplattbaggen Uleiota planata (Linnaeus).


Mars 2009

Corticaria polypori J. Sahlberg, 1900

Corticaria polypori, Karlshamn, 3 mars 2009
Corticaria polypori, Karlshamn, 3 mars 2009.

Schweden Splitt (www.schwedensplitt.com), som ägs av Karlshamns stad, har förvandlat det natursköna Oxhagaberget väster om Karlshamn till en kvadratkilometer stor plan yta som sträcker sig ända ner till havet. Kvar finns snart bara Oxhaganabben, denna lär bli kvar eftersom den är ihålig och rymmer Sveriges största gaslager.
Nu söker bolaget febrilt efter ny skärgårdsnatur att förstöra. Därför vill de starta ett nytt bergbrott norr om Munkahusviken som skall ta resten av naturen mellan Karlshamns stads västra bebyggelse och det nuvarande brottet. Stadens invånare skall verkligen få uppleva det massiva oväsendet från borrmaskiner och lastning av bergkross, husskakningar vid sprängningar och det fina stenmjölsdammet från krossanläggningen, som redan idag är en otrevlig komponent i innerstadsluften.
Genom det nya området går två högspänningsledningar ut till Karlhamnsverket och Polenkabeln. Dessa kan hindra brytningen i delar av området. Men ledningarna behövs inte. Karlhamnsverket, som kan producera nästan lika mycket el som de två nu avvecklade aggregaten i Barsebäcks kärnkraftverk, verkar inte ha körts i vinter över huvud taget och Polenkabeln används bara till förhindra att elöverskott i Sverige sänker elpriset.

är det nya bergbrottet bara ett aprilskämt?
Ingalunda - men politikerna använder sig av dold agenda!
Man talar enbart om den nya stadsdelen Västerport, som skall innehålla affärer, småindustri och sporthallar. Att det kommer att ta åtskilliga år med bergbrott, innan den första etableringen kan ske håller man tyst om. Dessutom skulle det vara mycket attraktivare och billigare att etablera nya affärer på de magra åkrarna i korsningen mellan E22 och riksväg 29 några kilometer längre norrut. Och sporthallar byggs bättre vid Hunnemarafältet, där det är nära till skolor och existerande sporthallar. Och småindustri kan med fördel etableras i ett hörn av det gamla jättelika bergbrottet.
Karlshamns kommun styrs sedan flera generationer enväldigt av 'betongsossar', med ett arv från en tid då skärgårdsklippor värderades utifall de gick att omvandla till gatsten eller inte. Nuvarande kommunalråd förklarade i senaste fullmäktigemöte att han inte läser tidningar. Och journalister med andra åsikter än hans egna vill han inte träffa. Tala om maktfullkomlighet.

I det nya området finns stora partier med gammal hällmarkstallskog, med små fina kärr. Gunnar Isacsson, som utfört en snabbinventering, gjorde bland annat det unika fyndet av två gamla tallar med angrepp av reliktbock.
De första femton minuterna på såväl min korta som långa träningsrunda går genom området på små slingrande skogsstigar, varför jag är väl bekant med naturen. Under första halvan av mars i år har jag dessutom strövat igenom hela det kvadratkilometer stora området i ett lugnare tempo.
Bästa skalbaggsfyndet under dessa strövtåg har varit en hane av mögelbaggen Corticaria polypori, ny för Blekinge. Denna hittades under torr bark på en grov, levande tall tillsammans med fuktbaggen Cryptophagus dorsalis Sahlberg. I barrförnan vid foten av tallen var kortvingen Tachyporus corpulentus J. Sahlberg vanlig.
Mögelbaggen C. polypori är en kandidat till den nya rödlistan som skall komma 2010. Jag har bara hittat den vintertid under bark på mycket grova tallar (Up, Älvkarleby, Turisthotellet och Dr, Grövelsjön). Dessutom har jag en hona från en mycket fin liten skogsdunge vid Pengaberget. Biotopen är inte större än en villatomt och omges av triviala marker. Här finns några mycket grova tallar, en björkhögstubbe och några alar och bokar. Här har jag hittat de NT-rödlistade skalbaggarna gulbandad brunbagge, Orchesia fasciata Warker, liten brunbagge O. minor (Illiger) och fjädervingen Ptenidium gressneri Erichson.


Februari 2009

Myllaena masoni A. Matthews, 1883

Rättelse 2013-03-23

Vid slutkontroll inför registrering i Artportalen av fynden av Myllaena masoni kom jag fram till att alla exemplaren är M. infuscata med ovanligt mörka ben.

Slut rättelse 2013-03-23

Myllaena masoni, Ynde, 2009-02-04
Figur 1. Myllaena masoni, Ynde, 2009-02-04.
Stenus bimaculatus, Ynde, 2009-02-04
Figur 2. Stenus bimaculatus, Ynde, 2009-02-04.


På eftermiddagen den 4 februari gjorde jag en utflykt till Sölvesborg, och parkerade som vanligt vid Valje nöje. ägaren av nöjesanläggningen var på plats och jag tog tillfället i akt att gratulera honom till Sölvesborgs kulturpris 2008.
Efter att ha tagit ett sållprov från bokbacken vid parkeringen som gav en hane och fyra honor av Acalles roboris/navieresi och ett tiotal Acalles echinatus, vandrade jag under E22an till terrängen mellan motorvägen och Siesjön.
Det lilla snötäcke som täckt Blekinge under större delen av februari hade ännu inte kommit, men marken ute på den öppna, sanka ängsmarken närmast motorvägen var hårdfrusen.
Inne i de omgivande gråvidesnåren var det dock ej så hårdfruset utan det gick att ta sållprov av mossa och underliggande jordskikt. I ett sluttande alkärr med rörligt grundvatten strax intill var markskiktet totalförstört av betesdjurstramp och vildsvinsbök. Intill alarna och vid ett litet stengärde genom området gick det dock att hitta lite sållmaterial.
Bästa fyndet i detta sållprov var en hane och några honor av den för Blekinge nya kortvingen Myllaena masoni. Den liknar mycket den närstående Myllaena infuscata Kraatz, som fanns med i något enstaka exemplar. Denna senare art hittas dock lättast i förna vid Siesjön. M. masoni anmäldes som ny för Sverige i april 2005 av Sven Lennartsson. Han hade hittat den vid Skogssjön vid Mjölby. Torbjörn Ramqvist har anmält ett fynd 1 maj 2006 från Träsksjön väster om Vaxholm.
Ytterligare några för Blekinge nya arter fanns med provet i vardera ett exemplar: kortvingarna Stenus bimaculatus Gyllenhal och Bythinus macropalpus Aubé, samt kullerglansbaggen Kateretes rufilabris (Latreille).


Januari 2009

Proteinus crenulatus Pandellé, 1867

Proteinus crenulatus, Karlshamn, 16 januari 2009
Proteinus crenulatus, Karlshamn, 16 januari 2009.

Fyndplatsen i Stilleryd för
oktober månads bästa fynd, var så intressant att jag har gjort flera återbesök. Natten till den 16 januari var kall med minus 7 grader på morgonen. På eftermiddagen när jag tog en cykeltur ut till fyndplatsen var det fortfarande några minusgrader. Den övre förnan var hårdfrusen. Ett hemtagit, litet sållprov från skiktet under de frusna, ruttna potatisarna innehöll åtskilliga skalbaggar, mest kortvingarna Atheta crassicornis (Fabricius) och Proteinus brachypterus (Fabricius). Men också ett exemplar av den NT-rödlistade glansbaggen Glischrochilus quadriguttatus (Fabricius) och ett av den sällsynta kortvingen Atheta aquatica (Thomson). Bland ett femtiotal Proteinus brachypterus fanns också två hanar av den snarlika Proteinus crenulatus. Detta är en typisk vinterart som jag första gången fann härute den 2 november 2008, och som därefter funnits med i varje sållprov.
Hanen hos P. crenulatus har en mycket starkt förlängd första framtarsled, som skiljer den lätt från hanen till P. brachypterus. P. crenulatus har dessutom blankare och mera välvd halssköld än P. brachypterus, vilket märks lätt om man har tillgång till båda arterna.
När Thure Palm 1948 gav ut den första delen av Kortvingarna inom Svensk Insektfauna kände han till fynd av Proteinus crenulatus från Hälsingland (Loos socken) och Uppland (Älvkarleby socken) och han angav arten som sällsynt. Oscar Sjöberg uppger 1962 i Coleoptera från Hälsingland och Hamra Kapellag den som allmän på senhösten. Palms uppgift kan ha berott på avsaknad av god bestämningslitteratur. I Reitters Fauna Germanica omtalas bara P. brachypterus, P. macropterus, P. atomarius och P. ovalis. Något märkligt att den i dagens Catalogus bara finns rapporterad från åtta landskap och en lappmark: (Sm, Up, Vs, Dr, Hs, Hr, Jä, Ån och Ås). Den är dock säkerligen förbisedd. Jag har även en hane från Öland tagen den 13 mars 2001 på en ruttnande fjällig ticka, Polyporus squamosus, vid Borgholms slottsruin.



December 2008

Grynobius planus (Fabricius, 1787) NT

Grynobius planus, Stilleryd, 2008-12-17
Figur 1. Grynobius planusNT, Stilleryd, 2008-12-17.
Stillerydsviken, 2008-12-17
Figur 2. Gren med angrepp av Grynobius planus, Stilleryd, 2008-12-17.


Stillerydsbadet ligger strax väster om Karlshamn. Idyllen i den lilla havsviken är idag kraftigt störd av att färjan till Klaipeda dagtid ligger vid kaj bara något hundratal meter bort. För övrigt har badet alltid haft samma problem som Kolleviksbadet öster om Karlshamn med att vattentemperaturen gärna håller sig kring 12 grader eller därunder även under de varmaste sommardagarna.
Vid en cykeltur hit den 17 december upptäckte jag en barklös gren som låg vid strandkanten (figur 2). Vågskvalpet hade gjort den blankpolerad, genomsur och tung. Det fanns gott om flyghål i den som dock alla såg väldigt gamla ut. En typisk miljö för viveln Pselactus spadix, om det var en barrträdsgren. Jag sågade av en bit. Inne i den hårda veden fanns spridda larvgångar. Vid sönderdelning med yxa erhölls ett exemplar av den rödlistade och för Blekinge nya trägnagaren Grynobius planus och larver i olika storlekar, förmodligen av denna art. Detta tyder på att det var en ekgren.
Grynobius planus är i Sverige rapporterad från Västkusten från Skåne till Bohuslän. Dock skriver Thomson 1863 i Tom V av Skandinaviens Coleoptera: 'Sällsynt; funnen på fornade Lind-stammar vid Esperöd i Skåne'. Det finns många Esperöd och Äsperöd i Skåne men Thomson avser säkert församlingen Äsperöd i sydöstra Skåne. Härifrån är det två mil till Stenshuvud och och åtta mil till Karlshamn. Det är troligt att arten finns spridd i östra Skåne och Blekinge, även om det inte kan uteslutas att den anlänt till Karlshamn med importerad lövmassaved. Vid fyndplatsen fanns flera ekar och grenen kom troligen från någon av dessa. Dock kan den även ha kommit sjövägen efter att ha flutit i havet en kortare eller längre sträcka.


November 2008

Ceutorhynchus euphorbiae Brisout de Barneville, 1866 DD

Ceutorhynchus euphorbiae, Valje, 2008-11-13
Figur 1. Ceutorhynchus euphorbiaeDD, Valje, 2008-11-13.
Atheta negligens, Valje, 2008-11-13
Figur 2. Atheta negligensDD, Valje, 2008-11-13.


På eftermiddagen den 13 november gjorde jag en utflykt till Sölvesborg för att ta ett sållprov i bokbacken mellan Valje nöje och Rikets sal på jakt efter Acalles-vivlar. Som vanligt parkerade jag vid Valje nöje. Vädret var för årstiden ganska varmt och vegetationen nästan torr, så efter sållningen tog jag fram håven och håvade vid parkeringen. I samband med starten av vintersäsongens dans hade ägaren slåttrat parkeringsytan, varför det endast var runt kanterna på parkeringen som det gick att håva. Flera skalbaggar var fortfarande aktiva och hamnade i håven. Dominerade gjorde sotsvampbaggen Olibrus bimaculatus Küster. Spetsvivlarna Apion violaceum Kirby, A. haematodes Kirby och A. stolidum Germar var också vanliga. Intressantaste fyndet var dock ett exemplar av den DD-rödlistade viveln Ceutorhynchus euphorbiae.
Få sentida fynd av denna art är kända. I Lucanus 2005 rapporterar Christoffer Fägerstöm att han håvat ett exemplar den 3 september 2005 på Karums alvar på Öland. För övrigt finns fynd från Jämtland 1995 och 1999.
I Victor Hansens snudebillerband uppges att arten lever på Myosotis palustris på fugtig bund, med fyndmånaderna maj-juni. Även i Die Käfer Mitteleuropas uppges värdväxten till Myosotis palustris (Sumpfvergißmeinnicht). Här med fyndmånaderna maj-juni och november. Detta ger dock en viss förvirring beträffande värdväxten. I Blekinges Flora uppges Myosotis palustris vara synonym med Myosotis scorpioides äkta förgätmigej, medan sumpförgätmigej heter Myosotis laxa. Förklaringen är att Myosotis laxa i Tyskland kallas Rasenvergißmeinnicht.
Jag håvade mitt exemplar längst in på parkeringen på torr, relativt nyrörd mark, då det grävdes ner en elkabel och installerades ett transformatorhus här för ett år sedan. På andra sidan motorvägen finns dock utbredda sankängar, så förmodligen lever viveln här, och har lyckats ta sig över eller under E22an.
Sållprovet gav en enda Acalles-vivel, en A. roboris Curtis, en art som jag även funnit i Karlshamns omgivningar. Det innehöll också två för Blekinge nya kortvingar dels två honor av den DD-rödlistade Atheta negligens (Mulsant & Rey) dels en hane av Cypha seminulum (Erichson) (hanseni (Palm)). I Catalogus finns rapporterat fynd av Atheta negligens från Kockenhus, Kullaberg gjorda av mig. Dessa exemplar är troligen Atheta fungi.


Oktober 2008

Orthoperus atomarius (Heer, 1841)

Orthoperus atomarius till vänster 
och O. nigrescens till höger, Karlshamn, oktober 2008
Orthoperus atomarius till vänster och O. nigrescens till höger, Karlshamn, oktober 2008.

Vid en cykeltur ut mot Stilleryd hittade jag i början av oktober en intressant biotop. Någon hade dumpat frukt och grönsaker i en lövskogsdunge. Dumpningen hade förmodligen skett redan i början av sommaren. Här fanns gott om potatis, såväl relativt friska med groddar, som ruttnande. I anslutning till dessa fanns ett stort antal småkortvingar men även stora kortvingar som Philonthus politus (Linnaeus) och P. succicola Thomson. Ett exemplar av glansbaggen Carpophilus hemipterus (Linnaeus) hittades också.
Salladshuvud hade svartruttnade ytterskal, men var friska inuti och med gröna blad i toppen. Av äpplen var bara skalen kvar.
En ensam majskolv låg här också. Majskornen hade fördubblats i storlek av fukten, men för övrigt var kolven ganska intakt. Här hittades två arter i antal, dels glansbaggen Carpophilus marginellus Motschulsky, dels punktbaggen Orthoperus atomarius (Heer).
Punktbaggen O. atomarius anmäldes som ny för Sverige i Entomologisk Tidskrift 1/1988, efter fönsterfällefynd i Varberg i anslutning till importerad massaved. Den har därefter även rapporterats från Norrbotten. I Catalogus markeras den som införd.
I Karlshamn är den emellertid väletablerad. Ett första fynd av arten gjorde jag redan den 2 november 2005 i en flishög i Asarum. Flisen var lokalt producerad av kommunen och fyndplatsen ligger 7 km från Stilleryd.
O. atomarius tillhör våra minsta skalbaggar. Heinz Freude anger i Die Käfer Mitteleuropas band 3 storleken för denna art till 0,75 mm och storleken för O. nigrescens till mindre än 0.8 mm. Som framgår av bilden på de båda arterna är dock storleksskillnaden betydligt större. De skiljs mycket lätt på att O. atomarius har blanka punkterade täckvingar, medan O. nigrescens har matta täckvingar med kraftig mikroskulptur.
En viss reservation måste göras beträffande bestämningen, eftersom jag inte har något exemplar att jämföra med. Det skulle mycket väl kunna vara en nordamerikansk art. Till den intilliggande hamnen i Stilleryd sker inte bara en stor import av massaved från övriga Europa, utan även import av flis från Nordamerika. Denna lastas av på kajen och transporteras sedan efterhand med lastbil till Nymölla bruk.


September 2008

Xyleborinus alni Niisima, 1909

Brandskadade bokar och rönn, Karlshamn, 2008-09-08
Figur 1. Två brandskadade bokar och en rönn, Karlshamn, 2008-09-08.
Bokstam, Karlshamn, 2008-09-08
Figur 2. Bok med ingångshål och bokammare till Xyleborinus alni.
Xyleborinus alni resp. Xyleborinus saxesenii, Karlshamn, 2008-09-08
Figur 3. Tre hanar och nio honor av Xyleborinus alni till vänster och X. saxeseniiNT till höger.


Industriområdet vid Munkahusviken hyser ett flertal lastbilsåkerier. Störningar i form av trafik och buller från dessa har gjort att kommunen avvecklat de fåtal äldre villor som funnits här. När en villa eldades upp förra året brandskadades inte bara trädgårdsbuskar runt huset utan även en rönn och två bokar (figur 1).
Vid en cykeltur runt Munkahusviken i början av september stannade jag till för att kontrollera de brandskadade träden. Den ena boken var helt död medan de två andra träden hade frisk bark på baksidan av stammen och gröna kvistar här och var. Brandsidorna vände mot söder och var solstekta och vindskyddade, men naturligtvis utsatta för kalla havsdimmor på våren och försommaren.
I stammarna på de ännu levande träden fanns åtskilliga ingångshål efter vedborrande barkborrar. En första kontroll avslöjade att rönnen angripits av svart lövborre Xyleborus dispar (Fabricius), brun vedborre Xyleborinus saxesenii (Ratzeburg) samt den för Blekinge nya arten X. alni Niisima.
I boken fanns husborre Trypodendron domesticum (Linnaeus), brun vedborre X. saxesenii samt X. alni. I barken var bokbarkborre Taphrorychus bicolor (Herbst) vanlig. Dessutom fanns här under lossnande bark talrika exemplar av enfärgad barksvartbagge Corticeus unicolor Piller & Mitterpacher.
Barkborren X. alni anmäldes som ny för Sverige i Entomologisk Tidskrift 3/2006, efter fönsterfällefynd i Stockholms omgivning 2004.
De följande dagarna öppnade jag upp en bokammare till brun vedborre och X. alni i såväl rönnen som boken. Ingångshålen var ungefär 2 cm långa och mynnade i en bokammare, som innehöll den nya generationen av barkborrar. I den mjuka rönnveden var bokammaren till X. alni ungefär en mm hög och en kvadratcm stor. Den följde årsringen. I detta trånga utrymme fanns nästan hundra exemplar, varav 3 hanar. Bokammaren i den betydligt hårdare bokveden (figur 2) innehöll något mer än 40 individer. Ungefär samma antal fanns i bokamrarna till X. saxesenii i såväl rönnen som boken. Medan det enbart fanns fullt utvecklade individer i rönnen, fanns det åtskilliga larver i bokamrarna i boken. Detta kan bero på att denna stam var något skuggad av buskar, men angreppet kan också ha skett senare.
Vid besök under månaden iakttogs flera gånger barkborrar som kröp omkring på stammarna: 12/9 1 hane alni; 17/9 3 hanar och 3 honor saxesenii, 1 hona alni; 21/9, 23/9 och 29/9 1 hane saxesenii; Detta kan tyda på att parningen sker genom att den nya generationen hanar lämnar sin bokammare och uppsöker honor i en annan bokammare.
Vid bestämningen av X. saxesenii och X. alni kom artikeln i Entomologisk Tidskrift till god hjälp. Som framgår av figur 3 är det en klar storleksskillnad mellan honorna av arterna. X. alni-honan har dessutom mycket kraftigare taggar baktill på täckvingarna, nästan som en rasp. Däremot är den beskrivna skillnaden i halssköldsbredden svår att använda, delvis på grund av storleksskillnaden mellan arterna.
Särskiljandet av hanarna är däremot mera problematisk. Artikeln i Entomologisk Tidskrift nämner inget om hanar, eftersom dessa knappast fås i fönsterfäller. I Zentral- und westpaläarktische Borken- und Kernkäfer uppger Antonín Pfeffer att hanar till alni i jämförelse med hanar till saxesenii skall ha längre och skarpare taggar baktill på täckvingarna, ha uppstående behåring baktill på halsskölden och framtill på täckvingarna, samt vara något längre. Om de hanar som jag funnit i respektive bokammare tillhör samma art som honorna i kammaren, så är skillnaden i taggar och behåring knappast användbar vid bestämningen. Hanarna är dessutom överlag dåligt utvecklade och lite krumma i formen, varför storleken kan vara svår att mäta. Dock syns i figur 3 en klar storleksskillnad. Halssköldens behåring framtill på det nedåtsluttande partiet verkar vara något olika hos de två arterna. Om denna iakttas bakifrån syns den lång och gles hos hanar av alni, medan den är tät och av halva längden hos saxesenii. Från sidan syns ej denna skillnad.



Augusti 2008

Silusa rubiginosa Erichson, 1837 NT

Silusa rubiginosa, Bl, Valje, 2008-08-11
I rapporten från
maj månad i år berättar jag om fynd från en bokhögstubbe intill E22an vid Valje utanför Sölvesborg. Nu i augusti gav någon Sölvesborgs kommun 'Dagens ris' i Blekinge Läns Tidning för att man låter anskrämliga döda bokar stå kvar och bilda ankomstvy för bilister på E22an. Det är inte lätt att värna om den biologiska mångfalden.
Den 11 augusti gjorde jag en ny utflykt till Valje. På trädet närmast bokhögstubben, en grov bok, fanns ett kraftigt savflöde längst ner, vilket inte är så vanligt på bok. Här satt ett exemplar av den NT-rödlistade och för Blekinge nya kortvingen Silusa rubiginosa. Denna har jag tidigare tagit på savande alm i såväl Skåne som Västmanland. Tyvärr finns det på grund av almsjukan nu knappast några grova savande almar kvar i sydligaste Sverige.
På en vall vid parkeringen fanns några prästkragar. Under dessa kröp ett tiotal Apion stolidum Germar, en spetsvivel som är ny för Blekinge.


Juli 2008

Dasygnypeta velata (Erichson, 1837)

Dasygnypeta velata, Karlshamn, 2008-07-21
Kortvingen Dasygnypeta velata, funnen i Karlshamn den 21 juli 2008.

Den 21 juli upptäckte jag i Tubbaryd en verkligt udda biotop. Sopmaskinen som kör runt på gatorna i Karlshamn tömmer här sitt innehåll nedför en cirka 2 meter hög slänt. Några kraftiga åskregn veckan innan hade skapat kraftiga rännilar i slänten och fraktionerat innehållet så att lerpartiklar och hundskit hade hamnat längst ner, fin sand lite längre upp och grov sand högst upp. Rännilskanterna dominerades av cigarettfimpar, med inblandning av plast-, glas- och pappersfragment, men också löv- och kvistrester. Allt detta överlagrade äldre tippningar. Här fanns ett rikt liv av kortvingar, främst av släktet Philhygra. Dominerade gjorde de två stora P. luridipennis Mannerheim och P. hypropotora (Kraatz). Men P. palustris (Kiesenwetter) och P. obtusangula (Joy) var också vanliga. Av släktet Carpelimus fanns bland annat C. obesus (Kiesenwetter), C. lindrothi (Palm), C. pusillus (Gravenhorst) och C. gracilis (Mannerheim). Trevligaste fynden var dock de för Blekinge nya kortvingarna Dasygnypeta velata (Erichson) och Brachyusa concolor (Erichson).
Samma skalbaggsarter har jag för övrigt funnit vid Ringsjön i Skåne, efter att stormar spolat sand över gammal strandförna.
Förra årets
julirapport av sidenblombock från Sternö kan nu kompletteras. Vid en cykeltur ut mot Sternö den 7 juli fann jag flera exemplar i anslutning till Karlshamnsverkets infrastrukturområden. Terrängen var igenväxande mager ruderatmark med berghällar. Försommartorkan hade bränt ner gräset. Sidenblombocken fanns i första hand i de fåtaliga blommorna av röllika. Den 21 juli fann jag ett exemplar på en ruderatmark vid Tubba Torg, som ligger tre km från förra fyndplatsen. Den är uppenbart utbredd i Karlshamn och förmodligen i hela södra Sverige. I fält förbises den lätt på grund av likhet med andra blombesökande blombockar med ljusa täckvingar.


Brachyusa concolor, Karlshamn, 2008-07-21
Kortvingen Brachyusa concolor, funnen i Karlshamn den 21 juli 2008.
Pseudovadonia livida, Bl, Karlshamn, Sternö, 2007-07-07
Hane av sidenblombock funnen på Sternö den 7 juli 2008.






Juni 2008

Heterocerus obsoletus Curtis, 1828

Heterocerus obsoletus, Förkärla, 2008-06-03
Strandgrävbaggen Heterocerus obsoletus, funnen i Förkärla den 3 juni 2008.

Den 3 juni gjorde jag en utflykt till Förkärla mellan Ronneby och Karlskrona och en promenad på hembygdsslingan med start vid kyrkan. Små skyltar berättar om livet förr. Vid Höga Rör norr om ensamgården Saltäng, lämnade jag leden och svängde ner mot havet. Åkrarna runt gården är idag obrukade och någon har blivit ersatt av ett större viltvatten. Min vandring gick dock genom tät skog, där åtskilliga döda eller döende grova ekar avslöjade att här varit öppen hagmark långt tidigare. Vädret var blåsigt och inte lämpat för håvning.
Närmare havet finns flera betade havsstrandängar. Ett långvarigt högtryck hade givit lågt vattenstånd i havet. Detta i kombination med bristen på regn hade fått ängarna att torka upp. Även skonorna var torrlagda och bottnen i dessa hade börjat spricka. I den vegetationsfria bottnen fanns strandgrävbaggen Heterocerus obsoletus i stort antal. Denna är ny för Blekinge, men var väntad eftersom den är funnen i omgivande landskap.
I ett parti av strandängen som fortfarande hade kvar fuktighet trampade jag fram ett exemplar av jordlöparen brun sammetslöpareNT. Denna är känd från ett fåtal lokaler i Blekinge. Även den rödlistade dykaren Laccophilus poecilusEN sågs i ett exemplar. Den har troligen sin enda nutida förekomst i Sverige vid havet mellan Ronneby och Karlskrona.




Chlaenius tristis, Förkärla, 2008-06-03
Jordlöparen brun sammetslöpareNT, funnen i Förkärla den 3 juni 2008.
Laccophilus poecilus, Listerby, 2001-06-11
Figur 3. Dykaren Laccophilus poecilusEN, funnen i Listerby den 11 juni 2001.






Maj 2008

Meligethes atramentarius Förster, 1849

Meligethes atramentarius, Bl, Valje, 2008-05-02
Nyckelpigan Calvia decemguttata, Bl, Valje, 2008-05-02


Den 2 maj gjorde jag en utflykt till Siesjön vid gränsen till Skåne. Vid mina besök här ställer jag bilen längst in på en parkering som tillhör Valje Nöje. I detta hörn, som bildar en solig och vindskyddad glänta mot söder används parkeringsytan knappast alls. Den är därför blomrik, och mina besök startar gärna med håvning på denna ruderatmark. Här växer gott om bosyska Ballota nigra. Rapsbaggen Meligethes ruficornis (Marsham), som lever på denna växt erhålles ofta i antal. Vid besöket den 2 maj tog jag bara tillvara två rapsbaggar vid håvningen, som båda visade sig vara nya för Blekinge: M. atramentarius och M. haemorrhoidalis Förster. I en artikel i Entomologisk Tidskrift 1999 berättar jag om fynden av dessa i Höörstrakten. M. atramentarius lever på gulplister som i Höör kan bilda närmast heltäckande undervegetation i medelbördiga ädellövskogar. Dock hittar man rapsbaggen främst i mycket små isolerade bestånd av gulplister. I Karlshamn har jag förgäves sökt efter rapsbaggen på gulplister som växer i lundbiotopen i Strömma. Dock avslöjar Blekinge Flora att i Blekinge finns gulplister bara i Sölvesborgstrakten, och att övriga bestånd är kulturspridda exemplar av praktgulplister. Vid mitt besök i Valje den 2 maj hade gulplister ännu ej börjat blomma. Exemplaret håvades troligen på blommande vitplister.
Rapsbaggen M. haemorrhoidalis verkar vara under spridning. Från att tidigare bara varit känd från Skåne, är den nu också hittad i Mellansverige. Exemplaret håvades troligen på jordreva.
Vid denna utflykt fann jag ytterligare två skalbaggar som är nya för Blekinge. Den vackra nyckelpigan Calvia decemguttata håvades i ett exemplar. Den är under spridning, efter att tidigare endast varit känd från sydöstra Småland. Kortvingen Stenus nitidiusculus håller till i blöt mossa vid källor och bäckar.
Strax intill parkeringen står en mindre bokhögstubbe, 25 m från Skåne och 25 m från den brusande trafiken på E22ans motorväg. På denna högstubbe har jag sett bokoxe Dorcus parallelepipedusNT, bokblombock Stictoleptura scutellataVU, och rödaxlad lundknäppare Calambus bipustulatusNT.



April 2008

Hetaerius ferrugineus (Olivier, 1789)NT

Hetaerius ferrugineus, Bl, Karlshamn, 2008-04-17
I en sydvänd vägskärning ute vid Karlshamnsverket finns en stack av hårig hedmyra, Formica exsecta. Den 17 april undersökte jag stacken på jakt efter myrgäster. Endast två skalbaggsarter hittades, dels kortvingen Dinarda hagensii Wasmann, som var talrik, dels den rödlistade stumpbaggen Hetaerius ferrugineus i några exemplar. I Entomologisk Tidskrift 1979 sidan 68 finns för övrigt en bild på en ung Mikael Sörensson, som sållar fram just dessa två skalbaggsarter från en stack av hårig hedmyra någonstans i Skåne.
I Slätten nordvästra Blekinge undersökte jag den 30 april 2003 en stack av hårig hedmyra. Stacken låg sydlänt på en mycket liten, igenväxande skogsäng omgiven av lövskog. Marken var torr och ljung hade börjat invadera ängen. Här var kortvingarna Thiasophila canaliculata Mulsant & Rey, Oxypoda haemorrhoa (Mannerheim) och O. rugicollis Kraatz allmänna. Dessutom enstaka exemplar av glattbaggen Eutheia plicata (Gyllenhal).
Kortvingen Oxypoda rugicollis lever i stackar av Formica exsecta, och är i Sverige enligt Catalogus känd från Vg-Ås, och ej rapporterad från Danmark eller Tyskland. Från en inventering av Idala-området 2006 på norra Rommeleåsen i Skåne, rapporteras dock ett fällfynd av arten.



Mars 2008

Paromalus parallelepipedus (Herbst, 1792)

Paromalus parallelepipedus, Bl, Karlshamn, 2008-03-27
Den 27 mars var jag bakom Stenhagen och rensade bort nerfallna grenar på mitt intervallträningsspår. På hällmarkerna här finns flera döda tallar med lossnande bark. En snabb undersökning avslöjade åtskilliga exemplar av den lilla stumpbaggen Paromalus parallelepipedus. Denna är ny för Blekinge, i Sverige tidigare funnen sydligast i Småland och inte funnen i Skåne eller Danmark. Den har varit rödlistad (NT) men avfördes i Rödlista 2005.


Februari 2008

Ptenidium longicorne Fuss, 1868

Ptenidium longicorne, Bl, Elleholm, 2008-02-01
I en artikel i Entomologisk Tidskrift 2007 nr 4 utreder Mikael Sörensson fjädervingen Ptenidium longicorne. Denna har varit förbisedd och ihopblandad med P. pusillum och P. formicetorum. Han redovisar fynd från Sk, Ög och Up men påpekar att den säkert kan påträffas i fler landskap. Själv hade jag hittat den i antal i en kärrkant strax intill Ellestadssjön i södra Skåne.
Vid Mörrumsån mynning finns en grovsandig fastmark som inåt begränsas av ett vasstäckt sumpområde. Båda områdena är påverkade av såväl saltvatten vid högt vattenstånd i havet som sötvatten från Mörrumsån vid höga flöden i denna. I förna i de torrare partierna av denna fastmark har jag hittat P. longicorne i antal. En annan fjädervinge som också finns här i antal är Acrotrichis pumila. Denna finns främst i något fuktigare partier närmare havsstranden.
I sumpområdet och övervintrande på fastmarken finns kortvingen Stenus solutus, som verkar vara under spridning.


Januari 2008

Rödbrun blankbock Obrium brunneum (Fabricius, 1792)NT

Obrium brunneum, Bl, Karlshamn, 2008-01-09
På ett lärkvindfälle från stormen Per, januari 2007, fanns en gren som varit död några år. Den hade utbredda angrepp av
grönhjon , Callidium aeneum, men det fanns också små, ovala flyghål, som jag förmodade var orsakade av kortvingad granbock, Molorchus minor. Från en hemtagen del av grenen kläcktes dock ett exemplar av rödbrun blankbock. Vid flyghålet var grenen 2 cm i diameter, och hade även angrepp av grönhjon.


December 2007

Pityophthorus pityographus (Ratzeburg, 1837)

P. pityographus, honor, Bl, Karlshamn, 2007-12-22
Figur 1. Barkborren P. pityographus, honor, Karlshamn den 22 december 2007.
Grenborren P. pityographus, till vänster och grangrenborren P. micrographus till höger
Figur 2. P. pityographus, till vänster och P. micrographus till höger, alla kläckta från lärkgrenar.


I december började jag undersöka toppen på en lärk som dött under sommarens lopp. Nertill på toppen var diametern 8-10 cm. Såväl stam som grenar var hårt angripna av barkborrar som redan hunnit lämna trädet. Angreppen i kombination med den regniga sommaren hade gjort att barken var lös på många ställen. Kvar i barken fanns resterna av föräldragenerationen och mindre framgångsrika exemplar som dött i förtid. Tre arter var helt dominerande: större dubbelögad bastborre Polygraphus poligraphus, sextandad barkborre Pityogenes chalcographus, samt grenborre Pityophthorus sp. I de minsta grenarna fanns endast grenborren, men i övriga delar fanns alla tre.
På stammen fanns en äldre skada, med kådutfällning, men också med intorkad, hårt åtsittande bark. Här hittade jag ett femtiotal levande grenborrar. Dessa kunde tas en och en genom att karva bort små barkflisor med en kniv. På samma sätt gick det att hitta levande grenborrar i grenarna i anslutning till knutor och grenklykor med hårt åtsittande bark. Förmodligen handlar det om exemplar som försenats i sin utveckling, snarare än om en ny generation. Dessutom hittades åtskilliga levande exemplar av Nemazoma elongatum.
Alla funna grenborrar har täckvingarna baktill utdragna i en spets som hos den ytterst allmänna grangrenborren P. micrographus. Men allt tyder på att flertalet exemplar är den för Sverige nya barkborren P. pityographus.

I Zentral- und westpaläarktische Borken- und Kernkäfer särskiljer Antonín Pfeffer de två arterna enligt:
P. micrographus: Längd 1.6-2.3 mm. Täckvingar baktill utmed sömmen med 6 borstförsedda korn. Panna hos hane och hona med enstaka korta utstående hår.
P. pityographus: Längd 1.1-1.7 mm. Täckvingar baktill utmed sömmen med 5 borstförsedda korn. Panna hos honan med en rund, vitgul, kort hårborste i mitten, hos hanen med enstaka hår längs framkanten.

Av de 59 exemplaren som hittades på stammen har 31 hårborste framtill och 28 enbart spridda hår. Alla är svarta och sånär som på tre dvärgexemplar är längden 1.7-1.8 mm.
Av de 49 exemplar från grenarna som jag hittills karvat fram har 19 hårborste framtill och 30 enbart spridda hår. De är delvis bruna (?ej utfärgade) och längden 1.5-1.6 mm.
Det är svårt att säkert avgöra antalet borstförsedda korn baktill på täckvingarna. Bland exemplaren från grenarna finns därför troligen båda arterna. I februari i år kläckte jag
P. micrographus från lärkgrenar tagna tre kilometrar bort, så båda kan utvecklas i lärkgrenar.
Den för Sverige nya arten, P. pityographus, är utbredd i Tyskland, funnen i nästan alla distrikt. Grangrenborren, P. micrographus är däremot sällsynt i Tyskland. I Danmark saknas båda.
Den nya barkborren kan ha funnits i Sverige under lång tid och vara förbisedd, då den lätt förväxlas med grangrenborren. Via Karlshamns hamn har genom åren en stor mängd massaved importerats för vidare transport till Mörrums bruk. Massaveden förvaras en tid i hamnen inför transporten till bruket. Från detta lager kan den mycket väl ha spridits till omgivningen. En annan tänkbar spridningskälla är de kottförsedda kvistar av olika granarter som finns i dagens gravkransar.
Då jag saknar jämförelsematerial måste jag reservera mig för felbestämning. Dessutom kan det ju handla om en ostsibirisk eller nordamerikansk art.

Stam och liten gren av lärk med gnagspår av P. pityographus
Figur 3. Stam och liten gren av lärk med gnagspår av P. pityographus.

November 2007

Entandad plattbagge Silvanus unidentatus (Olivier, 1790)VU

Silvanus unidentatus, Bl, Sternö, Karlshamn, 2007-11-01
Almsjukan har nått Karlshamn. Uppe vid Sternöskolan har funnits ett tiotal rätt grova almar. Dessa träd såg friska ut förra sommaren - i höst var redan flera döda eller döende med bark som föll av i stora sjok. Av almsplintborrar har jag här hittat Scolytus triarmatus och S. laevis.
Den 1 november påbörjade kommunen nedsågningen av almarna. En sådan händelse är alltid av intresse för en entomolog, eftersom den ger möjlighet till åtkomst av stam och grenar högt upp i träden. Redan vid första kontrollen på kvällen den 1 november hittade jag ett exemplar av den entandade plattbaggen, en art som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med. Den fanns under lossnande bark ett tiotal meter upp i trädet. Den sprang snabbt iväg när jag avlägsnade barken, trots att det endast var några plusgrader.


Oktober 2007

Cryptophilus integer (Heer, 1838)

Cryptophilus integer, Bl, Tubbaryd, Karlshamn, 2007-10-02
Förra årets
flishög i Tubbaryd var lagd på startplatsen till MK Jämkes årliga oktobertävling i trial. Jag hade hoppats att tävlingsförarna skulle köra rätt över flisen, men istället skyfflade arrangören flisen åt sidan till en enda stor hög. Därmed minskade utbytet vid sållningar väsentligt. Under vintern och våren transporterades dessutom en stor del av flisen bort, återstoden blandades med jord för att om något år bli matjord.
Sedan förra våren hade nya stora högar med ris och grenar samlats ihop. Dessa flisades i början på sommaren. De mycket grova ek-, bok- och poppelstockar som legat här några år flisades också, sedan en grävskopa slagit sönder dem. Dessa stockar var överlag ihåliga och hade goda förutsättningar för att hysa rödlistade insekter.
Jag började sålla flishögen i september. Den regniga och kalla sommaren hade gjort att det fanns betydligt mindre med skalbaggar i flisen. Den kanske allra vanligaste arten var den rödlistade (NT) tvåtandade plattbaggen Silvanus bidentatus (upp till 20 exemplar i en liter sållprov). Den lilla Bambara-fjädervingen kunde fortfarande hittas i enstaka exemplar. Den 9 september fann jag ett exemplar av en Cryptophilus, som jag hade svårt att bestämma. Beskrivningen av skillnaden mellan C. integer och substriatus i Die Käfer Mitteleuropas 4.supplementband skiljer sig så mycket från motsvarande beskrivning i Entomologiske Meddelelser bind 68, att man kan fråga sig om det är samma två arter som beskrivs. Efter fynd av ytterligare ett exemplar den 2 oktober, är jag nu säker på att det är integer som jag funnit. Denna art hittades första gången i Sverige den 2 augusti 2005 i Malmö av Alan Dufberg, och finns alltså nu också i Blekinge.
Kortvingen Coproporus immigrans är också en art som anlänt till Sverige på senare år. Förra året fann jag den i Linneryd. Den 11 oktober hittade jag ett exemplar i flishögen.


September 2007

Rödklintbagge Galeruca pomonae (Scopoli, 1763)

Galeruca pomonae, Sm, Linneryd, Virshult, 2007-09-07
Vid ett besök i Linneryd i sydligaste Småland den 7 september passade jag på att göra en utflykt till de torra sandmarkerna öster om sjön Viren. Dessa var för 50 år sedan uppodlade, men i dag används endast ett fåtal till vallodling, medan resten är igenväxande. Tyvärr har den kanske finaste torrängen i år förstörts genom långtidslagring av vattenbegjutna stockar. Vid håvning utmed vägen genom området fick jag ett exemplar av Galeruca pomonae.
I nr 3/2006 av Entomologisk Tidskrift finns en artikel "Släktet Galeruca i Sverige (Coleoptera Chrysomelidae)" , författad av Hans-Erik Wanntorp och Christoffer Fägerström. I denna konstaterar de att det på fastlandet bara finns tre fyndplatser (Ög, Vr, Hs) av rödklintbaggen sedan 1975. Förmodligen är den dock förbisedd, i varje fall har jag trott att den skulle ha bruna täckvingar och därför ej närmare kontrollerat svarta Galeruca, som ju 'alltid' är den mycket vanliga renfanebaggen Galeruca tanaceti.
Jag kan passa på att rätta ett fel ovanstående artikel, som jag gjort mig skyldig till. Uppgiften om fynd av rödklintbagge i Högsrum, St. Rör 31.8.1970 avser en alvarbladbagge Galeruca circumdata. Skalbaggen togs vid en liten grushög på en ruderatmark invid riksvägen sydost Stora Rör.


Augusti 2007

Meligethes ochropus Sturm, 1845

Meligethes ochropus, Elleholm, 2007-08-17
Figur 1. Rapsbaggen Meligethes ochropus, funnen i Elleholm den 17 augusti 2007.
Lixus paraplecticus, Elleholm, 2007-08-20
Figur 2. Viveln Lixus paraplecticusNT, funnen som puppa i Elleholm den 17 augusti 2007.
Lixus iridis, Elleholm, 2007-08-21
Figur 3. Viveln Lixus iridis, funnen i Elleholm den 21 augusti 2007.


Augusti månads bästa fynd blir Meligethes ochropus (figur 1), en rapsbagge som jag letat efter länge. Victor Hansen uppger att den kan påträffas från maj-oktober på åtskilliga kransblommiga växter. Enligt Die Käfer Mitteleuropas lever den på knölsyska, Stachys palustris, som blommar i juli-augusti. Håvning på kransblommiga växter såsom plisterarter, myntor, stinksyska, och knölsyska har genom åren gett många rapsbaggar men aldrig någon Meligethes ochropus förrän nu.
Den 17 augusti gjorde jag en utflykt till Mörrumsån vid Elleholm. Här finns många trevliga naturområden. I ett strandparti fanns en svårframkomlig, heltäckade vegetation av främst brännässla, björnbär (mogna och goda), åkerbinda och snårvinda. Sommarens hällregnande hade pressat ner vegetationen rejält, och upp över denna reste sig vackra, rödblommiga knölsyskor. Håvning och skakning av blomställningar över håven gav till slut ett exemplar av den eftersökta rapsbaggen.

Strax intill fanns ett större, sankt område tätt bevuxet med vass och med gles inblandning av andra växter. Här vid en raserad brygga i direkt anslutning till ån trampade jag ner några kvadratdecimetrar vegetation och håvade det som flöt upp med en liten finmaskig vattenhåv. Gav mycket lite skalbaggar, bästa fyndet var jordlöparen Demetrias imperialis. Men även en puppa flöt upp. Denna rullade jag in i en bit av en pappersnäsduk och stoppade i ett litet fångströr. Vid kontroll två dagar senare hade puppan kläckts. Det var den rödlistade viveln Lixus paraplecticus (figur 2). Larven och puppan till denna kan hittas inuti stammen på flockblommiga växter. I vassområdet växer bland annat strätta, sprängört och vattenmärke. Jag har förmodligen trampat sönder en av larven försvagad stam, varvid puppan kom ut och flöt upp.
Viveln Lixus paraplecticus har jag bara hittat en gång tidigare i Blekinge och då i en helt annorlunda biotop. Den togs den 15 augusti 1971 på kärrsilja på ett litet gungfly vid en skogstjärn i nordvästra Blekinges magra skogsmarker. På detta enda exemplar av kärrsilja som växte på gungflyt, fanns på 1970-talet nästan varje år en eller två makaonfjärilslarver. På dystränderna till den lilla tjärnen har jag flera gånger hittat den tidigare rödlistade glattbaggen Euconnus rutilipennis. Här finns också viveln Bagous frit.

Jag gjorde ett återbesök till Elleholm och Mörrumsån den 21 augusti. Vid håvning strax intill fyndplatsen för Lixus paraplecticus fick jag ett exemplar av Lixus iridis (figur 3).


Juli 2007

Sidenblombock Pseudovadonia (Anoplodera) livida (Fabricius, 1776)

Pseudovadonia livida, Bl, Karlshamn, Sternö, 2007-07-17
Juli månads bästa fynd blir en sidenblombock som hittades spindelfångad ute på
Sternö, halvön som ligger sydväst om Karlshamn. Den är i miserabelt skick, med bara en antennled och rester av benen kvar. Jag får vara tacksam mot spindeln som inte bara fångade den och utan också höll den torr och mögelfri i väntan på måltiden. Den blöta sommaren här i Karlshamn i år hade annars säkert fått den att snabbt multna bort eller bli mat för mördarsnigeln, som det kryllar av på fyndplatsen.
Sidenblombock är ett dåligt namn på mitt exemplar, eftersom översidans behåring i stort sett är borta. Då passar det danska namnet gul blomsterbuk bättre. Den anmäldes som ny för Sverige i Entomologisk Tidskrift 2005 efter fynd på Hisingen i Göteborg, det första 8 juli 2004. I Tyskland anges den som allmän. Det är troligen en till Sverige nyinvandrat art, som håller på att sprida sig.
En viss reservation måste göras beträffande bestämningen, eftersom jag inte har något exemplar att jämföra med. Den grova punkteringen på halssköld och täckvingar samt skutellens tvåspetsade bakkant talar dock för att bestämningen är korrekt.


Juni 2007

Chrysobothris chrysostigma (Linnaeus, 1758)

Chrysobothris chrysostigma, Sm, 2007-06-11 Publiceringen av juni månads bästa fynd har blivit försenad, vilket jag beklagar. Mitt bredband upphörde att fungera vid midsommar, och eftersom Telia anser att det bara är kunden som kan ha fel, vägrade de att ta emot en felanmälan. Det var först sedan jag med en surt meddelade till Telia klargjort att det med stor sannolikhet fanns ett fel i min kundprofil i deras gateway i Fjälkinge som jag åter fick ett fungerande bredband denna vecka.
Juni månads bästa fynd blir en praktbagge som varken är rödlistad eller ny för landskapet. Det är dock en art som jag letat länge efter. Eftersom den lever i död tallved borde den ha gynnats kraftigt av stormen Gudrun och jag har många gånger de senaste åren avsynat stockupplag på jakt efter den. Vid en resa i östra Småland den 11 juni hittade jag ett upplag av stockar och massaved i anslutning till ett mindre hygge. Här fanns flera exemplar av den blå praktbaggen, Phaenops cyanea. Men även en större praktbagge som borde kunna vara Chrysobothris chrysostigma fanns här. Denna art är dock mycket skygg och hann ta till vingarna långt innan jag kom i rimlig närhet för bestämning och håvfångst. Genom att smyga på den bakifrån lyckades jag åtminstone göra ett par misslyckade håvförsök. Men, genom att byta ut slaghåven mot en luftigare fjärilshåv med större fångstyta, lyckades jag till slut fånga ett exemplar.


Maj 2007

Aphodius merdarius (Fabricius, 1775)EN

Aphodius merdarius, Ynde, 2007-05-03 Den 3 maj besökte jag Ynde, som ligger nordväst om Sölvesborg. Här finns såväl sanka som torra betesmarker, alla med ymnig blomprakt. Ett större område har i vinter kantröjts mycket hårt. Tyvärr har allt ris eldats upp, till men för den biologiska mångfalden.
I hästspillning fann jag här ett exemplar av den rödlistade dyngbaggen Aphodius merdarius. Av denna art har jag tidigare bara ett enda exemplar från Blekinge. Detta hittades i svinspillning den 16 september 1966. Vid denna tid levde modersuggorna ett furstligt liv jämfört med idag. De hade egen utgång från ladugården till en inhägnad hage, där det fanns ett regn- och solskydd. Hagen bökades om rejält och det var i spillning som låg på bar sandmylla som jag fann mitt exemplar. Fyndförhållandena i Ynde var likartade. Hästspillningen låg på sandmylla, där grässvålen förstörts av såväl vildsvin som en traktor.
Aphodius merdarius har på senare tid hittats på åtskilliga platser i Svealand och norra Götaland, men har betraktats som utdöd i södra Götaland.
Andra spillningslevande skalbaggar som jag hittat här är Copris lunaris och Aphodius foetens, båda i antal.
Den 14 maj besökte jag åter området och vandrade bland annat utmed Sissebäck, gränsfloden mellan Skåne och Blekinge. Här växer vattenfräne, Rorippa amphibia. I Blekinge finns denna växt endast i denna gränstrakt till Skåne. I toppen på plantorna var viveln Poophagus sisymbrii vanlig. På bäckveronika, Veronica beccabunga, hittades bladbaggen Prasocuris junci. I hagtornblommor var ristbaggen Anaspis maculata mycket vanlig. Av denna art har jag två exemplar funna den 9 juni 2000 vid Bäckaskogs slott, som ligger en dryg mil väster om Ynde.


April 2007

Hydrochus megaphallus van Berge Henegouwen, 1988DD

Hydrochus megaphallus, Sölvesborg, 2007-03-16 Den 16 mars gjorde jag en utflykt till Sölvesborgs omgivning, vandrade i den vackra naturen och tog några små sållprov. I ett av dessa, som jag inte undersökte förrän de första dagarna i april, fann jag en hane och hona av den DD-rödlistade palpbaggen Hydrochus megaphallus. Provet var taget på en betad, delvis skogbevuxen sankäng.
Denna skalbagge avskiljdes från den närstående Hydrochus brevis först 1988. Märkligt eftersom även yttre skillnader är ganska stora. I en artikel i Entomologisk Tidskrift volym 109 (1988) rapporterar Anders N. Nilsson arten från Sk, Öl, Go, Ög, Sö, Up och Vs, efter att ha gått igenom sin egen samling och museisamlingar. Endast fynden från Öland och Gotland var sentida och några nya landskapsfynd verkar ej ha tillkommit.


Mars 2007

Grönhjon Callidium aeneum (DeGeer, 1775)NT

Callidium aeneum, Karlshamn, 2007-03-11 Mars månads bästa skalbaggsfynd blir en komplettering till föregående månads fynd av lärkbarkbocken.
I mitten av februari tog jag hem ytterligare några lärkgrenar med långhorningsangrepp. Från dessa kläcktes tre grönhjonar. Detta förklarar gnagbilderna i figur 2 och 3 i februari månads rapport om lärkbarkbock. Figur 3 visar en typisk gnagbild av grönhjonen. Gångar efter denna art går djupare ner i splintveden och fördjupningen har skarpare kanter jämfört med lärkbarkbockens. Grönhjonens utveckling är tvåårig och den kan även utnyttja grenar i flera generationer. Lärkbarkbockens utveckling är ettårig och den behöver nyligen döda grenar och träd. Bristen på nydöd ved gör det svårt att återfinna lärkbarkbocken. Dock har parkförvaltningen sågat ner den mycket stora och friska lärk som stod vid Bellevueparkens entré. Stockarna efter denna kan kanske ge någon lärkbarkbock till sommaren.


Februari 2007

Lärkbarkbock, Tetropium gabrieli Weise, 1905

Tetropium gabrieli, Karlshamn, 2007-02-12
Figur 1. Långhorningen Tetropium gabrieli funnen i Karlshamn den 12 februari 2007 död i puppkammare under bark på lärkgren.
Lärkgren med angrepp av lärkbarkbock
Figur 2. Lärkgren med diameter 4 cm. I partiet med bortskalad bark syns gnagytor i splintveden, åstadkomna av lärkbarkbock. I fördjupningen upptill återfanns exemplaret i figur 1.
Lärkgren med angrepp av ?lärkbarkbock
Figur 3. Samma lärkgren som i figur 2 men här något grövre, diameter 5 cm. Tydliga äldre angrepp av en långhorning, som troligen är lärkbarkbock.

Lärkbarkbocken har rapporterats som införd med virke till Västerbotten och Norrbotten. Den är utbredd i Danmark och borde därför också gå att hitta i Skåne.
När jag bodde i Höör höll jag alltid utkik efter döende eller skadade lärkträd. Sådana fanns knappast alls då de flesta lärkträd som man ser i Skåne är relativt unga och lärken verkar vara betydligt mer motståndskraftig mot stormskador än gran. Jag fann aldrig någon långhorningsangripen lärk i Skåne.
Under samma tid fanns också ett sågverk i Vilshult i nordvästra Blekinge som enbart sågade lärk. Lärkstockarna importerades inte utan kom från avverkningar i Sydsverige. Kontroll av stockar och sållning av bark gav aldrig någon skalbagge som lever på lärk.
Runt Karlshamn finns också en del lärk. I höstas upptäckte jag en lärkhögstubbe på en för blåst mycket utsatt kulle mellan Sweden Splits kvadratkilometerstora bergbrott och Stillerydshamnen. Lärktoppen hade hamnat skuggigt och innehöll inget av intresse, däremot fanns under barken på högstubben grova gångar med gnagmjöl. Jag trodde först att det var angrepp av lärkbarkbock, men varje sådan gång slutade i en puppkammare, där det fanns ett tomt, runt puppskal av flugtyp (?bladstekel).
Vid en cykeltur i en annan del av Karlshamn hittade jag en nerblåst lärkgren med tydliga långhorningsangrepp (fig. 2 och fig. 3), dock så gamla att troligen inga larver fanns kvar i veden. Grenen sågades upp och placerades på balkongen. När den togs in i början av februari kom det genast fram åtskilliga exemplar av den vanliga grangrenborren Pityophthorus micrographus men också sju exemplar av dennas fiende Nemazoma elongatum. Även ett exemplar av Cryptolestes alternans erhölls. Däremot ingen långhorning. Vid avskalning av barken hittades en fullt utvecklad långhorning (fig. 1) som dött i puppkammaren. Det var som jag hoppats en lärkbarkbock. Vid en promenad i området hittades flera grenar med gamla angrepp enligt figur 3. Den minsta gren med angrepp hade en diameter under 2 cm. Jag hade förväntat mig att lärkbarkbocken skulle angripa döende lärkträd, på samma sätt som de närstående allmännna (Tetropium castaneum) och skulderfläckade (Tetropium fuscum) barkbockarna angriper de nedre delarna av stående döende granar. Det är kanske bristen på döende lärkar som gör att lärkbarkbocken angriper lärkgrenar.




Januari 2007

Siesjön

I december kom Blekinges Flora ut, en tjock bok på 856 sidor, med bland annat beskrivning av trevliga botaniska utflyktsmål. En av lokalerna som beskrevs var Siesjön vid Valje och gränsen till Skåne. Den 7 januari åkte jag dit och tog en promenad i den vackra naturen. Tog med mig hem några små sållprov för att se om det fanns några skalbaggar av intresse. Ingen rödlistad art hittades men ändå några trevliga fynd. Med fet stil markerar jag arter som saknar prick för Blekinge i senaste upplaga av Catalogus (2006-12-15). Av vivlar fick jag Ceutorhynchus melanostictus, Pelenomus(Phytobius) quadrituberculatus, Pelenomus,(Phytobius) quadricorniger, Neophytobius,(Phytobius) muricatus, samt Coeliodes rubicundus och nigritarsis. Andra arter som hittades var Ptenidium intermedium, Stenus circularis, Philonthus fumarius, och Epuraea melanocephala. Totalt alltså sex för Blekinge nya skalbaggsarter.


Oktober 2006

Monotoma gotzi Holzschuh & Lohse, 1981

Oktober månads bästa skalbaggsfynd blir en med tvekan bestämd Monotoma gotzi. Monotoma gotzi, Asarum, 2006-10-17
Runt Asarum finns åtskilliga grustag. I ett av dessa vinterlagras potatis i stukor, dvs långa stränger av potatis läggs på marken och täcks med halm, som skall skydda mot frost. På våren, när potatisen är borta, har halmen förts ihop i högar, där den fått ligga och multna. Denna varma biotop har jag börjat undersöka, med ett första besök den 17 oktober. Har bland annat hittat ett exemplar av den vackra kortvingen Rugilus fragilis (Gravenhorst, 1806). Finaste fyndet utgöres dock av en gråbagge (Monotomidae), som jag med tvekan bestämt till Monotoma gotzi. Exemplaret är en hona, och har blanka, fint punkterade bukleder (utom första leden), medan de närstående brevicollis, bicolor och quadricollis har matta bukleder, som hos brevicollis dessutom är grovt punkterade. För att säkerställa bestämningen skall jag försöka hitta en hane. Monotoma gotzi rapporteras från Danmark i Entomologiske Meddelelser Bind 59 (1991), med ett första fynd 19 januari 1990 på Jylland. Därefter verkar några fler fynd inte ha gjorts i Danmark. Den är dessutom känd från Österrike.





September 2006

Bambara ?contorta (Dybas, 1966)

September månads bästa skalbaggsfynd blir en Bambara , vadå Bambara?
Bambara ?contorta, Karlshamn, 2006-10-05
Stormen Gudrun fällde eller skadade en hel del träd i Karlshamns parker. Under fjoråret tog parkförvaltningen hand om dessa och sågade dessutom ner en mängd döda grenar för att förhindra olyckor med nedfallande grenar. Allt kördes till en upplagsplats, där det flisades på senvinten i år. Den mesta flisen transporterades iväg för att bli bränsle, men ett 50-tal kubikmeter lämnades kvar för att läggas i rabatter och som underlag på motionsspår. Under hösten har jag skakat flis härifrån i ett såll och kunnat hitta en hel del intressanta arter. Det intressantaste fyndet är en liten, 0,6 mm stor fjädervinge. Den ser ut som en liten Euryptilium gillmeisteri och har precis som denna gula antenner. Med hjälp av Mikael Sörenssons och Colin Johnsons artikel om fynd av udda fjädervingar i Europa kom jag fram till att den tillhörde släktet Bambara. Artikeln räknar upp 14 arter tillhörande detta släkte, alla utomeuropeiska, men två är tillfälligt funna i Tyskland. Mitt exemplar finns nu hos Mikael för artbestämning.



Augusti 2006

Coproporus immigrans Schülke, 2006
Hypopycna rufula (Erichson, 1840)
Acritus komai Lewis, 1879
Agabus didymus (Olivier, 1795)
Migneauxia orientalis Reitter, 1877
Hypopycna rufula, Karlshamn, 2006-08-31

Augusti månads skalbaggsfynd blir fem arter som alla anlänt till Sverige på senare år. De är inte rödlistade och den lilla kortvingen Coproporus immigrans är inte ens ny för fyndlandskapet. Av denna art fann jag ett exemplar den 8 augusti vid en grov, ihålig, fristående hagmarksek bebodd av Lasius fuliginosus vid Kyrkviken, Linneryd, Småland. Under sommaren 2006 har jag här hittat de rödlistade myrgästerna Thiasophila inquilinaVU och Atheta confusaNT. Även Amphotis marginata är vanlig här. Sven Nilsson rapporterar ett fynd av Coproporus immigrans från en ihålig bok i Hornsöområdet (Vedinsektsfaunan i Hornsö - Allgunnenområdet i östra Småland, 2001). På Bornholm är den funnen i stort antal 2004 i gammal möglande sågspån (Entomologiske Meddelelser, 2005).
Vid Entomologiska Sällskapets möte i Lund den 26 mars 2004 anmäler Alan Dufberg fyndet av den för Skandinavien nya kortvingen Hypopycna rufula, funnen i Alnarpsparken den 30 september 2003. Den har därefter påträffats i Halland (Catalogus Coleopterorum Sueciae, 10 januari 2006). Vid håvning i en lundbiotop vid Strömma i norra utkanten av Karlshamn, fick jag ett exemplar den 31 augusti.
Vid Entomologiska Sällskapets möte i Lund den 29 oktober 2004 anmäler jag fyndet av den för Sverige nya stumpbaggen Acritus komai funnen i min trädgårdskompost i Höör den 17 september samma år. Nu har arten spridit sig till Karlshamn, där ett exemplar hittades den 22 augusti i flis som legat i 6 månader. Vid båda fyndtillfällena var den snarlika Acritus nigricornis vanlig.
Dykaren Agabus didymus har återkommit till Sverige efter att varit försvunnen från landet under många år. Den är nu rapporterad från Skåne, Småland och Öland, och borde därför även finnas i Blekinge. Ett fynd den 16 augusti i Stilleryd väster om Karlshamn bekräftar detta.
I Entomologisk Tidskrift 2003 rapporterar jag fyndet av Migneauxia orientalis, funnen 18 augusti 1997 i Malmö som ny för Sverige. Denna har jag nu också hittat i Karlshamn med omnejd på flera platser.





Juli 2006

Lymexylon navale (Linnaeus, 1758)NT
Lymexylon navale, Övedskloster, 2002-07-04

Det mycket varma och torra vädret här i Karlshamn under juli månad har inneburit en dagfjärilsrikedom av stora mått. Bland annat är kartfjärilen nu väletablerad med fynd inte bara på blomrika ruderatmarker i Karlshamns omgivningar utan även på Regeringsgatan utanför köksfönstret och vid torpet i mager skogsmark i nordvästra Blekinge. Däremot har skalbaggsletandet gått på lågvarv. Juli månads skalbaggsfynd blir därför ett icke-fynd:
I Tubbaryd i Karlshamns utkant lägger kommunen upp stockar och grenar från nedsågade träd. Här finns ekstockar av olika grovlek och färskhet. På dessa var de rödlistade långhorningarna Poecilium alniNT och Pyrrhidium sanguineumNT vanliga i juni. Speciellt den senare verkar kunna flyga långa sträcker för att hitta optimalt utvecklingsvirke i form av nerblåsta ekgrenar där rotändan hamnat någon meter upp från marken. Den lilla rödlistade kortvingen Placusa pumilioDD har jag också hittat här. På ekstockarna har jag speciellt letat efter skeppsvarvsflugan, dock utan att hitta något exemplar. Runt färska ekstockar som låg upplagda vid Övedsklosters sågverk i Skåne sommaren 2002 iakttog jag den 4 juli hundratals äggläggande honor av skeppsvarvsfluga.





Juni 2006

Osphya bipunctata (Fabricius, 1775)VU
Osphya bipunctata 2006-06-14

Juni månads bästa skalbaggsfynd blir en varierad brunbagge håvad i Sjöarp den 14 juni, under jakt på udda Mordellistena-arter. Härifrån anmäldes den som ny för Sverige efter ett exemplar tagit av Karl-Johan Hequist den 9 juni 1940 (ET 1947 p. 184). Återfunnen 27 maj 1957 (ET 1959 p. 14-16). Mitt exemplar fanns i blandlövskog några hundra meter från huvudbyggnaden. Intressant är att här är naturen föga förändrad från mitt första besök på platsen 1953. Då som 12-åring på veckoläger med övernattning i militärtält på 'ängen'. Längre bort från huvudbyggnaden är däremot skogen, som 1953 mest bestod av gles tallskog, idag avsevärt tätare med inslag av granplanteringar.





Maj 2006

Stenolophus teutonus (Schrank, 1781)NT
Dyschirius intermedius Putzeys, 1846NT Stenolophus teutonus 2006-05-10

Maj månad ger oftast många fina skalbaggsfynd. Tyvärr har min rörlighet varit kraftigt begränsad av en muskelbristning i höger vadmuskel, och räckvidden från bilen har fått begränsas till 50 m. Som månadens fynd väljer jag två rödlistade jordlöpare Stenolophus teutonus och Dyschirius intermedius funna 10 resp 15 maj. De hittades i ett grustag i Asarum på samma, blott en kvadratmeter stor biotop. Denna utgjordes av slamtäckt, fuktig lersand, med talrika Bledius gallicus. I ett angränsande grustag med betydligt större biotopyta fanns Dyschirius intermedius i antal den 22 maj. I samma miljö levde Bledius gallicus och Platystethus cornutus, dock relativt sparsamt. Även ett ex av Dyschirius politus, ny för Bl, fanns här. Intressant är att här lever D. intermedius liksom i Mellaneuropa på lersandbankar, medan jag i Skåne endast har hittat den i lodräta strandhak vid Ålabodarna och på Ven. Fjärilsintresserade kan jag glädja med att skogssmygaren finns i grustagen.





April 2006

Trichoblemus micros (Herbst, 1784) Trichoblemus micros 2006-04-05

När snön äntligen försvann i början av april uppstod översvämningar utmed åar och bäckar. Det är alltid trevligt att sålla driftränder vid sådana tillfällen, även om man bara kan räkna med att hitta det andra redan hittat genom åren. Vid Gundlatorp någon mil öster om Karlshamn brukar gamla E22an översvämmas. Vid besök den 5 april rann vattnet över vägbanan, men vägen var ej avstängd för trafik. Sållprovet innehöll stora mängder av små, vanliga kortvingar, såsom Amischa analis, A. bifoveolata, A. decipiens, Geostiba circellaris, Atheta fungi och Aloconota gregaria men också en jordlöpare Trichoblemus micros som saknar prick i Blekingerutan i senaste Catalogus (2006-02-06). Denna art är känd från Skåne till Västerbotten, själv har jag hittat den i antal i Skåne och Västmanland.





Mars 2006

Attagenus smirnovi Zhantiev, 1973 Attagenus smirnovi 2006-03-27

Marken i Karlshamn har ända sedan slutet av december varit täckt av ett tjockt snötäcke som utgjort ett taskigt hinder för mina vintersållningar. När jag därför skall presentera månadens fynd så får det bli ett inomhusdjur från lägenheten i Karlshamn. Fotot är av låg kvalitet, men jag hoppas kunna förkovra mig och prestera bättre framöver. Denna lilla skadegörare har visat sig bebo lägenheten i Karlshamn. Fynddatum är 6/5, 20/6, 7/9, 23/9, 23/12 2005 och 27/3 2006, vilket avslöjar den som en sann 'åretruntare'.


Min första kontakt med Attagenus smirnovi var i februari 1967. Jag blev förflyttad till Karlstad och i väntan på ett radhus ute i Kroppkärr fick jag bo på Lammberget i en möblerad lägenhet som disponerades av mitt nya företag. Här fanns ängern i antal. Det intressanta med denna lägenheten var att den i folkmun kallades 'rysslägenheten', eftersom den under en lång följd av år bebotts av ryska ingenjörer som utbildades på de maskiner för papperstillverkning som företaget sålt till Ryssland. Förmodligen har dessa haft med sig ängern från Ryssland - detta är troligen vägen in till Sverige för denna änger. Järnridån var ett effektivt hinder för både människor och ängrar vid denna tid.